Kategorier
Romankoll

Sjungom studenten

Linda

Det är studenttider. Förra veckan tog mina elever studenten och idag är det min systerdotters tur att avsluta gymnasiet. För mig var gymnasietiden ganska ointressant och ingen tid jag längtar tillbaka till. Däremot minns jag fortfarande känslan av frihet jag kände på studentdagen. Äntligen var den tid över då andra skulle bestämma min väg i livet. Faktiskt tror jag aldrig att jag känt mig så vuxen som just den dagen och inte heller mer hoppfull.

För vissa är det mest av allt skrämmande att sluta gymnasiet. Visst ska det bli skönt att få bestämma mer över sig själv, men med det kommer också ett ansvar. Visserligen är skolan bara obligatorisk till och med nian, men i princip alla går gymnasiet och det finns en trygghet i det. Klasskamrater som är desamma och lärare som kan vara jobbiga, men som ändå bryr sig om att just du kommer till skolan. Missar du en föreläsning eller till och med en tenta på universitetet får du skylla dig själv. Ingen kommer att jaga dig. Dyker du inte upp på jobbet i tid riskerar du att bli av med det. Ingen kommer att ge dig så många chanser som du faktiskt får i skolan. På många sätt är studenten slutet på barndomen.

När jag gick på högstadiet skrev jag ett brev till mig själv att öppna tio år senare. Då hoppades jag att jag skulle studera i Oxford (det blev Brighton), bli journalist (det blev jag inte, men skrivandet är en viktig del av mitt liv), resa till Australien och krama en koala (resan blev av, men den stackars koalan slapp bli kramad) och skriva en bok (några läroböcker har det blivit, men det skönlitterära är definitivt inte min grej). Inte som jag trodde, men ändå åt samma håll. Det jag är glad över är att det faktiskt är få saker jag ångrar. Kanske hade jag önskat att jag ännu mer gått min egen väg, men jag är trots allt ganska nöjd med var jag hamnat.

Mina råd till dagens studenter är att våga göra det de vill, att vara snälla mot sig själva och att ta de chanser som dyker upp. Att tveka för mycket, tänka “inte ska väl jag” eller “det klarar jag aldrig” är bara dumt.

Dagens boktips handlar om vad som händer efter studenten. Ibland blir det precis som tänkt, ibland helt annorlunda.

Kim som är huvudperson i Patrik Lundbergs Onanisterna tillhörde det coola gänget på gymnasiet, men coolheten mattas liksom av när han tvingas läsa upp sina betyg på Komvux. Han börjar inse att omgivningen begränsar honom och försöker söka nya vänner och nya världar.

I boken Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer har Moa just slutat skolan och börjat jobba på ett äldreboende. Det är självklart tillfälligt, då hon egentligen vill bli skådespelare.

Att ringa Clara av Anna Schulze handlar om Clara och Caroline som blir vänner när de börjar studera på samma folkhögskola. Clara spelar cello och Caroline fiol.

I En nästan sann historia av Mattias Edvardsson får vi följa några studenter på en skrivarutbildning vid Lunds universitet.

Antiloper av Ester Roxberg är en sorglig bok om en tid efter gymnasiet som inte alls blir som det var tänkt. Astrid och Ellen hade en massa planer, men nu får Astrid försöka förverkliga dem själv.

Minst lika sorglig och minst lika bra är Lisa Bjärbos Djupa ro om några vänner som åker tillbaka hem för att gå begravningen av Jonathan som tagit livet av sig bara 19 år gammal.

 

BIld av CillaPlanbring från Pixabay

Kategorier
Aktuellt Barnbokskoll Kulturkoll

Veckoutmaning: Ombytta roller

Denna vecka ägnar vi oss åt att byta perspektiv här på Kulturkollo. Därför är veckans utmaning ganska given: Om du fick byta plats med någon annan för en dag, vem skulle du välja då? Eller kanske vill du byta plats helt och hållet? Leva livet som Leonardo Da Vinci, Leonardo Di Caprio eller kanske Lady Gaga? Eller Stefan Löven? Din mormor? Valet är helt fritt och upp till dig. Själv väljer jag en ganska otippad person, nämligen Lisa Bjärbo. Jag insåg nämligen vid något tillfälle när jag satt och myste över fina instagrambilder att jag satt och tänkte: så där skulle man bo. Ett fint litet hem som ser sådär genomtänkt inrett ut och dessutom är hon ju galet otroligt begåvad och verkar ovanpå det ändå TREVLIG? OCH har gjort värsta fina veggokokböckerna! Hur är det möjligt? Tänk om man fick en liten smula av hennes talang. Om vi bytte plats en dag så kanske jag skulle förstå hur hon gör det! Hon kanske skulle kunna få lite ordning här hemma hos mig dessutom om vi ändå skulle byta plats en dag.;)

Vem skulle du välja? Och varför?

Kategorier
Aktuellt Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll

Viktoria listar 2018

Ja, kulturmässigt var ju det här lite av ett bottenår för min del, men det har hänt rätt mycket ändå. Det är otroligt svårt att lista ett år så här på slutet (eller början på nästa) då minnet sviker en när man väl sitter här. Precis som Linda skriver så är ju lite av poängen dock att läsa andras listor och tänka “ja, men DEN hade jag glömt bort”.

Årests upplevelse: Alltså, det finns bara en sak att sätta här i år då min MIni-Pixi kom till världen i maj. Vissa saker är liksom omöjliga att glömma. Förlossnigar hamnar rätt högt på den listan.

Årets föreställning: Blir faktiskt en barnteater, det har blivit riktigt mycket sådan i år. Pija Lindenbaums “Pudlar och pommes” dramatiserades av Teater 23 i Malmö och visade sig vara en upplevelse för hela familjen!

Årets mest oväntade: Att min läslust skulle försvinna helt. Min läslista inför min föräldraledighet var hur lång som helst, men någonstans där när jag kämpat för att få till lästid de första månaderna så insåg jag att jag inte hade så mycket läsork kvar ändå. Saknar min läslust mer än jag saknar att läsa när jag har lusten, om ni förstår vad jag menar,

Årets klassiker: Borde kanske kvala in under Årets skandal men jag har inte läst några klassiker alls i år! Om man inte räknar Astrid Lindgren. Gör man det så åker Saltkråkan genast upp på första platsen. Hade nästan glömt hur sonen och jag tog oss igenom hela, trots att han tyckte den var lite svår emellanåt men vi älskade den något rent otroligt.

Årets roligaste:  Comedy Queen av Jenny Jägerfeld. Den bästa humorn är den som är marinerad i svärta.

Årets starkaste: Bland barn- och ungdomsböckerna måste det bli älskade Lisa Bjärbos “Inuti huvudet är jag kul”. Väldigt mycket igenkänning dessutom. Annars säger jag Majgull Axelssons “Ditt liv och mitt” som gjort ett oförglömligt intryck på mig. Kanske för att jag faktiskt bott flera år där, där sinnessjukhuset i Lund låg.

Årets historiska: Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde sitter faktiskt kvar i huvudet, trots att jag tänkte att den påminde om så mycket annat när jag just hade läst den. Majgull Axelssons “Ditt liv och mitt” åker också in här, trots att det väl inte är en historisk roman i klassisk bemärkelse.

Årets film: Knappt sett på film alls i år, så tror inte att jag KAN lista någon.

Årets TV-serie: Alltså, den som haft stört inverkan på mit liv är ju “Sommarlovsmorgon” då barnen rusade upp varje morgon hela sommaren för att titta och vi tillbringade stora delar av nästan varje dag hela sommaren med att prata somm Sommarlov, om Sommarskuggan, om Skuggslem, Om Alex och Carro, om Malin och Angelica Prick, om att åka och vara publik, om Somarlov kommer att komma tillbaka, hur långt det är till nästa sommarlov, om man kan se alla programmen en gång till? Osv, osv… 2018 var året då barnen verkligen upptäckte barnkanalen, tydligen.

Årests diktsamling: Sus av Agnes Gerner. Den här kvalade nästan in på “Årets starkaste” och “Årets skräckis” också.

Årets låt: Alltså, när Spotify listade mina mest lyssnade under året så insåg jag hur fruktansvärt arg jag var på allt och alla hela första halvan av 2018. MEN, min mest lyssnade låt visade sig vara “Fake it Til You make it” med Klara & Jag. Vet inte vad det säger om mig, men så var det tydligen i alla fall..

Årets album: Åh, men det är ju High As Hope med Florence + The Machine! Efter ilska kommer hopp, eller något. Blev så himla glad över att kunna andas ut och älska det här albumet också.

Årets katastrof: Eh, Svenska akademien? Kommentarer överflödiga.

Årets grafiska: Wage slaves: En memoar av en prekär migrantarbetare av Daria Bogdanska

Årets återseende: Plum Sykes med Partygirls die in pearls. Alltså, insåg itne hur mycket jag saknat denna chick-litmästare! Och jag menar Oxford, 80-tal, mord och debutanter! Fanns inte en chans att jag inte skulle älska det här.

Årets lyckopiller: Att Charlaine Harris kom med ännu en Aurora Teagarden-roman. Kärlek till henne och skriv FLER!

Årets läskigaste: Hor(r)ace. Utan tvekan. Var har han legat begravd i 300 år innan han plötsligt dök upp tillsammans med sina gamla unkna värderingar.

Årets konstigaste: Att jag skulle läsa så mycket poesi. Även om jag hade det som nyårslösfte till mig själv förra året så hade jag nog inte trott att jag skulle hålla det…

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Linda listar 2018

Linda
Så har det blivit min tur att lista mitt 2018. Det är alltid svårt att komma på det perfekta svaret just när de behövs, men en av de roligaste sakerna med sådana här listor är ju att läsa andras och få tänka “ja, just det”.

 

Årets mest oväntade: Att jag drog till Kalix, åkte ut till en typ öde ö och älskade det. Nu hade jag ju ovanligt trevligt sällskap, men ändå. Jag passade också på att läsa Silvervägen av Stina Jackson närmare geografiskt än jag varit tidigare.

Årets klassiker: Jag läste Tysk höst av Stig Dagerman och fick ett perspektiv på kriget och efterkrigstiden som sällan får ta plats.

Årets knock out: Sorgligt nog har jag inte läst någon bok som riktigt knockat mig i år, men Om vi bara kunde byta kroppar med varandra  av Johanna Nilsson kom bra nära.

Årets nostalgitripp: 1993 studerade jag på Sussex University utanför Brighton. Jag var tillbaka ett par gånger efter det, men det var mer än tjugo år sedan jag var där senast, då jag reste med Breakfast Bookclub till staden vid havet. En fantastisk resa. Under resan cirklade vi Starlings av Erinna Mettler, som var riktigt bra.

Årets kvinnokamp: Knyblusarna fyllde sociala medier och trots att stödet för Sara Danius inte fick några gubbar i Svenska Akademien att ta sitt ansvar (i alla fall inte de som borde) var det en tydlig signal åt dem.

Årets gråtfest: Dagen du förstörde allt av Linnea Dahlgren var så bra och så väldigt sorglig. Jag har också gråtit floder till tredje säsongen av This is Us.

Årets gapflabb: Jag älskar de två böcker om Ottilia (kallad Otto) som Marie Hammar & Abbe Wahlquist har skrivit. Första boken heter Note to self: Rutiga byxor funkar inte här.

Årets historiska: Äntligen fick jag läst Ett jävla solsken av Fatima Bremmer och jag lärde mig verkligen mycket.

Årets obehagligaste: Vaggvisa av Leïla Slimani. Fy fan säger jag bara. Helt klart obehagligast i år.

Årets dystopi: Slutet av Mats Strandberg, som hade passat på flera punkter i den här utvärderingen.

Årets grafiska: Grafiska romaner har det blivit väldigt få för min del, men jag har följt Kent Wisti och är glad att han finns.

Årets nya bekantskap: Det måste bli Jørn Lier Horst som jag läst tre böcker av. En trevlig ny bekantskap helt klart.

Årets återseende: Jag var helt ärligt lite skeptisk till att Tio över ett skulle få en fortsättning, men det var fint att få återse Maja och Kiruna i Inte längre min.

Årets aldrig mer: Att läsa Torkans år av Roland Buti mitt under den torraste sommaren i mannaminne fick mig att önska att aldrig mer behöva höra en massa struntsnack om att klimatet är precis som det ska vara. Tyvärr räckte det med typ två regndagar för att många skulle ha glömt.

Årets huvudperson: Det måste bli Sasha i Comedy Queen av Jenny Jägerfeld. Hon som försöker bli allt som hennes mamma inte var, för att överleva.

Årets bifigur: Jag tyckte så mycket om Margot i Lucy Diamonds The House of new beginnings som jag läste vid havet i Brighton. Även Alia i fina Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo är värd att omnämnas.

Årets charmigaste: Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst var riktigt fin och mixen av romance och deckare fungerade märkligt nog riktigt bra.

Årets kulturupplevelse: Besöket på Monk’s House i Lewes, som var Virginia och Leonard Woolfs sommarboende var riktigt fint. Att lifta dit och leta buss hem gjorde det till ett riktigt äventyr.

Årets möte: Under Bokmässan intervjuade jag och Anna Ida Jessen, en av ledamöterna i Danska Akademin och författare till två av de bästa böckerna jag läst i år.

Årets skämskudde: Vi har just sett färdigt nionde säsongen av Modern Family och där bjuder karaktärerna på många pinsamheter att det är svårt att se den utan skämskudden i högsta hugg.

Årets ögonöppnare: Jag inser att konflikten mellan Israel och Palestina påverkar alla som lever där, men riktigt hur mycket som situationen i hemlandet påverkar huvudpersonerna i Alla floder flyter mot havet av Dorit Rabinyan, även när de befinner sig långt hemifrån blev en ögonöppnare för mig.

Årets debut: Litet land av Gaël Faye utspelar sig i Burundi på 90-talet när landet genomför sina första fria val och stridigheter bryter ut.

Årets citat: “The people will rise to the challenge. And since our leaders are behaving like children, we will have to take the responsibility they should have taken long ago.” Greta Thunberg är årets kanske coolaste och hennes tal så befriande ärligt och rakt på sak.

Årets skandal: Det går inte att hitta en större kulturell skandal än den som fortfarande pågår i Svenska Akademien. Två kvinnor är just nu aktiva i Svenska Akademien, men då valdes en av dem in nu i december.

Årets pristagare: I år läste jag alla de nominerade till Augustpriset i kategorin barn- och ungdomsböcker. Vinnaren Gropen av Emma AdBåge var riktigt, riktigt bra och författaren så väldans glad.

Årets besvikelse: Att det inte blev något Stockholm Literature i år. Så himla tråkigt.

Årets serie: Jag har läst de två första delarna i Motståndstrilogin av Louise Boije af Gennäs och ser verkligen fram emot att läsa den avslutande delen i vår. Riktigt spännande, trots att det egentligen inte alls är min genre.

Årets scen: Nu har jag som vanligt sett alldeles för lite scenframträdanden i år, men jag tyckte mycket om Göteborgs Stadsteaters uppsättning av Kung Lear.

Årets TV-serie: A Million Little Things är årets tv-upplevelse för mig. Så viktigt att människor som väljer att avsluta sina liv får vara komplexa och ganska så vanliga.

Årets titel: Ragga som du shoppar, som är Lin Janssons debutbok och en av de största överraskningarna i år har definitivt en titel som sticker ut.

Årets låt: Jag har lyssnat på alldeles för lite ny musik år, men jag absolut älskar O A O A E vi förlorade med Miriam Bryant och Markus Krunegård. Tyvärr rätt omogen video, så den bjuder jag inte på.

 

Photo by S A R A H ✗ S H A R P on Unsplash

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Carolina listar 2018

carolina-top

2018 blev ett fantasyår för mig – jag bestämde mig på våren att jag skulle ta tag i min jättejättelånga att-läsa-senare-lista jag har på amazon.com, och den listan bestod av väldigt många fantasytitlar jag ville prova. Många av titlarna var sedan förstaboken i en serie, så då läste jag serierna också. En hel del av det jag plöjt har varit bra, men inte stått ut så mycket att det har kommit med i min årslista – med undantag av Sarah Pinboroughs sagotwistiga Tales from the Kingdoms. Så listan nedan visar egentligen inte helt rättvist det jag läst under året – inte heller visar den särskilt ärligt hur jag brottats med en hel del lässvackor.

Årets klassiker: Främlingen på Wildfell Hall av Anne Brontë

Årets kvinnokamp: Nej och åter nej av Nina Lykke

Årets gråtfest 1: PAX 10: Draugen av Åsa Larsson & Ingela Korsell

Årets gråtfest 2: Comedy Queen av Jenny Jägerfeld

Årets gapflabb 1: Comedy Queen av Jenny Jägerfeld

Årets gapflabb 2: Muralgranskaren av David Nessle

Årets historiska: 1793 av Niklas Natt och Dag

Årets dystopi: Slutet av Mats Strandberg, eller det är ju inte ens dystopi utan Årets end-of-all-things

Årets grafiska (ja, typ): Obsidio av Amie Kaufman & Jay Kristoff

Årets nya bekantskap: Ben Aaronovitch med Rivers of London-serien.

Årets tegelsten: Oathbringer av Brandon Sanderson

Årets återseende: Min bästis målvakten av Maria Parr – att få träffa Trille och Lena i Dunk-Mathilde igen!

Årets återseende som blev magplask: Det finns alltid förlåtelse av Anne B. Ragde pga att Neshov borde fått förbli ostädat

Årets huvudperson: Cithrin i serien The Dagger and the Coin av Daniel Abraham, eftersom hon är något så galet oväntat som bankkvinna som huvudperson i episk fantasy.

Årets bifigur: Storebror Charlie i Finns det björkar i Sarajevo? av Christina Lindström

Årets filmupplevelse: Att jag startat ett eget litet projekt att kolla igenom alla de topplistade filmer jag aldrig sett genom åren (är urusel på att se film), och då inledde starkt med Nyckeln till frihet som är så bra att jag funderar på att se om den igen snart.

Årets kan-inte-släppa-den: Obsidio av Amie Kaufman & Jay Kristoff

Årets skämskudde: The Devil’s Web av Mary Balogh. Vad hände, Mary? Det här är så inte du, och jag fick plocka fram skämskudden flera gånger pga riktigt dåligt och jag har inte riktigt hämtat mig än, faktiskt.

Årets lyckopiller: Det får bli omläsningen av Kerstin och jag av Astrid Lindgren som fortfarande gjorde mig helt lycklig.

Årets kyss: I Tales from the Kingdoms av Sarah Pinborough (och nej, ni kan aldrig gissa mellan vilka om ni inte läser den…)

Årets citat: Formuleringen om föräldraskap i Finns det björkar i Sarajevo? av Christina Lindström: ”Jag har en obehaglig känsla. Min livmoder fryser, och det gör den alltid när jag oroar mig för er. Den vet saker innan jag gör det.”

Årets pristagare: Lisa Bjärbo som vann Astrid Lindgren-priset 2018

Årets konst(igaste) upplevelse 1: Jane, Unlimited av Kristin Cashore

Årets konst(igaste) upplevelse 2: Three Parts Dead av Max Gladstone

Årets titel: Love, Simon heter originalboken på engelska (Becky Albertalli) och Bara tre ord fick den svenska översättningen heta, så nu när filmen kom och hette Love, Simon fick jag höra många “aha, är det DEN?!?”på biblioteket där jag jobbar (tills boken med filmomslaget och engelska titeln kom)

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Ungdomsbokskoll

Astrids pris till en Lisa!

Varje år, på Astrid Lindgrens födelsedag 14 november, delas Astrid Lindgren-priset ut för förtjänstfullt författarskap inom barn- och ungdomslitteraturen. Så har det varit ända sedan 1967 när priset instiftades av Rabén & Sjögren på Astrids 60-årsdag. 50 000 kronor plus ära och berömmelse har det varit ända tills förra året då prissumman dubblerades till 100 000 kronor när Astrid Lindgrens aktiebolag gick in som medstiftare till priset.

Förväxla inte Astrid Lindgren-priset med Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, eller ALMA-priset som det brukar kallas som förkortning av det engelska Astrid Lindgren Memorial Award. ALMA-priset instiftades av regeringen 2002, handlar om en större prissumma (5  miljoner!) och kan delas ut till författare, illustratörer och organisationer över hela världen.

Det finns även ett Samfundet De Nios Astrid Lindgren-pris, som instiftades i samband med Astrid Lindgrens 90-årsdag, och delas ut med ojämna mellanrum till forskare och författare inom området barn- och ungdomsböcker. Senaste gången verkar ha varit 2007, så jag lämnar rätt förvirrad detta pris åt sitt öde och återgår till att skriva om Astrid Lindgren-priset, alltså The Astrid Lindgren-pris som var det som ville få mig att skriva det här inlägget från första början.

Grejen är nämligen den att priset i år går till en författare jag tycker väldigt mycket om: Lisa Bjärbo!

Så välförtjänt! Motiveringen lyder:

”För ett mångsidigt, insiktsfulltoch lovande författarskap som inte räds svåra ämnen, och som med högtrovärdighet skapar stora läsupplevelser för barn i alla åldrar”.

 Och precis så är det. Lisas debut Det är så logiskt alla fattar utom du kom 2010 och var också den första boken jag läste av henne, och jag fångades direkt av språket, närvaron, äktheten och människorna. Det var om kärlek i den boken, men också om vänskap, och om föräldrar. Och humorn. Humorn är alltid där i det Lisa Bjärbo skriver – även när det handlar om psykisk ohälsa eller utanförskap. Eller som i den senaste boken jag läste av henne: Viggo och rädslolistan, som hittar precis alla de där sakerna som ett barn (eller en vuxen)(typ jag) kan oroa sig för – och ändå är rolig att läsa.

Så: hurra för årets Astrid Lindgren-pristagare!

Och vilket sällskap det är hon nu ingår i – kollar jag tillbaka i listan över vilka som fått priset genom åren hittar jag flera av mina absoluta favoritförfattare. Här är de som vunnit priset de senaste 20 åren:

2018 Lisa Bjärbo
2017 Jenny Jägerfeld
2016 Anna Höglund
2015 Mårten Sandén
2014 Frida Nilsson
2013 Katarina von Bredow
2012 Katarina Kieri
2011 Jan Lööf
2010 Moni Nilsson
2009 Olof och Lena Landström 
2008 Pija Lindenbaum 
2007 Helena Östlund
2006 Ulf Nilsson
2005 Jujja Wieslander
2004 Pernilla Stalfeldt
2003 Sven Nordqvist
2002 Stefan Casta
2001 Eva Eriksson
2000 Annika Thor
1999 Per Nilsson
1998 Bo R Holmberg

1967 då? Första året priset fanns? Då vann ÅkeHolmberg, alltså Ture Sventons ”pappa”.

Bild: Pixnio

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 45 2018

linje-kulturkollo

Den här veckan har vi försökt lysa upp mörkret med en massa kärlek och så har vi självklart läst och skrivit en rad recensioner på våra egna bloggar.

En dag i december av Josie Silver (Lotta)

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer (Anna)

Inte längre min av Ann-Helén Laestadius (Linda)

Jag kallade honom slipsen av Milena Michiko Flasar (Anna)

Midsommarbrud av Elisabeth Östnäs (Helena)

Skendöda av Louise Boije af Gennäs (Linda)

Slutet av Mats Strandberg (Carolina)

Springpojken av Gabriella Ullberg Westin (Lotta)

Totalskada av Helena von Zweigbergk (Anna)

Viggo och rädslolistan av Lisa Bjärbo (Carolina)

Väckelse av Stephen King (Linda)

Kategorier
Barnbokskoll Ungdomsbokskoll

Författare boktipsar: Elisabeth Östnäs

Jag har tre barn och nu kom hösten som en skottkärra med tegelstenar, rakt i plytet (tänk Kalle Anka, de brukar forsla tegelsten i skottkärror).

Med hösten kom också insikten att jag känner igen andra trebarnsmammor på långt håll. Det är något med rörelsemönstret, det är kantigt och stressat, kanske också blicken som liksom söker av omgivningen efter farligheter, och så är det ögonen, för man ser vitan hela vägen runt iris. Ser du mot förmodan någon av dem äta nån gång, så slås du av att det går snabbt, jävligt snabbt, och om du inte aktar dig skär de din mat i småbitar.

Detta är min superkraft: att känna igen trebarnsmammor. Och ja, man kan ha både fler och färre barn. Men med färre är man fortfarande mer människa än maskin, och med fler syns man nästan inte alls till utanför hemmet och jobbet (jag misstänker att de teleporterar sig däremellan).

Stegen från antal barn till böcker är himla långt. För med fler barn brukar man läsa allt mindre. Jättesynd, med tanke på att barn och ungar behöver (BEHÖVER!) se sina päron uppslukade av en bok ibland. Detta är alla experter överens om.

Kategorier
Grafik- och seriekoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Din skönlitterära guide till valet 2018

helena-top
Svårt att välja? Känner du dig osäker på vilket parti som ska få din röst på söndag? Känns det oklart vad sjutton det är de pratar om mellan alla löften och hot? Oroas icke, jag finns här för att ge dig en ordentlig guide till de största politiska områdena. Har du bara all tid i världen och en redig dos envishet kan du läsa in dig skönlitterärt, jag lovar att allt står fullkomligt klart efteråt. Eller inte. Här följer i alla fall några romantips som kan kasta ljus över sånt som hotar att bli till floskler såhär i den sista skälvande veckan av valrörelsen.

Vård
Vi är en av Sarah Crossan berättar om livsnödvändig vård och svåra överväganden.
Never let me go av Kazuo Ishiguro berättar om vård till vilket pris som helst och när allt gått för långt.

Skola
Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo berättar om en skolmiljö där saker fungerar.
Norra latin av Sara Bergmark Elfgren berättar om en skola som är mer än en skola.

Omsorg
I slutet av regnbågen av Bitte Andersson berättar om äldreomsorg när den är som bäst
Beckomberga av Sara Stridsberg berättar om institutionalisering och ett samhälle som inte längre finns, men behov som fortfarande existerar.

Miljö
Binas historia och Blå av Maja Lunde berättar om hur något gått förlorat och vad det betyder.
The end we start from av Megan Hunter berättar om vardag i kaos och en översvämmad värld.

Jämställdhet
Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall berättar om normer i en tid som inte helt förflutit.
Makten av Naomi Alderman berättar om att det inte är så enkelt, att maktskifte i sig inte är svaret.
Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood berättar en påhittad historia som är kusligt aktuell, nu mer än när den skrevs.

Integration/mångkultur
När det var krig i Norden av Janne Teller berättar om det egentligen enda vi behöver veta i frågan, att vi alla är lika inför katastrofen.
(vill du ändå läsa mer kan jag rekommendera Sara Lövestams deckare om Kouplan och De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru)

Vetenskap och teknik (inte så poppis i debatten som det kanske borde vara)
Illuminae, Gemina och Obsidio av Jay Kristoff och Amie Kaufman berättar om hur all teknik i världen inte kan rädda oss från oss själva.

Landsbygden (som ovan)
Krokas av Elin Olofsson berättar om människor som gör stora saker i det lilla.
Nya Norrland av Mats Jonsson berättar om hur Sverige förändrats.

Trevlig läsning! Glöm inte att göra paus för själva röstandet!

Bild från Pixabay

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll

Dagens kulturkollotips: Samtidigt i min låtsasvärld

Dagens kulturkollotips är en bilderbok av Lisa Bjärbo med ett riktigt fint mammaporträtt. Jag mste säga att den här har fåt lite för lite uppmärksamhet, tycker jag, i jämförelse med Bjärbos ungdomsbok “Inuti huvudet är jag kul”. Här hemma har den funkat både för 2-åringen och för 5-åringen och gett upphov till lera spännande diskussioner. Texten är sparsmakad men bilderna talar desto mer.

Vi träffar en mamma till två små barn, som lever ett ganska normalt och kladdigt och kaotisk småbarnsliv. Vart annat uppslag visar vardagen, som inte är så tråkig alltid heller men som småbarnsförälder kan man ändå relatera till att hon drömmer sig bort. För vart annat uppslag visar vad som händer samtidigt, i mammans låtsasvärld. Och där finns plats för alla möjliga trevliga fantasier. Detta är ett koncept jag tänker stjäla kan jag tala om. Och försöka föra över på barnen. När de gnäller över att det är sommar och inte snö, eller att det är vinter och man inte kan bada, eller att de inte är på landet, eller att inga barn är hemma och leker.. då får vi en ypperlig chans att leka “Samtidigt i min låtsasvärld”. Vi har redan börjat lite när vi läst boken, och samtidigt tror jag att i alla fall äldska killen har fått lite mer förståelse för att mammor också kan tänka och vilja saker. Att mammor tydligen också kan vilja låtsas. Finfin högläsning med andra ord och dagens ypperliga tips.