Kategorier
Kulturkoll

Dagens namn: Peter och Petra

helena-top

I skrivande stund lyssnar jag på Stina Wollters sommarprat (jag fick som jag ville). Då – eller idag för er – kan ni lyssna på Jonas Hassen Khemiris sommarprat. Khemiri vars öppna brev “Bästa Beatrice Ask” inleder Peter Fröberg Idlings text “Ett brev betydde så mycket”, som handlar om att “författares brevkorrespondens är en egen litterär genre, som sannolikt är på utdöende”. En intressant text om när och hur författares brevväxling går från det privata till allmänt gods genom att ges ut i bokform och hur dessa brev kan ge viktiga nycklar till författarskapet.

På tal om brev så kom jag att tänka på Julian Barnes Känslan av ett slut där ett brev fungerar som bokens vändpunkt där första halvan beskriver huvudpersonens uppväxtår och kärlekshistoria. Andra halvan av boken är en prövning av minnets dunkla rum. Saker som skett i det förflutna tar ny skepnad och huvudpersonen får rannsaka sig själv och omvärdera sin historia. Vad är väl minnet än det som vi trodde vi hade glömt? Vad är det som egentligen händer? Vem äger sanningen? Om vi kopplar dessa frågeställningar till Peter Fröberg Idlings text så skapas intressanta tankebanor: Hur blir det när brev ges ut i bokform för eftervärldens ögon? Var hamnar sanningen?

Och nu – nu – slås jag av tanken (så himla härligt att få associera fritt så här utan mål och mening): Eva Khatchadourian! Eva Khatchadourian som via brev får en röst i Lionel Shrivers Vi måste prata om Kevin. Eva, som är den osympatiska och förbittrade mamman till en pojke som genomför en s.k. skolskjutning. Breven är skrivna till den frånvarande pappan och liknar något av en bekännelse såväl som en anklagelse. Det är knappt sex år sedan jag läste boken om Kevin, men den poppar fortfarande upp i tankarna lite då och då.

Petra då? Då vill jag slå ett slag för Petra Börner som är illustratör och formgivare. Hennes repertoar inkluderar flera olika uttryckssätt och hon har gjort såväl teckningar, målningar, keramik som skulpturer. Jag fick upp ögonen för hennes design när hon formgav Vårens böcker 2013. Kolla in hennes Instagram och fascineras!

 

 

 

 

Kategorier
Barnbokskoll Grafik- och seriekoll Lyrikkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v 7 2019

Den här veckan ägnar vi oss åt att bryta ihop och komma igen på Kulturkollo. På de egna bloggarna är det lite mer den vanliga lunken som gäller. Här hittar du veckans skörd av recensioner och lästips:

Bettys val av Marie-Louise Marc (Lotta)

Den där Jonny Jonsson Johnson av Elin Lindell (Carolina)

Den långa vägen till frihet av Nelson Mandela (Anna)

Det vi glömde säga av Klara Grede (Lotta)

Exile’s Honor av Mercedes Lackey (Carolina)

Flickan av Lisa Gidlöf (Helena)

Folkets skönhet av Merete Pryds Helle

Horet i Hälsta av Karin Hassan Jansson och Jonas Lindström (Helena)

Kring denna kropp av Stina Wollter (Fanny)

Mai betyder vatten av Kayo Mpoyi (Anna)

Naturlig skönhet av Nanna Johansson (Linda)

Nora eller Brinn Oslo brinn av Johanna Frid (Linda)

Nu och för alltid, Lara Jean av Jenny Han (Linda)

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri (Linda)

Stormvarning av Maria Adolfsson (Anna)

The son of the house av Cheluchi Onyemelukwe-Onuobia (Anna)

Kategorier
Kulturkoll

Lotta listar 2018

Lotta

Så går ännu ett år. HERREGUD vad fort det gått. Och vilket bra år det varit för mig personligen i mitt liv! Så bring it on 2019, du har mycket att leva upp till!

Årets bästa: Om jag måste välja en enda bok så väljer jag En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson. Den är galet bra och jag tror att vi kommer se den i topp när Årets bok 2018 delas ut.

Årets aldrig mer: Hejdå Jimmy Perez. Jag kommer att sakna dig. Den åttonde och sista boken, Vild eld, kom i oktober. Ett fint slut på en utsökt deckarserie.

Årets historiska: 1793 av Niklas Natt och Dag. En bok som jag ratade länge men den visade sig vara svinbra. Ser fram emot nästa del i trilogin!

Årets serie: Jag har sällan njutit så mycket under läsningen och längtat så mycket efter nästa del som när jag läser Louise Boije av Gennäs Motståndstrilogi. Både Blodlokan och Skendöda kom ut under året, och nu i vår kommer del tre.

Årets konstupplevelse: Besöket på nyöppnade Nationalmusem i höstas. Mäktigt att se all denna konst i denna mäktiga byggnad.

Årets kulturella höjdpunkt: Som alltid är det Bokmässan. En gång om året får jag chansen att träffa alla härliga bokvänner som betyder så mycket. Det är mingel och bubbel och frukostar och middagar och så mycket smarta och roliga människor att jag blir helt matt och energifylld på samma gång.

Årets dystopi: Slutet av Mats Strandberg. Den finns med på många av våra listor, vilket den förtjänar!

Årets låt: Mitt hjärta är ett jordskred. Den är sammet och taggtråd i ett, och jag gråter varje gång jag hör den.

Årets besvikelse: Jag hade längtat så länge efter att få se The Terror som tv-serie, men jag blev sjukt besviken. Inte alls som boken. Och den var så långsam och det var mörkt hela tiden och tråkig helt enkelt.

Årets gapflabb: Ragga som du shoppar av Lin Jansson fick mig att skratta högt och länge. Ett piggt och fräscht nytillskott till genren.

Årets bifigur: Fyraåringen i Pappaklausulen. Störtskön och på pricken!

Årets kvinnokamp och Årets pristagare: Nadia Murad.  Den sista flickan är hennes berättelse om sin tid i fångenskap hos IS. Det är stark och drabbande läsning som gör mig både arg och ledsen.

Årets TV-serie: Jag gillade Good Girls (Netflix) jättemycket, den var rolig, underhållande och krävde inte så mycket hjärnverksamhet. Det är ungefär så jag och tv fungerar nu för tiden.

Årets ögonöppnare: Lars Berges Vargattacken fick mig att se på djurparker och djurhållning på ett lite annat sätt. Mycket av det som pågår är ju egentligen helt vansinnigt.

Årets obehagligaste: My Absolute Darling av Gabriel Tallent. Det är en av de vidrigaste, mörkaste och otäckaste böcker jag läst.

Årets citat: “Don’t tell mama.” …från Sharp Objects.

Årets mest oväntade: Att jag fick min älskade hund DISA! Att vi fick varandra! Det har egentligen inte så mycket med mitt kulturella år att göra – mer än att hon är anledningen till att jag plöjt ljudböcker som aldrig förr på våra många skogspromenader. Jag trodde aldrig jag skulle känna så här starkt för en hund men hon är min bästa vän och mitt lyckopiller. Jag vill göra allt ihop med henne hela tiden. Jag hade letat hund ganska länge och var helt inställd på att hitta en vuxen, väluppfostrad pudelkorsning som inte luktar hund och som funkar med min allergi. Hittade aldrig någon sådan, men så kom Disa, ett 1-årigt yrväder. Jag hade aldrig valt henne självmant, och jag hade defintivt inte valt henne om jag vetat vilken allsköns blandning av raser hon var, men vi lånade hem henne på prov och sen blev hon kvar. Vi tog emot henne som pudel/bichon/cavalier-korsning, men har senare fått veta att hon även har lhasa apso, border collie, powder puff, springer spaniel… ja hela SKK verkar ha varit inblandade på nåt hörn. Men jag är inte allergisk (nåja, nästan inte i alla fall), och hon passade helt perfekt in i våra liv. Det blev absolut inte som jag hade tänkt mig – men det blev ju istället så mycket bättre.

Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll

Anna listar 2018

 

Visst är det kul med listor! Hoppas bara att ni som läser bloggen inte tröttnat för det kan ju faktiskt bli för många listor, eller? Nåja. Jag ska hålla min lista någorlunda kort, och jag länkar till min privata blogg där det finns längre inlägg att förkovra sig i om man är hugad.

Årets mest oväntade: När Elisabeth Åsbrink på bokmässan tittar på mig och frågar om det är jag som skriver på Och dagarna går … Hon ville bara tala om att hon hade läst min text om hennes Orden som formade Sverige och att hon tyckte att jag hade skrivit fint om den. Jodå, man får skryta lite och varför inte göra det redan i inledningen av listan … 
Årets lokala: Den stora utställningen av Marie Hermansson och Göteborgs schamaner av Johan Nilsson. Båda väldigt mycket Göteborg!
Årets sjukdom och död: Tre böcker har verkligen satt ord på min tankar och erfarenheter under året och de är I kroppen min av Kristian Gidlund, Få se om hundarna är snälla ikväll av Marie-Louise Ekman och Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall. Starka och gripande texter som berör ända in i hjärtat. 
Årets kvinnokamp: Som jag älskade berättelsen om Vajlet och Rut av Karin Alfredsson. 
Årets historiska: Riktigt bra historiska skildringar väcker något i en som gör att man vill veta mer, googla och lära sig och samtidigt så ska det berätta något om vår tid i dag. Lövberga-serien av Göran Redin är precis sådan!
Årets bästa 9 – 12: Comedy Queen av Jenny Jägerfeld.
Årets bästa essä: Nuckan av Malin Lindroth, genomlysning av den ensamma kvinnans situation.
Årets obehagligaste: Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg. Så fruktansvärt bra. 
Årets mest lyckade boktips: Lena Ackebos serie som börjar med Världens vackraste man var årets klockrenaste boktips. En kollega fullkomligt slukade!
Årets bästa bilderbok: Bidde det då av Pija Lindenbaum.
Årets nya bekantskap: Får blir två nya deckarförfattare som jag läst under året. Anders de la Motte och Camilla Grebe. Så bra, hur kunde jag missa dem? 
Årets utmaning: Alla läsårs utmaning för min del är att läsa från hela världen, i år har det gått sådär. Ganska uselt om jag ska vara ärlig. Jag tar nya tag 2019. 
Årets återseende: Totalskada av Helena von Zweigbergk – en riktigt bra relationsroman och jag glömmer emellanåt bort hennes böcker. Gör inte det! 
Årets aldrig mer: Jonas Gardell aviserade ganska tydligt i sin roman Minnet av en villkorslös kärlek att det här kan bli den sista boken, jag tyckte att porträttet av modern Ingegärd är fint och särskilt delarna om alzheimers berörde. 
Årets kulturella höjdpunkt: Bokmässan, älskade bokmässan. Jag är så glad och tacksam över att jag orkade gå dit i år och jag är så glad över att bokcirkeln med Maggie O’Farrell gick att genomföra på länk. Läs hennes Ett hjärtslag från döden om ni missat den! 
Årets möte: Ida Jessen har skrivit två fantastiskt fina historiska romaner En ny tid och Doktor Bagges anagram och att få samtala med henne på mässan var fint. Smart och vänlig! 
Årets kan-inte-släppa-dem: Mina fantastiska trådlös hörlurar från Urbanears. Stänger allt brus ute och har superlång batteritid.  
Årets lyckopiller: Få sitta på en ö i Bottenviken och läsa i midnattssolens ljus. Med fina vänner. 
Årets pristagare: Maryse Condé som tog emot det alternativa nobelpriset med pondus och värdighet.   Årets sönderpratade: Kanske får det blir Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri. Det är en fantastisk roman och tyvärr så blev den så exponerad i media att man slutar lyssna så snart man hör ordet wet-wipes. 
Årets land: Böcker av Helga Flatland, Geir Gulliksen, Karl-Ove Knausgård, Vigdis Hjort, Nina Lykke, Jörn Lier Horst och Maja Lunde har gjort 2018 till ett ovanligt starkt norskt år hos mig. 
Årets sportupplevelse: Att sitta på en ö utanför den franska kusten och se Frankrike vinna över Argentina med 4-3. De svenska matcherna var förstås också spännande men det här var något extra.  
Årets konstupplevelse: Måste vara besöket på det återöppnade Nationalmuseet i oktober. Vilken fin renovering som gjorts! Som god tvåa kommer Lars Lerins utställning på Liljevalchs, och Valdemarsudde med Sigrid Hjertén. Bra och variationsrikt konstår i år för mig. 
Årets TV-upplevelse: Får man ens skriva vinter-OS? Jag var hemma under hela februari och det var vargavinter utanför dörren, med M på en madrass framför storbilden så upplevde vi skidåkning och skidskytte, det var fint! 

Årets titel: Jag är, jag är, jag är ett hjärtslag från döden. 

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Ulrica listar 2018

linje-ulrica

Dags att sammanfattar 2018 i en lista. Alltid lika svårt, men jag har gjort ett försök.

Årets mest oväntade: Att jag tyckte så mycket om Anne Tylers lågmälda roman Ladder of Years. Jag köpte den lite slumpmässigt under mitt Londonbesök, utan större förväntningar.
Årets klassiker: Jag har läst väldigt få klassiker i år, så jag får väl välja den jag har läst – Bonjour Tristesse av Francois Sagan
Årets knock out: Tyvärr så har jag inte blivit så där riktigt, riktigt knockad av någon bok i år …
Årets kvinnokamp: Mammorna av Alexandra Pascalidou, som låter röster som vanligtvis inte får komma till tals, ta plats och berätta med egna ord om hur de kämpar för att ge sina barn mat, rena kläder och trygghet under tuffa förhållanden i förorten.
Årets charmigaste: Den tafatta Elinor i Eleanor Oliphant is Completely Fine av Gail Honeyman charmade mig.
Årets gapflabb: Kanske inte gapflabb precis men precis min humor gjorde Ragga som du shoppar av Lin Jansson till väldigt rolig och bra läsning.
Årets historiska: Att den historiska serien Släkten firade 10-år med kalas (som jag tyvärr inte kunde gå på) och utgivningen av den 10:e boken Midsommarbrud av Elisabeth Östnäs.
Årets dystopi: Utan tvekan Mats Strandbergs Slutet. Så bra!
Årets nya bekantskap: Emily Fridlund, svenskättlingen som skrivit den annorlunda och vackra romanen Vargarnas historia.
Årets utmaning: Jag hade ett par olika läsutmaningar i år, men en av dem var “English Book Boost” som gick ut på att läsa en bok på engelska i månaden. Det trodde jag skulle bli lätt som en plätt, men resultatet blev inte riktigt full pott utan bara 10 av 12 böcker.
Årets tegelsten: Den tjockaste boken jag har läst i år är Drakviskaren av Lovisa Wistrand
Årets återseende: Cecilia Samartin i en lite ny genre med romanen Skönhet ur askan var ett trevlig återseende.
Årets filmupplevelse: Jag tror aldrig jag har varit så lite på bio som i år. Jag kan inte ens komma på någon film jag sett på bio som inte är en barnfilm!
Årets kulturella höjdpunkt: Bokmässan. Som alltid.
Årets möte: Trots att det inte blev ett möte IRL så var ändå Skype-mötet med Maggie O’Farrell på bokmässan minnesvärd och samtalet om hennes bok Jag är, jag är, jag är: ett hjärtslag från döden väldigt intressant.
Årets kan-inte-släppa-den: Children of Blood and Bone – Solstenen av Tomi Adeyemi – rasande spännande YA-fantasy med inslag från västafrikansk mytologi.
Årets lyckopiller: Böckerna om Lara Jean av Jenny Han. Så mysiga!
Årets debut: Stina Jackson Silvervägen är en helt strålande debut. Välskriven, lågmäld spänning. Imponerande!
Årets skandal: Svenska Akademien. Behöver jag säga mer …
Årets sönderpratade: Kanske är det Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri. Den är säkert jättejättebra, men allt prat om hur jättejättebra den är har gjort att jag tappat sugen att läsa den.
Årets TV-serie: För mig är det absolut Orange is the new black som har har binge-kollat på under hela hösten.

Bild: pexels.com

Kategorier
Grafik- och seriekoll Kulturkoll Romankoll

Kära tomten!

helena-top

Kära tomten!

Det är mycket begärt, med tanke på det oroliga världsläget, på den icke-existerande regeringen i landet och klimatapokalypsen som är antågande, men det hade varit så himla skönt med ett paket läslust. Ja-a, jag vet att det är en futtig önskan så här mitt under alla krig, kriser och katastrofer.

Jag har minsann fixat en långledighet – hela sjutton dagar för sjutton(!), men får jag snart ingen läslust så vet jag att jag kommer att slänga bort denna näst intill outsinliga lästid på att streama serier, spendera för mycket tid på att skrolla diverse sociala medier och på att ja, göra ingenting.

På grund av denna olust på att läsa eller göra något annat vettigt för den delen har jag heller inte haft någon lust att skapa, att skriva. Tiden mellan november till mars är ett limbo, ett ingenmansland, ett vakuum där mörkret suger all energi ur undertecknad. En tid mitt-emellan som bara ska överlevas.

Om jag kunde få en uns läslust så har jag ju halva huset fullt av olästa böcker. Jag skulle till exempelvis äntligen kunna läsa Slutet av Mats Strandberg. Förutsatt att jag även kan få lite motståndskraft att orka med detta tunga ämne. Jag har också hela Elena Ferrantes Neapelkvartetten liggandes vilken jag verkligen skulle vilja läsa (samtidigt ska jag villigt erkänna att jag är lite rädd för den hajp som varit).

På min digitala bokhylla väntar Silvervägen av Stina Jackson och den verkar smått fantastisk. Där ligger också Vad som helst är möjligt av Elizabeth Strout som har blivit något av en författarfavorit hos mig. Jag har också blivit rekommenderad Jag går och lever av Mirja Unge och Nuckan av Malin Lindroth som etiketterats som en Fanny-böcker.

Eller varför inte någon av alla de böcker jag bar hem från mässan: Jonas Hassen Khemiris Pappaklausulen, Jacqueline Woodsons brun flicka drömmer eller den fina pockettrion av Kim Thúy: MãnVi och Ru. Denna underbara, underbara Kim Thúy, som jag fick förmånen att möta i ett boksamtal som vi på kollot anordnade för ett par år sedan. Och förresten, jag köpte också några seriealbum som väntar på mig: Livet, ditt as (lämplig titel!) av Nina Hemmingsson och Derf Backderfs Min vän Dahmer, som skulle bli en helt ny bekantskap för mig.

Kära tomten, det är mycket värt att be om det här jag vet. Men om du först fixar alla krig, kriser och katastrofer, så kan du väl spara en liten låda läslust till mig, okej?

Hej då Tomten

från

Trött (kultur-)tant

Kategorier
Kulturkoll Novellkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v 50 2018

Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen! Eller i alla fall vår samlade recensionslista för vecka 50. Har vi läst några pristagare den här veckan? August? Booker? In på våra respektive bloggar för att se vad vi tyckt och tänkt!

11 nätter före jul av Anna Fredriksson (Anna) 

Behind her eyes av Sarah Pinborough (Ulrica)

Brutna ben och brustna hjärtan – en alldeles omöjlig jul av Maria Ernestam (Ulrica)

Bränn alla mina brev av Alex Schulman (Anna) 

Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead (Ulrica)

Ett jävla solsken: En biografi om Ester Blenda Nordström  av Fatima Bremmer (Ulrica)

Heja, heja! av Martina Haag (Ulrica)

Hägern av Lise Tremblay (Ulrica)

Jag kommer hem till jul av Joanna Bolouri (Helena)

Koka björn av Mikael Niemi (Ulrica)

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri (Carolina)

Rivers of London av Ben Aaronovitch (Carolina)

The witchcraft of Salem village av Shirley Jackson (Helena)

Tisdagskvinnorna av Monika Peetz (Ulrica)

Snöstorm och kanelhjärtan – fyra juliga berättelser av Camilla Lagerqvist, Pernilla Gesén, Karina Berg Johansson och Jesper Tillberg (Ulrica)

Vajlett och Rut av Karin Alfredsson (Anna) 

Älskaren från huvudkontoret av Camilla Grebe (Anna) 

Kategorier
Romankoll Sakprosakoll

Kulturkollo recenserar v. 41 2018

linje-kulturkollo

Det är fredag och dags för samlingsinlägget över de böcker vi läst och bloggat om på våra egna bloggar. Tycker ni att det har blivit för mycket hundfokus den här veckan kanske ni hittar andra lästips här nedan. Varsågoda!

Bilder av henne av Karin Slaughter (Lotta)

Den sista flickan av Nadia Murad (Anna)

Doktor Bagges anagram av Ida Jessen (Anna)

Doktor Bagges anagram av Ida Jessen (Helena)

En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell (Helena)

Ensamfjäril av Gabriella Ullberg Westin (Lotta)

Höstgärning av Stephen King (Anna)

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri (Lotta)

Red Sister (Book of the Ancestor 1) av Mark Lawrence (Carolina)

Själarnas ö av Johanna Holmström (Ulrica)

30 dejter på 30 dagar av Sarah Title (Ulrica)

Utan dig av Pernilla Alm (Ulrica)

Kategorier
Kulturkoll

Att lyssna på Khemiri och Stridsberg

Det har inte varit vansinnigt många seminiariepunkter som kändes som ett måste för mig, men att höra Jonas Hassen Khemiri och Sara Stridsberg prata om tio händelserika litteraturår kunde jag inte missa. Det blev ett samtal som är bortom min förmåga att helt kunna referera då samtalet drev lite planlös runt kring döden, om förstörelse och ja, lite om att skriva. Så ta det här för vad det är: några planlösa anteckningar som på något sätt försöker att fånga in de båda författarnas tankar och associationer där moderatorn Jonas Ekelöf intog en tämligen blygsam roll.

Samtalet tog sin början var böckerna tog sin början och Khemiri inleder med att berätta om att han i hans böcker ofta försöker söka svar på någon fråga. Pappaklausulen började i en reaktion utifrån sin föräldraroll: hur är en bra förälder? Och i det egna tvivlet – tänk om man kom på att man är en dålig föräldrar. Någonstans i dessa tankarna började boken.

Stridsberg berättar att hon henne börjar oftast böckerna i bilder – i starka frätande bilder. Den här gången började det dock i en röst som växte sig allt starkare. En sorts anonym döda flicka som hade en historia att berätta – vilket blev Kärlekens Antarktis.

Samtalet flyter in på döden. Man blir inte riktigt klar med döden, säger Jonas Hassen Khemiri. “Jag tänkte på det när jag läste din bok. Hur nära de döda är.”, säger han och vänder sig direkt till Sara Stridsberg. “Man kommer nära och förstår dem. Alla mina döda personer kom till liv i din bok. De dör igen och igen. Boken i sig blir ett bevis på att de ändå inte riktigt dör. Finns som viskningar hos oss.” Stridsberg säger att hon blev något obekväm med det själv men hela premissen – förutsättningen – för hennes bok är att döden inte är slutet. Flickan i boken ville säga ”Se på mig när jag dör. Se på min försvinna.”

Även i Jonas bok finns en död person som kommer tillbaka. En död dotter som kommer tillbaka för att anklaga pappan. Hon fanns där redan från början i skrivprocessen och bara väntade på att få komma in i historien. Och när hon väl kom in så förlät hon honom. Jättemärkligt, säger Khemrir. Hon hade plötsligt möjligheten att förlåta honom. Det visar på hur historien får lite av ett eget liv tänker jag – att författaren själv kan bli förvånad över vad som faktiskt händer och sker med karaktärerna.

Från döden går samtalet över till att prata om förstörelse och hur Stridsberg kan bli tyngd av över hur mycket förstörelse det är i världen och komplexiteten med att vi lever i något av en bubbla här. Inte minst här inne på Bokmässan. Khemiri reflekterar över sitt eget författarskap och berättar hur hans första böcker ofta handlade om att lappa ihop karaktärer – att lappa ihop min pappa. Idag vågar han skriva personerna som de verkligen är.

Har det blivit svårare att vara författare och har skönlitteraturen och författarens roll förändras?, frågar Jonas Ekelöf. “Svårt att överblicka, det enda jag kan säga är att jag älskar både att läsa och skriva. En tröghet som står emot en vild tid. En svårighet för boken att stå still och får stå för det tröga. På det sättet blir litteraturen urstark”, säger Stridsberg.

“Jag gillar snabbhet mer än du”, säger Khemriri. Det finns något med att sitta på en flygplats i Oslo, vill säga något, lägga ut orden. Gillar att bygga in snabbhet i böckerna. Många av de samtida författarna som jag läser mest är de som tar mig till platser snabbt som jag inte visste jag ville besöka. Författare som säger: “Jag vet att du ska dö så jag ska inte slösa din tid.” Han pratar om böcker och författare som värdesätter hans tid och hans bokhylla där hemma där han sparat alla de böcker som berört honom extra. I den hyllan finns det både plats för pixi-böcker, gamla ungdomsböcker och Svetlana Aleksijevitj. “Jag gillar att hålla fast vid saker som betyder något för mig. Kan härledas till de förluster man gjort i sitt liv. Kan också gå dit och fascinerats över vad jag gillade där och då, t ex Steppvargen. Vad gillade jag egentligen i den? Blir påminnelser av tidigare versioner av sig själv.” Sara Stridsberg är av en helt annan åsikt: “Jag tänker tvärtom. Ingen idé att behålla något för alla dör ifrån oss i alla fall.” Och jag kan på något sätt spegla mig i hos dem båda på något märkligt sätt. Emellanåt bygger jag minnen på hög och ibland kastar jag allt.

Avslutningsvis pratar de om hur de ser på de egna författarskapet och sina böcker. Sara Stridsberg liknar det hela vid en kärlekshistoria. “En euforisk början men sen början man långsamt se fläckarna.” Khemiri brukar oftast känna sig helt färdig med boken när den väl är ute. Pappaklausulen är dock lite annorlunda: “Lite förvånande att jag fortfarande tycker om den” I vilken fas är du i, frågar Ekelöf och Jonas Hassen Khemiri säger att “nu vinkar jag hej då till den”.

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll

Mässpepp på bokmässeafton!

 

Viktoria uppmanade oss i gårdagens utmaning att berätta om vår mässpepp, vad vi har för planer och hur vi förberett oss och ja, ni vet. Mina planer är så här dan före dan fortfarande ganska lösa. Jag har köpt en klänning, gått till frisören, tagit ledigt från jobbet, fått mitt presspass och jag har läst/lyssnat på ett gäng böcker. Så långt sträcker sig mina förberedelser men så nu är det snart dags – årets bokliga helg som varar hela fem dagar (om man räknar med bokmässeafton som inträffar ikväll …)  Livet, ni vet det där som pågår mest hela tiden, har gjort att jag i år ska ta det väldigt lugnt på mässan. Fyra dagar blir det, men i lagom tempo. Mest hoppas jag på att få fika och träffa goda vänner, lyssna på smarta och intressanta samtal, byta pokemon med några likasinnade och kanske överraskas en smula.

Några programpunkter vill jag ändå inte missa, jag vill lyssna på Jonas Hassen Khemiri vars Pappaklausulen är en grymt bra bok, och så blir det att passa in Cilla Naumann vars Den oändliga familjen jag skriver om på min blogg idag. Läs den! Nu! Till minne av en villkorslös kärlek är ännu en spännande skildring av familjen som jag läst i höst och såklart vill jag uppleva Jonas Gardell på scen. ALMA-pristagaren Jacqueline Woodson kommer redan på torsdagen och hennes Brun flicka drömmer är en mycket vacker läsning, också den en uppväxtskildring som berör. Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg är en helt annan sorts roman, suggestiv och väldigt otäck i sin skildring av människors utsatthet och den har skildringen av döden gemensamt med Maggie O’Farrells Jag är, jag är, jag är ett hjärtslag från döden som vi skall bokcirkla tillsammans med henne på lördag morgon. Oj så kul det ska bli!

Så ska jag lyssna på Ida Jessen som skriver om Danmark på 30-talet och Marie Hermansson som skriver om Göteborg på tjugotalet och sitta och hänga framför litteraturscenen i A-hallen och ströva på Globala torget och förstås missar jag inte Nawal el Saadawi som samtalar om vad som hände sen, efter den arabiska våren. Och så ska jag gå på några förlagsfrukostar, några mingel, utdelningen av Årets bok och en och annan middag.

Vet ni, jag tror att det blir en fin mässa!

Visst ses vi?