Att arbeta med nyanlända, som jag gjort i många år på gymnasiets Språkintroduktion, betyder att jag ofta kommer nära krig. Eller i alla fall människor som drabbats av krig. När vi startade en verksamhet för nyanlända elever 2008 kom de flesta av våra elever från Irak. De talade då om Syrien som ett av de bästa och tryggaste länderna i området, men sedan några år har läget förändrats totalt. De senaste veckorna har bilderna från Aleppo fastnat på mina näthinnor och jag har så extremt svårt att förstå hur någon kan leva där och att ingen protesterar ordentligt när vi i väst inte gör vårt yttersta för att hjälpa dem. Istället behöver mina elever som flytt hit inte bara kämpa med sina hemska erfarenheter och saknaden efter ett hem och en familj. De behöver också kämpa mot människor som tycker att de inte har rätt till ett tryggt liv här.