av Jag har lyssnat på Bara till naveln, en het debutroman av den danska författaren Maja Linea Ernst från 2024 i en uppläsning av Charlotta Jonsson.
Ett kompisgäng som lärde känna varandra och blev väldigt tajta under studietiden har blivit 30+ och glidit ifrån varandra som man lätt gör när livet, familjebildning, jobb och bostadsrätter kommer emellan. Nu har två av dem bjudit in de andra fem till sitt sommarställe på Jylland och de ser alla fram emot en härlig midsommarvecka tillsammans där de ska hinna koppla av, njuta av livet och hitta tillbaka till varandra igen – men det vore ju en jättetråkig och ovanlig roman om det blev precis så.
Jag är väldigt svag för fint skildrade vänskapsrelationer och här byggs det verkligen upp för en sån roman. Gänget har en gång varit väldigt nära och de tycker fortfarande väldigt mycket om varandra, längtar efter att ses oftare och hitta tillbaka till varandra. Det är intressant att läsa om rollerna och relationerna inom gruppen och hur de har utvecklats genom åren. Inom den här gruppen på sju finns det inte mindre än tre kärlekspar, gamla outtalade förälskelser och nya sexuella lockelser. Det är en hel del sex och trånande heta blickar i den korta berättelsen och även om jag vanligtvis inte är något fan av explicita sexscener varken på film eller i böcker så stör det inte så mycket här. Den delen är rätt bra skriven.
Det som däremot förstör läsningen för mig är att det blir så himla pretto. Länge är jag osäker på om det är författarens stil eller om hon skriver så för att visa hur pretto karaktärerna är (Sylvia är tex en rätt outhärdlig dramaqueen), men det ena kanske inte utesluter det andra. Eftersom de flesta av karaktärerna är gamla bohemer som har råkat bli medelklass och nu är rädda för konventioner och småborgerlighet och en av dem dessutom är trans blir det väldigt mycket både tankar och diskussioner om könsnormer, sexuell och romantisk identitet, klass, relationer och annat. Sådant som absolut är viktigt och som vanligtvis är intressant, men här blir det mest ett himla staplande av begrepp, teoretiska modeller och normkritik. Det känns som intellektuellt poserande av en ung akademiker som vill visa allt man kan.
Boken har dykt upp lite överallt i mina sociala kanaler och blev en stor succé i Danmark när den kom, så boken verkar populär på det stora hela. Har du läst? Vad tycker du?
