Linda listar 2018

Linda
Så har det blivit min tur att lista mitt 2018. Det är alltid svårt att komma på det perfekta svaret just när de behövs, men en av de roligaste sakerna med sådana här listor är ju att läsa andras och få tänka “ja, just det”.

 

Årets mest oväntade: Att jag drog till Kalix, åkte ut till en typ öde ö och älskade det. Nu hade jag ju ovanligt trevligt sällskap, men ändå. Jag passade också på att läsa Silvervägen av Stina Jackson närmare geografiskt än jag varit tidigare.

Årets klassiker: Jag läste Tysk höst av Stig Dagerman och fick ett perspektiv på kriget och efterkrigstiden som sällan får ta plats.

Årets knock out: Sorgligt nog har jag inte läst någon bok som riktigt knockat mig i år, men Om vi bara kunde byta kroppar med varandra  av Johanna Nilsson kom bra nära.

Årets nostalgitripp: 1993 studerade jag på Sussex University utanför Brighton. Jag var tillbaka ett par gånger efter det, men det var mer än tjugo år sedan jag var där senast, då jag reste med Breakfast Bookclub till staden vid havet. En fantastisk resa. Under resan cirklade vi Starlings av Erinna Mettler, som var riktigt bra.

Årets kvinnokamp: Knyblusarna fyllde sociala medier och trots att stödet för Sara Danius inte fick några gubbar i Svenska Akademien att ta sitt ansvar (i alla fall inte de som borde) var det en tydlig signal åt dem.

Årets gråtfest: Dagen du förstörde allt av Linnea Dahlgren var så bra och så väldigt sorglig. Jag har också gråtit floder till tredje säsongen av This is Us.

Årets gapflabb: Jag älskar de två böcker om Ottilia (kallad Otto) som Marie Hammar & Abbe Wahlquist har skrivit. Första boken heter Note to self: Rutiga byxor funkar inte här.

Årets historiska: Äntligen fick jag läst Ett jävla solsken av Fatima Bremmer och jag lärde mig verkligen mycket.

Årets obehagligaste: Vaggvisa av Leïla Slimani. Fy fan säger jag bara. Helt klart obehagligast i år.

Årets dystopi: Slutet av Mats Strandberg, som hade passat på flera punkter i den här utvärderingen.

Årets grafiska: Grafiska romaner har det blivit väldigt få för min del, men jag har följt Kent Wisti och är glad att han finns.

Årets nya bekantskap: Det måste bli Jørn Lier Horst som jag läst tre böcker av. En trevlig ny bekantskap helt klart.

Årets återseende: Jag var helt ärligt lite skeptisk till att Tio över ett skulle få en fortsättning, men det var fint att få återse Maja och Kiruna i Inte längre min.

Årets aldrig mer: Att läsa Torkans år av Roland Buti mitt under den torraste sommaren i mannaminne fick mig att önska att aldrig mer behöva höra en massa struntsnack om att klimatet är precis som det ska vara. Tyvärr räckte det med typ två regndagar för att många skulle ha glömt.

Årets huvudperson: Det måste bli Sasha i Comedy Queen av Jenny Jägerfeld. Hon som försöker bli allt som hennes mamma inte var, för att överleva.

Årets bifigur: Jag tyckte så mycket om Margot i Lucy Diamonds The House of new beginnings som jag läste vid havet i Brighton. Även Alia i fina Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo är värd att omnämnas.

Årets charmigaste: Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst var riktigt fin och mixen av romance och deckare fungerade märkligt nog riktigt bra.

Årets kulturupplevelse: Besöket på Monk’s House i Lewes, som var Virginia och Leonard Woolfs sommarboende var riktigt fint. Att lifta dit och leta buss hem gjorde det till ett riktigt äventyr.

Årets möte: Under Bokmässan intervjuade jag och Anna Ida Jessen, en av ledamöterna i Danska Akademin och författare till två av de bästa böckerna jag läst i år.

Årets skämskudde: Vi har just sett färdigt nionde säsongen av Modern Family och där bjuder karaktärerna på många pinsamheter att det är svårt att se den utan skämskudden i högsta hugg.

Årets ögonöppnare: Jag inser att konflikten mellan Israel och Palestina påverkar alla som lever där, men riktigt hur mycket som situationen i hemlandet påverkar huvudpersonerna i Alla floder flyter mot havet av Dorit Rabinyan, även när de befinner sig långt hemifrån blev en ögonöppnare för mig.

Årets debut: Litet land av Gaël Faye utspelar sig i Burundi på 90-talet när landet genomför sina första fria val och stridigheter bryter ut.

Årets citat: “The people will rise to the challenge. And since our leaders are behaving like children, we will have to take the responsibility they should have taken long ago.” Greta Thunberg är årets kanske coolaste och hennes tal så befriande ärligt och rakt på sak.

Årets skandal: Det går inte att hitta en större kulturell skandal än den som fortfarande pågår i Svenska Akademien. Två kvinnor är just nu aktiva i Svenska Akademien, men då valdes en av dem in nu i december.

Årets pristagare: I år läste jag alla de nominerade till Augustpriset i kategorin barn- och ungdomsböcker. Vinnaren Gropen av Emma AdBåge var riktigt, riktigt bra och författaren så väldans glad.

Årets besvikelse: Att det inte blev något Stockholm Literature i år. Så himla tråkigt.

Årets serie: Jag har läst de två första delarna i Motståndstrilogin av Louise Boije af Gennäs och ser verkligen fram emot att läsa den avslutande delen i vår. Riktigt spännande, trots att det egentligen inte alls är min genre.

Årets scen: Nu har jag som vanligt sett alldeles för lite scenframträdanden i år, men jag tyckte mycket om Göteborgs Stadsteaters uppsättning av Kung Lear.

Årets TV-serie: A Million Little Things är årets tv-upplevelse för mig. Så viktigt att människor som väljer att avsluta sina liv får vara komplexa och ganska så vanliga.

Årets titel: Ragga som du shoppar, som är Lin Janssons debutbok och en av de största överraskningarna i år har definitivt en titel som sticker ut.

Årets låt: Jag har lyssnat på alldeles för lite ny musik år, men jag absolut älskar O A O A E vi förlorade med Miriam Bryant och Markus Krunegård. Tyvärr rätt omogen video, så den bjuder jag inte på.

 

Photo by S A R A H ✗ S H A R P on Unsplash

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.