Den trista månaden januari har passerat. Den korta men slitiga ”vabruari” likaså. De så kallade oxveckorna är förbi och nu är det mars. Ny månad och dags för nytt tema här på Kulturkollo. Och vi längtar efter våren!
Våren har nått olika långt i olika delar av landet förstås. Här i Skåne har vi haft blommande vintergäck och snödroppar ganska länge och sedan ett par veckor finns också krokus och påskliljor i rabatterna. Någon vårsol eller vårvärme har vi däremot inte fått och det är svårt att få någon riktig vårkänsla när det snöblandade regnet blåser in från sidan.
Men den lurar ändå där runt hörnet. Våren.
Intet är som väntanstider,
vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider
som den klarnande april.
Kom på stigens sista halka,
skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill.
Sommarns vällust vill jag skänka
för de första strån som blänka
i en dunkel furusänka,
och den första trastens drill.
Intet är som längtanstider,
väntansår, trolovningstider.
Ingen vår ett skimmer sprider
som en hemlig hjärtanskär.
Sällan mötas, skiljas snarligt,
drömma om allt ljuvt och farligt
livet i sitt sköte bär!
Gyllne frukt må andra skaka;
jag vill dröja och försaka,
i min lustgård vill jag vaka,
medan träden knoppas där.
(Erik Axel Karlfeldt 1898)
Bild: pexel.com
