Etikett: Pija Lindenbaum

Kategorier
Aktuellt Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll

Viktoria listar 2018

Ja, kulturmässigt var ju det här lite av ett bottenår för min del, men det har hänt rätt mycket ändå. Det är otroligt svårt att lista ett år så här på slutet (eller början på nästa) då minnet sviker en när man väl sitter här. Precis som Linda skriver så är ju lite av poängen dock att läsa andras listor och tänka “ja, men DEN hade jag glömt bort”.

Årests upplevelse: Alltså, det finns bara en sak att sätta här i år då min MIni-Pixi kom till världen i maj. Vissa saker är liksom omöjliga att glömma. Förlossnigar hamnar rätt högt på den listan.

Årets föreställning: Blir faktiskt en barnteater, det har blivit riktigt mycket sådan i år. Pija Lindenbaums “Pudlar och pommes” dramatiserades av Teater 23 i Malmö och visade sig vara en upplevelse för hela familjen!

Årets mest oväntade: Att min läslust skulle försvinna helt. Min läslista inför min föräldraledighet var hur lång som helst, men någonstans där när jag kämpat för att få till lästid de första månaderna så insåg jag att jag inte hade så mycket läsork kvar ändå. Saknar min läslust mer än jag saknar att läsa när jag har lusten, om ni förstår vad jag menar,

Årets klassiker: Borde kanske kvala in under Årets skandal men jag har inte läst några klassiker alls i år! Om man inte räknar Astrid Lindgren. Gör man det så åker Saltkråkan genast upp på första platsen. Hade nästan glömt hur sonen och jag tog oss igenom hela, trots att han tyckte den var lite svår emellanåt men vi älskade den något rent otroligt.

Årets roligaste:  Comedy Queen av Jenny Jägerfeld. Den bästa humorn är den som är marinerad i svärta.

Årets starkaste: Bland barn- och ungdomsböckerna måste det bli älskade Lisa Bjärbos “Inuti huvudet är jag kul”. Väldigt mycket igenkänning dessutom. Annars säger jag Majgull Axelssons “Ditt liv och mitt” som gjort ett oförglömligt intryck på mig. Kanske för att jag faktiskt bott flera år där, där sinnessjukhuset i Lund låg.

Årets historiska: Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde sitter faktiskt kvar i huvudet, trots att jag tänkte att den påminde om så mycket annat när jag just hade läst den. Majgull Axelssons “Ditt liv och mitt” åker också in här, trots att det väl inte är en historisk roman i klassisk bemärkelse.

Årets film: Knappt sett på film alls i år, så tror inte att jag KAN lista någon.

Årets TV-serie: Alltså, den som haft stört inverkan på mit liv är ju “Sommarlovsmorgon” då barnen rusade upp varje morgon hela sommaren för att titta och vi tillbringade stora delar av nästan varje dag hela sommaren med att prata somm Sommarlov, om Sommarskuggan, om Skuggslem, Om Alex och Carro, om Malin och Angelica Prick, om att åka och vara publik, om Somarlov kommer att komma tillbaka, hur långt det är till nästa sommarlov, om man kan se alla programmen en gång till? Osv, osv… 2018 var året då barnen verkligen upptäckte barnkanalen, tydligen.

Årests diktsamling: Sus av Agnes Gerner. Den här kvalade nästan in på “Årets starkaste” och “Årets skräckis” också.

Årets låt: Alltså, när Spotify listade mina mest lyssnade under året så insåg jag hur fruktansvärt arg jag var på allt och alla hela första halvan av 2018. MEN, min mest lyssnade låt visade sig vara “Fake it Til You make it” med Klara & Jag. Vet inte vad det säger om mig, men så var det tydligen i alla fall..

Årets album: Åh, men det är ju High As Hope med Florence + The Machine! Efter ilska kommer hopp, eller något. Blev så himla glad över att kunna andas ut och älska det här albumet också.

Årets katastrof: Eh, Svenska akademien? Kommentarer överflödiga.

Årets grafiska: Wage slaves: En memoar av en prekär migrantarbetare av Daria Bogdanska

Årets återseende: Plum Sykes med Partygirls die in pearls. Alltså, insåg itne hur mycket jag saknat denna chick-litmästare! Och jag menar Oxford, 80-tal, mord och debutanter! Fanns inte en chans att jag inte skulle älska det här.

Årets lyckopiller: Att Charlaine Harris kom med ännu en Aurora Teagarden-roman. Kärlek till henne och skriv FLER!

Årets läskigaste: Hor(r)ace. Utan tvekan. Var har han legat begravd i 300 år innan han plötsligt dök upp tillsammans med sina gamla unkna värderingar.

Årets konstigaste: Att jag skulle läsa så mycket poesi. Även om jag hade det som nyårslösfte till mig själv förra året så hade jag nog inte trott att jag skulle hålla det…

Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll

Anna listar 2018

 

Visst är det kul med listor! Hoppas bara att ni som läser bloggen inte tröttnat för det kan ju faktiskt bli för många listor, eller? Nåja. Jag ska hålla min lista någorlunda kort, och jag länkar till min privata blogg där det finns längre inlägg att förkovra sig i om man är hugad.

Årets mest oväntade: När Elisabeth Åsbrink på bokmässan tittar på mig och frågar om det är jag som skriver på Och dagarna går … Hon ville bara tala om att hon hade läst min text om hennes Orden som formade Sverige och att hon tyckte att jag hade skrivit fint om den. Jodå, man får skryta lite och varför inte göra det redan i inledningen av listan … 
Årets lokala: Den stora utställningen av Marie Hermansson och Göteborgs schamaner av Johan Nilsson. Båda väldigt mycket Göteborg!
Årets sjukdom och död: Tre böcker har verkligen satt ord på min tankar och erfarenheter under året och de är I kroppen min av Kristian Gidlund, Få se om hundarna är snälla ikväll av Marie-Louise Ekman och Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall. Starka och gripande texter som berör ända in i hjärtat. 
Årets kvinnokamp: Som jag älskade berättelsen om Vajlet och Rut av Karin Alfredsson. 
Årets historiska: Riktigt bra historiska skildringar väcker något i en som gör att man vill veta mer, googla och lära sig och samtidigt så ska det berätta något om vår tid i dag. Lövberga-serien av Göran Redin är precis sådan!
Årets bästa 9 – 12: Comedy Queen av Jenny Jägerfeld.
Årets bästa essä: Nuckan av Malin Lindroth, genomlysning av den ensamma kvinnans situation.
Årets obehagligaste: Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg. Så fruktansvärt bra. 
Årets mest lyckade boktips: Lena Ackebos serie som börjar med Världens vackraste man var årets klockrenaste boktips. En kollega fullkomligt slukade!
Årets bästa bilderbok: Bidde det då av Pija Lindenbaum.
Årets nya bekantskap: Får blir två nya deckarförfattare som jag läst under året. Anders de la Motte och Camilla Grebe. Så bra, hur kunde jag missa dem? 
Årets utmaning: Alla läsårs utmaning för min del är att läsa från hela världen, i år har det gått sådär. Ganska uselt om jag ska vara ärlig. Jag tar nya tag 2019. 
Årets återseende: Totalskada av Helena von Zweigbergk – en riktigt bra relationsroman och jag glömmer emellanåt bort hennes böcker. Gör inte det! 
Årets aldrig mer: Jonas Gardell aviserade ganska tydligt i sin roman Minnet av en villkorslös kärlek att det här kan bli den sista boken, jag tyckte att porträttet av modern Ingegärd är fint och särskilt delarna om alzheimers berörde. 
Årets kulturella höjdpunkt: Bokmässan, älskade bokmässan. Jag är så glad och tacksam över att jag orkade gå dit i år och jag är så glad över att bokcirkeln med Maggie O’Farrell gick att genomföra på länk. Läs hennes Ett hjärtslag från döden om ni missat den! 
Årets möte: Ida Jessen har skrivit två fantastiskt fina historiska romaner En ny tid och Doktor Bagges anagram och att få samtala med henne på mässan var fint. Smart och vänlig! 
Årets kan-inte-släppa-dem: Mina fantastiska trådlös hörlurar från Urbanears. Stänger allt brus ute och har superlång batteritid.  
Årets lyckopiller: Få sitta på en ö i Bottenviken och läsa i midnattssolens ljus. Med fina vänner. 
Årets pristagare: Maryse Condé som tog emot det alternativa nobelpriset med pondus och värdighet.   Årets sönderpratade: Kanske får det blir Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri. Det är en fantastisk roman och tyvärr så blev den så exponerad i media att man slutar lyssna så snart man hör ordet wet-wipes. 
Årets land: Böcker av Helga Flatland, Geir Gulliksen, Karl-Ove Knausgård, Vigdis Hjort, Nina Lykke, Jörn Lier Horst och Maja Lunde har gjort 2018 till ett ovanligt starkt norskt år hos mig. 
Årets sportupplevelse: Att sitta på en ö utanför den franska kusten och se Frankrike vinna över Argentina med 4-3. De svenska matcherna var förstås också spännande men det här var något extra.  
Årets konstupplevelse: Måste vara besöket på det återöppnade Nationalmuseet i oktober. Vilken fin renovering som gjorts! Som god tvåa kommer Lars Lerins utställning på Liljevalchs, och Valdemarsudde med Sigrid Hjertén. Bra och variationsrikt konstår i år för mig. 
Årets TV-upplevelse: Får man ens skriva vinter-OS? Jag var hemma under hela februari och det var vargavinter utanför dörren, med M på en madrass framför storbilden så upplevde vi skidåkning och skidskytte, det var fint! 

Årets titel: Jag är, jag är, jag är ett hjärtslag från döden. 

Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Kulturkoll

Tidigt i december

Ja, det är inte längre sent i november utan tidigt i december. Idag tänder vi första ljuset och igår öppnade vi första luckan i Pixi-kalendern där hemma. Vi var också på teater igen faktiskt, och såg dramatiseringen av Pija Lindenbaums bilderbok “Pudlar och pommes”. Boken är verkligen att rekommendera för såväl stora som små och passar kanske extra bra just nu då den handlar om medmänsklighet och värme. Något det passar extra bra att fokusera på i höst- och vintermörkret och nu när julen närmar sig.

Historien går i korthet ut på att några hundar får slut på både potatis och vatten på den lilla ön där de bor. De blir tvungna att lämna sitt land i en liten båt och söka efter en ny plats att bo. När de hittar Pudlarnas lilla ö så blir de först glada och tacksamma men alla på ön är inte lika generösa. En fantastisk bok att läsa på förskolan eller i skolan på tema klimat, flyktingar eller bara om hur man är en bra kompis. Sonen som är 5 (snart 6) tycker att den är lite läskig, och det är den ju, men samtidigt har vi haft många bra samtal efter att vi läst den. Lillan på 2 år tycker mest bara att den är hemsk när hundarnas lilla sällskapshund trillar i vattnet och senare när hundarna inte får bo i Pudlarnas stora hus. Men så är den ju tänkt för lite äldre barn också.

Fortsätt läsa “Tidigt i december”
Kategorier
Barnbokskoll

Jag saknar bilderböcker i mitt liv!

helena-top
Det finns en sorts bildkonst jag saknar i mitt liv numera och det är bilderböcker. När barnen blivit 11 och 13 år gamla finns det inget som tvingar mig att upptäcka nytt längre, det är bara ren tur när jag hittar något, och när jag väl gör det får jag läsa i min ensamhet. Och det är ändå något helt annat att uppleva bilder och ord tillsammans, en bilderbok utan någon att läsa den med är trots allt bara en halv läsupplevelse.

När jag läste Stig i våras så gjorde jag det mol allena på ett bibliotek och jag grät, så det var väl tursamt ändå att jag inte läste den med barnen, de tycker det är så pinsamt när jag börjar gråta. Som varje gång vi läste Adjö herr Muffin och En stjärna vid namn Ajax. Men när jag kom att tänka på det blev det ännu lite mer sorgligt, att jag förlorat ett av mina sätt att föra in pinsamhet i barnens liv. Vilken evinnerlig tur att jag har så många andra sätt för det.

Tillsammans älskade vi så många, som Gittan, Max, Benny och Åke vars mamma blev någon slags drake (nu såhär i efterhand inser jag att När Åkes mamma glömde bort av Pija Lindenbaum är den bästa bok som någonsin skrivits om utmattning). Jag blir nästan tårögd när jag skriver det här. Jag saknar det! Visst finns det annat nu, som att läsa riktigt bra kapitelböcker tillsammans eller att se ögon som glimmar av läsglädje när det äntligen kommer en ny del i Amulett-serien (den är här nu förresten, äntligen!). Men jag saknar det ändå, bilderboksläsandet. Väldigt, väldigt mycket.

Kategorier
Barnbokskoll

Att nå ut med sitt budskap

Linda
Den här veckan lyfter vi fram författare, illustratörer, böcker och förlag som kanske inte får så mycket uppmärksamhet. De är otroligt viktiga, men mitt inlägg kommer istället handla om författare, illustratörer, böcker och förlag som får en massa uppmärksamhet och utnyttjar denna till att föra fram ett vettigt och normkritiskt budskap.  På topplistorna eller på nomineringslistorna, men bortom normen. Om våra barn ska få en chans att utvecklas till öppna och toleranta individer är det också viktigt hur storsäljarna ser ut. De små förlagen tar ofta stort ansvar, men jättarna måste också bidra. Vi behöver inte fler tjejtjusare eller bråkiga småbröder, inte heller flickor som “bara” är söta och definitivt inte bara heteronormativa kärnfamiljer. Nu ser utgivningen från de stora förlagen inte bara ut så, inte längre. Faktiskt har det blivit mer mångfald bland böcker för barn bara de senaste åren, men när jag surfar runt bland internetbokhandlarnas topplistor är det ändå få udda böcker som verkar sälja bra. Tur då att även andra böcker ges ut av de som faktiskt har förutsättningar att nå många. Böcker som kan leda till viktiga samtal om viktiga ämnen.

Fortsätt läsa “Att nå ut med sitt budskap”
Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll

Vinter med Kulturkollo #pulka

linje-ulrica

Pulka! Hur fick jag det här ordet? Vi valde själva, säger du? Jaha. Ja, då så!
På bilden ser ni mina barns pulka och stjärtlappar som denna vinter har använts vid tre (!) tillfällen. Mina stackars skånska barn är verkligen inte bortskämda med snöiga vintrar. Och det är lite synd för de verkar, till skillnad från sin mor, gilla att vara ute i snön.

Annars vill jag så här i pulka – och stjärtlappstider passa på att tipsa om Pija Lindenbaums ljuvliga barnbok Gittan och älgbrorsorna:

[quote]Då kommer Nils. Han ska åka stjärtlapp på baksidan av huset. Det vill Gittan också. Med världens sus ner för backen!
– Min stjärtlapp får FEMTON-ARTON-SNABBT, säjer Gittan.
– Min går TUSEN, säjer Nils.[/quote]

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Idag är det mammornas dag

linje-kulturkolloIdag firas det mors dag runt om i landet och vi här på kulturkollo vill förstås passa på att tipsa om böcker/filmer/musik som på något sätt handlar om mammor/morsor och mödrar.

Fanny: Jag kan ju inte låta bli att fastna för de trasiga mammorna, de eländiga men ack så minnesvärda mammorna, som till exempelvis Eva Khatchadourian i Vi måste prata om Kevin och Bernice Carlson i Jag är den som ska komma. Den första är tämligen förfärlig och den andra lider av en psykos, som naturligtvis påverkar hela hennes familj och de två mammorna väcker helt klart motsättande känslor. Särskilt minns jag också mamman i Francesca, som gick från att vara familjen nav och stötta till en orkeslös skugga. Inte minst för att jag själv är en mamma som en dag inte orkade ur sängen, vilket emellanåt gjorde läsningen ganska smärtsam.

Viktoria: Mammor ligger ju onekligen mig varmt om hjärtat då jag vilken dag som helst ska bli mamma igen själv.

Fortsätt läsa “Idag är det mammornas dag”