Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Kulturkoll Novellkoll Romankoll Sakprosakoll

Ulrica listar 2019

linje-ulrica

Jag är sist ut i kollot med min lista över 2019, men visst orkar ni en till – en kort?

Årets klassiker: De fina julnovellerna jag läste, en för varje advent, i Novellix-boxen Stunder i advent.
Årets kvinnokamp: Den sista flickan av Nadia Murad
Årets gråtfest: Så mycket kärlek kan inte dö av Moni Nilsson
Årets gapflabb: Kanske inte gapflabb, men en väldigt rolig bok är Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld
Årets historiska: Och bergen ska rämna av Erika Olofsson Liljedahl
Årets obehagligaste: My absolute darling av Gabriel Tallent
Årets utmaning: Jag hade en hel del läsutmaningar planerade för 2019, men då jag också började på ett nytt jobb blev det utmaning nog.
Årets tegelsten: Andarnas labyrint av Carlos Ruiz Zafón
Årets filmupplevelse: Jösses, jag tror jag kan räkna antalet filmer jag sett på bio i år på en hand.
Årets kulturella höjdpunkt: Bokmässan. Alltid bokmässan.
Årets kan-inte-släppa-den: Nora eller Brinn Oslo brinn av Johanna Frid
Årets lyckopiller: Jag har bingekollat på alla säsonger av Glee och haft väldigt roligt under tiden.
Årets läskigaste: Mylingen (tredje delen i Pax-serien) av Ingela Korsell och Åsa Larsson skrämde både mig och sonen rejält.
Årets debut: Tara Westover och hennes självbiografiska Allt du behöver veta.
Årets pristagare: Stina Jackson och Silvervägen som fick priset för Årets bok 2019
Årets underskattade: Johan Ehns Hästpojkarna har inte alls fått tillräcklig uppmärksamhet. Synd och skam!
Årets serie: Den tidigare nämnda Pax-serien slukade jag och min son och toppade med en Pax-vandring i Mariefred.
Årets scen: Fantastiska Ola Salo med en egna krogshowen It takes a fool to remain sane – vilken entertainer han är!
Årets konstupplevelse: Det har tyvärr varit väldigt lite konst under 2019, det måste jag försöka bli bättre på i år.
Årets TV-serie: Chernobyl var verkligen, verkligen bra.

Kategorier
Evenemangskoll Grafik- och seriekoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Helena listar 2019

helena-top
Jag älskar årssammanfattningar! Inte ens såhär de allra sista dagarna av oändliga mängder av sammanfattningar har jag tröttnat. Inte ens i år när det ska sammanfattas ett decennium dessutom. Jag gillar dem helt enkelt, återblickarna.

I år tänker jag hedra detta gillande genom att inte vara sådär gnällig som jag tenderar att vara. Jag tänker inte lista besvikelser, jag tänker inte röra vid det getingbo som fortfarande är gubbväldet inom Akademien. Jag tänker lägga fokus på det som var bra (men tyvärr kan jag inte undvika allt det som var dåligt eller sorgligt, det får vi stå ut med).

Årets klassiker: Pär Lagerkvists Gäst hos verkligheten är en av få klassiker jag läst i år, men oj vilken klassiker.

Årets knock out: Klubben var lite av en knytnäve i magen. Jag har ju förstås läst Matilda Gustavssons reportage om hela den vidriga soppan (som vi då ingte ska orda om mer här), men vidden av vidrigheterna står klart först när man läser boken.

Årets nostalgitripp: Hasse och Tage-filmen var fin.

Årets kvinnokamp: Det är så sorgligt alltihop. Här har jag lätt att förtvivla. Sara Danius är borta (men inte borta förstås), kvinnor mördas av sina män, ett kvinnohatande parti tar allt mer plats i riksdag och samhälle och allt känns skit. Och så abortfrågan som till slut fick min feministiska vrede att koka över i våras. Men det finns annat också. Det finns en styrka i rörelsen och när jag i november till slut var med om Mia Skäringers No more fucks to give så gav den mig inte hopp främst för vad som sas och gjordes från scenen, det var den blandade och engagerade publiken jag bar med mig därifrån. Den gav mig ett litet, litet hopp om framtiden.

Årets gråtfest: Svartstilla av Susanne Skogstad, Jag går dit du går av Nina Lacour. Tydligen gillar jag det här med att gråta för de två ligger på topp tre-listan för året bland alla lästa böcker.

Årets roligaste: Jag såg Eddie Izzard i Stockholm i våras och har nästan inte slutat skratta sen dess.

Årets historiska: Elisabeth Östnäs Häxorna var väldigt bra liksom Elin Olofssons Herravälde. Och så har Max Porters sätt att i Lanny skriva nutid och historisk tid parallellt och huller om buller bråkat med mina tankar, på ett synnerligen bra sätt, sen i sommar.

Årets obehagligaste: Hex av Thomas Olde Heuvelt var sjukt obehaglig, främst för det den avslöjar om mänskligheten, samhällsbyggen och vår nutid.

Årets dystopi: Jag tror att jag kan ha slutat läsa dystopier faktiskt… Jag känner inte att jag behöver eller mäktar med dem längre.

Årets grafiska: Urmodern av Åsa Schagerström och Blå piller av Frederik Peeters var nog de som gjorde djupast intryck i år, men också Elin Lucassis Ert blod på mina broddar var väldigt bra.

Årets nya bekantskap: Naomi Novik. Jag lyssnade på Uprooted och blev alldeles förälskad, just nu läser jag slutet på Spinning silver och kärleken har djupnat till något evigt. Jag vet inte var vi rör oss härnäst, men troligen blir det åt drak-hållet.

Årets återseende: Mytsommaren var ett återbekantande med bekanta historier på ett nytt sätt. Jag tyckte mycket om den främst för Kirke och The silence of the girls.

Årets huvudperson: Jan i Skrolycka och Selma Lagerlöf (hos Anna-Karin Palm)

Årets omläsning: Jag har ägnat mig och fortsätter att ägna mig åt en omläsning av Hilary Mantels Wolf hall och För in de döda inför släppet av del tre i trilogin som ska ske i mars 2020. Det är magiskt.

Årets charmigaste: Pax-vandring i Mariefred i somras, rekommenderas varmt om du har en Pax-fantast att dela upplevelsen med.

Årets kulturupplevelse: Att se Chess på Säffleoperan var faktiskt helt och hållet magiskt.

Årets möte: Max Porter på bokmässan!!!

Årets ögonöppnare: John Ajvide Lindqvists skrivdagbok Misslyckas igen, misslyckas bättre som fick mig att inse att jag kunde och ville och måste skriva skönlitterärt igen.

Årets besatthet: Att skriva och att läsa om skrivande.

Årets pristagare: Marit Kaplas Osebol var en välförtjänt Augustpristagare, men allra mest var den och hon värda all uppmärksamhet och kärlek för att ha satt landsbygden och den till vardags olyssnade levnadsberättelsen i fokus.

Årets film: Avengers Endgame. Som vi har väntat, galet många filmer har vi sett som byggt upp till det här och jag har nog aldrig varit så pirrig inför en film (vi ska tala tyst om att hälften av pirret kom sig av att jag var orolig för att jag inte skulle kunna hålla mig från kisspaus under den mastodontlånga filmen). Och jag blev inte alls besviken. Lite magiskt faktiskt.

Årets serie: Louise Pennys serie om Gamache, jag läste fyra fantastiska och en (Det vackra mysteriet) småirriterande… Med tanke på att jag tyckte att de första delarna i serien var sådär så är denna oerhörda kärlek till böckerna och huvudpersonen Gamache kanske också årets mest oväntade.

Årets scen: Västanå teater utgör återigen årets scen för mig. I somras var det Eddan (i en omarbetning för scenen av Jon Fosse) som gavs i Berättarladan i Rottneros och det var väldigt fint. Sen var jag där igen för några veckor sen och upplevde Västanå jul och det var nästan ännu bättre.

Årets TV-serie: Det är väl kanske inte årets serie i år för så många andra, men jag har ägnat större delen av hösten åt Big bang theory, den är alldeles ljuvlig.

Årets titel: Svartstilla.

Årets nyårslöfte: Nej, egentligen ägnar jag mig inte åt sådana, men när jag skulle lista bra saker från 2019 slog det mig att jag inte hade en enda konstupplevelse att föra till protokollet. Så vill jag inte ha det framöver så jag lovar mig själv att uppleva konst under 2020, på ett eller annat sätt.

Kategorier
Kulturkoll

Lotta listar 2019

Lotta

Jaha ja, så går ännu ett år. Här kommer något av det jag minns från 2019.

Årets historiska: Häxorna av Elisabeth Östnäs. Vilka kvinnoporträtt! Vilken historia!

Årets uppföljare: Karin Smirnoffs Vi for upp med mor  som är minst lika bra som förra årets Jag for ner till bror.

Årets tegelsten: Osebol av Marit Kapla. 811 sidor tjock, men luftig, så låt inte sidantalet avskräcka dig från läsning. Det är ett fint stycke poetiskt berättad samtidshistoria.

Årets kulturella höjdpunkt: Bokmässan. Alltid bokmässan.

Årets magplask: Gråleken av Maria Sveland. Urk.

Årets kan-inte-släppa-den: Allt jag fått lära mig av Tara Westover. Den rekommenderar jag till folk hela tiden.

Årets kvinnokraft: Herravälde av Elin Olofsson.

Årets skämskudde: Den går till hela svenska akademien. Jag läste Klubben och blev arg, igen. Skäms alla som sitter där och glatt vill vara med i den församlingen.

Årets krim: Möt mig i paradiset, del två i serien om Thorkild Aske (som också är en het kandidat till titeln Årets huvudperson)

Årets lyckopiller: Det är alltid ett lyckopiller när Mhairi McFarlane kommer med nytt. I år var det Don’t You Forget About Me.

Årets läskigaste: De kan inte stoppa oss av Mattias Beijmo. Läskig på riktigt.

Årets debut: En dag, Jennifer av Risto Pakarinen var en härligt charmig nostalgikaramell, med lite finskt svårmod.

Årets överskattade: Det här med att göra listor och sammanfatta året och decenniet. Hur kul är det egentligen?

Årets underskattade: Fjädertjuven av Kirk Wallace Johnson. Den kom visserligen ut 2018, men jag fattar inte att inte alla läst denna sjukt intressanta kombination av true crime, historisk roman, deckare och levnadsskildring.

Årets titel: Samtalsgruppen för sorgbearbetning vid husdjurs hädangång. Oslagbar titel och väldigt underhållande läsning.

Årets låt: Alla låtar jag hörde i mitt huvud och önskar jag kunde höra på riktigt, när jag läste Daisy Jones & The Six.

Årets bra läsning som inte passar in på någon annan rubrik: Testamente av Nina Wähä. Bara läs den.

Kategorier
Kulturkoll

Linda listar 2019

Linda

Vad tänker jag på när jag tänker på 2019? Ett ganska kämpigt år på vissa plan, men också ett år då jag ändå landat lite i den verklighet som är min. Jag minns fantastiska kulturmöten och som alltid när jag sammanfattat de senaste åren är jag fantastiskt glad över alla människor jag lärt känna genom bloggandet. Ni är en viktig del av mitt liv.

Här kommer min sammanfattning av kulturåret 2019. Jag har tagit mig friheten att lägga till några egna punkter:

Årets mest oväntade: Att Greta Thunberg, som jag läste om i början av året i boken Scener ur hjärtat, skulle få den uppmärksamhet hon fått. För mig var boken stark främst för att jag kände igen mig så mycket i Ernmans kamp för sina barn och den kampen gör Gretas framgång än mer fantastisk.

Årets klassiker: Mrs Dalloway av Virginia Woolf är en klassiker jag läste om både som “riktig” bok och i bearbetad version då jag gjorde ett arbetsmaterial om den för Vilja förlag.

Årets knock out: Klubben av Matilda Gustavsson. Den hade kunnat finnas med på väldigt många punkter på den här listan.

Årets kvinnokamp: Kvinnor i kamp, Marta Breen & Jenny Jordahl är en tecknad bok om kvinnokamp. Mycket läsvärd.

Årets gråtfest: Jag lyckades börja gråta till varje avsnitt av Allt för Sverige. Lipgaranti helt enkelt.

Årets småfniss: Regnmannen av Jonas Karlsson fick mig att fnissa en hel del. Huvudpersonen Ingemar är en pensionerad regissör och nybliven änkling som hittar en kran på baksidan av huset som han kan styra regnet med.

Årets historiska: Själarnas ö av Johanna Holmström är en fantastisk berättelse om fängslade och fängslande kvinnor.

Årets hur fan tänkte ni: Att Svenska Akademien väljer att ge Peter Handke Nobelpriset i litteratur i ett läge då förtroendet för institutionen redan är galet låg. Så världsfrånvarande och korkat.

Årets dystopi: Jag läste äntligen dystopi-klassikern Väggen av Marlen Haushofer och det är jag glad för. Tv-serien Years and Years var också en fantastiskt välskriven och obehaglig dystopi som utspelar sig bara några år från nu.

Årets grafiska: I slutet av regnbågen av Bitte Andersson. Riktigt fin bok om ett hbtq-seniorboende.

Årets nya bekantskap: Jag läste både Anteckningar från en orolig planet och Skäl att fortsätta leva av Matt Haig. Två starka läsupplevelser.

Årets tegelsten: Pachinko, Min Jin Lee är en fantastisk berättelse om flera generationers koreaner där de senare bor i Japan.

Årets återseende: För andra gången besökte jag Virginia och Leonard Woolfs Monk’s House i Rodmell. En magisk plats. På samma resa var vi på Charleston Farmhouse där hennes syster Vanessa Bell bodde med sin man Clive Bell och sin älskare Duncan Grant.

Årets huvudperson: Jag hade aldrig velat ha henne i min närhet, men Johanna i Nora eller Brinn Oslo brinn är en fantastisk karaktär att läsa om.

Årets bifigur: Ilse i The Lost man av Jane Harper som mister sin man Cam är en spännande karaktär att läsa om.

Årets filmupplevelse: Att se Rocketman på en gammal biograf i Eastbourne var en upplevelse jag sent ska glömma.

Årets kan-inte-släppa-den: Oväntat nog läste jag Älskarinnorna av Elfriede Jelinek i ett svep. En fantastisk bok.

Årets ungdomsbok: Svårt att välja, men Är det nu allt börjar? av Siri Spont är en riktigt känslofylld och läsvärd berättelse om Tilda som åker på språkresa.

Årets “unga vuxna”: Hej då, vi ses väl? av Linda Åkerström är en fin skildring av vänskap över generationsgränserna.

Årets mest imponerande: Barnet: en sonettkrans av Olivia Bergdahl är fantastiskt bra och välskriven.

Årets charmigaste: Att läsa en ny bok av Mhairi McFarlane är alltid en högtidsstund och Det kommer aldrig vara över för mig är helt klart årets charmigaste.

Årets coolaste: Stina Wollter är fantastisk. Så är det bara. Hennes Kring denna kropp var en fantastisk läsupplevelse.

Årets sämsta mamma: Utan tvekan Christinas mamma i den självbiografiska Den som lever stilla av Leonora Christina Skov.

Årets krim: Camilla Grebe är alltid bra, men hennes senaste Skuggjägaren är bättre än bäst.

Årets pristagare: Jag blev glad år att Camilla Grebe fick pris för bästa Kriminalroman och att Olga Tokarczuk tilldelades Nobelpriset i litteratur. Coolast var ändå den danske poeten Jonas Eika Rasmussen som vann pris för sin diktsamling Efter solen och i tacktalet läste lusen av den danska regeringen.

Årets underskattade: En av årets bästa böcker var Asymmetri av Lisa Halliday. En bok som fått på tok för lite uppmärksamhet.

Årets sönderpratade: Testamente av Nina Wähä, som jag försökt läsa men gett upp. Ska försöka en gång till tror jag. Någonting måste jag ju ha missat.

Årets serie: Louise Boije af Gennäs avslutade sin Motståndstrilogi med Verkanseld. Spänning på hög nivå.

Årets scen: Vi som fick leva om våra liv på Backa Teater och senare också på Dramatens scen Elverket är en pjäs som bygger på intervjuer med olika människor som får berätta om saker de hade gjort annorlunda om de fått leva om sina liv.

Årets konstupplevelse: Jag besökte för första gången Louisiana Literature och passade också på att se Pippilottis helt fantastiska utställning.

Årets TV-serie: Liksom Helena har jag ägnat hela hösten åt att se de tolv säsongerna av Big Bang Theory. En fantastiskt serie. Annars var de två första säsongerna i La Casa de Papel en riktigt stor tv-upplevelse. Så himla snygg!

Årets titel: 10 minutes 38 seconds in this strange world av Elif Shafak vars titel anger den tid det tar från det att en människa dör, tills hen slutar att finnas till. En fantastisk bok som jag hoppas översätts till svenska.

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll

Fanny listar 2019

2019 har i allmänhet varit lite av ett mjä-år – ett mellanår där det mesta bara har varit. Varken bu eller bä så att säga. Läsmässigt så har 2019 i alla fall mot slutet varit ett toppenår. Jag har fått ett oväntat och sällan skådat läsflow under den hemska, hemska hösten. Så i jämförelse med föregående år så har jag faktiskt fördubblat antal lästa böcker, vilket känns ovanligt bra så här års när årets ska bedömas, listas och kategoriseras. Här följer min lista över 2019:

Årets mest oväntade: Att jag lyckades underhålla läslusten hela hösten. Dock till priset av att inte stanna upp och blogga om det jag läst.
Årets klassiker: Jag har inte läst en endaste klassiker under året – bara nyutgivet. Den jag dock tror kan kvala till att bli en modern klassiker är Jag for ner till bror av Karin Smirnoff.
Årets kvinnokamp: Kring denna kropp av Stina Wollter 
Årets historiska: Själarnas ö av Johanna Holmström. Det är en sådan jäkla viktig del i vår historia. Och sanslös! Hur vi såg på kvinnans frigörelse som ett hot mot samhället, mot folkhemmet, mot världsordningen, så att den bästa lösningen var att kasta in, låsa om och lämna dem bakom tjocka stenväggar. Hur depression, sorg och ”gränsen-är-fan-nådd” kunde klassas som mentalsjukdom. På samma sätt som sexualitet och bryta mot gängse normer. Eller epilepsi. Eller…
Årets obehagligaste: Klubben av Matilda Gustavsson. Jag har ännu inte bloggat om boken, men jäklar i min låda vad jag jag fick uppleva skenande känslor under läsningens gång. Raseri, förtvivlan, uppgivenhet och kamplust. Allt väcktes på en och samma gång.
Årets dystopi: Margaret Atwoods Oryx och Crake, som skildrar en värld som gick under i genmodifieringens spår.
Årets nya bekantskap: Sally Rooney och hennes Normala människor.
och Celeste Ng och Små eldar överallt.
Årets ögonöppnare: Lisa Wingates Innan ni tog oss, som handlar om Memphis barnhem (Tennessee Children’s Home Society) och föreståndare Georgia Tann, som under första halvan av 1900-talet sålde fattiga barn till rika familjer över hela landet. Det är en vansinnigt gripande historia som Wingate har skrivit. Den skräck som de här barnen tvingas känna när de först slits från sina föräldrar och senare från varandra i takt med att de blir bortadopterade och/eller sålda.
Årets återseende: Jonas Brun. 2012 blev jag helt betagen av hans intensiva och fängslande språk i Skuggland, men sen har jag inte kommit mig för att läsa mer av honom. Häromdagen läste jag dock hans Ingen jämfört med dig. Och. Den. Var. Så. Bra.
Årets huvudperson: Vissa huvudpersoner gillar jag att ogilla och andra gillar jag att gilla. Eleanor Oliphant i Gail Honeymans Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt tillhör gillar att gilla-kategorien. Hon bryter normer, hon bryter mot de osynliga sociala reglerna och hon är obarmhärtig i sitt sätt att uttrycka sig.
Årets kan-inte-släppa-den: Testamente av Nina Wähä. Kan inte sluta tipsa om den.
Årets läskigaste: Slutet av Mats Strandberg. Den dödsskräck som väcktes i mig var helt orationell. Ångestpåslaget ökade successivt och den sista natten innan jag läste klart boken drömde jag mardrömmar.
Årets debut: Allt jag fått lära mig av Tara Westover 
Årets skandal: You did it again! Svenska Akademien. Nobelpriset i litteratur. Peter Handke.
Årets underskattade: Det här är kanske inte en helt klockren utmärkelse, men jag tänkte passa på att tipsa om en bok som inte allt för många verkar ha läst än. De trasiga flickorna av Simone St. James. Det är internatskola, hemligheter och mord. Det handlar om oönskade flickor, om vänskap och rädslan för Mary Hand.
Årets spontanaste: Om jag inte missminner mig så tipsade Malin Persson Giolito om The Mars Room på något socialt flöde. Jag var för stunden mellan böcker och högg direkt tag i nämnda bok och jag ångrar inte en sekunds läsning. Det är ett osentimentalt och skrämmande porträtt av Romy, som avtjänar dubbla livstidsstraff, och fängelsevärlden i USA. Boken är officiellt bannlyst i rättvisesystemet i Kalifornien, vilket gör läsningen än mer intressant så klart.
Årets sönderpratade: Det här är absolut ingen kritik utan en otålighetsgrej. Jag väntar på att hajpen och snacket kring Elin Olofssons Herravälde ska lägga sig så jag kan börja läsa.
Årets scen: Bullar och bång på Stålboms konditori körde sin final sommaren 2019. Nu blir det inge mer. Bäst i år på den scenen var Thomas Di Leva som tolkade Bowie.
Årets artist: Föll som en fura för Billie Eilish
Årets låt: Enligt Spotify så var det tydligen den här, så den får lämpligt nog avsluta min årslista:

Vi ser fram emot att få läsa era årssammanfattningar! Publicera dina egna svar på din blogg, men glöm inte att länka så att vi hittar till dig!

Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Carolina listar 2019

carolina-top

Det är dags att lista det gångna året igen, hurra! Jag älskar årslistor, och brukar varje år göra två: en här på kollot där jag uppfostrat försöker hålla mig till de rubriker vi tillsammans utgår ifrån (även om det står var och en fritt att lägga till och dra ifrån). Och så en på min egna blogg där jag skapar lika många nya rubriker som böcker jag vill lyfta.

(Det här med “årets” är det ju lite luddiga gränser för och är absolut subjektivt. En del är händelser och utgivningar som faktiskt varit aktuella under 2019, men det mesta handlar om att JAG har upplevt det under 2019. Jag kan alltså lyckligt svamla om det som var “årets film” för mig fast den kom 2018, eller lyfta hur gamla böcker som helst som årets läsupplevelser.)

Eftersom jag i år är först ut på kollot med listandet så passar jag på att bjuda in er andra: häng på! Längst ner i inlägget hittar du alla våra rubriker – plocka bland dem som du vill, lägg till eller dra ifrån, och gör din egen årslista. Och vill du att vi andra ska läsa det du skrivit – lägg en länk i kommentarsfälten nedan.

Årets klassiker: Agnes Grey av Anne Brontë, som inte alls känns som att den är skriven för sisådär 200 år sedan
Årets gråtfest: Så mycket kärlek kan inte dö av Moni Nilsson
Årets historiska: handlade om mellankrigstid och de här två: A duty to the dead av Charles Todd och Messenger of truth, fjärde boken om Maisie Dobbs av Jacqueline Winspear
Årets obehagligaste: Allt jag fått lära mig av Tara Westover
Årets dystopi eller mer när-katastrofen-kommer-bok: Kyla av Therese Henriksson
Årets grafiska: Kattvinden av Helena Öberg & Kristin Lidström
Årets nya bekantskap: Mercedes Lackey
Årets tegelstenar: De tre heffa-böckerna i Fitz and the fool-trilogin av Robin Hobb: Fool’s Assassin, Fool’s Quest, Assassin’s Fate  
Årets återseende: Lejonkungen som live action-film med ”riktiga” jellon och ungefär exakt samma story och dialog som förra gången. Jag grät den här gången också när Mofasa dog.
Årets aldrig mer: Kanske Marian Keyes? Vi har haft så många fina stunder ihop, men senaste böckerna jag läst har jag mest läst slut för att Keyes ju var bra då, alla de där böckerna förr. Och nu när jag läste På egen hand? Zzzzz…
Årets huvudperson: Miryem i Spinning Silver av Naomi Novik
Årets bifigur: M-bot i Brandon Sandersons sci-fi-serie Skyward
Årets filmupplevelse: A Star is Born med Lady Gaga och Bradley Cooper
Årets kulturella höjdpunkt: Van Gogh Experience på Kalmar slott – det var konst, det var musik, det var ljud och ljus och historia och rätt överväldigande, faktiskt.
Årets magplask: The Raven Tower av Ann Leckie. Att låta en sten vara den berättande huvudpersonen är ungefär lika tråkigt som man skulle kunna tro.
Årets kan-inte-släppa-den: En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson
Årets skämskudde: Tschick av Wolfgang Herrndorf, för allt det Tschick och Maik gör
Årets gapflabb: också Tschick av Wolfgang Herrndorf just därför att Tschick och Maik gör allt det de gör
Årets lyckopiller: Temerarire och alla hans drakkompisar – jag är så glad att jag läste om och läste slut hela serien Temeraire av Naomi Novik.
Årets läskigaste: Svarta madam i Spökjägare av Martin Jern
Årets debut: Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död av Alexander Karim.
Årets kyss: På natten är allt sant av Lina Stoltz
Årets underskattade: Christina Lindström – när ska hon få Augustpriset för bästa ungdomsbok? Va? Vavava? För till exempel Välj mig?
Årets serie: Ellinor Leo Viktor av Katarina von Bredow
Årets låt: Den jag gillat mest: (återigen, den kom förra året men det är i år den var min) Shallow av Lady Gaga & Bradley Cooper Den jag ojämförligt haft mest på huvudet, vilket halvt drivit mig till vansinne: reklamjingeln för Järnia (”… så mycket bättre än de andra…”).

 

Det var min årsbästalista. Nu är det er tur, och här är rubrikerna:

Årets mest oväntade:
Årets klassiker:
Årets knock out:
Årets kvinnokamp:
Årets gråtfest:
Årets gapflabb:
Årets historiska:
Årets obehagligaste:
Årets dystopi:
Årets grafiska:
Årets nya bekantskap:
Årets utmaning:
Årets tegelsten:
Årets ögonöppnare:
Årets återseende:
Årets aldrig mer:
Årets huvudperson:
Årets bifigur:
Årets filmupplevelse:
Årets kulturella höjdpunkt:
Årets möte:
Årets magplask:
Årets kan-inte-släppa-den:
Årets skämskudde:
Årets lyckopiller:
Årets läskigaste:
Årets debut:
Årets kyss:
Årets citat:
Årets skandal:
Årets förlag:
Årets pristagare:
Årets överskattade:
Årets underskattade:
Årets sönderpratade:
Årets serie:
Årets scen:
Årets konstupplevelse:
Årets TV-serie:
Årets titel:
Årets låt:

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Femton oförglömliga mörkerfavoriter från 2010-talet

helena-top

Vad vore jag för eländesläsare om jag inte tog tillfället i akt att lista 2010-talets litterära mörker. Det finns böcker som stannar kvar och gnager och skaver. Böcker som du kanske inte minns vad de handlade om men känslan av dem stannar kvar. Böcker som som sänker dig i mörker, men som också skänker dig en livboj av ljus. Här följer en lista på femton oförglömliga mörkerfavoriter från 2010-talet:

Utrensningen av Sofi Oksanen (2010)
Utrensningen handlar om den gamla kvinnan Aliide och den unga Zara, vars öden flätas samman i en gripande historia. Den är fylld av skuld, skam, hemligheter och skriven på ett vackert språk där du kan ana både återhållsam raseri och livsglädje. Oksanen har en sällsam förmåga att nagla fast läsaren som gör att du har svårt att släppa boken förrän sista sidan är inhalerad. Hon räds inga ämnen och skapar gärna diskussion med sina böcker. 

Skuggland av Jonas Brun (2012)
Skuggland får du följa Eriks upplevelser och tankar kring ett mysterium som fyllde hans barndom i början av 1990-talet. En barndom av lego, Shadowland, Michael Jackson och ytlig familjelycka och som plötsligt tog slut när hans bästa kompis och klasskompis spårlöst försvann. De steg in i en röd bil för att aldrig komma tillbaka. Många år senare hittas kvarlevorna av en människa i villakvarteret där han växte upp och Erik försöker samla ihop bitarna av tiden som gick förlorad.

Mörka platser av Gillian Flynn  (2012)
Flynn skriver med både nerv och känsla – en språkbehandling ovanlig för genren. I Mörka plaster får du möta Libby Day, som endast sju år gammal överlevde det bestialiska mord på sin mor och sina systrar som senare kom att kallas ”Satansoffret i Kinnakee”. När boken tar sin början är Libby 32 år och är precis så som man kan tänka sig att någon blir som överlevt en dylik händelse: bitter, full av sarkasm och vältrar sig i depressiv passivitet.

Torka aldrig tårar utan handskar – Kärleken av Jonas Gardell (2012)
Det vore väl högst besynnerligt om inte Gardell nämndes på denna lista. I den inledande delen i trilogin Torka aldrig tårar utan handskar är tonen ”gardellisk”. Mellan raderna hör jag dock hans ilska, bitterhet och sorg mot hur homosexuella har behandlats i Sverige. Kärleken handlar om att växa, våga vara, kärlek, sjukdom, smärta, glädje, sorg, gemenskap och utanförskap. Du får följa Rasmus flykt från Lilla Koppom och Benjamins från sin skuldbeläggande religiösa fostran. Du får följa deras resa bort från någonting och till varandra.

Glasslottet av Jeanette Walls (2013)
Jeannette Walls och hennes tre syskon växer upp under 60- och 70-talen med ett par bohemiska och minst sagt excentriska föräldrar. Under Jeanettes tidiga barndom lever de som nomader och flyttar runt bland ökenstäder och upp i bergen. Den här historian har allt. Den är full av värme och det är med kärlek författaren målar upp bilden av föräldrarna. Samtidigt som hon inte skyr något och kan vara väldigt rak och ärlig för att inte säga obarmhärtighet i sin framställning. Det är såväl en förfärlig historia och emellanåt alldeles underbar.

En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru (2013)
Anyuru berättar med tydlig närvaro historien om P (hans far) vars drömmar om att få flyga krossas under militärkuppen då Idi Amin tog makten i sjuttiotalets Uganda. Anyuru bemästrar språket in i minsta detalj och lägger fram scener som gör mig andlös. Med språkets finess får han mig att häpna och förfasas och samtidigt totalt hänföras.

Förr eller senare exploderar jag av John Green (2013)
Historien om Hazel och Augustus som träffas under kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Trots att döden är så närvarande i boken så är detta en bok om kärlek och om livet och om allt det där mitt emellan. Det är en fantastisk, obeskrivligt fantastisk kärlekshistoria som John Green berättar i sin Förr eller senare exploderar jag. Jag blir så där bubbligt glad och samtidigt så oerhört ledsen. För nog är döden alltid där. Och påminner. Och skaver. Och tar gäckande utan förskoning.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson (2014)
Vi får följa Malika, en romsk kvinna, som antar namnet och identiteten av en judinna för att överleva i Ravensbrück där romer stod allra längst ner i rangordningen bland fångarna. Vi får också möta Miriam som under sin 85-årsdag säger de förbjudna orden till sin förvirrade familj: ”Jag heter inte Miriam”. Hur blev Malika Miriam? Hur överlevde hon Ravensbrück? En bok som stannar kvar och vägrar släppa taget.

En bön för de stulna av Jennifer Clement (2015)
Jennifer Clement är en amerikansk-mexikansk journalist och författare som under tio års tid har intervjuat mexikanska kvinnor; stulna kvinnor, gömda kvinnor, fruar till kartellmedlemmar och fångar i kvinnofängelser. Sen skrev hon En bön för de stulna. Boken är skönlitterär men berättar om en en verklighet som många mexikanska kvinnor tvingas möta. Horribel och oförglömlig!

Skymningsporten av Jeanette Winterson (2015)
Två kvinnor sitter år 1612 fängslade, anklagade för häxeri och beskyllningarna fortsätter att dugga tätt i Lancashire. Vilka har hjälpt dessa häxor? Finns det fler som ägnar sig åt häxeri? Winterson skildrar en mörk tid, ett angiverisamhälle och där de fängslade behandlas skrämmande omänskligt och kroppsstraff och tortyr ses som något högst naturligt. Den berättar också om kvinnans och barnets utsatthet och jag har lite svårt att skaka av mig allt det mörka när jag läst klart.

Vi kom över havet av Julie Otsuka (2015)
I denna kortroman får vi möta de japanska kvinnorna som under mellankrigstiden valde att lämna sitt hemland för att bosätta sig i Kalifornien. Du får följa den mer än mödosamma båtresan, de första mötena med makarna, arbetet, rasismen, kulturkrockarna, barnen som tog avstånd från sin bakgrund och den växande misstro som fanns bland amerikanerna när vi närmar oss andra världskriget då de till slut anklagades för förräderi och tvångsdeporterades till särskilda läger i USA.

Vi ses i mörkret av David Wiberg (2016)
Boken handlar om hur ens hela person kan slukas av en annan människa, hur man kan ge upp sin värld för att finnas i en annans. Den handlar också om ångest, om att inte räcka till, inte hitta in och om en vuxenvärld som tippar på tå när de borde klampa in. Vi ses i mörkret handlar också om kompisrelationer och hur dessa ständigt balanserar på en tunn tråd mellan det starkaste som finns och bakåtvända ryggar. Detta är en riktig ”Fanny-bok” som bokvänner i min närhet sannolikt skulle karaktärisera den som – det är elände, ett mörker som jag känner och igenkänner.

Kåda av Ane Riel (2017)
Kåda anges vara en spänningsroman, men den är så mycket mer. Det är en långsamt uppbyggd spänning där du som utomstående läsare kan se tragedin komma, men kan inget göra. Den handlar om utanförskap och en – på sätt och vis – en fiktiv social studie i en familj på fall. Den handlar om hur det lilla barnet anpassar sig och hur hon betraktar sin omgivning, sin familj och sitt liv utifrån ett barns naiva ögon. Ane Riel skriver oerhört vackert om utanförskapets gränsland och du kan inget annat än älska historien och hur den är berättad.

Testamente av Nina Wähä (2019)
I Testamente sveps du med i en fantastisk familjekrönika där den allvetande berättaren är högst närvarande och visar, pekar och kan på ett ganska påträngande sätt berätta för dig om vad komma skall och nästan vad du ska tycka och känna kring det du läser. Du tror du vet vad som väntar, men icke – romanen är långt mer än en mordhistoria. Ja, det sker ett mord, men boken innehåller så mycket och många liv att det liksom kommer lite i skymundan

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff (2019)
För en mörkervurmare, tillika språknörd, är läsningen av Karin Smirnoffs Jag for ner till bror en fröjd, ett tyst jubel, ja i gränslandet till eufori. Jag for ner till bror är en mörk historia, en våldsam historia, men också en historia som är fylld av passion, kärlek och värme. Det kan vara så – jag har ännu inte tänkt klart här – det kan vara så att uppföljaren Jag for upp med mor kan vara än vassare.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

10-talets bästa olästa böcker

helena-top

Ekvationen lästid i relation till läslust och livet går liksom aldrig ihop. Jag har en tendens till att hänga upp mig något för mycket på allt jag inte hinner göra, se och läsa – ibland mer än på det jag faktiskt får gjort, sett och läst. Således när det är dags att på något sätt summera ett decennium, så har jag svårt att förbise alla de där böckerna som jag borde läst.

Undertecknad har dock två inlägg att sammanfatta de snart gångna tio åren varav detta är det första. Så med andra ord: jag har här möjlighet att stanna upp i min känsla och lista de bästa olästa böckerna under 2010-talet. Ordet ´bästa´ blir något tvivelaktigt då jag själv inte kan sätta detta epitet på böckerna, men jag kan ju ana, eller hur? Här följer tio böcker i alfabetisk ordning som jag borde läst under de sista tio åren, men som av tidigare nämnda ekvation förblivit olästa.

Aednan av Linnea Axelsson (2018)

Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri (2015)

Antiloper av Ester Roxberg (2014)

Agaat av Marlene van Niekerk (2012)

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru (2018)

Ett litet liv av Hanya Yanagihara (2016)

För in de döda av Hilary Mantel (2014) – och borde således också ha läst den första boken Wolf hall.

Korparna av Tomas Bannerhed (2011)

Lanny av Max Porter (2019)

Min fantastiska väninna av Elena Ferrante (2016)

Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò (2017)

Vilka böcker från vårt decennium önskar du att du läst?

Foto: “Embarrassed” av Sarebear:)

Kategorier
Ungdomsbokskoll

10 riktigt bra ungdomsböcker från 10-talet

Linda
2010-talet blev decenniet då böcker skrivna för unga blev böcker som lästes av alla. John Greens bok The fault in our stars utsågs till bästa bok av TIME Magazine 2012 och Suzanne Collins trilogi om Katniss, vars tredje bok Revolt kom ut 2010, inledde en trend av dystopier som fullkomligt dränkt ungdomsboksgenren de senaste åren.  Även Greens bok är faktiskt en del av en trend, det som lite skämtsamt kallas sick lit. Död, sjukdom och elände alltså, men också en hel del kärlek.

I dagens decennieåterblick listar jag tio riktigt bra ungdomsböcker som stannat kvar hos mig. De presenteras på det språk och i den ordning jag läste dem. Gällande utgivningsdatum har jag endast med böcker som kom ut för första gången efter 2010, så även om utgivningen på svenska skedde efter 2010 finns de inte med om de getts ut på originalspråk innan dess. Jag har också valt att bara ta med en bok av varje författare, för att få större spridning på listan.

Pojkarna av Jessica Schiefauer kom ut 2011 och belönades med Augustpriset samma år. En bok där leken med könsroller är central och en berättelse som inte liknar någon annan.

Himlen börjar här av Jandy Nelson kom ut 2010 på engelska med titeln The Sky is everywhere och gavs ut av Gilla förlag 2011. Berättelsen om Lennie vars syster dör är vackert, start och drabbande.

Antiloper är Ester Roxbergs debut från 2011. Boken gavs ut av förlaget X-publishing som verkligen var betydelsefullt för ungdomslitteraturens uppsving i Sverige. Antiloper handlar om Astrid och Ellen som är bästa vänner på gymnasiet. En av många bra böcker om psykisk ohälsa som kom ut under 10-talet.

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren (2011) fick mig att gilla övernaturliga böcker och gav svenska läsare en egen dystopisk värld befolkad av häxor och annat läskigt, mitt i en helt vanlig svensk småstad. Trilogin om Engelsfors är stor (ungdoms)litteratur.

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt gavs ut 2013 på svenska av Gilla Böcker, ännu ett förlag som haft stor betydelse för ungdomslitteraturens spridning. Tyvärr har det inte blivit någon mer bok Rifka Brunt, men som one-hit-wonder är hon fantastisk. På Bokmässan 2014 fick Kulturkollo möjligheten att göra en intervju med henne. Läs den här.

All the bright places av Jennifer Niven (2015) gavs ut på svenska med titeln Som stjärnor i natten samma år. En bok som hade kunnat vara helt nattsvart, men Niven är skickligare än så. Berättelsen om Theodore och Violet, som träffas i skolans klocktorn när en av dem tänkt hoppa, är helt fantastisk. Kulturkollo har träffat även Jennifer Niven och det är kanske den trevligaste författarintervju jag gjort. Läs den här.

Tio över ett av Ann-Helén Laestadius från 2016 är berättelsen om Maja och Kiruna, staden hon älskar. Ett ovanligt perspektiv i ungdomsboksgenren, även om böcker som utspelar sig i norr har blivit något av en trend de senaste åren kanske främst i böcker för vuxna. Jag har läst och gillat alla Laestadius böcker och att ha med henne på listan var självklart. Tio över ett belönades med Augustpriset 2016.

Du, bara av Anna Ahlund (2016) är berättelsen om Frank som är förälskad i John, en kille som han träffar första gången som sin systers dejt. Ahlund är en av många författare som bryter heteronormen och jag skulle säga att ungdomsboksförfattare är mycket bättre på att skildra sexualitet som självklar, även om den i vissas ögon är ovanlig. Normbrytarna behövs och de finns i ungdomsböckerna.

Comedy Queen av Jenny Jägerfeld från 2018 är en briljant bok om sorg. Att föräldrar väljer att inte leva längre är något vi sällan pratar om, men det har kommit några böcker de senaste åren som tar sig an detta svåra ämne. Jägerfeld skyr inga ämne och tar sig alltid an dem med finess.

 

Vilka ungdomsböcker minns du från 2010-talet?

 

 

Photo by Eleonora Albasi on Unsplash

Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll Romankoll

10 bra böcker av nobelpristagare

Linda

Trots de senaste årens kalabalik i och kring Svenska Akademien går det inte att komma ifrån att Nobelpriset i litteratur är något speciellt. Många av de absolut bästa böcker jag läst är skrivna av nobelpristagare och här är tio favoriter (som krävde att väldigt många fler valdes bort). Årtalen inom parentes är det år författaren tilldelades priset.

Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf, Sverige, (1909)

En myllrande berättelse med den före detta prästen Gösta Berling i centrum. En fantastisk bok med så många detaljer att den kan läsas om och om igen.

Lång dags färd mot natt av Eugene O’Neill, USA, (1936)

En fantastisk pjäs som jag både läst och sett. Vi får följa familjen Tyrone under en lång dag och ta del av en mängd konflikter och hemligheter.

Pion av Pearl S. Buck, USA, (1938)

En bok som utspelar sig på 1800-talet i Kina där den unga kvinnan Pion säljs till en judisk familj där hon fungerar som hushållerska. När hon efter några år blir förälskad i sonen David och kärleken visar sig vara besvarar uppstår problem.

I väntan på Godot av Samuel Beckett, Irland, (1969)

Ännu en pjäs som jag absolut älskar. Jag har både läst och sett den flera gånger och är väldigt sugen på att se föreställningen som går på Dramaten just nu där Jonas Karlsson och Johan Ulvesson spelar Estragon och Vladimir.

En dag i Ivan Denisovitjs liv av Aleksandr Solzjenitsyn, Sovjetunionen, (1970)

En självbiografisk och kontroversiell bok om livet i ett sovjetiskt arbetsläger under 1950-talet som är både välskriven och viktig.

Sena dikter av Wisława Szymborska, Polen, (1996)

En samlingsvolym bestående av Szymborskas tre sista diktsamlingar Ett kolonHär och Nog nu. En fin samling som förstärker min kärlek och beundran till denna fantastiska poet.

Blindheten av José Saramago, Portugal, (1998)

I en stad drabbas större delen av befolkningen av en plötslig blindhet. När de tror att ingen ser dem förändras invånarna till det sämre och gör de mest gräsliga saker för att klara sig själva på bekostnad av andra.

Onåd av J. M. Coetzee, Sydafrika, (2003)

I ett Sydafrika där apartheidsystemet är ett minne blott finns fortfarande en spänning mellan svarta och vita. När universitetsläraren David blir uppsagt från sitt jobb flyttar han till sin dotter Lucy som driver en gård. På landet är konflikten ännu mer tydlig.

Älskarinnorna av Elfriede Jelinek, Österrike, (2004)

En fascinerande berättelser om två kvinnor och deras drömmar om ett lyckligt liv och framför allt ett lyckligt äktenskap. Jelineks språk är helt klart något utöver det vanliga.

Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro, Kanada, (2013)

En fantastisk novellsamling om vanliga kvinnors ovanliga öden. Till mina favoriter hör novellerna “Tröst” och “Flytande bro”.

 

Vilka är dina favoritverk av de författare som fått nobelpriset?