2015. Ett skitår på så många sätt – inte minst globalt, politiskt, humanitärt. Politiker utan ryggrad, gränskontroller och taggtråd. På det kulturella planet har det varit ett mellanår, mest mellanmjölk känns det som. Men några toppar och dalar finns det trots allt.
Årets mest oväntade: Alice och Flugan av James Rice visade sig vara något helt annat än vad jag förväntade mig. Blown away, verkligen. Jag säger inget mer, men läs den, för guds skull läs den.
Årets klassiker: Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald. Kanske också den enda klassiker jag läste i år, men den levererade. 167 sidor av dekadens, utsvävningar, kärlek, svartsjuka och undergång. Skriven 1925, men förvånansvärt modern och tidlös.
Årets knock out: När Måns Zelmerlöw och Sverige vann Eurovision med den tredje högsta poängsumman i tävlingens historia. Och fick dessutom poäng från alla länder.
Årets gråtfest: Parenthood tog farväl med sin sista säsong. Sex säsongers gråtfest kulminerade i ett lika sorgligt som fint avskedsavsnitt.
