Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Sakprosakoll

27 januari – minnesdagen för förintelsens offer

Idag på minnesdagen för förintelsens offer vill vi lyfta fram några av våra favoritböcker som handlar om just dem. Under veckan har vi ägnat oss åt kulturella skildringar som beskriver tiden efter ett krig och de få förintelseöverlevare som finns kvar gör verkligen en stor insats för att vårt minne av krigets fasor inte ska försvinna när kriget i sig är över.

Just idag för fyra år sedan vann den bok som jag vill dela med mig av Bokbloggarnas litteraturpris. Boken var en oerhört stark läsupplevelse för mig. Superlativen bubblade i mitt inre men jag fick aldrig ur mig någon text om boken. Hur skulle jag kunna göra den upplevelsen rättvisa? Boken jag här och nu vill lyfta fram är Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson.

 

 

Jag väljer Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting. Den som söker hjärtekrossande intensivt ordsatta och vältecknade berättelser om barn före, under och efter krig och förintelse hittar allt i den här Augustnominerade pärlan från 2018. Enda abret är att man aldrig mer blir sig lik efter att ha upplevt den. Som sig bör …

 

 

Jag vill lyfta fram 1947 av Elisabeth Åsbrink, som inte handlar om förintelsen i sig, men med all önskvärd tydlighet visar att slutet på ett krig egentligen är början på andra konflikter. Åsbrink låter oss följa nazister från andra världskriget som fortsätter sin politiska kamp, judar som väntar på att få bosätta sig i Israel, hur muslimska brödraskapet utvecklas och mycket mer. En riktigt välskriven och spännande bok, som på många sätt är en väldigt sorglig beskrivning av hur världens konflikter är ständiga.

 

 

Jag vill lyfta en bok som kommit lite i skymundan. På skolan där jag jobbar läser barnen Anne Franks dagbok, helt självmant, år efter år efter år. Jag kan förstå att man tycker att det är extra spännande att läsa om en flicka som var precis som flickor är mest, någon i ens egen ålder. Därför tänkte jag på boken “Historien om Leon -Schindlers yngste arbetare” av Leon Leyson. Han skriver där om sitt eget liv som barn i Schindlers fabrik och hur han och hans familj lyckades överleva kriget.

 


Min mors tystnad av Lizzie Doron är en roman där hon utforskar sin barndom. Hon försöker förstå hur traumat med hela familjer, släkter, som utplånats i Shoah gjorde att de som överlevt bar på en ständig skuld. Så länge man lever kan man alltid få hoppas på att få dö är moderns mantra genom boken när vardagen rullar på och skildras så fint, ofta med galghumorn som vapen. Lågmält om livet som överlevare och hur skulden fortplantar sig genom generationerna.

 

Jag har genom åren läst många böcker om både förintelsen och dess offer, och många av dem har gett mig inre bilder som aldrig försvinner. Av alla dem vill jag lyfta nobelpristagaren Imre Kertész och Mannen utan öde – därför att den ger överlevarens perspektiv på koncentrationslägrens vardag på ett så oerhört grått och hopplöst sätt. Det känns som att det är så det måste läsas om, och att de inre bilderna måste vara grå och hopplösa.

 

 


Jag vill tipsa om om en alldeles nyutkommen barnbok skriven av Hédi Fried som själv överlevt förintelsen. Bilderboken Historien om Bodri berättar om kriget, Hitler och koncentrationsläger ut ett barns perspektiv. Det är flickan Hédi som inte förstår varför hennes bästa vän Marika inte får leka med henne längre eller varför de måste flytta från sin lägenhet och tränga ihop sig med andra människor i en särskild del av staden. Det är ett barn som inser att det finns något att blir rädd när hon ser att hennes föräldrar är rädda. Det är också en berättelse om den stora saknade av en älskade hund. Bodri springer efter tåget så länge han orkar när familjen förs bort i godsvagnar, men han finns kvar i Hédis tankar hela tiden. Författaren lyckas med att inte göra det alltför skrämmande, men undviker inte heller det svåra. Det är rakt och ärligt berättat, med sorg självklart, men också med mycket värme.

 

Jag vill tipsa om en bok som jag tycker att alla borde läsa: Jag är den sista juden, Chil Rajchmans vittnesmål från förintelselägret Treblinka. Mellan 700 000 och 1 200 000 människor dödades i Treblinka, bara 57 personer överlevde. Chil Rajchman var en av dem. Att det är en hemsk berättelse förstår nog alla, men det är stundtals ohyggligt och nästan omöjligt att läsa vidare. Det är naket, det är vidrigt, det är rått och det gör ont att läsa. Men, samtidigt är det en viktig bok som förtjänar att bli läst. En tunn och liten bok på blott 137 sidor, men tyngre än det mesta annat.

 

 

Kategorier
Romankoll Sakprosakoll

Kulturkollo recenserar v. 3 2019

linje-kulturkollo

 

Vi ligger just nu i ide här på kollot och det ser väldigt olika ut hur aktiva vi är på våra andra bloggar. Några av oss publicerar i samma strida ström som alltid och några av oss blir förvånade att wordpress inte raderat våra bloggar på grund av inaktivitet. Någon av oss (läs: Fanny) har publicerat sin första recension på väldigt, väldigt länge. Klicka vidare på länkarna nedan för att se vad vi tyckte och tänkte om lästa böcker under veckan:

Arrows of the Queen (Heralds of Valdemar 1) av Mercedes Lackey (Carolina)

Blindtunnel av Tove Alsterdal (Anna)

Bränn alla mina brev av Alex Schulman (Linda)

Cementträdgården av Ian McEwan (Helena)

Dvalan av Camilla Grebe (Linda)

Kring denna kropp av Stina Wollter (Helena)

Midnattssol av Frida Skybäck (Helena)

Orden som formade Sverige av Elisabeth Åsbrink (Helena)

Sjuka själar av Kristina Ohlsson (Lotta)

Slutet av Mats Strandberg (Fanny)

Stasiland av Anna Funder (Lotta)

Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll

Anna listar 2018

 

Visst är det kul med listor! Hoppas bara att ni som läser bloggen inte tröttnat för det kan ju faktiskt bli för många listor, eller? Nåja. Jag ska hålla min lista någorlunda kort, och jag länkar till min privata blogg där det finns längre inlägg att förkovra sig i om man är hugad.

Årets mest oväntade: När Elisabeth Åsbrink på bokmässan tittar på mig och frågar om det är jag som skriver på Och dagarna går … Hon ville bara tala om att hon hade läst min text om hennes Orden som formade Sverige och att hon tyckte att jag hade skrivit fint om den. Jodå, man får skryta lite och varför inte göra det redan i inledningen av listan … 
Årets lokala: Den stora utställningen av Marie Hermansson och Göteborgs schamaner av Johan Nilsson. Båda väldigt mycket Göteborg!
Årets sjukdom och död: Tre böcker har verkligen satt ord på min tankar och erfarenheter under året och de är I kroppen min av Kristian Gidlund, Få se om hundarna är snälla ikväll av Marie-Louise Ekman och Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall. Starka och gripande texter som berör ända in i hjärtat. 
Årets kvinnokamp: Som jag älskade berättelsen om Vajlet och Rut av Karin Alfredsson. 
Årets historiska: Riktigt bra historiska skildringar väcker något i en som gör att man vill veta mer, googla och lära sig och samtidigt så ska det berätta något om vår tid i dag. Lövberga-serien av Göran Redin är precis sådan!
Årets bästa 9 – 12: Comedy Queen av Jenny Jägerfeld.
Årets bästa essä: Nuckan av Malin Lindroth, genomlysning av den ensamma kvinnans situation.
Årets obehagligaste: Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg. Så fruktansvärt bra. 
Årets mest lyckade boktips: Lena Ackebos serie som börjar med Världens vackraste man var årets klockrenaste boktips. En kollega fullkomligt slukade!
Årets bästa bilderbok: Bidde det då av Pija Lindenbaum.
Årets nya bekantskap: Får blir två nya deckarförfattare som jag läst under året. Anders de la Motte och Camilla Grebe. Så bra, hur kunde jag missa dem? 
Årets utmaning: Alla läsårs utmaning för min del är att läsa från hela världen, i år har det gått sådär. Ganska uselt om jag ska vara ärlig. Jag tar nya tag 2019. 
Årets återseende: Totalskada av Helena von Zweigbergk – en riktigt bra relationsroman och jag glömmer emellanåt bort hennes böcker. Gör inte det! 
Årets aldrig mer: Jonas Gardell aviserade ganska tydligt i sin roman Minnet av en villkorslös kärlek att det här kan bli den sista boken, jag tyckte att porträttet av modern Ingegärd är fint och särskilt delarna om alzheimers berörde. 
Årets kulturella höjdpunkt: Bokmässan, älskade bokmässan. Jag är så glad och tacksam över att jag orkade gå dit i år och jag är så glad över att bokcirkeln med Maggie O’Farrell gick att genomföra på länk. Läs hennes Ett hjärtslag från döden om ni missat den! 
Årets möte: Ida Jessen har skrivit två fantastiskt fina historiska romaner En ny tid och Doktor Bagges anagram och att få samtala med henne på mässan var fint. Smart och vänlig! 
Årets kan-inte-släppa-dem: Mina fantastiska trådlös hörlurar från Urbanears. Stänger allt brus ute och har superlång batteritid.  
Årets lyckopiller: Få sitta på en ö i Bottenviken och läsa i midnattssolens ljus. Med fina vänner. 
Årets pristagare: Maryse Condé som tog emot det alternativa nobelpriset med pondus och värdighet.   Årets sönderpratade: Kanske får det blir Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri. Det är en fantastisk roman och tyvärr så blev den så exponerad i media att man slutar lyssna så snart man hör ordet wet-wipes. 
Årets land: Böcker av Helga Flatland, Geir Gulliksen, Karl-Ove Knausgård, Vigdis Hjort, Nina Lykke, Jörn Lier Horst och Maja Lunde har gjort 2018 till ett ovanligt starkt norskt år hos mig. 
Årets sportupplevelse: Att sitta på en ö utanför den franska kusten och se Frankrike vinna över Argentina med 4-3. De svenska matcherna var förstås också spännande men det här var något extra.  
Årets konstupplevelse: Måste vara besöket på det återöppnade Nationalmuseet i oktober. Vilken fin renovering som gjorts! Som god tvåa kommer Lars Lerins utställning på Liljevalchs, och Valdemarsudde med Sigrid Hjertén. Bra och variationsrikt konstår i år för mig. 
Årets TV-upplevelse: Får man ens skriva vinter-OS? Jag var hemma under hela februari och det var vargavinter utanför dörren, med M på en madrass framför storbilden så upplevde vi skidåkning och skidskytte, det var fint! 

Årets titel: Jag är, jag är, jag är ett hjärtslag från döden. 

Kategorier
Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Elsie Jollasses Brev till Sverige – ett tidsdokument

Ibland dyker något upp i mejllådan som bara passar perfekt in i den pågående temaveckan.
“Hur kan en bok byggd på 100 år gamla brev vara rykande aktuell? Jo, för att den 11 november är det exakt 100 år sedan vapnen tystnade efter första världskriget. Elsie Jollasses brev till Sverige 1911-1920 skildrar hela förloppet ur en tonårig svensk-tysk flickas perspektiv.” 

så lät säljtexten från förlaget och då var jag såld.

Elsie Jollasses Brev till Sverige 1911 – 1920 är ett mycket spännande tidsdokument. 1911 flyttar tonårsflickan Elsie till Tyskland tillsammans med sin mor och sin yngre bror. Hennes far har dött och de återvänder till moderns barndomsstad, Elsie är uppvuxen i Sverige och ser sig helst av allt som svensk och kommer överens med sin väninna Karin att de troget skall skriva till varandra vad som än händer. De första breven i samlingen är de från en mycket ung och naiv flicka som lever ett skyddat liv med dansskolor, tennis och lektioner i franska men allt eftersom tiden går så tvingas Elsie växa upp. Kriget bryter ut och livet i Tyskland förändras radikalt, de unga danskavaljererna blir soldater och befolkningen i alla klasser får det svårt. Elsie utvecklas från en ung naiv flicka till en relativt medveten ung kvinna och det är intressant att följa med i hennes resonemang. Hon skriver om stort och smått och man får en unik insyn i hur livet för en ung kvinna kunde te sig för hundra år sedan.

Marianne Stenstedt har ställt samman breven och flikar emellanåt in förklarande kommentarer och fotnoter. De underlättar läsningen och tillför kunskap om politiska skeenden och annat som sätter breven i sammanhang. Jag är lite kluven till det greppet, jag uppskattar det samtidigt som jag upplever att det tar bort en del av den där känslan av äkthet, att höra Elsies röst ofiltrerat genom brevpappet är en av boken stora behållningar.

I sista skälvande inlägget för veckan så vill jag också slänga in några fler riktigt bra romaner där brev spelar huvudrollen. Missa för allt i världen inte Kodnamn Verity av Elizabeth Wein, Vi möts på museet av Anne Youngson och Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer (som just kommit som charmig film)!

Så avslutas veckans tema Vi skriver till varandra. Imorgon skriver vi som vanligt om något helt annat.

Vi hörs, Tjena, Med vänliga/varma/innerliga hälsingar, Bästa, Vänligen, Morsning och goodbye!  Hej då!

Hej, hej, hemskt mycket hej helt enkelt!

PS. Den snygga termen för romaner i brevform är epistolär roman. Bara så att alla vet.

Kategorier
Barnbokskoll Lyrikkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 37 2018

linje-kulturkollo

Inledningen av den här veckan tyckte jag mest bestod av att titta på olika kartgrafiker med röda, blå och gula fält, och sedan diskutera denna färgblandning med kollegor, vänner och familj. Ja, valet och allt det, alla dessa stora och viktiga saker och vad de betyder för oss vanliga människor i våra liv och vår vardag. Dränkte vi sedan våra sorger i någon feel-good-bok? Eller flydde vardagen med något verklighetsflyktigt? Eller ville vi veta mer och tog oss an något tungt och faktaspäckat? Här är vad kulturkollarna läste samtidigt som maktmänniskorna drog i bestämmandet:

 

Binas historia av Maja Lunde (Helena)

Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson (Helena)

Ett jävla solsken av Fatima Bremmer (Linda)

Frank, kärleken och skivbutiken av Rachel Joyce (Linda)

Gravitation sa Newton till Nisse av Jessica Lindholm (Ulrica)

Harpsund tur och retur av Per Schlingmann (Anna)

I’ll be gone in the dark av Michelle McNamara (Helena)

Jag stannar till slutet av Fatemeh Khavari & Annie Hellquist (Linda)

Lugnet av Tomas Bannerhed (Anna)

Nationalsången av Eija Hetekivi Olsson (Linda)

Nej och åter nej av Nina Lykke (Carolina)

Nuckan av Malin Lindroth (Linda)

Orden som formade Sverige av Elisabeth Åsbrink (Anna)

Plåtmannen, Sarah Winman (Linda)

Solitairen av Anna Lihammer och Ted Hesselbom (Anna)

Som sparv som örn av Per Nilsson (Linda)

The Gilded Web av Mary Balogh (Carolina)

Tyras husvagn: Kaos i kanot av Ann-Charlotte Ekensten (Ulrica)

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll Novellkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Så många vi mött, så många som skrivit

“Ryktet om bokbloggens död är betydligt överdrivet” för att travestera Mark Twain. Det kan jag konstatera när jag sätter mig ned för att titta igenom och summera bloggens första tre år för mig själv. Tänk så mycket som skrivits av oss i kollektivet, tänk så många vi mött och samtalat med och så många som generöst bidragit genom åren. Stort tack till alla er som ställt upp med boktips, intervjuer och skrivit gästinlägg!

Det är omöjligt att lyfta fram alla de inlägg som förtjänar det så det får bli ett högst personligt urval, jag börjar med några intervjuer som stannat i mitt minne.

Kategorier
Romankoll

Kulturkollo möter: Set Mattsson

foto: Kim Ekvall, Historiska Media

I höstas fick jag en historisk roman i min hand som kändes märkvärdigt dagsaktuell. Det var Set Mattssons Så länge min bror andas och den handlar om de där veckorna i oktober 1943 då den tyska ockupationsmakten beslutade sig för att göra Danmark judefritt. Fler än 7000 judar flyr i fiskebåtar och andra flytetyg över vattnet till Sverige. Set Mattssons bok börjar i Köpenhamn, där är hösten på väg och livet är starkt påverkat av den tyska ockupationen som varat mer än tre år. Vi får följa tre olika judiska familjers öden från vardagsliv i skrädderi, café och överklassalongerna till flykt på liv och död.

I en av familjerna lämnas ett av barnen kvar, han ligger på sjukhus och hans syster lovar sig själv att söka efter honom så länge det finns hopp om att han lever. I Köpenhamn möter vi också en tysk officer som gift sig med en danska och som gör allt vad han kan för att varna och förhindra massdeportation, motståndsmän och kvinnor som engagerar sig för judarnas sak med risk för eget liv. Också gemene man, dansken på gatan hjälper till samtidigt som de som äger fiskebåtar tar gott betalt för att göra den farliga resan till Sverige.

Det är en spännande berättelse som skildrar en händelse i historien som vi kanske lite har glömt bort. I Set Mattsons tidigare spänningsromaner skildras också Malmö i efterkrigstid (Ondskans pris, Svekets offer och Fruktans tid). Hur kommer det sig att Set valt att förlägga sina böcker vid sydkusten? Låt oss fråga!

Hallå Set! Malmö är miljön som du valt för dina deckare och delvis för din senaste roman Så länge min bror andas, berätta varför är det så?

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Anna listar 2016

 

Då är det dags att såhär summera årets kulturupplevelser. Konst, film, musik och teater har varit ovanligt skralt för mig men läsandet har flutit på i vanlig takt. Finaste stunden av alla är nog ändå boksamtalet med Kim Thúy på mässan, det är ett minne för livet. Några andra små nedslag från läsåret 2016:

Årets mest oväntade: Glöm mig av Alex Schulman. Han kan ju faktiskt skriva.
Årets klassiker: Annie John av Jamaica Kincaid. Att lyssna till Jamaica Kincaid på Sthlm Lit var underbart.
Årets knock out: Störst av allt av Malin Persson Giolito. Borde varit nominerad till Augustpriset.
Årets kvinnokamp och årets klasskamp: Miira av Eija Hetekivi Olsson. Språket, ilskan och revanschlusten!
Årets memoarer: Riktiga Elsie av Elsi Johansson. Innerligt, äkta om vägen till sitt författarskap.  En röst från en av de sista nu levande arbetarförfattarna.
Årets historiska: 1947 av Elisabeth Åsbrink. Tänk att då och nu kan vara så sammanlänkade.
Årets obehagligaste: Berättelsen om ett äktenskap av Geir Gulliksen. Man kunde ju inte andas en enda gång genom hela romanen. Man vet att det kommer att gå åt h-e och man kan inget göra.
Årets nya bekantskap: Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter. En bok som totalt knockar läsaren med sitt språk och sin sorg.

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Kulturkollo recenserar v. 47 2016

Italien, Italien – men några har stannat hemma och läst böcker. Det här är vad vi läst och recenserat i veckan.

1947 av Elisabeth Åsbrink (Ulrica)

En dramatikers dagbok 20132015 av Lars Norén

Eremiten av Thomas Rydahl (Anna)

Jakten på julen av Matt Haig (Carolina)

Sent i november av Tove Jansson (Helena)

The Invasion of the Tearling av Erika Johansen (Carolina)

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 46 2016

linje-kulturkollo

Mord och mysterier har vi vältrat oss i här i veckan på kollot. Vindpinade öar, översmarta fransmän, arkeologer och annat löst folk som lägger näsan i blöt. Äldre damer som löser mysterier och små pojkar och flickor som hjälper inte fullt så smarta kommissarier att lösa brott. Det finns så mycket att välja på! Vad har vi läst själva under veckan då, har vi läst i enlighet med vårt eget tema? Eller har vi hållit oss ifrån brottets bana? Detta är veckans samlade kolloläsning:

1947 av Elisabeth Åsbrink (Anna)

1947 av Elisabeth Åsbrink (Linda)

Assassin’s Apprentice av Robin Hobb (Carolina)