Etikett: Conrad Mason

Vad älskar jag att hata? Ja, det blev en rejäl djupdykning måste jag erkänna för det jag verkligen avskyr eller ogillar, ja, det ligger inte direkt någon njutning i att hata det. Nej, det måste ju vara något man liksom frossar i att tycka illa om. Och gärna med kulturkoppling då så grannarna och diverse facebook-grupper går bort. (Och nej, jag har faktiskt bara trevliga grannar, på riktigt.)

Jag följer inga realitysåpor och har ingen sunkig deckarserie som jag inte kan hålla mig borta från. Jag tittar inte på Eurovision så det ligger ingen kärlek i att ogilla schlagers heller. Nej, det närmaste jag kan komma på är barnens favoritböcker. För även om jag ÄLSKAR att de gillar att läsa så önskar jag så att de kunde välja något annat då och då eller inte ville läsa samma bok ca 348 gånger. Här kommer en topplista över vad barnen gillar att läsa och som jag uppskattade första men kanske inte senaste gången:

1. Babblarna.

Herregud. Säg den småbarnsförälder som kommit undnan Babblarna. De är fantastiska och språkutveckande och nu har jag en trea som än så länge verkar mest förtjust i Dadda medan de övriga två har Babba och möjligen Doddo som favoriter.

2. Pippi

Jag vet, jag svär i kyrkan här nu, men alltså. Pippi-serierna är ju inte toppen faktiskt. Lite lagom utan handling och slutar ofta utan slut, liksom. Någon av bilderböckerna är också lite sådär, faktiskt. Tror egentligen inte att min snart 3-åring hänger med alltid men ändå älskar hon det. Suger i sig hela tiden.

3. Stora pekböcker.

En annan sak hon suger i sig är stora pekböcker av typen nedan. Hon älskar att peka och göra fel och fnissa för att hon luras och sedan välja vilka bilder hon vill ha och vilka hon kan dela med sig av. Det kan bli väldiga slagsmål när både hon och storebror tingar någon pryl i en bild som båda vill ha. Jag menar, en bild? De kan ju inte få den ändå? Och vad leder slagsmålet till? Ingenting? Förstår verkligen inte. Varför slåss om vem som ska ha en legobit på en bild, den är ju bara påhittad ändå?

4. Böcker med flikar.

Jodå, jag förstår att det är spännande. Första, andra och tredje gången. Men 7824:e? Den här boken, Så funkar det, måste vara den mest läsa boken någonsin henna hos oss. Ihop med ”Dadda hälsar på”. Jag skulle kunna citera den i sömnen. Om någonsin det fanns en bok jag skulle kunna bokprata om så är det den här. Dessutom finns det små figurer på bilderna som fixar och trixar med alla uppfinningar som mank an skratta åt och låtsas att de liksom faktiskt ingår i maskinerna. Ganska märkligt upplägg, men tydligen oäääändligt underhållande.

Det här är några av våra ”favoriter”. Har era barn haft några böcker som de velat läsa om och om igen tills ni funderat på att gömma dem eller råka lägga dem på spisplattan någon gång?