Tid, visst skulle vi alla vilja ha mer av den? Leva längre? Ha längre dagar? Men om vi kunde resa i tiden så skulle det ju kunna lösa en del av problemen. Vi skulle kunna åka n i framtiden och hjälpa våra nära och kära. Vi skulle kunna åka bakåt i tiden och hinna med det där som tiden inte räcker till för alltid. Och naturligtvis, vi skulle kunna göra mer rejäla tidshopp såväl framåt som bakåt. Träffa Shakespeare, Virginia Woolf eller någon annan gammal ”idol”. I barnlitteraturen så var tidsresor, ja, jag ska inte säga vanliga men kanske vanligare i alla fall förr. Jag minns nämligen med pirr i magen några av mina absoluta favoritböcker från när jag var liten och hur de handlade om barn som for på äventyr 100 år bakåt i tiden eller kanske mer. Jag menar, minns någon Penelope -en resa i tiden av Alison Uttley? Va, va? Den var ju fantastisk! En annan stor favorit hette Jordkällaren. Författaren har tyvärr försvunnit ur mitt minne, men den handlade just om ett barn som for tillbaka i tiden via en jordkällare och plötsligt befann sin i USA under 1800-talet. En stor del av fascinationen var naturligtvis verklighetsflykt i mitt fall. Tänk att kunna lämna trist vardag för att åka på äventyr! Ett hemligt liv med hemliga vänner! Samma lockelse som i böckerna om Narnia m fl.