Kategorier
Kulturkoll

Att vårda läslusten under hösten

helena-top

Äntligen! Äntligen, har jag fått igång läslusten rejält. Jinxar jag den nu?! Bara för att jag skriver det här. Nej, nu ska den vårdas. Mitt läsår 2019 startade ganska starkt och jag läste som bara den de första två månaderna. Tro det eller ej, men min lässvacka varade sen från februari fram till en tveksam start i slutet maj. Ja, detta förvånade även mig för det är under årets sista månader som den vanligtvis inträffar och inte heller brukar den vara så långvarig.

I slutet av maj hade vi här på kollot temat Debuter och debutanter och det var där jag tvingade mig till en bok och med facit i hand blev det ju väldigt bra. Sen gick det par veckor och jag kände att det här med läslust är något som tydligen inte kommer bara så där. Så som den strateg jag är fick jag lägga upp en läsplan för att komma igång igen. Min initiala tanke var att välja en bok som jag redan på förhand visste att jag borde uppskatta och då blev det Allt jag fått lära mig av Tara Westover och därefter handlar det om väl valda titlar där tema, genre och investerad energiomvandling skulle varieras för att upprätthålla detta nyvunna intresse. “The rest is history”, så att säga och jag har lyckas hålla i min läsning.

Nu kommer vi dock snart in i fas två där det stora mörkret dränker landet och sinnet. Vad ska jag nu göra för att hålla i denna nystart? Eftersom lagd strategi har haft en positiv effekt, så varför sluta med ett vinnande koncept? Vad kan då höstutgivningen erbjuda mig? Här följer ett litet axplock av godbitarna som är på gång (med reservation att alla förlag ännu inte flaggat för sin höstutgivning).

Som den mörkervurmare jag är så fastnade jag för Torbjörn Flygts Släkte, som “är ett relationsdrama från Sveriges baksida, från slättlandens, bilvrakens, missbrukets, småkriminalitetens och eternitfasadernas land. Torbjörn Flygt skildrar dem som befolkar detta land med medkänsla och inlevelse.” Kom nu i augusti.

Redan utgiven är också Max Porters Lanny. Jag har ännu inte läst något av Porter så det kommer bli en ny bekantskap. Max Porters efterlängtade nya roman är lika osannolik som den är djärv, märklig och fantastisk. Det är en salig blandning av fabel, folksaga och roman med inspiration från muntlig berättartradition. Resultatet är ren magi och storartad litteratur, en bok full av uppfinningsrikedom och hejdlös berättarglädje. För övrigt är boken nominerad till Man booker prize 2019.

Sen känner jag att ett seriealbum vore på sin plats. I dagarna kommer Liv Strömquists senaste verk: Den rödaste rosen slår ut. Älskar Liv Strömquist! “Med hjälp av Beyoncé, Sören Kierkegaard, smurfarna, sociologisk teori, missnöjda dokusåpadeltagare, Platon och många fler söker hon svar på frågan om varför vi känner så lite. Kan vi styra förälskelse? Och vad är det egentligen som händer när kärlek tar slut?”. Den bara måste läsas!

En annan titel ur augustiskörden som fångar mitt intresse är Våra tungor smakar våld av Saga Becker. “Saga befinner sig i ett gränsland. Utan tilltro till sin egen existens står hon till förfogande för andras lustar. Det är en lömsk trygghet där kroppen är vapen och skådeplats; männen brottslingar och beskyddare. […] En hudlös relation tar sin början och blir startskott för en kamp på liv och död. Men går det att förändras i en värld som förblir densamma?”

Okej, en augustibok till: Hästpojkarna av Johan Ehn. “I tjugotalets Tjeckoslovakien växer två pojkar upp på ett barnhem. När den ena behandlas illa, rymmer de och får jobb på en cirkus där de utför de mest häpnadsväckande konster på hästryggen. Cirkusen tar dem vidare till Berlin och den mytomspunna och normbrytande klubben Eldorado. Medan pojkarna börjar förstå vad de egentligen känner för varandra, tar nazisterna makten och samhället hårdnar snabbt omkring dem.” Låter intressant, eller hur?

Niklas Natt och Dags har skrivit en uppföljare till succén 1793. Jag fick tyvärr inte bloggat om föregångaren, men jag gillade den skarpt. Så klart jag också måste läsa 1794, som den historienörd jag är. “I den andra delen i Niklas Natt och Dags ”Bellman noir”-trilogi, får vi åter följa Mickel Cardell och Anna Stina Knapp och den myllrande och ruttnande värld som är deras, där vad lite som återstår av den gustavianska ärans prakt är statt i sönderfall.” I 1793 gillade jag särskilt mörket, skiten och den trovärdiga miljöskildringarna. 1794 kommer i september.

Samma månad kommer Tayari Jones Ett amerikanskt äktenskap, som “är berättelsen om en kärlek som aldrig tillåts mogna. En drabbande och insiktsfull roman om ras och klass i dagens USA. Han är ung affärsman, hon en lovande konstnär. Men precis när de ska inleda sitt liv tillsammans, händer något som sliter dem isär.

 

 

 

 

 

Nu kan det vara dags med en historisk vinkel igen. I oktober kommer Elisabeth Östnäs Häxorna, som verkar väldigt intressant. “Året är 1711, kriget har utarmat folket och pesten härjar i Skåne. Den unga, egensinniga Isabella vill bort från sin hemby och allt skvaller. Hennes mor kallades häxa när hon levde och mostern är läkekvinna, så de mest religiösa spottar efter flickan. Själv tror Isabella inte på magi, utan på logik och medicin. […] En katastrof drabbar trakten och i sökandet efter en syndabock vänds snart blickarna mot de helande kvinnorna.”

I oktober kommer också Svartstilla av Susanne Skogstad och som verkar ligga mitt melankoliska läshjärta nära. “Obarmhärtiga frågor om en gammal människas rätt till sitt eget liv, till sin sorg, sina minnen, sin kropp och sin framtid ställs i ett poetiskt och mångfacetterat porträtt av ett äktenskap och ett liv som långsamt sjunker ner i svartstilla. Ett svartstilla som den gamla kvinnan alltid burit med sig, som bara hennes make, fadern till hennes barn, har kunnat skingra. Skarpt och skoningslöst blottas en djupt berörande berättelse om den stora kärleken och en bottenlös sorg. När ens ”du” är allt och inget finns kvar när ”du” är borta.”

Ovan känns som en fängslande blandning och förhoppningsvis kan jag mota den höstliga lästorkan i grind. I sedvanlig ordning har jag säkerligen missat flera godbitar, så tipsa mig gärna.

Kategorier
Kulturkoll

Lotta listar 2018

Lotta

Så går ännu ett år. HERREGUD vad fort det gått. Och vilket bra år det varit för mig personligen i mitt liv! Så bring it on 2019, du har mycket att leva upp till!

Årets bästa: Om jag måste välja en enda bok så väljer jag En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson. Den är galet bra och jag tror att vi kommer se den i topp när Årets bok 2018 delas ut.

Årets aldrig mer: Hejdå Jimmy Perez. Jag kommer att sakna dig. Den åttonde och sista boken, Vild eld, kom i oktober. Ett fint slut på en utsökt deckarserie.

Årets historiska: 1793 av Niklas Natt och Dag. En bok som jag ratade länge men den visade sig vara svinbra. Ser fram emot nästa del i trilogin!

Årets serie: Jag har sällan njutit så mycket under läsningen och längtat så mycket efter nästa del som när jag läser Louise Boije av Gennäs Motståndstrilogi. Både Blodlokan och Skendöda kom ut under året, och nu i vår kommer del tre.

Årets konstupplevelse: Besöket på nyöppnade Nationalmusem i höstas. Mäktigt att se all denna konst i denna mäktiga byggnad.

Årets kulturella höjdpunkt: Som alltid är det Bokmässan. En gång om året får jag chansen att träffa alla härliga bokvänner som betyder så mycket. Det är mingel och bubbel och frukostar och middagar och så mycket smarta och roliga människor att jag blir helt matt och energifylld på samma gång.

Årets dystopi: Slutet av Mats Strandberg. Den finns med på många av våra listor, vilket den förtjänar!

Årets låt: Mitt hjärta är ett jordskred. Den är sammet och taggtråd i ett, och jag gråter varje gång jag hör den.

Årets besvikelse: Jag hade längtat så länge efter att få se The Terror som tv-serie, men jag blev sjukt besviken. Inte alls som boken. Och den var så långsam och det var mörkt hela tiden och tråkig helt enkelt.

Årets gapflabb: Ragga som du shoppar av Lin Jansson fick mig att skratta högt och länge. Ett piggt och fräscht nytillskott till genren.

Årets bifigur: Fyraåringen i Pappaklausulen. Störtskön och på pricken!

Årets kvinnokamp och Årets pristagare: Nadia Murad.  Den sista flickan är hennes berättelse om sin tid i fångenskap hos IS. Det är stark och drabbande läsning som gör mig både arg och ledsen.

Årets TV-serie: Jag gillade Good Girls (Netflix) jättemycket, den var rolig, underhållande och krävde inte så mycket hjärnverksamhet. Det är ungefär så jag och tv fungerar nu för tiden.

Årets ögonöppnare: Lars Berges Vargattacken fick mig att se på djurparker och djurhållning på ett lite annat sätt. Mycket av det som pågår är ju egentligen helt vansinnigt.

Årets obehagligaste: My Absolute Darling av Gabriel Tallent. Det är en av de vidrigaste, mörkaste och otäckaste böcker jag läst.

Årets citat: “Don’t tell mama.” …från Sharp Objects.

Årets mest oväntade: Att jag fick min älskade hund DISA! Att vi fick varandra! Det har egentligen inte så mycket med mitt kulturella år att göra – mer än att hon är anledningen till att jag plöjt ljudböcker som aldrig förr på våra många skogspromenader. Jag trodde aldrig jag skulle känna så här starkt för en hund men hon är min bästa vän och mitt lyckopiller. Jag vill göra allt ihop med henne hela tiden. Jag hade letat hund ganska länge och var helt inställd på att hitta en vuxen, väluppfostrad pudelkorsning som inte luktar hund och som funkar med min allergi. Hittade aldrig någon sådan, men så kom Disa, ett 1-årigt yrväder. Jag hade aldrig valt henne självmant, och jag hade defintivt inte valt henne om jag vetat vilken allsköns blandning av raser hon var, men vi lånade hem henne på prov och sen blev hon kvar. Vi tog emot henne som pudel/bichon/cavalier-korsning, men har senare fått veta att hon även har lhasa apso, border collie, powder puff, springer spaniel… ja hela SKK verkar ha varit inblandade på nåt hörn. Men jag är inte allergisk (nåja, nästan inte i alla fall), och hon passade helt perfekt in i våra liv. Det blev absolut inte som jag hade tänkt mig – men det blev ju istället så mycket bättre.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Carolina listar 2018

carolina-top

2018 blev ett fantasyår för mig – jag bestämde mig på våren att jag skulle ta tag i min jättejättelånga att-läsa-senare-lista jag har på amazon.com, och den listan bestod av väldigt många fantasytitlar jag ville prova. Många av titlarna var sedan förstaboken i en serie, så då läste jag serierna också. En hel del av det jag plöjt har varit bra, men inte stått ut så mycket att det har kommit med i min årslista – med undantag av Sarah Pinboroughs sagotwistiga Tales from the Kingdoms. Så listan nedan visar egentligen inte helt rättvist det jag läst under året – inte heller visar den särskilt ärligt hur jag brottats med en hel del lässvackor.

Årets klassiker: Främlingen på Wildfell Hall av Anne Brontë

Årets kvinnokamp: Nej och åter nej av Nina Lykke

Årets gråtfest 1: PAX 10: Draugen av Åsa Larsson & Ingela Korsell

Årets gråtfest 2: Comedy Queen av Jenny Jägerfeld

Årets gapflabb 1: Comedy Queen av Jenny Jägerfeld

Årets gapflabb 2: Muralgranskaren av David Nessle

Årets historiska: 1793 av Niklas Natt och Dag

Årets dystopi: Slutet av Mats Strandberg, eller det är ju inte ens dystopi utan Årets end-of-all-things

Årets grafiska (ja, typ): Obsidio av Amie Kaufman & Jay Kristoff

Årets nya bekantskap: Ben Aaronovitch med Rivers of London-serien.

Årets tegelsten: Oathbringer av Brandon Sanderson

Årets återseende: Min bästis målvakten av Maria Parr – att få träffa Trille och Lena i Dunk-Mathilde igen!

Årets återseende som blev magplask: Det finns alltid förlåtelse av Anne B. Ragde pga att Neshov borde fått förbli ostädat

Årets huvudperson: Cithrin i serien The Dagger and the Coin av Daniel Abraham, eftersom hon är något så galet oväntat som bankkvinna som huvudperson i episk fantasy.

Årets bifigur: Storebror Charlie i Finns det björkar i Sarajevo? av Christina Lindström

Årets filmupplevelse: Att jag startat ett eget litet projekt att kolla igenom alla de topplistade filmer jag aldrig sett genom åren (är urusel på att se film), och då inledde starkt med Nyckeln till frihet som är så bra att jag funderar på att se om den igen snart.

Årets kan-inte-släppa-den: Obsidio av Amie Kaufman & Jay Kristoff

Årets skämskudde: The Devil’s Web av Mary Balogh. Vad hände, Mary? Det här är så inte du, och jag fick plocka fram skämskudden flera gånger pga riktigt dåligt och jag har inte riktigt hämtat mig än, faktiskt.

Årets lyckopiller: Det får bli omläsningen av Kerstin och jag av Astrid Lindgren som fortfarande gjorde mig helt lycklig.

Årets kyss: I Tales from the Kingdoms av Sarah Pinborough (och nej, ni kan aldrig gissa mellan vilka om ni inte läser den…)

Årets citat: Formuleringen om föräldraskap i Finns det björkar i Sarajevo? av Christina Lindström: ”Jag har en obehaglig känsla. Min livmoder fryser, och det gör den alltid när jag oroar mig för er. Den vet saker innan jag gör det.”

Årets pristagare: Lisa Bjärbo som vann Astrid Lindgren-priset 2018

Årets konst(igaste) upplevelse 1: Jane, Unlimited av Kristin Cashore

Årets konst(igaste) upplevelse 2: Three Parts Dead av Max Gladstone

Årets titel: Love, Simon heter originalboken på engelska (Becky Albertalli) och Bara tre ord fick den svenska översättningen heta, så nu när filmen kom och hette Love, Simon fick jag höra många “aha, är det DEN?!?”på biblioteket där jag jobbar (tills boken med filmomslaget och engelska titeln kom)

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll Novellkoll Romankoll

Fanny listar 2018

helena-top
Årets sista dag är här och i sedvanlig ordning så ämnar vi på Kulturkollo att lista kulturåret 2018. Jag är först ut, vilket jag har något ambivalenta känslor inför. Förutom Bokmässan, så är kulturutbudet tämligen begränsat här på landet och jag får förlita mig på böcker och diverse streamingtjänster.

Mitt läsår har varit… ja, något labilt. Den här arma läsmänniskan gick ut starkt under första halvan av året för att sedan gå in i en svagt nedåtgående trend under och efter Bokmässan, för att sedan totalhaverera och jag har inte läst en rad under årets två sista månader. Är det månne boksmällan i kombination med november som kör slut på all energi? Hur som haver – det känns ändå ganska skönt att vara först att lista 2018 då min lista sannolikt bli något mer kortfattad än mina kollo-kollegors. Under morgondagens utmaning kommer en monsterlista med förslag på hur du kan lista ditt kulturår. Häng gärna med oss!

Årets mest oväntade: De bästa och mest oväntade läsupplevelserna sker oftast då du inte har några förväntningar på vad som komma skall (därav jag försöker hålla mig undan bloggtexter om böcker jag ännu inte läst). En bok som blev en oväntad Wow-upplevelse var Eileen  av Ottessa Moshfegh. “Eileen! Denna förbittrade själ med en ocean av självförakt, som sveper över mig som en tsunami […] Denna Eileen som både vantrivs och dras till osynligheten, till det beiga och gråa och som lär sig bemästra dödsmasken (hennes version av ”resting bitch face”) och som kräver ständig kontroll över sig själv . Det går liksom inte att värja sig mot denna egendomliga och högst fascinerande berättarröst.”

Årets kvinnokamp: Denna kategori vill jag tilldela Caroline Ringskog Ferrada-Nolis Rich boy. Historien spänner sig över hela nittonhundratalet och skildrar livet för tre generationers kvinnor: Gully, Marianne och Annika. “Alla kvinnorna ser sig som feminister, men faller hårt när verkligheten drabbar dem. Det är på några sätt lättare att vara kvinna på tvåtusentalet och på andra sätt har det blivit svårare. Det som förenar kvinnorna är att de famlar i hur de ska manifestera denna feminism och att livet, ja, helt enkelt inte alltid blir som man föreställt sig det.[…] Rich boy handlar om trauman och där tragedierna såväl förenar som ökar avståndet mellan kvinnorna. Den handlar om moderskap – om trasiga mammor och vilsna barn. Och Ringskog Ferrada-Noli har en skärpa och förmåga att skilda detta och låta oss träda in i mörkret och se det komplexa. Det komplexa med att leva och i att vara kvinna – då som nu.”

Årets historiska: Det kan väl bara bli 1793 av Niklas Natt och dag?! Jag har tyvärr inte bloggat om boken (slutade blogga tidigare än jag slutade läsa), men 1793 lever helt klart upp till sin hajp. Stockholm i slutet av 1700-talet – det är skitigt, det är blodigt, det är groteskt och ändå så trovärdigt skildrat.

Årets obehagligaste: Osäker i skrivande stund om den var obehagligast, men nog var TV-serien Dark obehaglig. Barn som försvinner och knasiga familjerelationer.

Årets nya bekantskap: Emily Fridlunds debut Vargarnas historia  Boken väcker många frågor och ambivalenta känslor, som bör bearbetas med andra (vilket jag fick göra på läsretreaten i Varberg). Det visade sig vara en riktig Fanny-bok – det är en suggestiv stämning med mörker i många olika lager i historien. “Det är en stark och annorlunda historia om ensamhet och tillhörighet, om fanatism, om familj och samtidigt en poetisk berättelse om att växa upp.”

Årets utmaning: Att läsa. Att blogga om det jag läst. Kanske det sistnämnda har varit den största utmaningen.

Årets tegelsten: Om vi kategoriserar denna som lång, tung och svårgenomtränglig så torde det vara min uteblivna läslust.

Årets klassiker: Väggen av Marlen Haushofer. En bok som var väldigt intressant att (ha) läst och svår att sätta ord på i efterhand. Jag skrev så här sammanfattningsvis om den: “Ska jag sortera ner vad jag tänker så blir det nog på ett ungefär så här: själva läsningen i sig är en halvtråkig sak, men frågorna och tankarna som maler nu i efterhand är fantastiska. Det är väl det som urskiljer en bok från den stora massan. En bok som inte släpper taget om läsaren efter läsningen. Boken som väcker frustration för att inte få fler svar, som väcker existentiella tankar där det enda jämförelsematerial du har är du själv. Hur hade du själv reagerat i denna situation? Existerar livet som vi tänker oss det? Existerar väggen? Vad är livets mening?”

Årets huvudperson: Eileen i boken med samma namn är ju svår att förbise, men en annan kvinna som lämnade mig med många tankar var Olive i Olive Kitteridge av Elizabeth Strout. Kantig, tvär och obekväm eller helt enkelt bara missförstådd? Jag låter det här vara osagt.

Årets kulturella höjdpunkt
: Inget slår väl Bokmässan va?!

Årets möte: Fick så klart glädjen till många fantastiska möten på Bokmässan, så i valet och kvalet får det bli ett möte som inte skedde där (japp det kan ske utanför mässan). Jag hade nöjet att närvara vid ett författarsamtal med Mats Strandberg när han kom till Falkenbergs bibliotek i slutet av november. Extra roligt är det då det sker på hemmaplan.

Årets debut: Albumet Love in the milky way av och med Sarah Klang (tillsammans med Kevin Andersson). Rösten! Känslan! Vemodet!

Avslutningsvis…

Årets skandal: Det kan väl inte vara något annat än (brott och jäv i) Svenska Akademin?! Jag orkar inte lägga någon energi på att skriva om det, men om det finns någon (!) som inte har en aning om vad jag pratar om: “google it”.

Varmt välkommen in i temaveckan Kulturkollo listar 2018!

Kategorier
Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 42 2018

linje-kulturkollo

Temat för veckan är #viskrivertillvarandra och det handlar om hur man på olika sätt kommunicerar i skrift. Läsning är på många vis också en kommunikation, mellan läsaren och texten och bloggandet är också ett sätt att kommunicera i skrift. Här kommer en lista över de böcker vi läst och skrivit om på våra bloggar, hoppas ni hittar något som ni vill läsa mer om eller kanske till och med kommentera!

1793 av Niklas Natt och Dag (Carolina)

Den som är värd att bli älskad av Abdellah Taïa (Linda)

Doktor Bagges anagram av Ida Jessen (Linda)

Francesca av Lina Bengtsdotter (Linda)

Göteborgs schamaner av Johan Nilsson (Anna)

Innanför murarna av Maria Ernestam (Ulrica)

Jag ska egentligen inte prata om det här av Sara Beischer (Anna)

Kvinnan i fönstret av A J Finn (Linda)

Nattvakten av Anna Ihrén (Linda)

Nu och för alltid, Lara Jean av Jenny Han (Ulrica)

Olycksbarnet av Malou von Sivers (Anna)

Skuggorna ruva av Jonas Moström (Anna)

Slutet av Mats Strandberg (Lotta)

The Devil’s Web av Mary Balogh (Carolina)

The end we start from av Megan Hunter (Helena)

The last hours av Minette Walters (Helena)

Vild eld av Ann Cleeves (Lotta)

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll

Shared reading och delad bokglädje – en liten bokmässerapport

linje-ulrica

Jag sitter på ett tåg på väg hem från bokmässan. Jag har bara varit uppe två av fyra dagar i år så jag är inte riktigt lika trött i kropp och huvud som jag brukar, men ändå full av intryck.

En av de tydligaste sakerna med mässan i år var en slags känsla av lättnad. Förra året var det ju en väldigt spänd och nervös stämning både inne på mässan och utanför med rigorösa säkerhetskontroller, avspärrningar och så demonstrationen utanför. I år kändes det som att alla hade dragit en lättnadens suck och det var helt enkelt en gladare mässa.

Som alltid är den stora behållningen av mässan alla möten med fina bokvänner. ”Bokbloggsmaffian” (där långtifrån alla fortfarande bloggar) är en rasade trevlig grupp människor och fikor, mingel och middagar är minst lika viktiga som böcker och seminarier. Det är också roligt med en del lite glammigare inslag som prisutdelningen av Årets bok. Vi minglade och drack bubbel en lång stund innan vinnarna slutligen tillkännagavs. I år var det boken 1793 av Niklas Natt och Dag som fick priset. Den hade både Fanny och jag tippat som vinnare och Lotta som stark kandidat i toppstriden.

Kanske fanns det – för min del – inte riktigt något av de där alla största internationella namnen som lockade bland besökande författare i år då både Colm Tóbín och Maggie O’Farrell hade lämnat återbud. Den senare fick vi ändå chans att prata med via länk under den livebokcirkel vi hade i samarbete med Sekwa och Etta förlag. Boken är en fantastisk läsupplevelse och det blev ett intressant samtal som man läsa mer om i Annas inlägg.

Men det var så klart kul att lyssna till Jojo Moyes som berättade om sin vän fram till den bästsäljande författare hon är nu och det fanns många intressanta svenska och nordiska författare att lyssna på.  Jonas Hassen Khemiri hade flera välbesökta programpunkter och jag lyssnade på honom i samtal med Sara Stridsberg. Det var ett ganska flytande, men behagligt samtal om författarnas tankar om litteratur, skrivande, familj och döden. Ett samtal som var intressanta att lyssna till, men ganska svårt att sätta fingret på vad det handlade om egentligen. Fanny lyckade ändå fånga några av de bärande trådarna som dök upp under seminariet.

Jonas Gardell var såklart också där och marknadsförde sin nya bok Till minne av en villkorslös kärlek (som vi konfererade om här för inte så länge sedan). Att lyssna till honom är som att gå på en av hans scenshower – det är underhållning hela vägen och många skratt. Jonas Gardell berättar kärleksfullt anekdoter om sin mamma och det märks att han är stolt över boken.

Min vana trogen hamnade jag också på flera seminarier med författare som skriver böcker med starka kvinnliga karaktärer och/eller författare som skriver historiska romaner. Ett av de mest intressanta samtalen var det mellan Ida Jessen, Marie Hermansson och Mia Frank som beskrev hur de gjorde för att hitta stoff till sina berättelser, hur de researchar och hur de hittar tidsandan i både miljö och språk.

I år hade också Crimetime flyttat från Gotland och in på bokmässan, men den avdelningen hann jag inte alls med i år.

Däremot lyssnade jag till ett spännande samtal som vare sig handlade om en författare eller en specifik bok utan om något som kallades Shared reading. Det var Kulturrådet och Myndigheten för tillgängliga medier (MTM) som talade om projekt som på olika sätt uppmuntrade en gemensam läsupplevelse.  Själva begreppet “Shared reading” kom från en brittisk organisation som kallas The Readers pch i deras koncept igår det att utbildade läsledare träffar grupper där man gemensamt högläser texter, ofta utdrag ur en klassiker och sedan diskuterar och reflekterar kring texten tillsammans. Högläsningen gör texten levande i rummet och diskussionen leder ofta till intressanta samtal och nya insikter. Organisationen har sett att den här typen av läsning gör det lättare att nå nya grupper av läsare och det har också visat sig välgörande i grupper av personer som brottas med psykisk ohälsa. Nu vill Studieförbundet Vuxenskolan i samarbete med MTM och andra organisationer starta upp den här typen av grupper med förhoppningen om att kunna fånga icke-läsares intresse för litteratur. MTM jobbar redan med att utbilda läsombud som läser högt för demenspatienter och märker att de får goda resultat genom att till exempel högläsa böcker som väcker minnen från personens ungdom. Kerstin Rydebäck som är professor i biblioteks- och informationsvetenskap berättade vidare att grupper för läsgemenskap har funnit länge och varit populärt i många olika sammanhang, men bara med lite olika namn – litterär salong, bokcirkel, bokklubb – man alla med idén att ett samtal om en text gör att texten lyfter och ger flera perspektiv på läsningen. Barn- och ungdomsbibliotekarien Paula Högström berättade också kort om hur hon arbetar med bokklubbar och gemensamma bokdiskussioner med barn-och ungdomar på biblioteket där hon arbetar som ett exempel på en annan typ av gemensam läsning. Här på Kulturkollo är “Kulturkollo läser” en av de mest uppskattade sakerna vi gör och att bokcirkla på nätet känns som en bra slags modernisering av läsgemenskapen.

På mässan blir det kanske inte mycket läst, men det finns en härlig gemenskap i kärleken till läsningen, till litteraturen och till böckerna.

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll

Kulturkollo tippar Årets bok

 

Idag på eftermiddagen kommer priset för Årets bok att delas ut under festliga former på Bokmässan. Kulturkollo är förstår på plats, men först ägnar vi oss åt att prata om vilken bok vi vill ska vinna och vilken bok vi tror kommer att vinna – för de är ju inte alltid samma. Kommentera gärna med din egen gissning.

Ulrica: Jag har långtifrån läst alla de nominerade böckerna utan endast Den svavelgula himlen av Kjell Westö, Nej och åter nej av Nina Lykke, Stanna hos mig av Ayobami Adebayo, Mischling av Affinity Konar och Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan. Jag har också lyssnat på ungefär en tredjedel av Mikael Niemis Koka björn. Av dem jag läst är Westös bok min absoluta favorit med sitt långsamma tempo och de fina karaktärsbeskrivningarna. Jag älskar den, men jag tror tyvärr inte att de kommer att vinna. Adebayos bok är också stark läsning och hade varit en värdig pristagare, men tidigare vinnare har varit böcker med ännu bredare läsekrets. Det får mig att lägga min gissning på att 1793 av Niklas Natt och Dag tar hem priset i år.

Fanny: Oj vad svårt. Jag har i ärlighetens namn bara läst en bok av de nominerade – 1793 av Niklas Natt och Dag och den var riktigt bra. Det är alltid lurigt med röstning och huruvida vilka böcker som lästs mest. Jag har bara hört gott om Stanna hos mig, men har många läst den? Jag får helt enkelt säga att jag både tror och vill att 1793 med motiveringen att den var ett nytt grepp, spännande och fylld till bredden av mörker och den mer vaga motiveringen: det är också den enda jag läst.

 

Carolina: Jag, som brukar ha nollkoll på aktuellt, hade ju i år läst flera stycken av de nominerade till Årets bok. Koka björn av Mikael Niemi som en riktigt bra ljudbok uppläst av författaren själv, och för mig är det nåjdpojken Jussi som stannat i minnet snarare än fosterfar prosten (som är Laestadius). Nej och åter nej av Nina Lykke gillade jag för de träffsäkra livsbetraktelsernas skull, och för Ingrids. Kvinnan i fönstret av A.J. Finn tyckte jag också mycket om pga så där kan-inte-släppa-boken-spännande. Och så är jag halvvägs igenom att lyssna på 1793 av Niklas Natt och Dag och gillar miljöerna och personerna även om jag tycker språket är rätt tillkrånglat styltigt.
Vinnaren då? Jag skulle vilja att Koka björn vann, men jag tror att Husdjuret av Camilla Grebe vinner.

Linda: Jag har läst 7,5 av de tolv nominerade böcker Nej och åter nejStanna hos mig, Den svavelgula himlen och Skrik tyst så inte grannarna hör, fyra bra, men ganska olika skildringar av märkliga förhållanden. Den lilla bokhandeln runt hörnet, välskriven och charmig feelgood, Husdjuret och Annabelle, två riktigt bra deckare och så halva Kvinnan i fönstret, som är väldigt spännande. Av dem tycker jag bäst om Stanna hos mig, men eftersom det är en förhållandevis smal bok i sammanhanget där läsarna röstar fram sitt pris tror jag inte på den. Det brukar bli en svensk vinnare och jag tror på en deckare i år, troligen Husdjuret, men det vore också roligt om Annabelle vann.

Anna: Jag har läst 8 av böckerna och jag har tyckt mycket om flera av dem. Kjell Westös fina Den svavelgula himlen hade jag gärna sett som vinnare och Vända hem var också en favorit när jag läste den. Tyvärr tror jag inte att de fått så många röster som de i mitt tycke förtjänar och mest troligt är att en författare med brett stöd i sociala medier vinner. Just därför tror jag på Malou von Sivers Mitt hjärtas oro, det är en gripande familjeskildring som bygger på hennes egen familjs historia. 

Lotta: Jag har läst åtta av de nominerade titlarna. Mitt tips går nog till Koka björn – men den är inte min favorit, lyssnade inte ens ut den. Jag hoppas på Annabelle eller Husdjuret men tror inte att de når ända fram. 1793 kommer också att vara med i toppstriden. Men min tumme hålls nog allra mest för Skrik tyst så inte grannarna hör, för att den var både stark och annorlunda och jag överraskades av hur bra den var.

Viktoria: Åh, jag tycker det är många värdiga vinnare i år och väldigt svårt att tippa. Jag skulle gärna se att Westö fick lite mer cred och jag tror också att Den svavelgula himlen har en chans faktiskt. OM jag ska vara helt ärlig så håller jag dock med Anna om att jag tror att det kan bli en författare med brett stöd i sociala medier också då ligger Malou von Sivers bra till. Särskilt som det är en bok som tittar bakåt i hennes egen familjs historia. Det brukar alltid vara gångbart.

Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll Novellkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 31

Vi har kommit in i månaden augusti och mörkret börjar sakta komma tillbaka på kvällarna, perfekt för en stunds läsning! Som alltid så har vi på kollot passat på att läsa när vi är lediga och som alltid så bloggar vi på våra egna bloggar om det vi läser. Klicka på titlarna så får ni ta del av våra tankar.

Alex av Pierre Lemaitre (Anna)

Beckomberga. Ode till min familj av Sara Stridsberg (Helena)

Blixtra, spraka, blända! av Jenny Jägerfeld (Linda)

Breathe av Sarah Crossan (Linda)

En oväntad sommar av Isabel Allende (Anna)

Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan (Lotta)

En gång för alla av Sarah Dessen (Helena)

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson (Linda)

En oskyldig lögn av Sabine Durrant (Lotta)

En sommar i Brighton av Lucy Diamond (Helena)

Ett mörker mitt ibland oss av Mari Jungstedt (Anna)

Faking friends av Jane Fallon (Linda)

Flickan utan hud av Mads Peder Nordbo (Lotta)

Fyra dagar i Kabul av Anna Tell (Linda)

Förbannelsen av A Yi (Helena)

Grace av Anthony Doerr (Lotta)

Gården vid Fårö strand av Ronnie G. Lundin (Anna)

I’ll Be Gone In The Dark av Michelle McNamara (Lotta)

Innan vi visst allt om varandra av Anne-Lie Högberg (Linda)

Irène av Pierre Lemaitre (Anna)

Jag har inte råd av Marcus Stenberg (Linda)

Liten tvåa med potential av Camilla Davidsson (Linda)

Om du vågar av Megan Abbott (Linda)

PS. Jag gillar dig fortfarande av Jenny Han (Linda)

Semestern av Emma Straub (Lotta)

Station Eleven av Emily St. John Mandel (Ulrica)

Så många farväl av Nena Olin (Anna)

Silvervägen av Stina Jackson (Linda)

The Black Prism (Lightbringer 1) av Brent Weeks (Carolina)

Till alla killar jag har gillat av Jenny Han (Linda)

Tsarens dotter av Gill Paul (Anna)

Ur av Agnes Lidbeck (Helena)

Vända hem av Yaa Gyasi (Carolina)

Yrsel av Annika Widholm (Anna)

1793 av Niklas Natt och Dag (Lotta)

Kategorier
Romankoll

Dagens kulturkollotips: Ett skitigt Stockholm

helena-top

Några gillar att läsa lättsamma chicklit och feelgood-böcker på semestern – andra av oss läser hellre mörka, skitiga och feelbad-böcker. Idag vill jag tipsa om en ovanlig deckare som utspelar sig i ett smutsigt och mörkt Stockholm: 1793 av Niklas Natt och Dag. Författaren själv(förlaget?) kallar detta Bellman-noir och jag kan väl inte annat än att hålla med. Eftersom detta är ett kort tips och inte en recension, så kan du klicka in dig till exempelvis Johanna för att läsa mer.