Rymdens alfabet och vidare

För några veckor sedan så började jag att läsa Maria Küchens essäbok om rymden och alla tankar som far genom hjärnan när man tänker på rymden och rymdresor får sitt svar i texten. Eller kanske inte, men hon tar ett brett grepp om frågorna och teknik, politik ryms likväl som filosofiska aspekter om allt från ensamheten som astronauten i Apollos moderskepp kände, rymdens praktikaliteter, platser och mysterier. Allt är här ordnande alfabetiskt. Det börjar med A som i Apolloprojektet via Ground Control, Kosmonauter och Nördar. Hittills har jag kommit till bokstaven P som handlar om Poeterna I Rymdens alfabet .

En essäbok som den här innehåller texter av den sorten som jag personligen förknippar med bildning. Det är tvärvetenskapligt, faktabaserat, skönlitterärt och presenterat på ett så personligt och pedagogiskt sätt att också en läsare med medelmåttigt intresse för rymden (som jag) kan uppskatta innehållet. Jag är inte vid slutet ännu och dit kanske jag inte kommer men läsningen hittills har varit både spännande, intressant och gett nya perspektiv på rymdresornas historik, hur de blev en bricka i de politiska spelet efter kriget och deras symbolvärde i en tid när enda vägen var framåt, eller uppåt.

16 juli 1969 sköts då Apollo 11 upp i rymden med ett tydligt uppdrag, att sätta de första människorna på månen och redan på den expeditionen hade Sverige en liten anknytning, utrustningen bestod bland annat av en Hasselbladskamera från Göteborg. Det var en liknande kamera som användes för att ta det ikoniska fotot som kallas “The Blue Marble” Jorden sedd från Apollo 17, fotat 1972 och som alltid när jag läser saker så associerar jag vidare.

Till månen och vidare är temat för veckan och jag hamnade på fotografiska i Stockholm. Där kan man just nu se Mandy Barkers “Sea of Artifacts” som är en utställning som på ett förföriskt vackert sätt visar nedskräpningen av våra hav. Precis som rymden är full av rymdskrot så är haven fulla av vårt skräp och hennes bilder får mig verkligen att tänka på bilder från det stora, tomma som vi kallar rymden. Klicka på länken så få ni se ett urval av bilderna!

Resan tillbaka till Göteborg blir sedan inte lång. På Röhsska pågår just nu utställningen Ocean Plastics som knyter an till bilderna i Stockholm och som utforskar materialet plast och hur det hotar att förstöra vår livsmiljö. Hur jag nu skall komma varvet runt och landa i rymden igen? Jo, jag passar på att tipsa om Universeums permanenta utställning om rymden och livet i rymden. Där kan man besöka en interiör från en rymdstation, göra experiment och lära massor!

Passar bra för barnen och ungdomarna medan jag läser vidare i Rymdens alfabet på min mobil. Tanken slår mig igen. De reste till månen för 50 år sedan och de hade inte tillgång till den teknik som vi dag tar för given … Bara en sån sak!

Får plocka fram ett filmklipp från Cannes för att lugna mig lite. Bjuder Rocketman, som liksom kokar ihop det till det väsentliga för astronauter och alla oss andra som svävar i rymden.

“And I think it’s gonna be a long long time
‘Till touch down brings me round again to find
I’m not the man they think I am at home
Oh no no no I’m a rocket man
Rocket man burning out his fuse up here alone.”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.