Kategorier
Romankoll Ungdomsbokskoll

Författare boktipsar: Johanna Schreiber

 

 

Johanna Schreiber är aktuell med Tolv veckor med dig som just kommit ut på Norstedts förlag. Hon har också skrivit Det bästa som hänt mig (2019) och ungdomsboken Inte som du (2019) tillsammans med Ida Ömalm Ronnvall. Idag tipsar Johanna om böcker som gör att hon förflyttar sig till platser hon tycker om. 

Göteborg
Jag är född och uppvuxen i Göteborg, och nu när jag inte har varit där sen i julas börjar längtan bli ganska outhärdlig. Därför läser jag den helt otroliga debuten Samlade verk av Lydia Sandgren, och så läser jag om Ragga som du shoppar av Lin Jansson som enligt mig är en av de bästa svenska feelgoodromaner som någonsin skrivits.

London
Jag när en slags hatkärlek till London efter att ha tillbringat den rekordvarma sommaren 2013 där som utrikeskorrespondent. Men nu när jag inte kan åka dit längtar jag förstås tillbaka … Därför läser jag Allt jag vet om kärlek av Dolly Alderton, och så kanske jag bläddrar lite i På djupet av Kate Davies som jag läste i somras och som knockade mig totalt.

Tel Aviv
En av mina absoluta favoritstäder i världen, som tyvärr inte omskrivs så mycket inom genre- och underhållningslitteraturen. (Får mig för övrigt att tänka på att jag kanske borde göra något åt det?) Hursomhelst: Dunkel Skog av Nicole Krauss har jag faktiskt inte läst, så det känns som en utmärkt idé att läsa den där märkliga berättelsen om två amerikaner vars öden vävs samman tack vare, eller på grund av, Hotel Hilton i Tel Aviv. (Men bo inte på Hilton om ni åker dit. Skittråkiga hotell vid stranden. Bo uppe på Poli House eller Hotel Montefiore istället!)

The Hamptons
Jag bara ÄLSKAR The Hamptons! Därför tänkte jag läsa den extremt lättlästa YA-serien som inleds med The Au Pairs av Melissa de la Cruz igen. Finns bara på engelska på Storytel, och jag fattar verkligen inte varför de inte lagt ut den svenska översättningen (som kom kring 2007-2008 någon gång tror jag?). Det här är smarrig, glammig, amerikansk 00-tals-YA när det är som bäst.

 

Foto: Kajsa Göransson

Kategorier
Romankoll

Jag stannar i Göteborg

Linda
Eftersom jag just missat en resa till Spanien är jag inte riktigt redo att ens drömma om resor just nu. Istället kommer jag idag att stanna i min hemstad Göteborg. Känn ingen sorg, det är en fin stad att vara i. När man går genom staden står det klart att det finns få städer som min. I alla fall när solen skiner och det går att glömma alla dagar med regn på tvären, en göteborgsk tradition som jag är minst sagt skeptisk till.

Vad finns det då för bra böcker om Göteborg? Ganska få egentligen, men jag har ett dussin titlar jag vill lyfta fram. Nio jag läst, en jag läser just nu och två jag vill läsa.

Göteborgs schamaner av Johan Nilsson handlar om Felix som just separerat från sin fru och drömmer sig bort till en tid då livet precis börjat. Året är 1989 och Felix anländer i Göteborg. Han ska bo i en lånad lägenhet på Volrat Thamsgatan, men hänger mest hos sin flickvän Kattis som bor i ett kollektiv där Engelbrektsgatan möter Vasagatan. Där bor också Egil, som står på kontraktet och som trummar sina anhängare i extas, Uffe, som älskar sin skrivmaskin och vill skriva som Céline och därför skriver av Resa till nattens ände och så Jasmine och hennes pojkvän Krister, som istället älskar datorer. Något hemskt händer i lägenheten och 25 år senare vill Felix reda ut hur det hela egentligen gick till. En fin bok om udda karaktärer och en fin göteborgsk miljö.

Kaninhjärta är Christin Ljungqvists debut och handlar om tvillingarna Mary och Anne. När deras pappa drar på semester under sommaren får de bo i hans lägenhet på Kastellgatan. Det är sommaren då de går från att vara barn till att bli vuxna. Sommaren de träffar Emilia Hagman och tillsammans med hennes grupp deltar i seanser för att hitta den försvunna flickan Wilma. En bok som inte liknar någon annan och en helt fantastisk sådan.

Marcus Birro är kanske inte en person jag nödvändigtvis vill lyfta, men det går inte att komma ifrån att hans bok Att leva och dö som Joe Strummer är fantastisk. Kanske extra så för att han beskriver mitt Göteborg under den korta, men intensiva tid då jag hängde ute långt in på nätterna. Jag tog studenten 1993 och de år jag gick ut som mest var det Kompaniet och Magasinet som gällde, förutom Kårens humanistpubar på torsdagar. Jag ville ha indie, mycket Blur, Oasis och Pulp, kanske lite Broder Daniel. Brorsorna Birro stod ofta i ett hörn på Kompaniet, de udda poeterna som alla kände till, men få kände. I Marcus Birros bok reser en man tillbaka till Göteborg efter tio år för att begrava en gammal vän. Han tänker då tillbaka till just den tid och en stad som också var min.

Även huvudpersonen i Valle Wigers God natt, oktober, hänger huvudpersonen på Kompaniet och det är riktigt kul att läsa om den värld jag upplevde, kanske lite från sidan, men samtidigt mitt i. Wigers huvudperson Adam växer upp i Landala och staden är en tydlig karaktär i boken. Vi får möta en familj som går sönder och en pojke som blir en man som försöker leva vidare trots allt.

Ett annat Göteborg skriver Kadir Meral om i boken Pojken som följer sin skugga där vi träffar Memo som flydde från Kurdistan till Sverige som barn. Familjen hamnade i förorten Angered och där lever de ett liv som på många sätt är mer kurdiskt än svenskt. När han börjar studera på lärarprogrammet i Göteborg förändras hans liv på många sätt. Det här är en bok som verkligen försöker förklara hur förorten fungerar, istället för att skuldbelägga eller måla ut dess invånare som monster. Den är mycket bra.

Johannes Anyuru skriver alltid mer eller mindre uttalat om förorten i Göteborg. I diktsamlingen Omega vandrar han på Hisingen och minns sin döde vän. Det är en av de vackraste diktsamlingar jag läst och även om staden inte spelar huvudrollen finns den alltid där i nuet och i minnena.

På Hisingen bor också Staffan som är huvudperson i Hanna Landahls bok Under två timmar. Titeln är den tid han drömmer om att springa Göteborgsvarvet på och han gör verkligen allt och lite till för att lyckas. Allt för att imponera på en yngre och mer vältränad kollega. Staffan är en rätt hopplös typ, men det går inte att låta bli att tycka om honom. Han försöker så mycket, men ändå lyckas han varken bli den perfekte maken, pappan eller för den delen löparen.

Ragga som du shoppar av Lin Jansson är en riktigt rolig bok om Lovisa som närmar sig 30, men fortfarande lever som en tonåring. Hennes jobb i en vildmarksbutik i Nordstan känns tillfälligt, lägenheten i Västra Frölunda är långt ifrån en dröm och så saknar hon den perfekte pojkvännen, eller någon pojkvän alls faktiskt. Det här är en bok att gapskratta till, men under skrattet finns också väldigt mycket allvar. En riktigt bra bok helt enkelt.

Deckare har det skrivits om Göteborg och en av de författare som jag följt länge (om än inte det senaste) är Åke Edwardson. Innan han skrev om Erik Winter fick han deckarakademins debutantpris för boken Till allt som varit dött om privatdetektiven Jonathan Wide som bodde precis i mina gamla kvarter i Majorna.

Just nu läser jag Samlade verk av Lydia Sandgren som beskrivits som en storslagen debut. Jag har läst ungefär 1/4 och lärt känna huvudpersonen Martin Berg hyfsat väl. I nutid arbetar han som förläggare. I dåtid träffar han sin vän Gustav Becker på gymnasiet, vilket förändrar hans liv. I nutid förbereds en stor utställning om den store konstnären Gustav Becker och det betyder att porträtt av Martins fru och Rakels mamma pryder staden. Än så länge tycker jag att Samlade verk är en bra bok och jag tycker mycket om göteborgsmiljöerna. Däremot finner jag den alldeles för mångordig och omständlig. Få historier kräver mer än 500 sidor för att berättas och jag har redan en känsla av att Sandgrens roman hade kunnat kortats rejält och funkat lika bra om inte bättre. Jag gillar dock Cecilia, den nu försvunna kvinnan, väldigt mycket och hon gör att jag vill läsa vidare.

Och så de jag vill läsa …

Jag har visserligen läst en av Eija Hetekivi Olssons böcker, men inte någon om Miira. Debuten Ingenbarnsland från 2012 var riktigt stor då den kom och jag har tänkt tusen gånger att jag borde läsa den. Kanske är det dags nu. Den utspelar sig i förorten Gårdssten där Miira går i finneklass och är arg på allt och alla.

Den stora utställningen av Marie Hermansson utspelar sig 1923 under jubileumsutställningen i Göteborg då Albert Einstein ska hålla sin Nobelföreläsning. Jag har köpt boken signerad, men inte lyckats få tummen ur att läsa den. Dumt.

 

Vilka böcker från Göteborg har jag glömt?

 

Bild: Henrik Sendelbach CC BY-SA 3.0

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Dagens namn: Botvid och Seved

Linda
Men vad ÄR det för namn som finns i den svenska namnsdagskalendern? Botvid och Seved. Fornnordiska namn båda två och dessutom mycket ovanliga. Det de också har gemensamt är att de går att koppla till förorter, nämligen Seved som är en del av stadsdelen Sofielund i Malmö och Botkyrka i Stockholm.

Välkommen till förorten sjöng Latin Kings 1994 och betongens barn uppmanade politikerna att vakna upp. Den jäkla förorten dit alla inte ens vågar bege sig, eller?

Ibland önskar jag att förorten fick skildras oftare i litteraturen och att bilden av den kunde få lov att vara med mångfacetterad. En som verkligen försöker är Angie Thomas som i sin bok The Hate U give, inte duckar för det svåra och hemska, men också försöker skildra det som faktiskt är bra. Ändå är förorten något som huvudpersonen och hennes familj flyr ifrån, inte utan dåligt samvete, men de tror ändå att deras liv kan bli bättre på någon annan plats.

Även huvudpersonen i Kadir Merals Pojken som följer sin skugga lämnar förorten Angered och livet där, för att bo i studentkorridor och studera på universitetet. Även det här är en bok som försöker skildra förorten från flera perspektiv och jag hoppas att han skriver fler böcker som kanske ännu mer tar avstamp i den ibland parallella värld som förorten kan vara.

I boken Ragga som du shoppar av Lin Jansson bor huvudpersonen Lovisa i Västra Frölunda. Inte en av Göteborgs värsta förorter, men definitivt en av de tråkigaste. Betongen kring Frölunda torg är riktigt deprimerande, men havet är nära. Att Lovisa bor just där är ganska befriande på något sätt och det är skönt att läsa en bok där ingenting är speciellt hippt, men inte heller så väldigt problematiskt. Kanske är det dit jag önskar att skildringar av förorten skulle befinna sig oftare.

Men nu har jag ju inte ens nämnt varken Malmö eller Stockholm och det kanske jag bör göra för att koppla i alla fall lite till dagens namn. När det gäller Malmö går det inte att tänka på så mycket annat än Zlatan. Nu har hans bok Jag är Zlatan några år på nacken, men skildringen av hur hans status påverkades av den plats där han bodde är något jag fortfarande tänker på ibland. Han var från Rosengård och behandlades därefter.

Stockholm då? Stadens förorter får representeras av Alexandra Pascalidous självbiografiska Bortom mammas gata. Nu var det några år sedan jag läste den, men något som fastnade var beskrivningen av förortsungar som djur på zoo som kändisar och andra representanter för det fina folket ibland åkte och tittade på. Förorten är annars bäst på avstånd. De som bor där får klara sig bäst de vill. Byta skola för sina ungar om de orkar, men helst inte störa oss andra för mycket. Eller? Så låter debatten lite väl ofta kan jag tycka.

Vill du ha fler tips? Biblioteket i Botkyrka har publicerat en lista med böcker som utspelar sig i förorten.

Kanske har du själv några tips att dela med dig av!

 

 

 

BIld av Karsten Paulick från Pixabay

Kategorier
Kulturkoll

Lotta listar 2018

Lotta

Så går ännu ett år. HERREGUD vad fort det gått. Och vilket bra år det varit för mig personligen i mitt liv! Så bring it on 2019, du har mycket att leva upp till!

Årets bästa: Om jag måste välja en enda bok så väljer jag En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson. Den är galet bra och jag tror att vi kommer se den i topp när Årets bok 2018 delas ut.

Årets aldrig mer: Hejdå Jimmy Perez. Jag kommer att sakna dig. Den åttonde och sista boken, Vild eld, kom i oktober. Ett fint slut på en utsökt deckarserie.

Årets historiska: 1793 av Niklas Natt och Dag. En bok som jag ratade länge men den visade sig vara svinbra. Ser fram emot nästa del i trilogin!

Årets serie: Jag har sällan njutit så mycket under läsningen och längtat så mycket efter nästa del som när jag läser Louise Boije av Gennäs Motståndstrilogi. Både Blodlokan och Skendöda kom ut under året, och nu i vår kommer del tre.

Årets konstupplevelse: Besöket på nyöppnade Nationalmusem i höstas. Mäktigt att se all denna konst i denna mäktiga byggnad.

Årets kulturella höjdpunkt: Som alltid är det Bokmässan. En gång om året får jag chansen att träffa alla härliga bokvänner som betyder så mycket. Det är mingel och bubbel och frukostar och middagar och så mycket smarta och roliga människor att jag blir helt matt och energifylld på samma gång.

Årets dystopi: Slutet av Mats Strandberg. Den finns med på många av våra listor, vilket den förtjänar!

Årets låt: Mitt hjärta är ett jordskred. Den är sammet och taggtråd i ett, och jag gråter varje gång jag hör den.

Årets besvikelse: Jag hade längtat så länge efter att få se The Terror som tv-serie, men jag blev sjukt besviken. Inte alls som boken. Och den var så långsam och det var mörkt hela tiden och tråkig helt enkelt.

Årets gapflabb: Ragga som du shoppar av Lin Jansson fick mig att skratta högt och länge. Ett piggt och fräscht nytillskott till genren.

Årets bifigur: Fyraåringen i Pappaklausulen. Störtskön och på pricken!

Årets kvinnokamp och Årets pristagare: Nadia Murad.  Den sista flickan är hennes berättelse om sin tid i fångenskap hos IS. Det är stark och drabbande läsning som gör mig både arg och ledsen.

Årets TV-serie: Jag gillade Good Girls (Netflix) jättemycket, den var rolig, underhållande och krävde inte så mycket hjärnverksamhet. Det är ungefär så jag och tv fungerar nu för tiden.

Årets ögonöppnare: Lars Berges Vargattacken fick mig att se på djurparker och djurhållning på ett lite annat sätt. Mycket av det som pågår är ju egentligen helt vansinnigt.

Årets obehagligaste: My Absolute Darling av Gabriel Tallent. Det är en av de vidrigaste, mörkaste och otäckaste böcker jag läst.

Årets citat: ”Don’t tell mama.” …från Sharp Objects.

Årets mest oväntade: Att jag fick min älskade hund DISA! Att vi fick varandra! Det har egentligen inte så mycket med mitt kulturella år att göra – mer än att hon är anledningen till att jag plöjt ljudböcker som aldrig förr på våra många skogspromenader. Jag trodde aldrig jag skulle känna så här starkt för en hund men hon är min bästa vän och mitt lyckopiller. Jag vill göra allt ihop med henne hela tiden. Jag hade letat hund ganska länge och var helt inställd på att hitta en vuxen, väluppfostrad pudelkorsning som inte luktar hund och som funkar med min allergi. Hittade aldrig någon sådan, men så kom Disa, ett 1-årigt yrväder. Jag hade aldrig valt henne självmant, och jag hade defintivt inte valt henne om jag vetat vilken allsköns blandning av raser hon var, men vi lånade hem henne på prov och sen blev hon kvar. Vi tog emot henne som pudel/bichon/cavalier-korsning, men har senare fått veta att hon även har lhasa apso, border collie, powder puff, springer spaniel… ja hela SKK verkar ha varit inblandade på nåt hörn. Men jag är inte allergisk (nåja, nästan inte i alla fall), och hon passade helt perfekt in i våra liv. Det blev absolut inte som jag hade tänkt mig – men det blev ju istället så mycket bättre.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Ulrica listar 2018

linje-ulrica

Dags att sammanfattar 2018 i en lista. Alltid lika svårt, men jag har gjort ett försök.

Årets mest oväntade: Att jag tyckte så mycket om Anne Tylers lågmälda roman Ladder of Years. Jag köpte den lite slumpmässigt under mitt Londonbesök, utan större förväntningar.
Årets klassiker: Jag har läst väldigt få klassiker i år, så jag får väl välja den jag har läst – Bonjour Tristesse av Francois Sagan
Årets knock out: Tyvärr så har jag inte blivit så där riktigt, riktigt knockad av någon bok i år …
Årets kvinnokamp: Mammorna av Alexandra Pascalidou, som låter röster som vanligtvis inte får komma till tals, ta plats och berätta med egna ord om hur de kämpar för att ge sina barn mat, rena kläder och trygghet under tuffa förhållanden i förorten.
Årets charmigaste: Den tafatta Elinor i Eleanor Oliphant is Completely Fine av Gail Honeyman charmade mig.
Årets gapflabb: Kanske inte gapflabb precis men precis min humor gjorde Ragga som du shoppar av Lin Jansson till väldigt rolig och bra läsning.
Årets historiska: Att den historiska serien Släkten firade 10-år med kalas (som jag tyvärr inte kunde gå på) och utgivningen av den 10:e boken Midsommarbrud av Elisabeth Östnäs.
Årets dystopi: Utan tvekan Mats Strandbergs Slutet. Så bra!
Årets nya bekantskap: Emily Fridlund, svenskättlingen som skrivit den annorlunda och vackra romanen Vargarnas historia.
Årets utmaning: Jag hade ett par olika läsutmaningar i år, men en av dem var ”English Book Boost” som gick ut på att läsa en bok på engelska i månaden. Det trodde jag skulle bli lätt som en plätt, men resultatet blev inte riktigt full pott utan bara 10 av 12 böcker.
Årets tegelsten: Den tjockaste boken jag har läst i år är Drakviskaren av Lovisa Wistrand
Årets återseende: Cecilia Samartin i en lite ny genre med romanen Skönhet ur askan var ett trevlig återseende.
Årets filmupplevelse: Jag tror aldrig jag har varit så lite på bio som i år. Jag kan inte ens komma på någon film jag sett på bio som inte är en barnfilm!
Årets kulturella höjdpunkt: Bokmässan. Som alltid.
Årets möte: Trots att det inte blev ett möte IRL så var ändå Skype-mötet med Maggie O’Farrell på bokmässan minnesvärd och samtalet om hennes bok Jag är, jag är, jag är: ett hjärtslag från döden väldigt intressant.
Årets kan-inte-släppa-den: Children of Blood and Bone – Solstenen av Tomi Adeyemi – rasande spännande YA-fantasy med inslag från västafrikansk mytologi.
Årets lyckopiller: Böckerna om Lara Jean av Jenny Han. Så mysiga!
Årets debut: Stina Jackson Silvervägen är en helt strålande debut. Välskriven, lågmäld spänning. Imponerande!
Årets skandal: Svenska Akademien. Behöver jag säga mer …
Årets sönderpratade: Kanske är det Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri. Den är säkert jättejättebra, men allt prat om hur jättejättebra den är har gjort att jag tappat sugen att läsa den.
Årets TV-serie: För mig är det absolut Orange is the new black som har har binge-kollat på under hela hösten.

Bild: pexels.com

Kategorier
Barnbokskoll Novellkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v.13 2018

linje-kulturkollo

Idag är det långfredag och det kan tänkas att edra kära kulturkollare tillbringar den med näsan i en bok. Alla lov är läslov och påskhelgen är det definitivt. Nu behöver även en bokberoende vara social, men vi kan konsten att få till läsning även under högtider. En glad påsk önskar vi er med en lista böcker vi recenserat den senaste veckan på våra egna bloggar.

Aldrig mer av Sara Larsson (Lotta)

Andras vänner av Liane Moriarty (Lotta)

Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck (Lotta)

Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman (Helena)

De sista vännerna av Jane Gardam (Carolina)

För vad sorg och smärta av Thom Lundberg (Ulrica)

Grenar av gift av Erin Kelly (Ulrica)

Jag är Bella: en flicka med snopp av Camilla Gisslow (Ulrica)

Jag är Linus: en pojke med snippa av Camilla Gisslow (Ulrica)

Jag är Tintin och och Elsa: både en pojke, en flicka eller mittemellan av Camilla Gisslow (Ulrica)

Kiffe kiffe imorgon av Faïza Guène (Linda)

Love from Paris av Alexandra Potter (Linda)

Mocka av Tatiana de Rosnay (Linda)

Never let me go av Kazuo Ishiguro (Helena)

Någonstans brister himlen av Erika Olofsson Liljedahl (Linda)

Och sen var hon borta av Lisa Jewell (Linda)

Provenance av Ann Leckie (Carolina)

Ragga som du shoppar av Lin Jansson (Linda)

 

 

 

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Ragga som du shoppar av Lin Jansson

linje-ulrica

Precis som Lotta var inne på i början av veckan, så har chicklit-genren inte varit den piggaste av genrer på sistone, men det finns hopp. Jag har läst Lin Janssons debut Ragga som du shoppar och den känns väldigt mycket som en nutida Bridget Jones dagbok. Dagboksformen hjälper förstås till att leda tankarna dit. Likaså kombinationen av gult och rosa på omslaget, som är precis samma som på min slitna pocketutgåva som står i hyllan.

Karaktärerna är också lite lika – den charmiga, förvirrade tjejen som börjar närma sig 30 år. Festandet, tjejkompisarna, dejtandet. Funderingarna på vad man hon vill göra med livet. I likhet med Bridget är huvudpersonen i den här boken också så där förtjusande klantig och hamnar i dråpliga situationer både på jobbet och privat, men som en extra bonus är Ragga som du shoppar härligt befriad från viktnojan hos Bridget Jones!

Huvudpersonen är alltså Lovisa och det enda hon är säker på är att hon inte vill tillbringa en sekund till på jobbet i butiken Friluftsliv & Fritid där butikschefen Lukas inte bara är allmänt sur, utan också verkar göra sitt bästa för att förpesta tillvaron för henne. Den enda anledningen till att hon står ut på jobbet är kollegan Adrian. Om hon får träffa honom och sukta efter honom lite på avstånd, då kan hon stå ut med att sortera myggmedel och att hantera omöjliga kunder. Ja, och så finns ju det där lilla problemet att hon faktiskt inte är särskilt bra på något speciellt och inte har en aning om vad hon skulle jobba med annars.

Kategorier
Kulturkoll

Chicklitten är död. Leve chicklitten!

Lotta

På tiden att vi har en chicklit-vecka här igen på Kulturkollo! Det är tre år sen sist. Och massor har hänt på den tiden.

Jag har gått och funderat över hur genren har förändrats över tid. Det är ju inte så konstigt att den förändras, allt förändras, men jag har känt det som att en medelålders, grå, tråkig vardagsfilt har lagt sig som ett dämpande täcke över de förut så rappa dialogerna och skruvade handlingarna.

Delvis hänger det nog ihop med att författarna blivit äldre. De skriver hellre om kvinnor i samma ålder som sig själva. Och kanske det inte heller finns samma föryngring i författarleden, unga författare väljer att skriva i andra genrer? Eller så kanske det har mer med min egen smak att göra. Jag drar mig undermedvetet till böcker med en handling och huvudperson som jag kan identifiera mig med. Kanske det finns massor av bubblande chicklitförfattare där ute, bara att de inte hittat fram till mig.