Kategorier
Romankoll

Stendagböckerna #dennadagenbok

Linda
Jag botaniserade i den bokhylla där mina mest älskade böcker finns. Tog ut dem, klappade lite, luktade, bläddrade, log åt minnet av den känsla jag fick då jag läste bok. Det är nämligen ofta just ett känslominne som finns kvar långt efter det att jag läst den sista sidan. Inte alltid kommer jag ihåg några detaljer alls, knappt vilka boken handlade om eller vad som hände, men känslan finns kvar. När jag tänker på Stendagböckerna av Carol Shields fylls jag av en varm känsla, men också av beundran. Boken var mitt första möte med Carol Shields och jag blev så otroligt imponerad av hennes sätt att skriva. Faktiskt har jag tänkt på hennes språk en del de senaste dagarna, då jag läst Den blå tråden av Anne Tyler. Egentligen finns inga likheter, mer än att båda böckerna handlar om familjer och familjeliv, men både språk och känsla stämmer överens.

I Stendagböcker får vi följa Daisy Goodwill från födseln i Kanada i början av förra seklet, till ett vårdhem i Florida många år senare. Boken kom ut 1993 och blev Shields stora genombrott. Hon tilldelades Pulitzerpriset för den 1995 och senare Orange Prize for Fiction 1998 för boken Larrys party. Den senare har jag faktiskt inte läst. Jag läste flera böcker till av Shields på 90-talet, men tappade sedan bort henne. Tyvärr dog hon alldeles för tidigt 2003, så vill jag uppleva mer av Shields får jag helt enkelt gå tillbaka och läsa de böcker jag missat.

Kategorier
Evenemangskoll

Ett pris som gör mig kluven

Linda

Trots att Baileys Women’s Prize for Fiction är ett av Storbritanniens mest prestigefyllda litteraturpriser är det ett ganska kontroversiellt sådant. Till exempel har författaren A S Byatt kallat det för ett sexistiskt pris. Frågan är om det är mer sexistiskt med ett pris som erkänner att det endast ges till ett kön, än andra som på pappret är öppet för alla, men i praktiken främst ges till män. Samtidigt har Byatt en stor poäng, visst är det dumt att lägga så stor vikt vid kön. Synd att det är så vanligt.

På många sätt är Baileys Women’s Prize for Fiction mitt litterära favoritpris, men samtidigt skaver det lite. Ska det verkligen behövas ett separat pris för att kvinnors litterära verk ska få den uppmärksamhet de förtjänar? Tyvärr blir svaret ja och det är därför jag aldrig missar att kika lite extra på vinnarna och inte de långa och korta listorna, till just Baileys Women’s Prize for Fiction. Kärt barn har många namn förresten, för mig kommer det ta ett bra tag att sluta kalla det Orange Prize for Fiction.