Anna listar 2018

 

Visst är det kul med listor! Hoppas bara att ni som läser bloggen inte tröttnat för det kan ju faktiskt bli för många listor, eller? Nåja. Jag ska hålla min lista någorlunda kort, och jag länkar till min privata blogg där det finns längre inlägg att förkovra sig i om man är hugad.

Årets mest oväntade: När Elisabeth Åsbrink på bokmässan tittar på mig och frågar om det är jag som skriver på Och dagarna går … Hon ville bara tala om att hon hade läst min text om hennes Orden som formade Sverige och att hon tyckte att jag hade skrivit fint om den. Jodå, man får skryta lite och varför inte göra det redan i inledningen av listan … 
Årets lokala: Den stora utställningen av Marie Hermansson och Göteborgs schamaner av Johan Nilsson. Båda väldigt mycket Göteborg!
Årets sjukdom och död: Tre böcker har verkligen satt ord på min tankar och erfarenheter under året och de är I kroppen min av Kristian Gidlund, Få se om hundarna är snälla ikväll av Marie-Louise Ekman och Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall. Starka och gripande texter som berör ända in i hjärtat. 
Årets kvinnokamp: Som jag älskade berättelsen om Vajlet och Rut av Karin Alfredsson. 
Årets historiska: Riktigt bra historiska skildringar väcker något i en som gör att man vill veta mer, googla och lära sig och samtidigt så ska det berätta något om vår tid i dag. Lövberga-serien av Göran Redin är precis sådan!
Årets bästa 9 – 12: Comedy Queen av Jenny Jägerfeld.
Årets bästa essä: Nuckan av Malin Lindroth, genomlysning av den ensamma kvinnans situation.
Årets obehagligaste: Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg. Så fruktansvärt bra. 
Årets mest lyckade boktips: Lena Ackebos serie som börjar med Världens vackraste man var årets klockrenaste boktips. En kollega fullkomligt slukade!
Årets bästa bilderbok: Bidde det då av Pija Lindenbaum.
Årets nya bekantskap: Får blir två nya deckarförfattare som jag läst under året. Anders de la Motte och Camilla Grebe. Så bra, hur kunde jag missa dem? 
Årets utmaning: Alla läsårs utmaning för min del är att läsa från hela världen, i år har det gått sådär. Ganska uselt om jag ska vara ärlig. Jag tar nya tag 2019. 
Årets återseende: Totalskada av Helena von Zweigbergk – en riktigt bra relationsroman och jag glömmer emellanåt bort hennes böcker. Gör inte det! 
Årets aldrig mer: Jonas Gardell aviserade ganska tydligt i sin roman Minnet av en villkorslös kärlek att det här kan bli den sista boken, jag tyckte att porträttet av modern Ingegärd är fint och särskilt delarna om alzheimers berörde. 
Årets kulturella höjdpunkt: Bokmässan, älskade bokmässan. Jag är så glad och tacksam över att jag orkade gå dit i år och jag är så glad över att bokcirkeln med Maggie O’Farrell gick att genomföra på länk. Läs hennes Ett hjärtslag från döden om ni missat den! 
Årets möte: Ida Jessen har skrivit två fantastiskt fina historiska romaner En ny tid och Doktor Bagges anagram och att få samtala med henne på mässan var fint. Smart och vänlig! 
Årets kan-inte-släppa-dem: Mina fantastiska trådlös hörlurar från Urbanears. Stänger allt brus ute och har superlång batteritid.  
Årets lyckopiller: Få sitta på en ö i Bottenviken och läsa i midnattssolens ljus. Med fina vänner. 
Årets pristagare: Maryse Condé som tog emot det alternativa nobelpriset med pondus och värdighet.   Årets sönderpratade: Kanske får det blir Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri. Det är en fantastisk roman och tyvärr så blev den så exponerad i media att man slutar lyssna så snart man hör ordet wet-wipes. 
Årets land: Böcker av Helga Flatland, Geir Gulliksen, Karl-Ove Knausgård, Vigdis Hjort, Nina Lykke, Jörn Lier Horst och Maja Lunde har gjort 2018 till ett ovanligt starkt norskt år hos mig. 
Årets sportupplevelse: Att sitta på en ö utanför den franska kusten och se Frankrike vinna över Argentina med 4-3. De svenska matcherna var förstås också spännande men det här var något extra.  
Årets konstupplevelse: Måste vara besöket på det återöppnade Nationalmuseet i oktober. Vilken fin renovering som gjorts! Som god tvåa kommer Lars Lerins utställning på Liljevalchs, och Valdemarsudde med Sigrid Hjertén. Bra och variationsrikt konstår i år för mig. 
Årets TV-upplevelse: Får man ens skriva vinter-OS? Jag var hemma under hela februari och det var vargavinter utanför dörren, med M på en madrass framför storbilden så upplevde vi skidåkning och skidskytte, det var fint! 

Årets titel: Jag är, jag är, jag är ett hjärtslag från döden. 

2 comments Add yours
  1. Intressant! Jag kanske skulle ta och prova Anders de la Motte? Läser sällan deckare. Om jag gör det måste de vara speciella och utan de vanliga klichérna. Och det verkar de la Mottes vara? Även många andra bra tips! Tack!

    1. Både De la Motte och Grebe tror jag skulle passa, de håller sig inom genren helt klart men har det lilla extra. Roligt att du fick läslust!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.