av 
Så går ännu ett år. HERREGUD vad fort det gått. Och vilket bra år det varit för mig personligen i mitt liv! Så bring it on 2019, du har mycket att leva upp till!
Årets bästa: Om jag måste välja en enda bok så väljer jag En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson. Den är galet bra och jag tror att vi kommer se den i topp när Årets bok 2018 delas ut.
Årets aldrig mer: Hejdå Jimmy Perez. Jag kommer att sakna dig. Den åttonde och sista boken, Vild eld, kom i oktober. Ett fint slut på en utsökt deckarserie.
Årets historiska: 1793 av Niklas Natt och Dag. En bok som jag ratade länge men den visade sig vara svinbra. Ser fram emot nästa del i trilogin!
Årets serie: Jag har sällan njutit så mycket under läsningen och längtat så mycket efter nästa del som när jag läser Louise Boije av Gennäs Motståndstrilogi. Både Blodlokan och Skendöda kom ut under året, och nu i vår kommer del tre.
Årets konstupplevelse: Besöket på nyöppnade Nationalmusem i höstas. Mäktigt att se all denna konst i denna mäktiga byggnad.
Årets kulturella höjdpunkt: Som alltid är det Bokmässan. En gång om året får jag chansen att träffa alla härliga bokvänner som betyder så mycket. Det är mingel och bubbel och frukostar och middagar och så mycket smarta och roliga människor att jag blir helt matt och energifylld på samma gång.
Årets dystopi: Slutet av Mats Strandberg. Den finns med på många av våra listor, vilket den förtjänar!
Årets låt: Mitt hjärta är ett jordskred. Den är sammet och taggtråd i ett, och jag gråter varje gång jag hör den.
Årets besvikelse: Jag hade längtat så länge efter att få se The Terror som tv-serie, men jag blev sjukt besviken. Inte alls som boken. Och den var så långsam och det var mörkt hela tiden och tråkig helt enkelt.
Årets gapflabb: Ragga som du shoppar av Lin Jansson fick mig att skratta högt och länge. Ett piggt och fräscht nytillskott till genren.
Årets bifigur: Fyraåringen i Pappaklausulen. Störtskön och på pricken!
Årets kvinnokamp och Årets pristagare: Nadia Murad. Den sista flickan är hennes berättelse om sin tid i fångenskap hos IS. Det är stark och drabbande läsning som gör mig både arg och ledsen.
Årets TV-serie: Jag gillade Good Girls (Netflix) jättemycket, den var rolig, underhållande och krävde inte så mycket hjärnverksamhet. Det är ungefär så jag och tv fungerar nu för tiden.
Årets ögonöppnare: Lars Berges Vargattacken fick mig att se på djurparker och djurhållning på ett lite annat sätt. Mycket av det som pågår är ju egentligen helt vansinnigt.
Årets obehagligaste: My Absolute Darling av Gabriel Tallent. Det är en av de vidrigaste, mörkaste och otäckaste böcker jag läst.
Årets citat: ”Don’t tell mama.” …från Sharp Objects.
Årets mest oväntade: Att jag fick min älskade hund DISA! Att vi fick varandra! Det har egentligen inte så mycket med mitt kulturella år att göra – mer än att hon är anledningen till att jag plöjt ljudböcker som aldrig förr på våra många skogspromenader. Jag trodde aldrig jag skulle känna så här starkt för en hund men hon är min bästa vän och mitt lyckopiller. Jag vill göra allt ihop med henne hela tiden. Jag hade letat hund ganska länge och var helt inställd på att hitta en vuxen, väluppfostrad pudelkorsning som inte luktar hund och som funkar med min allergi. Hittade aldrig någon sådan, men så kom Disa, ett 1-årigt yrväder. Jag hade aldrig valt henne självmant, och jag hade defintivt inte valt henne om jag vetat vilken allsköns blandning av raser hon var, men vi lånade hem henne på prov och sen blev hon kvar. Vi tog emot henne som pudel/bichon/cavalier-korsning, men har senare fått veta att hon även har lhasa apso, border collie, powder puff, springer spaniel… ja hela SKK verkar ha varit inblandade på nåt hörn. Men jag är inte allergisk (nåja, nästan inte i alla fall), och hon passade helt perfekt in i våra liv. Det blev absolut inte som jag hade tänkt mig – men det blev ju istället så mycket bättre.
