Kategorier
Kulturkoll

Grymma aprilbarn

Linda

Ordet grym tillhör de ord som genomgått en betydelseglidning, men de personer jag kommer att skriva om idag är mest grymma som i fantastiska. Som aprilbarn har jag undersökt vilka andra som föddes just den här månaden och då menar jag varken syrran, mormor, systersonen eller svägerskan även om de också är grymma.

1 april 1929 föddes den tjeckiska författaren Milan Kundera. Han har skrivit bland annat Varats olidliga lätthet, som blev film 1988 med bland andra Lena Olin och Stellan Skarsgård i rollerna. Jag har varken läst eller sett den, men maken brukar framhålla just Varats olidliga lätthet som en av sina favoritböcker.

Läste ni böckerna om Adrian Mole när ni var yngre? Det gjorde jag och jag älskade dem. Däremot fixade jag inte riktigt att läsa om Mole i de böcker han började bli vuxen. Författaren Sue Townsend föddes 2 april 1946 och dog tyvärr 2014. Samma dag året efter föddes poeten Tua Forsström, som nyss valdes in i Svenska Akademien. En annan fantastisk finlandssvensk författare, nämligen Märta Tikkanen, har födelsedag 3 april. I år fyllde hon 84 år.

Min mormor föddes 6 april 1927 och delar födelsedag med bland andra författaren Viveca Lärn, som föddes 6 april 1944.

Ungarnas kusin fyller år 9 april och då kan vi också hurra för Clara Henry, som föddes just den här dagen 1994. Många år tidigare föddes läraren och författaren Anna Maria Roos, som skrev de kända läseböckerna om Sörgården. Jag älskade dem som barn och återupptäckte dem långt senare, då jag studerade könsroller i gamla läseböcker till en B-uppsats i historia.

Syrran är född 13 april och det är hon självklart inte ensam om. Tre nobelpristagare i litteratur föddes just denna dag, Samuel Beckett som föddes 1906 och tilldelades priset 1969, Seamus Heaney som föddes 1939 och tilldelades priset 1995 och Jean-Marie Gustave Le Clézio som föddes 1940 och tilldelades priset 2008.

Idag är det den 17 april och mer än halva den grymmaste månaden har gått. Just idag hittar jag inte någon författare att fira, men Victoria Beckham och Thorsten Flinck får vi hurra lite extra för. Fru Beckham fyller liksom jag 45 i år, medan Flinck fyller 58.

På världsbokdagen 23 april firar vi inte bara boken, utan också William Shakespeare som (kanske) föddes denna dag 1564 och Halldór Laxness som definitivt gjorde det 1902.

Själv fyller jag år 26 april och även om födelsedagar inte är speciellt viktiga längre (vem vill bli äldre liksom) är det lite roligt att se vilka som delar den med mig. Faktiskt föddes landet Tanzania just den här dagen 1964, då Tanganyika och Zanzibar slogs samman till ett land. Idag firas Unionsdagen, som är landets nationaldag. Några stendöda gubbar först: Ludwig Wittgenstein (1889-1951), Harry Hjörne (1893-1969) och Vicente Aleixandre (1898-1984). Sedan delar jag också födelsedag med fantastiska Birgitta Stenberg (1932-2014) och nästa lika fantastiska Rebecka Törnqvist som föddes exakt 10 år före mig. Jag vill också lyfta fram Dag Volle aka Denniz Pop, som föddes 1963 och tyvärr dog allt för tidigt 1998. Mindre roligt är det att dela födelsedag med Rudolf Hess (1894-1984) som definitivt var grym i ordets äldre bemärkelse.

Svägerskan och makens lillasyster har födelsedag samma dag som kungen, dvs på Valborgsmässoafton 30 april. Då firas också den tjeckiska författaren Jaroslav Hašek (1883-1923), Jane Campion, filmregissör från Nya Zeeland (född 1954) och den danska filmregissören Lars von Trier (född 1956).

 

Många grymma födelsebarn i april alltså och då är det bara en liten bråkdel som finns med här. Vilka aprilbarn är dina favoriter?

 

 

 

Photo by Adi Goldstein on Unsplash

 

 

Kategorier
Grafik- och seriekoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 12 2019

 

Vet ni, i onsdags var det vårdagjämning. Det betyder att nu har vi ett halvår framför oss där dygnets ljusa timmar är fler än de mörka. Visst känns det bra! Läslusten kommer smygande i takt med ljuset, snart kan man sitta i solen på en bänk och läsa. Vilken härlig tid vi har framför oss!

Som alltid så skriver vi om vad vi läser på våra respektive bloggar. Klicka er in och kika om ni hittar något som lockar!

All den luft som omger oss av Tom Malmquist (Anna)

Ally Hughes har sex ibland av Jules Moulin (Linda)

Det kommer aldrig vara över för mig av Mhairi McFarlane (Linda)

Det slutar med oss av Colleen Hoover (Lotta)

Första befälet (Aubrey & Maturin 1) av Patrick O’Brian (Carolina)

Hantverkaren av Sharon Bolton (Linda)

Har du ingen humor? av Katarina Wennstam (Linda)

Hazard of time travel av Joyce Carol Oates (Helena)

Järtecken av Christoffer Carlsson (Lotta)

Kalla mig prinsessa av Sara Blaedel (Anna)

Mot framtiden av Clara Henry (Linda)

Scener ur hjärtat av Malena Ernman (Anna)

Skärmhjärnan av Anders Hansen (Anna)

Sopigt av Derf Backderf (Helena)

Kategorier
Kulturkoll

Ett steg framåt och två tillbaka?

Linda
Just nu läser vi om den demokratiska utvecklingen i världen i kursen Historia 1b som jag undervisar i. Eller världen förresten. Det handlar om USA och Europa under 1800-talet, då de politiska ideologierna växer fram och revolutionernas idéer om frihet, jämlikhet och broderskap börjar få fäste. Broderskap då. Inte systerskap, för kvinnors rättigheter var en bra bit in på 1800-talet fortfarande ganska bortglömda.

Det är lätt att tänka att vi alltid varit jämställda i Sverige. Att det möjligen har handlat om att pengar gett olika status och inflytande, men när det kommer till jämlikhet mellan barn och kvinnor har vi väl ändå gått i täten och sedan parkerat oss där? Eller? Vi reflekterar sällan över att kvinnor inte ens haft rösträtt mer än knappt 100 år eller att vi aldrig haft en kvinna som statsminister. Inte heller verkar alla vilja kännas vid att det finns problem med jämlikhet idag precis just här i Sverige.

Varje gång en kvinna får mycket makt riskerar hon att mista den. Vi låter nämligen män med makt göra mycket fler märkliga saker än kvinnor med makt. Försök att tänka er en kvinnlig ledare som beter sig som Donald Trump? Någon som har nollkoll, svär, uttalar sig rasistiskt och dessutom har för vana att ta ett rejält tag om mäns kukar? Omöjligt. Kvinnor ska veta sin plats, även om de råkar vara landets ledare. Ett annat exempel är Anna Kinberg Batra, vars självbiografi Inifrån jag börjat lyssna på i veckan. Som partiledare gjorde hon sämre resultat än sin företrädare, det är inget att hymla om. Hon fick också kritik för att hon närmade sig SD. Resultatet blev att hon tvingades avgå och ersattes av en man som lyckats locka ännu färre, verkar helt oförmögen att hålla ihop partiet och dessutom närmat sig SD så mycket att Alliansen splittrades. Hörs röster om hans avgång? Självklart inte. Det är lättare att ha tålamod med en man än med en kvinna. Det är också tillåtet att vara en medioker man med makt, medan kvinnor måste prestera mer, mycket mer, för att ens komma nära makten.

Att vända på perspektiven är ett bra sätt för att få syn på märkliga könsnormer och skillnader mellan den makt människor har endast på grund av hur de ser ut mellan benen. På Facebook och Twitter finns Man who has it all, ett konto som gör just det. Där kan du läsa frågor som ”My friend is designing a special woke chemistry set for BOYS! What should be inside the box and how should she market it?” med svar som de här (klicka på bilderna för att göra dem större):

 

 

 

 

 

 

 

 

Eller påståenden som ”How are we supposed to take med seriously when they don’t even agree amongst themselves?!! Undermines their case.” För visst är det så att ALLA kvinnor måste tycka exakt samma och alltid hålla med varandra, medan män får tycka precis som de vill. De får till och med starta krig utan att deras maktpositioner ifrågasätts.

Svaren då?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eller kanske den viktigaste frågan av dem alla: ”Should women think twice before marrying and starting a family with a man who is more focused on getting that promotion than on raising his children?”

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag tror verkligen att ett effektivt sätt att få syn på den ojämlika maktbalansen är att faktiskt driva med den. Vi är så vana vid att män och kvinnor sorteras in i olika fack att vi sällan reagerar på det. Inte ens när konservativa krafter i vårt samhälle helst vill se en tillbakagång till mer traditionella könsroller. Jag är helt med på att feminister kan komma från olika politiska håll, men det är INTE feminism att införa vårdnadsbidrag eller sambeskattning.

Jag tänkte avsluta detta något röriga inlägg med att tipsa om två böcker som handlar om feminism och vänder sig till ungdomar:

Katarina Wennstams Har du ingen humor? är en kort och lättläst bok om bland annat makt, stereotyper och varför vissa ord som cementerar fördomar borde undvikas.

Clara Henrys Mot framtiden är en personlig guide till feminism och jämställdhet, men med en hel del källor och många bra tips och trix. Jag gillar särklit delen med bra svar på korkade, sexistiska frågor och håller helt med Henry om att den bästa frågan av dem alla kanske är ”hur tänker du nu?”.