Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Anna listar 2019

Första dagen på det nya året och det är min tur att lista året som gått. Som alltid så blir det mest böcker och boktips från mig, jag har läst väldigt mycket bra och nästan allt har jag läst med öronen. Ljudböckerna har blivit mina vänner under det här året som på det personliga planet varit ganska skakigt. Nu är det nytt år, nya tag och att göra den här listan blir lite av ett bokslut över 2019. Det känns bra.

Årets mest oväntade: Kärleken som uppstod till romanen Svartstilla av Susanne Skogstad. Som jag grät.
Årets mest oväntade 2: Att jag skulle upptäcka Per Hagmans romaner och fullkomligt sluka. 
Årets klassiker: Mrs Dalloway av Virginia Woolf köpte jag på plats i Monk’s house och började sedan läsa i trädgården där. Det var en fin upplevelse! 
Årets naturupplevelseKusten i Sussex med sina fantastiska vita klippor. Tänk att jag sett dem! 
Årets utomeuropeiskaMåste bli Lucy av Jamaica Kincaid. Läs! 
Årets gråtfest: Stina Wollters sommarprogram, vi snackar fulgråt med snor och allt. 
Årets gapflabb: Hit men inte längre av Maria Maunsbach var en av årets roligaste, på god andra plats kommer Stackars Birger av Martina Montelius. Så vasst, så samtida och igenkänningen, igenkänningen! 
Årets historiska: Geniet från Breslau är en roman av Lena Einhorn som jag återkommit till i mina tankar om och om igen. Vetenskap, europeisk historia och intressanta människoöden. 
Årets obehagligaste: Mitt liv som råtta av Joyce Carol Oates handlar, som så ofta i hennes romaner, om utsatta barn. Skickligt skriven och alltigenom otäck. Utmanare är absolut Min älskade älskling av Gabriel Tallent. De båda böckerna har mycket gemensamt. 
Årets dystopi: Årets första lästa bok var Slutet av Mats Strandberg. Jag har återkommit till den tankeleken flera gånger under året som gått. Hur handlar man om man vet att slutet är här? 
Årets utmaning: Att koncentrera mig på läsning på djupet. Jag har läst 189 titlar under året men de flera har varit ljudböcker, jag vill hitta tillbaka till läsandet med ögonen.
Årets tegelsten: 25 timmar ljudbok. Det var Anna-Karin Palms biografi över Selma Lagerlöf: Jag vill sätta världen i rörelse. Mycket väl investerad lyssningstid. 
Årets återseende: Lyssnade på Gott om tid av Bodil Jönsson och just då behövde jag den oerhört mycket. Hennes Tio tankar om tid är reviderad och har kommit ut i ny upplaga. Klokt.
Årets huvudperson: Aldrig trodde jag väl att ålen skulle bli ett samtalsämne, men så kom Ålevangeliet och plötsligt pratade vi ålar. Och vetenskap. Och traditionell mat och fiske med våra pappor. Fint!  
Årets filmupplevelse: Att sitta i en bedagad biosalong i Eastbourne och se Rocketman var helt unikt. Filmen var mycket bra och mycket brittisk och inramningen blev helt magisk. Engelskt spöregn ute, urblekt röd sammet inne och en liten, liten pappersbiljett. 
Årets kulturella höjdpunkt: Jag reste till Sydafrika under året och att se cellerna på Robben Island och läsa klottret på väggarna där var så fint. Dagboksanteckningar, sångtexter och dikter. Det moderna Museet i Cape besökta jag sedan samma dag och det var helt fantastiskt. Vilken dag! 
Årets möte: Det finns möten i livet och så finns det möten. På bokmässan fick vi (jag och Helena) ynnesten att samtala med Max Porter om hans roman Lanny. Det glömmer man aldrig. 
Årets kan-inte-släppa-den: Den vita boken av Han Kang. Oerhört vacker, oerhört sorglig. 
Årets skandal: Någonstans kan man inte undvika att landa i geggan kring Svenska Akademin. Så synnerligen besynnerligt skött krishantering har man sällan skådat. Klubben av Matilda Gustavsson gjorde ju inte bilden av sammanslutningen särskilt vackrare. Fantastisk reportagebok – solkigt värre. 
Årets förlag: Sekwa kan man lita på. De har idogt lyft fram franskspråkig litteratur och numer så kan man också läsa nordiskt på Norra och engelskspråkigt på Etta. C’est quoi? C’est bon! Toujours!
Årets pristagare: Om Marit Kaplas Osebol skrev jag redan i somras att jag trodde på den som vinnare av August. Så blev det också. Bra val! 
Årets underskattade: Nådastolen av Elisabeth Winthrop tycker jag fått alldeles för lite uppmärksamhet, Det är en fantastisk roman!
Årets sönderpratade: Tara Westovers Allt jag fått lära mig.  Visst är det en drabbande uppväxtskildring och den är som en symbol för den amerikansk drömmen men, det finns brister i både språk och form. Som roman så har den mycket att önska.
Årets serie: De fyra böckerna om begravningsbyrån Tranan höll mig sällskap i somras. De ska absolut läsas i ordning och första delen heter Där rosor faktiskt dör och är skriven av Ewa Klingberg. 
Årets konstupplevelse: Libertyutställningen på Tjolöholms slott hade allt. Arkitektur, trädgård och William Morris. Jag är väldigt förtjust i tapeterna, så till den grad att jag nu tapetserat här hemma! 
Årets TV-serie: Såg Big Little Lies båda säsonger i ett sträck i somras och jag gillade väldigt mycket. Annars är jag väldigt dålig på serier. Hela England bakar däremot, det ser jag 🙂 
Årets titel: Sen kom vintern. 

Som en liten bonus så här på årets första dag så avslutar jag min lista med ett lästips: Nyårsfesten av Lucy Foley. Det är nyår, skotska högländerna och ett snöoväder man sällan skådat. Och ett oförklarligt dödsfall. Lagom läsning en nyårsdag som idag!

 

Kategorier
Kulturkoll

Rymden, säger ni?!

helena-top

Visste du att det finns en musikgenrer som heter Space music? Inte jag heller. Det är en subgenre till new-age music och beskrivs som “tranquil, hypnotic and moving”. Den associeras med lounge-musik och hissmusik. Där – där – tappade jag intresset. Så här blir det ibland när man inte känner att man har något att ta ifrån kring ett veckotema. Jag läser sällan (aldrig) om rymden eller historier som utspelar sig i rymden. Jag tittar sällan på rymdfilmer eller serier och jag klarar helt enkelt inte av att tänka på rymdh**vetet utan att bli tokig, så jag låter bli.

Jag gör helt enkelt som jag brukar: googlar runt och klickar mig vidare i YouTubes djupa arkiv. Här kommer en okommenterad sammanfattning av vad jag hittar som blir en spännande associationskedja. Inleder med ett klipp där Harry Martinsson intervjuas om den nya hemska mediet: Televisionen! Varför Martinsson? Aniara, så klart.

Intervju med Harry Martinson

Babylon Zoo Spaceman

David Bowie Life On Mars

David Bowie Imagine

The Beatles Across The Universe

Elton John Rocket Man

Rocketman film

Foto: Space-1_5 av Reuben Flounders

Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll Sakprosakoll

Rymdens alfabet och vidare

För några veckor sedan så började jag att läsa Maria Küchens essäbok om rymden och alla tankar som far genom hjärnan när man tänker på rymden och rymdresor får sitt svar i texten. Eller kanske inte, men hon tar ett brett grepp om frågorna och teknik, politik ryms likväl som filosofiska aspekter om allt från ensamheten som astronauten i Apollos moderskepp kände, rymdens praktikaliteter, platser och mysterier. Allt är här ordnande alfabetiskt. Det börjar med A som i Apolloprojektet via Ground Control, Kosmonauter och Nördar. Hittills har jag kommit till bokstaven P som handlar om Poeterna I Rymdens alfabet .

En essäbok som den här innehåller texter av den sorten som jag personligen förknippar med bildning. Det är tvärvetenskapligt, faktabaserat, skönlitterärt och presenterat på ett så personligt och pedagogiskt sätt att också en läsare med medelmåttigt intresse för rymden (som jag) kan uppskatta innehållet. Jag är inte vid slutet ännu och dit kanske jag inte kommer men läsningen hittills har varit både spännande, intressant och gett nya perspektiv på rymdresornas historik, hur de blev en bricka i de politiska spelet efter kriget och deras symbolvärde i en tid när enda vägen var framåt, eller uppåt.

16 juli 1969 sköts då Apollo 11 upp i rymden med ett tydligt uppdrag, att sätta de första människorna på månen och redan på den expeditionen hade Sverige en liten anknytning, utrustningen bestod bland annat av en Hasselbladskamera från Göteborg. Det var en liknande kamera som användes för att ta det ikoniska fotot som kallas “The Blue Marble” Jorden sedd från Apollo 17, fotat 1972 och som alltid när jag läser saker så associerar jag vidare.

Till månen och vidare är temat för veckan och jag hamnade på fotografiska i Stockholm. Där kan man just nu se Mandy Barkers “Sea of Artifacts” som är en utställning som på ett förföriskt vackert sätt visar nedskräpningen av våra hav. Precis som rymden är full av rymdskrot så är haven fulla av vårt skräp och hennes bilder får mig verkligen att tänka på bilder från det stora, tomma som vi kallar rymden. Klicka på länken så få ni se ett urval av bilderna!

Resan tillbaka till Göteborg blir sedan inte lång. På Röhsska pågår just nu utställningen Ocean Plastics som knyter an till bilderna i Stockholm och som utforskar materialet plast och hur det hotar att förstöra vår livsmiljö. Hur jag nu skall komma varvet runt och landa i rymden igen? Jo, jag passar på att tipsa om Universeums permanenta utställning om rymden och livet i rymden. Där kan man besöka en interiör från en rymdstation, göra experiment och lära massor!

Passar bra för barnen och ungdomarna medan jag läser vidare i Rymdens alfabet på min mobil. Tanken slår mig igen. De reste till månen för 50 år sedan och de hade inte tillgång till den teknik som vi dag tar för given … Bara en sån sak!

Får plocka fram ett filmklipp från Cannes för att lugna mig lite. Bjuder Rocketman, som liksom kokar ihop det till det väsentliga för astronauter och alla oss andra som svävar i rymden.

“And I think it’s gonna be a long long time
‘Till touch down brings me round again to find
I’m not the man they think I am at home
Oh no no no I’m a rocket man
Rocket man burning out his fuse up here alone.”

Kategorier
Kulturkoll

Divan Elton John

Lotta

Förra månaden meddelade Elton John att han ska pensionera sig från sitt turnerande. Till hösten drar han ut på sin sista turne som kommer att vara tre år lång. Sen är det färdigt.

Det meddelades inte via ett tråkigt pressmeddelande eller en liten facebook-uppdatering, nej Elton livesände en slags presskonferens, i vr, där han framförde några låtar och intervjuades av Anderson Cooper. Klart det ska vara extravagant när det är Elton John som är i farten. Och det kanske bara är jag som tycker att det är lite av en anti-nyhet att man vid 70 års ålder bestämmer sig för att sluta turnera, om tre år. Han kommer inte att sluta ge konserter eller uppträda, det handlar “bara” om att han inte kommer att ge sig ut på några fler världsturnéer efter denna sista.

Elton John är känd för sina divalater, sin excentriska klädsel och sitt humör (ja och så gör han fantastisk musik också). Det är inte för inte den musikdokumentär från 1997 som han och maken David Furnish spelade in heter Tantrums & Tiaras.

Googlar man så hittar man det ena klippet efter det andra som handlar om Elton som är oförskämd mot allt ifrån säkerhetsvakter till Madonna. Men det roligaste är ändå hans backstage rider från Brasilien 2013 där han ska ha begärt ett separat hotellrum till sina glasögon. Det här har han senare förnekat, men det känns som något Elton John skulle kunna begära. Han sägs trots allt äga 250 000 par glasögon(!).

Om glasögonen får ett eget rum under avskedsturnén återstår att se. 19 maj 2019 spelar han på Scandinavium i Göteborg. Biljetterna släpps 31 aug i år.