Kategorier
Kulturkoll

10-talets bästa deckare

Lotta

Jag har plöjt så många bra deckare och krimininalromaner under 2010-talet. Det här årtiondet upptäckte jag Arlandur Indridason, Jo Nesbø, Jussi Adler-Olsen och Ann Cleeves som har blivit fyra av mina absoluta favoriter och trogna följeslagare i läsfåtöljen. Och med dem fick jag också mina absoluta favoritkriminalare: Jimmy Perez, Carl Mørck, Harry Hole och Erlendur Sveinsson.

Så mitt första tips jag vill skicka med er in på andra sidan nyår är att läsa de här serierna, det är något av det allra bästa i deckarväg. Och det finns många delar att plöja, det är långa serier som håller dig sysselsatt under lång tid.

Men förutom de favoriterna så läste jag en hel del andra bra deckare. Det här är mina topp 5 favoriter:

Mörk jord av Belinda Bauer. Det kanske är hårfint att kalla den här boken för deckare även om den blivit hyllad och prisad som sådan (boken tilldelades bland annat The Gold Dagger 2010). För mig så fokuserar en deckare på polisarbete, och det här är mer av en psykologisk spänningsroman. Men, hur som helst, så är det här bland det allra bästa man kan läsa i spänningsväg. Fantastiska karaktärer, lika fantastiska miljöskildringar och en välskriven och spännande historia där stämningen ligger lika tät som ett lock. Jag blir alldeles lyrisk.

Nu ser du mig av Sharon Bolton. Det här är första delen i en annan favoritserie – med den trasiga, kantiga och komplexa Lacey Flint. Historien är nervpirrande, det är sjukt spännande, och jag har sällan haft så hög puls under läsningen som här. Det är ruggigt bra, från första sidan till sista.

Svarthuset av Peter May. Det finns inget jag går igång på så mycket som karga deckarmiljöer. Det kan vara Belinda Bauers Exmoorhedar, Arnaldur Indridasons Island eller Ann Cleeves Shetlandsöar. Ett vidsträckt landskap, en glesbygd, ett mord – det kan nästan inte gå fel. Peter Mays Yttre Hebrider blev ännu en i raden av vindpinade succémiljöer som jag omfamnade och älskade. Svarthuset är betydligt mörkare och intensivare än Cleeves Shetlandsböcker, men de har de starka och levande miljöbeskrivningarna gemensamt. Svarthuset är första delen i en trilogi, och alla delarna är lysande.

Möt mig i paradiset av Heine Bakkeid. Det här är andra delen i serien om Thorkild Aske, den cyniske, självhatande och självmedicinerande exkriminalaren som seglat upp till en favoritplats bland litterära kommissarier hos mig. Här finns mörker och svärta, men även svart, torr humor som balanserar upp. Det är också en spännande intrig med en suggestiv känsla. Och läs även första delen, I morgon kommer jag att sakna dig, som är grymt bra även den.

Skuggjägaren av Camilla Grebe. Egentligen är allt som Camilla Grebe skrivit att rekommendera, hennes Siri-serie tillsammans med Åsa Träff, men framförallt hennes serie om Flickorna och mörkret. Skuggjägaren är den fjärde delen, alla delar är fristående men de hänger ihop så det är att rekommendera att du läser dem alla. Skuggjägaren är också den klart lysande stjärnan i Grebes hela utgivning. Den är gåshudsframkallande från början till slut.

Kategorier
Kulturkoll

Lotta listar 2018

Lotta

Så går ännu ett år. HERREGUD vad fort det gått. Och vilket bra år det varit för mig personligen i mitt liv! Så bring it on 2019, du har mycket att leva upp till!

Årets bästa: Om jag måste välja en enda bok så väljer jag En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson. Den är galet bra och jag tror att vi kommer se den i topp när Årets bok 2018 delas ut.

Årets aldrig mer: Hejdå Jimmy Perez. Jag kommer att sakna dig. Den åttonde och sista boken, Vild eld, kom i oktober. Ett fint slut på en utsökt deckarserie.

Årets historiska: 1793 av Niklas Natt och Dag. En bok som jag ratade länge men den visade sig vara svinbra. Ser fram emot nästa del i trilogin!

Årets serie: Jag har sällan njutit så mycket under läsningen och längtat så mycket efter nästa del som när jag läser Louise Boije av Gennäs Motståndstrilogi. Både Blodlokan och Skendöda kom ut under året, och nu i vår kommer del tre.

Årets konstupplevelse: Besöket på nyöppnade Nationalmusem i höstas. Mäktigt att se all denna konst i denna mäktiga byggnad.

Årets kulturella höjdpunkt: Som alltid är det Bokmässan. En gång om året får jag chansen att träffa alla härliga bokvänner som betyder så mycket. Det är mingel och bubbel och frukostar och middagar och så mycket smarta och roliga människor att jag blir helt matt och energifylld på samma gång.

Årets dystopi: Slutet av Mats Strandberg. Den finns med på många av våra listor, vilket den förtjänar!

Årets låt: Mitt hjärta är ett jordskred. Den är sammet och taggtråd i ett, och jag gråter varje gång jag hör den.

Årets besvikelse: Jag hade längtat så länge efter att få se The Terror som tv-serie, men jag blev sjukt besviken. Inte alls som boken. Och den var så långsam och det var mörkt hela tiden och tråkig helt enkelt.

Årets gapflabb: Ragga som du shoppar av Lin Jansson fick mig att skratta högt och länge. Ett piggt och fräscht nytillskott till genren.

Årets bifigur: Fyraåringen i Pappaklausulen. Störtskön och på pricken!

Årets kvinnokamp och Årets pristagare: Nadia Murad.  Den sista flickan är hennes berättelse om sin tid i fångenskap hos IS. Det är stark och drabbande läsning som gör mig både arg och ledsen.

Årets TV-serie: Jag gillade Good Girls (Netflix) jättemycket, den var rolig, underhållande och krävde inte så mycket hjärnverksamhet. Det är ungefär så jag och tv fungerar nu för tiden.

Årets ögonöppnare: Lars Berges Vargattacken fick mig att se på djurparker och djurhållning på ett lite annat sätt. Mycket av det som pågår är ju egentligen helt vansinnigt.

Årets obehagligaste: My Absolute Darling av Gabriel Tallent. Det är en av de vidrigaste, mörkaste och otäckaste böcker jag läst.

Årets citat: “Don’t tell mama.” …från Sharp Objects.

Årets mest oväntade: Att jag fick min älskade hund DISA! Att vi fick varandra! Det har egentligen inte så mycket med mitt kulturella år att göra – mer än att hon är anledningen till att jag plöjt ljudböcker som aldrig förr på våra många skogspromenader. Jag trodde aldrig jag skulle känna så här starkt för en hund men hon är min bästa vän och mitt lyckopiller. Jag vill göra allt ihop med henne hela tiden. Jag hade letat hund ganska länge och var helt inställd på att hitta en vuxen, väluppfostrad pudelkorsning som inte luktar hund och som funkar med min allergi. Hittade aldrig någon sådan, men så kom Disa, ett 1-årigt yrväder. Jag hade aldrig valt henne självmant, och jag hade defintivt inte valt henne om jag vetat vilken allsköns blandning av raser hon var, men vi lånade hem henne på prov och sen blev hon kvar. Vi tog emot henne som pudel/bichon/cavalier-korsning, men har senare fått veta att hon även har lhasa apso, border collie, powder puff, springer spaniel… ja hela SKK verkar ha varit inblandade på nåt hörn. Men jag är inte allergisk (nåja, nästan inte i alla fall), och hon passade helt perfekt in i våra liv. Det blev absolut inte som jag hade tänkt mig – men det blev ju istället så mycket bättre.

Kategorier
Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 42 2018

linje-kulturkollo

Temat för veckan är #viskrivertillvarandra och det handlar om hur man på olika sätt kommunicerar i skrift. Läsning är på många vis också en kommunikation, mellan läsaren och texten och bloggandet är också ett sätt att kommunicera i skrift. Här kommer en lista över de böcker vi läst och skrivit om på våra bloggar, hoppas ni hittar något som ni vill läsa mer om eller kanske till och med kommentera!

1793 av Niklas Natt och Dag (Carolina)

Den som är värd att bli älskad av Abdellah Taïa (Linda)

Doktor Bagges anagram av Ida Jessen (Linda)

Francesca av Lina Bengtsdotter (Linda)

Göteborgs schamaner av Johan Nilsson (Anna)

Innanför murarna av Maria Ernestam (Ulrica)

Jag ska egentligen inte prata om det här av Sara Beischer (Anna)

Kvinnan i fönstret av A J Finn (Linda)

Nattvakten av Anna Ihrén (Linda)

Nu och för alltid, Lara Jean av Jenny Han (Ulrica)

Olycksbarnet av Malou von Sivers (Anna)

Skuggorna ruva av Jonas Moström (Anna)

Slutet av Mats Strandberg (Lotta)

The Devil’s Web av Mary Balogh (Carolina)

The end we start from av Megan Hunter (Helena)

The last hours av Minette Walters (Helena)

Vild eld av Ann Cleeves (Lotta)

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 39 2018

Bokmässan pågår för fullt i Göteborg och vissa av oss trängs på mässgolvet och njuter av intressanta samtal medan andra gör annat, som att jobba eller kanske njuta av stillheten som bokmässan inte bjuder. Oavsett vad vi väljer att göra så kan en tipslista över bloggtexter om böcker som lästs och tyckts något om vara på sin plats. Här är vår:

Blå gryning av Ann Cleeves (Helena)

De fem elementen: De ursprungliga och Gudarnas skymning av Cecilia Larsson Kostenius (Ulrica)

Den oändliga familjen av Cilla Naumann (Anna)

Det som göms i snö av Carin Gerhardsen (Anna)

En ny tid av Ida Jessen (Linda)

Flisan vill göra allt av Linda Palm (Ulrica)

Främlingen på Wildfell Hall av Anne Brontë (Carolina)

Half a War (Shattered Sea 3) av Joe Abercrombie (Carolina)

Hjälp jag är utmattad av Clara Lidström och Erica Dahlgren (Helena)

Ingen jämfört med dig av Jonas Brun (Linda)

Jag är, jag är, jag är ett hjärtslag från döden av Maggie O’Farrell (Anna)

Minifakta om djurungar på fjället av Ann-Charlotte Ekensten (Ulrica)

Note to self: Rutiga byxor funkar inte här av Marie Hammar & Abbe Wahlquist (Linda)

Såna som du ska inte va här av Marika Carlsson (Anna)

Såna som du ska inte va här av Marika Carlsson (Linda)

Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst (Linda)

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell (Ulrica)

Vajlett och Rut av Karin Alfredsson (Ulrica)

Vi möts på museet av Anne Youngson (Linda)

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Bästa ö-böckerna

Lotta

Det är något alldeles speciellt med öar, vi är många som vittnar om det. Det är något som lockar och drar med det svårtillgängliga, utsatta, isolerade, och med det skummande havet som alltid är lite opålitligt och farligt. Jag älskar också det karga och vindpinade, där inget växer högre än manshöjd och allt är lite krumt och kantigt. Det är precis den sortens öar som jag är allra mest förtjust i. Om det dessutom finns en fyr på ön, ja då går lyckobarometern i taket.

Så det är inte så konstigt att ö-böcker också ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Här kommer några av mina favoritöar i litteraturen.

  1. Shetlandsöarna
    Ann Cleeves fantastiska Shetlandssvit med min favoritkriminalkommisarie Jimmy Perez är the mother of all ö-litteratur för mig. Jag har sällan gått igång så mycket på en miljö och en karaktär som här. Tv-serien kan ni glömma, det är böckerna som gäller. Vill man nörda ner sig lite ytterligare i Shetlandsöarna så finns det på Booktrail guider till alla böcker i serien med miljöbilder och kartor. I september kommer åttonde och allra sista delen i serien: Wild Fire. Jag både längtar och inte längtar, jag vill inte ta farväl av Jimmy Perez.
  2. Isle of Lewis och Harris
    Yttre Hebriderna är något alldeles extra. Peter Mays miljöskildringar i Lewistrilogin och Coffin Road är magiska. Det spektakulära landskapet, vädret, och befolkningen som är sådär speciell som man bara blir när man växer upp på en isolerad plats. Jag gillar också beskrivningarna av den lokala historien och kulturen, hantverkstraditionerna, religionen, fisket och så vidare. Och Fin Macleod är inte att förglömma. Det är nästan Jimmy Perez-klass på honom.
  3. Doggerland
    Denna fiktiva ö någonstans i Nordatlanten, mellan Sverige och Danmark, är en plats jag gärna skulle besöka. Jag tycker mycket om de miljöer som Maria Adolfsson skapat i Felsteg. Det är lite Shetlandsöarna-känsla över det hela, och det är inte fel. Jag ser fram emot kommande delar.
  4. Ellesmere Island
    Ellesmereön öster om Grönland hör till Kanada, är till ytan lika stor som Storbritannien men befolkas bara av ett hundratal personer. En av dem är halvinuiten, isbjörnsjägaren och vildmarksguiden Edie Kiglatuk, en tuff kvinna och minnesvärd karaktär i Melanie (MJ) McGraths deckarserie. Miljöerna, lokalbefolkningen, alla inuitiska sedvänjor och de detaljerade beskrivningarna av livet i Arktis är fenomenala.
  5. Grönland
    Kim Leines Profeterna vid Evighetsfjorden som utspelar sig på Grönland är inget annat än lysande. Jag har sällan stött på en sådan vidrig karaktär som prästen Morten Falck, men han är också oförglömlig. Miljöskildringarna är även de oförglömliga. Det här är en stor läsupplevelse.
  6. Falklandsöarna
    Sharon Boltons Små svarta lögner utspelar sig på Falklandsöarna, och så vitt jag kan minnas är det här det enda bok jag läst som utspelar sig på den lilla ögruppen utanför Argentinas kust. Även här är det miljöskildringarna som sticker ut – själva mysteriet hamnar i skymundan.
  7. Spetsbergen
    Vill man ha en riktigt ryslig öupplevelse ska man läsa Michelle Pavers Evig natt som utspelar sig i den lilla havsviken Gruhuken på ögruppen Spetsbergen. Polarskräck när det är som allra bäst.
  8. Island
    Är Island en ö? Nja. Jag vet inte om jag egentligen klassar landet som en ö, men visst, en ö är det ju. Här utspelar sig Arnaldur Indridasons fenomenala deckarserie om Erlendur Sveinsson. En älskad karaktär hos mig, men det är framförallt Indridasons miljöbeskrivningar som gör avtryck. Hans sätt att måla upp landskapet och hans lågmälda, melankoliska berättande är bäst i klassen.
  9. Tara
    Tara är en fiktiv ö utanför Irlands västkust, och precis den sortens ö jag vill bosätta mig på. Här sker inga mord, nej i Ali McNamaras Breakfast at Darcy’s handlar det om att förvandla den karga och avbefolkade ön till ett levande samhälle. Ett drömprojekt!
  10. Sandhamn
    Jag avslutar min lista med något svenskt och somrigt. Viveca Stens Sandhamnsdeckare är klassisk solstolsläsning för mig – jag läser alltid en Sandhamnare under sommaren. Det här är snabblästa och spännande trivseldeckare i härlig skärgårdsmiljö.
Kategorier
Barnbokskoll Grafik- och seriekoll Novellkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar sommarens läsning 2017

linje-kulturkollo

 

Sommaren är kort hävdar Tomas Ledin, men listan på böcker vi bloggar om på våra respektive bloggar under sommarveckorna är utan tvekan lång. Här samsas tegelstenar med tunnisar, feelgood med feelbad, lättsamt med svårsmält och självklart finns det böcker för alla åldrar. Vissa titlar har flera av oss skrivit om, ibland tycker vi samma, men inte alltid. Klicka er vidare för att läsa mer om varje bok.

Alex av Pierre Lemaitre (Linda)

Allt det du måste av Sylvia Lidén Nordlund (Linda)

Andras döttrar av Amy Gentry (Anna)

Andras döttrar av Amy Gentry (Linda)

Annabelle av Lina Bengtsdotter (Linda)

Annabelle av Lina Bengtsdotter (Lotta)

Avskedsfesten av Anna Fredriksson (Lotta)

Bakom din rygg av Sofie Sarenbrant (Lotta)

Belle av Lesley Pearse (Carolina)

Beppe & Isabel av Björn Augustson (Ulrica)

Berlin på 8 kapitel av Carl-Johan Vallgren (Ulrica)

Coffin Road av Peter May (Anna)

Daisy i kedjor av Sharon Bolton (Fanny)

Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan (Anna)

Den som går på tigerstigar av Helena Thorfinn (Anna)

Den ökända historien av Frankie Landau-Banks av E. Lockhart (Ulrica)

Det finns alltid förlåtelse av Anne B Ragde (Anna)

Det förlorade barnet av Elena Ferrante (Lotta)

Det hänger en ängel ensam i skogen av Samuel Bjørk (Linda)

Drunkna inte i dina känslor av Maggan Hägglund och Doris Dahlin (Helena)

Där vägarna möts av Tommi Kinnunen (Anna)

Dödsmärkt av Peter James (Linda)

Dödssynden av Harper Lee (Fanny)

Ensam kvar av Alexandra Oliva (Fanny)

Ett litet liv av Hanya Yanagihara (Anna)

Ett litet liv av Hanya Yanagihara (Linda)

Ett litet liv av Hanya Yanagihara (Lotta)

Kategorier
Kulturkoll

Det som skrämmer mig

Linda
Alla verkar älska karga, mörka och öde platser. Öar långt bort från civilisationen, där få bor och dit det är svårt att ta sig och även lämna. Det talas om hur fantastiskt det skulle vara att åka till Shetlandsöarna, Yttre Hebriderna, Orkneyöarna eller någon annan ö som gud glömde. Själv får jag bara panik. Total panik.

Jag har försökt att läsa Ann Cleeves Shetlandskvartett, men efter ett femtiotal sidor fick jag ge upp. Mörda hur många människor som helst, men tvinga mig inte att läsa om en så läskig miljö som den där. För att inte tala om Peter May. Ja, jag vet att ni är många som älskar och böckerna är säkert bra, men kunde han inte placerat sina huvudpersoner på någon mindre obehaglig ö? Vad är det för fel på de större brittiska öarna? Där finns städer och människor. Värst är det nästan när favoritförfattare drar iväg ut på någon öde ö. Sharon Bolton skriver finfina böcker som utspelar sig i London, där Lacey Flint simmar i Themsen och håller på att bli mördad på ett universitet. Funkar utmärkt och skrämmer inte det minsta. Så drar hon iväg till en avlägsen ö i Svarta små lögner och tappar mig helt. Kanske är det miljön, eller så handlar det om att tempot i böcker som utspelar sig på dessa öar har en tendens att vara lika långsamma som det skulle varit att bo där.

Kategorier
Kulturkoll

Det mörka och det karga

linje-ulrica

Det är något visst med geografiskt isolerade miljöer. Avlägsna öar. Stormpiskade kuster. Karga landskap. Vindpinade hedar. De har fascinerar oss i generationer i klassiker som till exempel Wuthering Heights och The Hound of the Baskervilles och de lockar oss i nutida deckare. Ett exempel är Anne Cleeves Shetland Island-serie som är mycket populär och som även finns även som TV-serie. När Peter Mays Lewis-trilogi släpptes, skapades det bland bokälskare ett sug efter att resa till Yttre Hebriderna, trots att öarna verkligen inte skildras som särskilt inbjudande:

[quote]När de kom ut ur de låga täta molnen såg Fin ut över det skiffergrå havet och betraktade det vita skummet runt de svarta stenfingrarna som stack ut från halvön Eye, den steniga udde som också kallades Point. Han kände igen de välbekanta mönstren i landskapet, dikena som liknade skyttegravar från första världskriget men som hade grävts för värmens skull, inte för krigets. Århundraden av torvbrytning hade lämnat dessa skarpa ärr på de vidsträckta och i övrig orörda torvmossarna. Vattnet i viken nedanför såg kallt ut och krusades av vinden som blåste oavbrutet över ytan. Fin hade glömt bort vinden, den outtröttliga blåsten som hade färdats över Atlanten i femhundra mil utan att stöta på något hinder. Utanför Stornoways skyddande hamn fanns det nästan inte ett enda träd på ön.[/quote]

Själv är jag extra fascinerad av böcker som utspelar sig på Island. Det kärva landskapet passar så bra som bakgrund till mörka deckarhistorier och de får för min del gärna vara signerade av Arnaldur Indriðason. Men också i klassiker av författare som till exempel Halldor Laxness har landskapet en så stark betydelse att det nästan blir som en egen karaktär i berättelse.

Den här veckan ska vi utforska det mörka och det karga som motiv i till exempel litteratur och film. Välkommen att följa med oss!

Bild: Isle of Skye från pexels.com

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 45 2016

linje-kulturkollo

Det har varit en händelserik vecka, såväl i världen som här på Kulturkollo. Vi har pratat såväl makt som vanmakt. Om det återspeglas i det vi har läst ska vi låta vara osagt men här kommer i alla fall den gångna veckans recensioner. Surfa gärna in och ta en kik.

Allt som blir kvar av Sandra Beijer (Ulrica)

Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen (Ulrica)

Cold Earth av Ann Cleeves (Lotta)

Den skrikande trappan (Lockwood & Co #1) av Jonathan Stroud (Ulrica)

De polyglotta älskarna av Lina Wolff (Anna)

Det vi inte visste var lycka av Agnès Ledig (Ulrica)

Djur som ingen sett utom vi av Ulf Stark och Linda Bondestam (Ulrica)

Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk (Anna)

I.R.L. – Ilskan, Rädslan, Löftet av Maria Frensborg (Carolina)

Lilla Berlin 5: Netflix och chill av Ellen Ekman (Viktoria)

Matilda upptäcker majs av Frida Lundgren (Ulrica)

Matilda upptäcker tomat av Frida Lundgren (Ulrica)

Odjuret i labyrinten och andra grekiska myter av Annika Thor (Carolina)

Simbassängen av JiHeyon Lee (Viktoria)

Simply Perfect av Mary Balogh (Carolina)

Störst av allt av Malin Persson Giolito (Ulrica)

Till min dotter av Malin Wollin (Viktoria)

Änkan av Fiona Barton (Anna)

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Hösten är inte min tid

Linda
Jag vet att det nästan är lag på att som bokbloggare älska hösten, men jag är troligen undantaget som bekräftar regeln. Visst kan jag rent objektivt förstå att hösten är vacker och visst kan även jag uppskatta en solig oktoberdag. Det är bara det att höst här på västkusten inte sällan betyder horisontellt regn och det är sisådär mysigt. Ännu värre är det om regnet fryser under natten och skapar rejäl frustration på morgonen när bilrutorna ska skrapas. Möjligen är den mörka, kalla tiden på året okej om man får vara inomhus, men hösten och då speciellt oktober och november är galet intensiva i skolans värld och det finns ingen tid för läsmys och tända ljus. Sedan kommer den dubbelt hysteriska december och då om inte förr, är min längtan efter sol och värme helt orimligt stark.