Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Femton oförglömliga mörkerfavoriter från 2010-talet

helena-top

Vad vore jag för eländesläsare om jag inte tog tillfället i akt att lista 2010-talets litterära mörker. Det finns böcker som stannar kvar och gnager och skaver. Böcker som du kanske inte minns vad de handlade om men känslan av dem stannar kvar. Böcker som som sänker dig i mörker, men som också skänker dig en livboj av ljus. Här följer en lista på femton oförglömliga mörkerfavoriter från 2010-talet:

Utrensningen av Sofi Oksanen (2010)
Utrensningen handlar om den gamla kvinnan Aliide och den unga Zara, vars öden flätas samman i en gripande historia. Den är fylld av skuld, skam, hemligheter och skriven på ett vackert språk där du kan ana både återhållsam raseri och livsglädje. Oksanen har en sällsam förmåga att nagla fast läsaren som gör att du har svårt att släppa boken förrän sista sidan är inhalerad. Hon räds inga ämnen och skapar gärna diskussion med sina böcker. 

Skuggland av Jonas Brun (2012)
Skuggland får du följa Eriks upplevelser och tankar kring ett mysterium som fyllde hans barndom i början av 1990-talet. En barndom av lego, Shadowland, Michael Jackson och ytlig familjelycka och som plötsligt tog slut när hans bästa kompis och klasskompis spårlöst försvann. De steg in i en röd bil för att aldrig komma tillbaka. Många år senare hittas kvarlevorna av en människa i villakvarteret där han växte upp och Erik försöker samla ihop bitarna av tiden som gick förlorad.

Mörka platser av Gillian Flynn  (2012)
Flynn skriver med både nerv och känsla – en språkbehandling ovanlig för genren. I Mörka plaster får du möta Libby Day, som endast sju år gammal överlevde det bestialiska mord på sin mor och sina systrar som senare kom att kallas ”Satansoffret i Kinnakee”. När boken tar sin början är Libby 32 år och är precis så som man kan tänka sig att någon blir som överlevt en dylik händelse: bitter, full av sarkasm och vältrar sig i depressiv passivitet.

Torka aldrig tårar utan handskar – Kärleken av Jonas Gardell (2012)
Det vore väl högst besynnerligt om inte Gardell nämndes på denna lista. I den inledande delen i trilogin Torka aldrig tårar utan handskar är tonen ”gardellisk”. Mellan raderna hör jag dock hans ilska, bitterhet och sorg mot hur homosexuella har behandlats i Sverige. Kärleken handlar om att växa, våga vara, kärlek, sjukdom, smärta, glädje, sorg, gemenskap och utanförskap. Du får följa Rasmus flykt från Lilla Koppom och Benjamins från sin skuldbeläggande religiösa fostran. Du får följa deras resa bort från någonting och till varandra.

Glasslottet av Jeanette Walls (2013)
Jeannette Walls och hennes tre syskon växer upp under 60- och 70-talen med ett par bohemiska och minst sagt excentriska föräldrar. Under Jeanettes tidiga barndom lever de som nomader och flyttar runt bland ökenstäder och upp i bergen. Den här historian har allt. Den är full av värme och det är med kärlek författaren målar upp bilden av föräldrarna. Samtidigt som hon inte skyr något och kan vara väldigt rak och ärlig för att inte säga obarmhärtighet i sin framställning. Det är såväl en förfärlig historia och emellanåt alldeles underbar.

En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru (2013)
Anyuru berättar med tydlig närvaro historien om P (hans far) vars drömmar om att få flyga krossas under militärkuppen då Idi Amin tog makten i sjuttiotalets Uganda. Anyuru bemästrar språket in i minsta detalj och lägger fram scener som gör mig andlös. Med språkets finess får han mig att häpna och förfasas och samtidigt totalt hänföras.

Förr eller senare exploderar jag av John Green (2013)
Historien om Hazel och Augustus som träffas under kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Trots att döden är så närvarande i boken så är detta en bok om kärlek och om livet och om allt det där mitt emellan. Det är en fantastisk, obeskrivligt fantastisk kärlekshistoria som John Green berättar i sin Förr eller senare exploderar jag. Jag blir så där bubbligt glad och samtidigt så oerhört ledsen. För nog är döden alltid där. Och påminner. Och skaver. Och tar gäckande utan förskoning.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson (2014)
Vi får följa Malika, en romsk kvinna, som antar namnet och identiteten av en judinna för att överleva i Ravensbrück där romer stod allra längst ner i rangordningen bland fångarna. Vi får också möta Miriam som under sin 85-årsdag säger de förbjudna orden till sin förvirrade familj: ”Jag heter inte Miriam”. Hur blev Malika Miriam? Hur överlevde hon Ravensbrück? En bok som stannar kvar och vägrar släppa taget.

En bön för de stulna av Jennifer Clement (2015)
Jennifer Clement är en amerikansk-mexikansk journalist och författare som under tio års tid har intervjuat mexikanska kvinnor; stulna kvinnor, gömda kvinnor, fruar till kartellmedlemmar och fångar i kvinnofängelser. Sen skrev hon En bön för de stulna. Boken är skönlitterär men berättar om en en verklighet som många mexikanska kvinnor tvingas möta. Horribel och oförglömlig!

Skymningsporten av Jeanette Winterson (2015)
Två kvinnor sitter år 1612 fängslade, anklagade för häxeri och beskyllningarna fortsätter att dugga tätt i Lancashire. Vilka har hjälpt dessa häxor? Finns det fler som ägnar sig åt häxeri? Winterson skildrar en mörk tid, ett angiverisamhälle och där de fängslade behandlas skrämmande omänskligt och kroppsstraff och tortyr ses som något högst naturligt. Den berättar också om kvinnans och barnets utsatthet och jag har lite svårt att skaka av mig allt det mörka när jag läst klart.

Vi kom över havet av Julie Otsuka (2015)
I denna kortroman får vi möta de japanska kvinnorna som under mellankrigstiden valde att lämna sitt hemland för att bosätta sig i Kalifornien. Du får följa den mer än mödosamma båtresan, de första mötena med makarna, arbetet, rasismen, kulturkrockarna, barnen som tog avstånd från sin bakgrund och den växande misstro som fanns bland amerikanerna när vi närmar oss andra världskriget då de till slut anklagades för förräderi och tvångsdeporterades till särskilda läger i USA.

Vi ses i mörkret av David Wiberg (2016)
Boken handlar om hur ens hela person kan slukas av en annan människa, hur man kan ge upp sin värld för att finnas i en annans. Den handlar också om ångest, om att inte räcka till, inte hitta in och om en vuxenvärld som tippar på tå när de borde klampa in. Vi ses i mörkret handlar också om kompisrelationer och hur dessa ständigt balanserar på en tunn tråd mellan det starkaste som finns och bakåtvända ryggar. Detta är en riktig ”Fanny-bok” som bokvänner i min närhet sannolikt skulle karaktärisera den som – det är elände, ett mörker som jag känner och igenkänner.

Kåda av Ane Riel (2017)
Kåda anges vara en spänningsroman, men den är så mycket mer. Det är en långsamt uppbyggd spänning där du som utomstående läsare kan se tragedin komma, men kan inget göra. Den handlar om utanförskap och en – på sätt och vis – en fiktiv social studie i en familj på fall. Den handlar om hur det lilla barnet anpassar sig och hur hon betraktar sin omgivning, sin familj och sitt liv utifrån ett barns naiva ögon. Ane Riel skriver oerhört vackert om utanförskapets gränsland och du kan inget annat än älska historien och hur den är berättad.

Testamente av Nina Wähä (2019)
I Testamente sveps du med i en fantastisk familjekrönika där den allvetande berättaren är högst närvarande och visar, pekar och kan på ett ganska påträngande sätt berätta för dig om vad komma skall och nästan vad du ska tycka och känna kring det du läser. Du tror du vet vad som väntar, men icke – romanen är långt mer än en mordhistoria. Ja, det sker ett mord, men boken innehåller så mycket och många liv att det liksom kommer lite i skymundan

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff (2019)
För en mörkervurmare, tillika språknörd, är läsningen av Karin Smirnoffs Jag for ner till bror en fröjd, ett tyst jubel, ja i gränslandet till eufori. Jag for ner till bror är en mörk historia, en våldsam historia, men också en historia som är fylld av passion, kärlek och värme. Det kan vara så – jag har ännu inte tänkt klart här – det kan vara så att uppföljaren Jag for upp med mor kan vara än vassare.

Kategorier
Evenemangskoll Romankoll

Kulturkollo konfererar – Årets bok 2019

 

För tre år sedan instiftades utmärkelsen Årets bok av Bonnier bokklubbar. Kriterierna för att bli nominerad är att boken ska vara av hög språklig kvalitet, ha en väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö och ska tilltala en bred läsekrets. Genren ska vara svensk eller utländsk skönlitteratur (spänning och roman) och boken ska vara utgiven på svenska under maj 2018 – april 2019.

Den 24 april tillkännagavs nomineringarna till Årets Bok 2019 och sedan har det varit upp till oss läsare att rösta på vår favorit och utse vinnaren. De nominerade böckerna 2019 är De dubbelt så bra av Bengt Ohlsson (Albert Bonniers förlag), Det som göms i snö av Carin Gerhardsen (Bookmark), En katts resedagbok av Hiro Arikawa (Nona), Järtecken av Christoffer Carlsson (Albert Bonniers förlag), Manhattan Beach av Jennifer Egan (Albert Bonniers förlag), Mörkret av Ragnar Jónasson (Modernista), Pachinko av Min Jin Lee (Polaris), Påfågelsommar av Hannah Richell (Forum), Silvervägen av Stina Jackson (Albert Bonniers förlag), Stormvarning av Maria Adolfsson (Wahlström & Widstrand), Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell (Norstedts) och Vaggvisa av Leila Slimani (Natur & Kultur).

Vad tycker och tänker vi kring de nominerade böckerna? Kulturkollo konfererar om vilken bok som blir Årets bok 2019!

Anna: Jag tycker att juryn gjort ett gott urval av böcker det här året, det är allt från en svepande släktroman från Asien till en spänningsroman från Island och jag har verkligen uppskattat att läsa dem alla. Kul att några av de riktiga snackisarna inte kom med (tänk Bränn alla mina brev). Det ger utrymme för fler författarskap att komma fram i rampljuset. Jag har landat i tre svenska favoriter. De är Christoffer Carlssons Järtecken, Bengt Ohlssons De dubbelt så bra och Jonas Gardells Till minne av en villkorslös kärlek. Alla tre är välskrivna romaner som jag minns långt efter att jag läst klart. Sedan om någon av dem är röstarnas favoriter återstår att se fredagen den 27 september.

Fanny: Av de nominerade böckerna har jag läst tre; Järtecken, Silvervägen och Vaggvisa. Och precis som Anna reflekterade jag också över vilken spännande blandning det är i år. (Dock chocken på att jag fortfarande inte har läst Gardells bok). Med det sagt, så tänker jag att både Järtecken och Silvervägen är två riktigt starka kandidater och som jag uppskattade väldigt. Den förstnämnda ligger mig kanske närmare hjärtat då Christoffer Carlssons roman utspelar sig nästgårds, samtidigt så har det varit en rejäl hajp kring Silvervägen. Då det är allmän röstning så kan jag också tänka mig att Till minne av en villkorslös kärlek ligger bra till.

Ulrica: Jag tyckte verkligen mycket om Silvervägen också och har lagt min röst på den, men det finns flera riktigt bra böcker bland de nominerade. Precis som du säger, Fanny, så kan nog Gardells bok ligga bra till, men på ett sätt skulle det vara lite trist att den vann. Den boken får ju så mycket uppmärksamhet ändå. Med det sagt är Årets bok ett brett och folkligt pris och de böcker som vunnit tidigare år har varit sådana som varit omtalade. Spontant tänker jag att det är många spänningsromaner som är nominerade i år. Är det ovanligt många?

Lotta: Jag surar lite eftersom min givna vinnare Mattias Edvardssons En helt vanlig familj inte ens blivit nominerad? Helt ofattbart faktiskt. Men visst finns det några fina bland de nominerade också. Jag har läst åtta av de nominerade. Mina favoriter är Silvervägen och Järtecken, som jag tycker prickar in alla kriterierna språk, karaktärer, miljö, handling och tilltalar en bred läsekrets.

Linda: Jag håller med Lotta om att Mattias Edvardsson borde varit en självklar kandidat och jag saknar även fantastiska Evelyn Hugos sju äkta män av Taylor Jenkins Reid. Många deckare bland de nominerade, men väldigt lite feelgood. Av de tolv nominerade har jag läst fem och hade tänkt läsa några till, men ni vet hur det är med läslistors längd i förhållande till lästiden. Även om jag instämmer i hyllningskören av Silvervägen är det inte min favorit. Däremot en ganska trolig vinnare. Jag vill att fantastiska Pachinko av Min Jin Lee ska vinna, men det känns otroligt. Istället tror på Jonas Gardell, trots att Till minne av en villkorslös kärlek är långt ifrån hans bästa bok. Detta på grund av hans många och trogna fans. Jag håller dock en extra tumme för Christoffer Carlsson och hans fina Järtecken, som definitivt är en av årets böcker för mig.

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll

Dagens namn: Ulrik och Alrik

Linda

“Men är det inte göteborgarna som kommer”, brukade han utbrista på klingande dalmål när vi kom upp till Moje, Gagnef om somrarna för att bo i farmors stuga där. Alrik, min farmors lillebror, syskonskarans ende pojke och en viktig del av min barndom. Namnet uttalades Allrik, men när det skulle vara extra högtidligt presenterade han sig som Aaaaalrik Törne. En man med ett gäng rävar bakom öronen och en fantastisk talang för att berätta lååååånga historier. Det var samma varje sommar, men han lyckades alltid lägga till något så att det blev en ny knorr.

Som barn satt jag andlös och höra honom berätta om hur han och syskonen var i skogen tillsammans med vännen Ren-Erik. Det började bli sent, de var hungriga och begav sig hemåt. Alrik var yngst och hamnade på efterkälken och det var då han hörde ljudet av en trumpet. Sedan såg han dem, en rad med tomtar som gick på ett led genom skogen. Tomten längst fram var den som spelade trumpet och de gick alla en bit över marken nästan som om de svävade. Ibland var det en halvmeter, ibland en meter, sagan var aldrig exakt samma varje gång. Det faktum att berättelsen ändrades gjorde den däremot aldrig mindre trovärdig. Alrik var så övertygande, troligen för att han var så övertygad själv om att det verkligen var tomtar de hade sett. Små och gråklädda var de och mer lika de tomtar som John Bauer målar än de som kommer med paket på julafton.

John Bauers illustrationer och böckerna Bland tomtar och troll var förresten stora favoriter för mig när jag var barn. Jag lånade kassar på biblioteket och läste dem om och om igen. Mer än mycket annat önskade jag att jag själv skulle få se tomtar i skogen, men jag förställde mig dem mer som de väldigt små och söta tomtarna i filmen Trolltyg i tomteskogen.

Ulrik då? Den första jag kommer att tänka på är Ulrik Munther, som vann Lilla Melodifestivalen 2009 och har tävlat i den “stora” flera gånger. Nu har han fyllt 25 och är aktuell i Jonas Gardells föreställning Queen of f*cking everything där han skrivit musiken till flera låtar och också finns med på scenen.

Photo by Niklas Weiss on Unsplash

Kategorier
Novellkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 1 2019

 

 

Nytt år och nya läsupplevelser, även om ett gäng av titlarna nedan tillhör kategorin “panikinlägg inför ett nytt läsår”. Ut med det gamla och in med det nya i årets första recensionsinlägg.

Begär: mörk kärlek av Helen Lindholm (Ulrica)

Bettys val av Marie-Louise Marc (Ulrica)

Bögtjejen av Aleksa Lundberg (Linda)

Christmas in the snow av Karen Swan (Ulrica)

De hemlösa katterna i Homs av Eva Nour (Ulrica)

De svarta liljorna av Andreas Kundler och Lisa Linder (Ulrica)

Det förlorade barnet av Elena Ferrante (Ulrica)

Dockskåpet och andra berättelser av Katherine Mansfield (Linda)

Där fåglarna slutat sjunga av Jenny Quintana (Anna)

Eleanor Oliphant is completely fine av Gail Honeyman (Ulrica)

En väktares bekännelser av Elin Säfström (Ulrica)

Felsteg av Maria Adolfsson (Ulrica)

Finns det björkar i Sarajevo? av Christina Lindström (Ulrica)

Få se om hundarna är snälla ikväll av Marie-Louise Ekman (Anna)

Juldagar – 12 historier och 12 rätter av Jeanette Winterson (Ulrica)

Krucifixmördaren av Chris Carter (Anna)

Ladder of years av Anne Tyler (Ulrica)

Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall (Anna)

Magic’s Pawn (The Last Herald Mage 1) av Mercedes Lackey (Carolina)

Missisippi av Hillary Jordan (Ulrica)

Once Upon a Marquess av Courtney Milan (Carolina)

The Café at Seashell Cove av Karen Clarke (Linda)

The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood (Ulrica)

Till minnet av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell (Linda)

Under Fårös himmel av Ronnie G. Lundin (Ulrica)

Undret av R.J. Palacio (Ulrica)

Önska kostar ingenting av Sara Lövestam (Helena)

Övergångarna av Andreas Kundler och Lisa Linder (Ulrica)

Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll

Anna listar 2018

 

Visst är det kul med listor! Hoppas bara att ni som läser bloggen inte tröttnat för det kan ju faktiskt bli för många listor, eller? Nåja. Jag ska hålla min lista någorlunda kort, och jag länkar till min privata blogg där det finns längre inlägg att förkovra sig i om man är hugad.

Årets mest oväntade: När Elisabeth Åsbrink på bokmässan tittar på mig och frågar om det är jag som skriver på Och dagarna går … Hon ville bara tala om att hon hade läst min text om hennes Orden som formade Sverige och att hon tyckte att jag hade skrivit fint om den. Jodå, man får skryta lite och varför inte göra det redan i inledningen av listan … 
Årets lokala: Den stora utställningen av Marie Hermansson och Göteborgs schamaner av Johan Nilsson. Båda väldigt mycket Göteborg!
Årets sjukdom och död: Tre böcker har verkligen satt ord på min tankar och erfarenheter under året och de är I kroppen min av Kristian Gidlund, Få se om hundarna är snälla ikväll av Marie-Louise Ekman och Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall. Starka och gripande texter som berör ända in i hjärtat. 
Årets kvinnokamp: Som jag älskade berättelsen om Vajlet och Rut av Karin Alfredsson. 
Årets historiska: Riktigt bra historiska skildringar väcker något i en som gör att man vill veta mer, googla och lära sig och samtidigt så ska det berätta något om vår tid i dag. Lövberga-serien av Göran Redin är precis sådan!
Årets bästa 9 – 12: Comedy Queen av Jenny Jägerfeld.
Årets bästa essä: Nuckan av Malin Lindroth, genomlysning av den ensamma kvinnans situation.
Årets obehagligaste: Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg. Så fruktansvärt bra. 
Årets mest lyckade boktips: Lena Ackebos serie som börjar med Världens vackraste man var årets klockrenaste boktips. En kollega fullkomligt slukade!
Årets bästa bilderbok: Bidde det då av Pija Lindenbaum.
Årets nya bekantskap: Får blir två nya deckarförfattare som jag läst under året. Anders de la Motte och Camilla Grebe. Så bra, hur kunde jag missa dem? 
Årets utmaning: Alla läsårs utmaning för min del är att läsa från hela världen, i år har det gått sådär. Ganska uselt om jag ska vara ärlig. Jag tar nya tag 2019. 
Årets återseende: Totalskada av Helena von Zweigbergk – en riktigt bra relationsroman och jag glömmer emellanåt bort hennes böcker. Gör inte det! 
Årets aldrig mer: Jonas Gardell aviserade ganska tydligt i sin roman Minnet av en villkorslös kärlek att det här kan bli den sista boken, jag tyckte att porträttet av modern Ingegärd är fint och särskilt delarna om alzheimers berörde. 
Årets kulturella höjdpunkt: Bokmässan, älskade bokmässan. Jag är så glad och tacksam över att jag orkade gå dit i år och jag är så glad över att bokcirkeln med Maggie O’Farrell gick att genomföra på länk. Läs hennes Ett hjärtslag från döden om ni missat den! 
Årets möte: Ida Jessen har skrivit två fantastiskt fina historiska romaner En ny tid och Doktor Bagges anagram och att få samtala med henne på mässan var fint. Smart och vänlig! 
Årets kan-inte-släppa-dem: Mina fantastiska trådlös hörlurar från Urbanears. Stänger allt brus ute och har superlång batteritid.  
Årets lyckopiller: Få sitta på en ö i Bottenviken och läsa i midnattssolens ljus. Med fina vänner. 
Årets pristagare: Maryse Condé som tog emot det alternativa nobelpriset med pondus och värdighet.   Årets sönderpratade: Kanske får det blir Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri. Det är en fantastisk roman och tyvärr så blev den så exponerad i media att man slutar lyssna så snart man hör ordet wet-wipes. 
Årets land: Böcker av Helga Flatland, Geir Gulliksen, Karl-Ove Knausgård, Vigdis Hjort, Nina Lykke, Jörn Lier Horst och Maja Lunde har gjort 2018 till ett ovanligt starkt norskt år hos mig. 
Årets sportupplevelse: Att sitta på en ö utanför den franska kusten och se Frankrike vinna över Argentina med 4-3. De svenska matcherna var förstås också spännande men det här var något extra.  
Årets konstupplevelse: Måste vara besöket på det återöppnade Nationalmuseet i oktober. Vilken fin renovering som gjorts! Som god tvåa kommer Lars Lerins utställning på Liljevalchs, och Valdemarsudde med Sigrid Hjertén. Bra och variationsrikt konstår i år för mig. 
Årets TV-upplevelse: Får man ens skriva vinter-OS? Jag var hemma under hela februari och det var vargavinter utanför dörren, med M på en madrass framför storbilden så upplevde vi skidåkning och skidskytte, det var fint! 

Årets titel: Jag är, jag är, jag är ett hjärtslag från döden. 

Kategorier
Kulturkoll

“The same procedure as last year, Miss Sophie?”

helena-top
“The same procedure as every year, James!”

Vem vill bråka med Miss Sophie? Inte jag. Så som traditionen bjuder, och som Miss Sophie förespråkar, får vi titta på Mormor gråter av och med Jonas Gardell.

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll

Shared reading och delad bokglädje – en liten bokmässerapport

linje-ulrica

Jag sitter på ett tåg på väg hem från bokmässan. Jag har bara varit uppe två av fyra dagar i år så jag är inte riktigt lika trött i kropp och huvud som jag brukar, men ändå full av intryck.

En av de tydligaste sakerna med mässan i år var en slags känsla av lättnad. Förra året var det ju en väldigt spänd och nervös stämning både inne på mässan och utanför med rigorösa säkerhetskontroller, avspärrningar och så demonstrationen utanför. I år kändes det som att alla hade dragit en lättnadens suck och det var helt enkelt en gladare mässa.

Som alltid är den stora behållningen av mässan alla möten med fina bokvänner. ”Bokbloggsmaffian” (där långtifrån alla fortfarande bloggar) är en rasade trevlig grupp människor och fikor, mingel och middagar är minst lika viktiga som böcker och seminarier. Det är också roligt med en del lite glammigare inslag som prisutdelningen av Årets bok. Vi minglade och drack bubbel en lång stund innan vinnarna slutligen tillkännagavs. I år var det boken 1793 av Niklas Natt och Dag som fick priset. Den hade både Fanny och jag tippat som vinnare och Lotta som stark kandidat i toppstriden.

Kanske fanns det – för min del – inte riktigt något av de där alla största internationella namnen som lockade bland besökande författare i år då både Colm Tóbín och Maggie O’Farrell hade lämnat återbud. Den senare fick vi ändå chans att prata med via länk under den livebokcirkel vi hade i samarbete med Sekwa och Etta förlag. Boken är en fantastisk läsupplevelse och det blev ett intressant samtal som man läsa mer om i Annas inlägg.

Men det var så klart kul att lyssna till Jojo Moyes som berättade om sin vän fram till den bästsäljande författare hon är nu och det fanns många intressanta svenska och nordiska författare att lyssna på.  Jonas Hassen Khemiri hade flera välbesökta programpunkter och jag lyssnade på honom i samtal med Sara Stridsberg. Det var ett ganska flytande, men behagligt samtal om författarnas tankar om litteratur, skrivande, familj och döden. Ett samtal som var intressanta att lyssna till, men ganska svårt att sätta fingret på vad det handlade om egentligen. Fanny lyckade ändå fånga några av de bärande trådarna som dök upp under seminariet.

Jonas Gardell var såklart också där och marknadsförde sin nya bok Till minne av en villkorslös kärlek (som vi konfererade om här för inte så länge sedan). Att lyssna till honom är som att gå på en av hans scenshower – det är underhållning hela vägen och många skratt. Jonas Gardell berättar kärleksfullt anekdoter om sin mamma och det märks att han är stolt över boken.

Min vana trogen hamnade jag också på flera seminarier med författare som skriver böcker med starka kvinnliga karaktärer och/eller författare som skriver historiska romaner. Ett av de mest intressanta samtalen var det mellan Ida Jessen, Marie Hermansson och Mia Frank som beskrev hur de gjorde för att hitta stoff till sina berättelser, hur de researchar och hur de hittar tidsandan i både miljö och språk.

I år hade också Crimetime flyttat från Gotland och in på bokmässan, men den avdelningen hann jag inte alls med i år.

Däremot lyssnade jag till ett spännande samtal som vare sig handlade om en författare eller en specifik bok utan om något som kallades Shared reading. Det var Kulturrådet och Myndigheten för tillgängliga medier (MTM) som talade om projekt som på olika sätt uppmuntrade en gemensam läsupplevelse.  Själva begreppet “Shared reading” kom från en brittisk organisation som kallas The Readers pch i deras koncept igår det att utbildade läsledare träffar grupper där man gemensamt högläser texter, ofta utdrag ur en klassiker och sedan diskuterar och reflekterar kring texten tillsammans. Högläsningen gör texten levande i rummet och diskussionen leder ofta till intressanta samtal och nya insikter. Organisationen har sett att den här typen av läsning gör det lättare att nå nya grupper av läsare och det har också visat sig välgörande i grupper av personer som brottas med psykisk ohälsa. Nu vill Studieförbundet Vuxenskolan i samarbete med MTM och andra organisationer starta upp den här typen av grupper med förhoppningen om att kunna fånga icke-läsares intresse för litteratur. MTM jobbar redan med att utbilda läsombud som läser högt för demenspatienter och märker att de får goda resultat genom att till exempel högläsa böcker som väcker minnen från personens ungdom. Kerstin Rydebäck som är professor i biblioteks- och informationsvetenskap berättade vidare att grupper för läsgemenskap har funnit länge och varit populärt i många olika sammanhang, men bara med lite olika namn – litterär salong, bokcirkel, bokklubb – man alla med idén att ett samtal om en text gör att texten lyfter och ger flera perspektiv på läsningen. Barn- och ungdomsbibliotekarien Paula Högström berättade också kort om hur hon arbetar med bokklubbar och gemensamma bokdiskussioner med barn-och ungdomar på biblioteket där hon arbetar som ett exempel på en annan typ av gemensam läsning. Här på Kulturkollo är “Kulturkollo läser” en av de mest uppskattade sakerna vi gör och att bokcirkla på nätet känns som en bra slags modernisering av läsgemenskapen.

På mässan blir det kanske inte mycket läst, men det finns en härlig gemenskap i kärleken till läsningen, till litteraturen och till böckerna.

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 39 2018

Bokmässan pågår för fullt i Göteborg och vissa av oss trängs på mässgolvet och njuter av intressanta samtal medan andra gör annat, som att jobba eller kanske njuta av stillheten som bokmässan inte bjuder. Oavsett vad vi väljer att göra så kan en tipslista över bloggtexter om böcker som lästs och tyckts något om vara på sin plats. Här är vår:

Blå gryning av Ann Cleeves (Helena)

De fem elementen: De ursprungliga och Gudarnas skymning av Cecilia Larsson Kostenius (Ulrica)

Den oändliga familjen av Cilla Naumann (Anna)

Det som göms i snö av Carin Gerhardsen (Anna)

En ny tid av Ida Jessen (Linda)

Flisan vill göra allt av Linda Palm (Ulrica)

Främlingen på Wildfell Hall av Anne Brontë (Carolina)

Half a War (Shattered Sea 3) av Joe Abercrombie (Carolina)

Hjälp jag är utmattad av Clara Lidström och Erica Dahlgren (Helena)

Ingen jämfört med dig av Jonas Brun (Linda)

Jag är, jag är, jag är ett hjärtslag från döden av Maggie O’Farrell (Anna)

Minifakta om djurungar på fjället av Ann-Charlotte Ekensten (Ulrica)

Note to self: Rutiga byxor funkar inte här av Marie Hammar & Abbe Wahlquist (Linda)

Såna som du ska inte va här av Marika Carlsson (Anna)

Såna som du ska inte va här av Marika Carlsson (Linda)

Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst (Linda)

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell (Ulrica)

Vajlett och Rut av Karin Alfredsson (Ulrica)

Vi möts på museet av Anne Youngson (Linda)

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll

Mässpepp på bokmässeafton!

 

Viktoria uppmanade oss i gårdagens utmaning att berätta om vår mässpepp, vad vi har för planer och hur vi förberett oss och ja, ni vet. Mina planer är så här dan före dan fortfarande ganska lösa. Jag har köpt en klänning, gått till frisören, tagit ledigt från jobbet, fått mitt presspass och jag har läst/lyssnat på ett gäng böcker. Så långt sträcker sig mina förberedelser men så nu är det snart dags – årets bokliga helg som varar hela fem dagar (om man räknar med bokmässeafton som inträffar ikväll …)  Livet, ni vet det där som pågår mest hela tiden, har gjort att jag i år ska ta det väldigt lugnt på mässan. Fyra dagar blir det, men i lagom tempo. Mest hoppas jag på att få fika och träffa goda vänner, lyssna på smarta och intressanta samtal, byta pokemon med några likasinnade och kanske överraskas en smula.

Några programpunkter vill jag ändå inte missa, jag vill lyssna på Jonas Hassen Khemiri vars Pappaklausulen är en grymt bra bok, och så blir det att passa in Cilla Naumann vars Den oändliga familjen jag skriver om på min blogg idag. Läs den! Nu! Till minne av en villkorslös kärlek är ännu en spännande skildring av familjen som jag läst i höst och såklart vill jag uppleva Jonas Gardell på scen. ALMA-pristagaren Jacqueline Woodson kommer redan på torsdagen och hennes Brun flicka drömmer är en mycket vacker läsning, också den en uppväxtskildring som berör. Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg är en helt annan sorts roman, suggestiv och väldigt otäck i sin skildring av människors utsatthet och den har skildringen av döden gemensamt med Maggie O’Farrells Jag är, jag är, jag är ett hjärtslag från döden som vi skall bokcirkla tillsammans med henne på lördag morgon. Oj så kul det ska bli!

Så ska jag lyssna på Ida Jessen som skriver om Danmark på 30-talet och Marie Hermansson som skriver om Göteborg på tjugotalet och sitta och hänga framför litteraturscenen i A-hallen och ströva på Globala torget och förstås missar jag inte Nawal el Saadawi som samtalar om vad som hände sen, efter den arabiska våren. Och så ska jag gå på några förlagsfrukostar, några mingel, utdelningen av Årets bok och en och annan middag.

Vet ni, jag tror att det blir en fin mässa!

Visst ses vi?

 

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Kulturkollo recenserar v 38 2018

Visste ni att det i Sydafrika finns hela elva officiella språk och att drygt hälften av allt guld som utvunnits på jorden kommer från Witwatersrand i Sydafrika? Inte jag heller, men nu vet vi. Om du dessutom är nyfiken på vad vi har läst och recenserat under denna vecka på våra andra bloggar kan du göra det här.

Dagar av ensamhet av Elena Ferrante (Anna)

Djurdoktorn: Linus och Smulan av Ann-Charlotte Ekensten (Ulrica)

En oskyldig lögn av Sabine Durant (Ulrica)

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg (Anna)

Med kallt blod av Truman Capote (Helena)

Profetens vinter av Håkan Östlundh (Anna)

Se på oss nu av Geir Gulliksen (Anna)

The Language of Dying av Sarah Pinborough (Carolina)

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell (Anna)

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell (Helena)

Träskkungens dotter av Karen Dionne (Helena)

Återträffen av Camilla och Viveca Sten (Ulrica)