Kategorier
Romankoll

Jag stannar i Göteborg

Linda
Eftersom jag just missat en resa till Spanien är jag inte riktigt redo att ens drömma om resor just nu. Istället kommer jag idag att stanna i min hemstad Göteborg. Känn ingen sorg, det är en fin stad att vara i. När man går genom staden står det klart att det finns få städer som min. I alla fall när solen skiner och det går att glömma alla dagar med regn på tvären, en göteborgsk tradition som jag är minst sagt skeptisk till.

Vad finns det då för bra böcker om Göteborg? Ganska få egentligen, men jag har ett dussin titlar jag vill lyfta fram. Nio jag läst, en jag läser just nu och två jag vill läsa.

Göteborgs schamaner av Johan Nilsson handlar om Felix som just separerat från sin fru och drömmer sig bort till en tid då livet precis börjat. Året är 1989 och Felix anländer i Göteborg. Han ska bo i en lånad lägenhet på Volrat Thamsgatan, men hänger mest hos sin flickvän Kattis som bor i ett kollektiv där Engelbrektsgatan möter Vasagatan. Där bor också Egil, som står på kontraktet och som trummar sina anhängare i extas, Uffe, som älskar sin skrivmaskin och vill skriva som Céline och därför skriver av Resa till nattens ände och så Jasmine och hennes pojkvän Krister, som istället älskar datorer. Något hemskt händer i lägenheten och 25 år senare vill Felix reda ut hur det hela egentligen gick till. En fin bok om udda karaktärer och en fin göteborgsk miljö.

Kaninhjärta är Christin Ljungqvists debut och handlar om tvillingarna Mary och Anne. När deras pappa drar på semester under sommaren får de bo i hans lägenhet på Kastellgatan. Det är sommaren då de går från att vara barn till att bli vuxna. Sommaren de träffar Emilia Hagman och tillsammans med hennes grupp deltar i seanser för att hitta den försvunna flickan Wilma. En bok som inte liknar någon annan och en helt fantastisk sådan.

Marcus Birro är kanske inte en person jag nödvändigtvis vill lyfta, men det går inte att komma ifrån att hans bok Att leva och dö som Joe Strummer är fantastisk. Kanske extra så för att han beskriver mitt Göteborg under den korta, men intensiva tid då jag hängde ute långt in på nätterna. Jag tog studenten 1993 och de år jag gick ut som mest var det Kompaniet och Magasinet som gällde, förutom Kårens humanistpubar på torsdagar. Jag ville ha indie, mycket Blur, Oasis och Pulp, kanske lite Broder Daniel. Brorsorna Birro stod ofta i ett hörn på Kompaniet, de udda poeterna som alla kände till, men få kände. I Marcus Birros bok reser en man tillbaka till Göteborg efter tio år för att begrava en gammal vän. Han tänker då tillbaka till just den tid och en stad som också var min.

Även huvudpersonen i Valle Wigers God natt, oktober, hänger huvudpersonen på Kompaniet och det är riktigt kul att läsa om den värld jag upplevde, kanske lite från sidan, men samtidigt mitt i. Wigers huvudperson Adam växer upp i Landala och staden är en tydlig karaktär i boken. Vi får möta en familj som går sönder och en pojke som blir en man som försöker leva vidare trots allt.

Ett annat Göteborg skriver Kadir Meral om i boken Pojken som följer sin skugga där vi träffar Memo som flydde från Kurdistan till Sverige som barn. Familjen hamnade i förorten Angered och där lever de ett liv som på många sätt är mer kurdiskt än svenskt. När han börjar studera på lärarprogrammet i Göteborg förändras hans liv på många sätt. Det här är en bok som verkligen försöker förklara hur förorten fungerar, istället för att skuldbelägga eller måla ut dess invånare som monster. Den är mycket bra.

Johannes Anyuru skriver alltid mer eller mindre uttalat om förorten i Göteborg. I diktsamlingen Omega vandrar han på Hisingen och minns sin döde vän. Det är en av de vackraste diktsamlingar jag läst och även om staden inte spelar huvudrollen finns den alltid där i nuet och i minnena.

På Hisingen bor också Staffan som är huvudperson i Hanna Landahls bok Under två timmar. Titeln är den tid han drömmer om att springa Göteborgsvarvet på och han gör verkligen allt och lite till för att lyckas. Allt för att imponera på en yngre och mer vältränad kollega. Staffan är en rätt hopplös typ, men det går inte att låta bli att tycka om honom. Han försöker så mycket, men ändå lyckas han varken bli den perfekte maken, pappan eller för den delen löparen.

Ragga som du shoppar av Lin Jansson är en riktigt rolig bok om Lovisa som närmar sig 30, men fortfarande lever som en tonåring. Hennes jobb i en vildmarksbutik i Nordstan känns tillfälligt, lägenheten i Västra Frölunda är långt ifrån en dröm och så saknar hon den perfekte pojkvännen, eller någon pojkvän alls faktiskt. Det här är en bok att gapskratta till, men under skrattet finns också väldigt mycket allvar. En riktigt bra bok helt enkelt.

Deckare har det skrivits om Göteborg och en av de författare som jag följt länge (om än inte det senaste) är Åke Edwardson. Innan han skrev om Erik Winter fick han deckarakademins debutantpris för boken Till allt som varit dött om privatdetektiven Jonathan Wide som bodde precis i mina gamla kvarter i Majorna.

Just nu läser jag Samlade verk av Lydia Sandgren som beskrivits som en storslagen debut. Jag har läst ungefär 1/4 och lärt känna huvudpersonen Martin Berg hyfsat väl. I nutid arbetar han som förläggare. I dåtid träffar han sin vän Gustav Becker på gymnasiet, vilket förändrar hans liv. I nutid förbereds en stor utställning om den store konstnären Gustav Becker och det betyder att porträtt av Martins fru och Rakels mamma pryder staden. Än så länge tycker jag att Samlade verk är en bra bok och jag tycker mycket om göteborgsmiljöerna. Däremot finner jag den alldeles för mångordig och omständlig. Få historier kräver mer än 500 sidor för att berättas och jag har redan en känsla av att Sandgrens roman hade kunnat kortats rejält och funkat lika bra om inte bättre. Jag gillar dock Cecilia, den nu försvunna kvinnan, väldigt mycket och hon gör att jag vill läsa vidare.

Och så de jag vill läsa …

Jag har visserligen läst en av Eija Hetekivi Olssons böcker, men inte någon om Miira. Debuten Ingenbarnsland från 2012 var riktigt stor då den kom och jag har tänkt tusen gånger att jag borde läsa den. Kanske är det dags nu. Den utspelar sig i förorten Gårdssten där Miira går i finneklass och är arg på allt och alla.

Den stora utställningen av Marie Hermansson utspelar sig 1923 under jubileumsutställningen i Göteborg då Albert Einstein ska hålla sin Nobelföreläsning. Jag har köpt boken signerad, men inte lyckats få tummen ur att läsa den. Dumt.

 

Vilka böcker från Göteborg har jag glömt?

 

Bild: Henrik Sendelbach CC BY-SA 3.0

Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll

Anna listar 2018

 

Visst är det kul med listor! Hoppas bara att ni som läser bloggen inte tröttnat för det kan ju faktiskt bli för många listor, eller? Nåja. Jag ska hålla min lista någorlunda kort, och jag länkar till min privata blogg där det finns längre inlägg att förkovra sig i om man är hugad.

Årets mest oväntade: När Elisabeth Åsbrink på bokmässan tittar på mig och frågar om det är jag som skriver på Och dagarna går … Hon ville bara tala om att hon hade läst min text om hennes Orden som formade Sverige och att hon tyckte att jag hade skrivit fint om den. Jodå, man får skryta lite och varför inte göra det redan i inledningen av listan … 
Årets lokala: Den stora utställningen av Marie Hermansson och Göteborgs schamaner av Johan Nilsson. Båda väldigt mycket Göteborg!
Årets sjukdom och död: Tre böcker har verkligen satt ord på min tankar och erfarenheter under året och de är I kroppen min av Kristian Gidlund, Få se om hundarna är snälla ikväll av Marie-Louise Ekman och Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall. Starka och gripande texter som berör ända in i hjärtat. 
Årets kvinnokamp: Som jag älskade berättelsen om Vajlet och Rut av Karin Alfredsson. 
Årets historiska: Riktigt bra historiska skildringar väcker något i en som gör att man vill veta mer, googla och lära sig och samtidigt så ska det berätta något om vår tid i dag. Lövberga-serien av Göran Redin är precis sådan!
Årets bästa 9 – 12: Comedy Queen av Jenny Jägerfeld.
Årets bästa essä: Nuckan av Malin Lindroth, genomlysning av den ensamma kvinnans situation.
Årets obehagligaste: Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg. Så fruktansvärt bra. 
Årets mest lyckade boktips: Lena Ackebos serie som börjar med Världens vackraste man var årets klockrenaste boktips. En kollega fullkomligt slukade!
Årets bästa bilderbok: Bidde det då av Pija Lindenbaum.
Årets nya bekantskap: Får blir två nya deckarförfattare som jag läst under året. Anders de la Motte och Camilla Grebe. Så bra, hur kunde jag missa dem? 
Årets utmaning: Alla läsårs utmaning för min del är att läsa från hela världen, i år har det gått sådär. Ganska uselt om jag ska vara ärlig. Jag tar nya tag 2019. 
Årets återseende: Totalskada av Helena von Zweigbergk – en riktigt bra relationsroman och jag glömmer emellanåt bort hennes böcker. Gör inte det! 
Årets aldrig mer: Jonas Gardell aviserade ganska tydligt i sin roman Minnet av en villkorslös kärlek att det här kan bli den sista boken, jag tyckte att porträttet av modern Ingegärd är fint och särskilt delarna om alzheimers berörde. 
Årets kulturella höjdpunkt: Bokmässan, älskade bokmässan. Jag är så glad och tacksam över att jag orkade gå dit i år och jag är så glad över att bokcirkeln med Maggie O’Farrell gick att genomföra på länk. Läs hennes Ett hjärtslag från döden om ni missat den! 
Årets möte: Ida Jessen har skrivit två fantastiskt fina historiska romaner En ny tid och Doktor Bagges anagram och att få samtala med henne på mässan var fint. Smart och vänlig! 
Årets kan-inte-släppa-dem: Mina fantastiska trådlös hörlurar från Urbanears. Stänger allt brus ute och har superlång batteritid.  
Årets lyckopiller: Få sitta på en ö i Bottenviken och läsa i midnattssolens ljus. Med fina vänner. 
Årets pristagare: Maryse Condé som tog emot det alternativa nobelpriset med pondus och värdighet.   Årets sönderpratade: Kanske får det blir Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri. Det är en fantastisk roman och tyvärr så blev den så exponerad i media att man slutar lyssna så snart man hör ordet wet-wipes. 
Årets land: Böcker av Helga Flatland, Geir Gulliksen, Karl-Ove Knausgård, Vigdis Hjort, Nina Lykke, Jörn Lier Horst och Maja Lunde har gjort 2018 till ett ovanligt starkt norskt år hos mig. 
Årets sportupplevelse: Att sitta på en ö utanför den franska kusten och se Frankrike vinna över Argentina med 4-3. De svenska matcherna var förstås också spännande men det här var något extra.  
Årets konstupplevelse: Måste vara besöket på det återöppnade Nationalmuseet i oktober. Vilken fin renovering som gjorts! Som god tvåa kommer Lars Lerins utställning på Liljevalchs, och Valdemarsudde med Sigrid Hjertén. Bra och variationsrikt konstår i år för mig. 
Årets TV-upplevelse: Får man ens skriva vinter-OS? Jag var hemma under hela februari och det var vargavinter utanför dörren, med M på en madrass framför storbilden så upplevde vi skidåkning och skidskytte, det var fint! 

Årets titel: Jag är, jag är, jag är ett hjärtslag från döden. 

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll

Shared reading och delad bokglädje – en liten bokmässerapport

linje-ulrica

Jag sitter på ett tåg på väg hem från bokmässan. Jag har bara varit uppe två av fyra dagar i år så jag är inte riktigt lika trött i kropp och huvud som jag brukar, men ändå full av intryck.

En av de tydligaste sakerna med mässan i år var en slags känsla av lättnad. Förra året var det ju en väldigt spänd och nervös stämning både inne på mässan och utanför med rigorösa säkerhetskontroller, avspärrningar och så demonstrationen utanför. I år kändes det som att alla hade dragit en lättnadens suck och det var helt enkelt en gladare mässa.

Som alltid är den stora behållningen av mässan alla möten med fina bokvänner. ”Bokbloggsmaffian” (där långtifrån alla fortfarande bloggar) är en rasade trevlig grupp människor och fikor, mingel och middagar är minst lika viktiga som böcker och seminarier. Det är också roligt med en del lite glammigare inslag som prisutdelningen av Årets bok. Vi minglade och drack bubbel en lång stund innan vinnarna slutligen tillkännagavs. I år var det boken 1793 av Niklas Natt och Dag som fick priset. Den hade både Fanny och jag tippat som vinnare och Lotta som stark kandidat i toppstriden.

Kanske fanns det – för min del – inte riktigt något av de där alla största internationella namnen som lockade bland besökande författare i år då både Colm Tóbín och Maggie O’Farrell hade lämnat återbud. Den senare fick vi ändå chans att prata med via länk under den livebokcirkel vi hade i samarbete med Sekwa och Etta förlag. Boken är en fantastisk läsupplevelse och det blev ett intressant samtal som man läsa mer om i Annas inlägg.

Men det var så klart kul att lyssna till Jojo Moyes som berättade om sin vän fram till den bästsäljande författare hon är nu och det fanns många intressanta svenska och nordiska författare att lyssna på.  Jonas Hassen Khemiri hade flera välbesökta programpunkter och jag lyssnade på honom i samtal med Sara Stridsberg. Det var ett ganska flytande, men behagligt samtal om författarnas tankar om litteratur, skrivande, familj och döden. Ett samtal som var intressanta att lyssna till, men ganska svårt att sätta fingret på vad det handlade om egentligen. Fanny lyckade ändå fånga några av de bärande trådarna som dök upp under seminariet.

Jonas Gardell var såklart också där och marknadsförde sin nya bok Till minne av en villkorslös kärlek (som vi konfererade om här för inte så länge sedan). Att lyssna till honom är som att gå på en av hans scenshower – det är underhållning hela vägen och många skratt. Jonas Gardell berättar kärleksfullt anekdoter om sin mamma och det märks att han är stolt över boken.

Min vana trogen hamnade jag också på flera seminarier med författare som skriver böcker med starka kvinnliga karaktärer och/eller författare som skriver historiska romaner. Ett av de mest intressanta samtalen var det mellan Ida Jessen, Marie Hermansson och Mia Frank som beskrev hur de gjorde för att hitta stoff till sina berättelser, hur de researchar och hur de hittar tidsandan i både miljö och språk.

I år hade också Crimetime flyttat från Gotland och in på bokmässan, men den avdelningen hann jag inte alls med i år.

Däremot lyssnade jag till ett spännande samtal som vare sig handlade om en författare eller en specifik bok utan om något som kallades Shared reading. Det var Kulturrådet och Myndigheten för tillgängliga medier (MTM) som talade om projekt som på olika sätt uppmuntrade en gemensam läsupplevelse.  Själva begreppet “Shared reading” kom från en brittisk organisation som kallas The Readers pch i deras koncept igår det att utbildade läsledare träffar grupper där man gemensamt högläser texter, ofta utdrag ur en klassiker och sedan diskuterar och reflekterar kring texten tillsammans. Högläsningen gör texten levande i rummet och diskussionen leder ofta till intressanta samtal och nya insikter. Organisationen har sett att den här typen av läsning gör det lättare att nå nya grupper av läsare och det har också visat sig välgörande i grupper av personer som brottas med psykisk ohälsa. Nu vill Studieförbundet Vuxenskolan i samarbete med MTM och andra organisationer starta upp den här typen av grupper med förhoppningen om att kunna fånga icke-läsares intresse för litteratur. MTM jobbar redan med att utbilda läsombud som läser högt för demenspatienter och märker att de får goda resultat genom att till exempel högläsa böcker som väcker minnen från personens ungdom. Kerstin Rydebäck som är professor i biblioteks- och informationsvetenskap berättade vidare att grupper för läsgemenskap har funnit länge och varit populärt i många olika sammanhang, men bara med lite olika namn – litterär salong, bokcirkel, bokklubb – man alla med idén att ett samtal om en text gör att texten lyfter och ger flera perspektiv på läsningen. Barn- och ungdomsbibliotekarien Paula Högström berättade också kort om hur hon arbetar med bokklubbar och gemensamma bokdiskussioner med barn-och ungdomar på biblioteket där hon arbetar som ett exempel på en annan typ av gemensam läsning. Här på Kulturkollo är “Kulturkollo läser” en av de mest uppskattade sakerna vi gör och att bokcirkla på nätet känns som en bra slags modernisering av läsgemenskapen.

På mässan blir det kanske inte mycket läst, men det finns en härlig gemenskap i kärleken till läsningen, till litteraturen och till böckerna.

Kategorier
Romankoll

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen

foto: detalj ur omslaget till Marie Hermanssons roman Himmelsdalen

Nu ska jag  blir långrandig och introt till inlägget blir omständligt, ber så väldigt mycket om ursäkt för det. Men så här var det.

På läsretreaten i Varberg för några veckor sedan bokcirklade vi Marie Hermanssons underbara roman Musselstranden. I ett av samtalen med mina läskompisar där så började vi tala om begreppet bergtagen (som är centralt för handlingen i boken) och vidare gick tankarna till Thomas Manns klassiska roman Bergtagen som kom i nyöversättning häromåret och som verkligen står på min långa läslista. I samma andetag påmindes jag om hur väldigt mycket jag tyckte om att läsa Marie Hermanssons Himmelsdalen. När vi sedan fortsatte tala om böcker som utspelar sig i santorie- eller hospitalsmiljö så gick det nästan inte att sluta. Så, här kommer mitt axplock av de böcker vi pratade om.

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Kulturkollo recenserar v. 7 2017

Så är det då fredag igen och dags för en lässummering. Hoppas ni hittar något boktips i  veckans lista som lockar!

Anton och andra olyckor av Gudrun Skretting (Carolina)

Avdelning 73 och Tiggaren av Sofie Sarenbrant (Lotta)

Förbjudet att visa ohämmade känslor i pensionatets entré av Mamen Sánchez (Anna)

Gå bara av Abdi Elmi & Linn Bursell (Anna)

His bloody project av Graeme Macrae Burnet (Helena)