Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Mina bästa nordiska grannar

linje-ulrica

Jag vidgar begreppet grannar lite och tar det här tillfället att tipsa om mina favoritförfattare från några av våra grannländer. Jag har flera favoritförfattare från Norge, Danmark, Finland och Island – och för några år sedan utforskade jag även författarskap från Grönland, Färöarna och Åland när jag övertog en nordisk läsutmaning från en annan bloggare där vi var ett stort gäng som läste oss genom norden under några månader.

Men denna gång nöjer jag mig med att tipsa om några författarskap från Norge, Danmark och Finland.

Jag börjar med Finland tror jag. Där har jag en storfavorit som jag tror att många känner till och kanske har läst någonting av. Trots detta vill jag ändå slå ett slag för Kjell Westös romaner så att ännu fler upptäcker honom. Han är en riktigt god berättare och skriver lågmälda men starka romaner med motiv ur Helsingfors och Finlands 1900-talshistoria. Hans böcker innehåller också intressanta och komplexa karaktärer. Hans senaste roman Den svavelgula himlen var en av de bästa jag läste förra året och jag rekommenderar den fortfarande till höger och vänster, men Hägring 38 och Vådan av att vara Skrake tillhör också favoriterna.

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll

Älgen och fisken som varar för evigt

carolina-top

Ganska nyligen läste jag Doppler av Erlend Loe, så det är inte så konstigt att jag nu vill skriva om honom nu när vi har I utkanten som tema. Andreas Doppler väljer mycket aktivt att lämna samhället och sitt vanliga liv för att bo i skogen (eller, helt bokstavligen faktiskt  ”i utkanten” av Oslo). Han inser nämligen efter en häftig cykelvurpa när han blivit liggande och inte riktigt kan ta sig upp hur tyst det är i skogen. Hur till och med de där eviga låtarna från de tecknade barnprogrammen på TV som annars alltid går på repeat i hans huvud (det gör det på ALLA småbarnsföräldrar) har tystnat. Hur himla trött han är på allt och alla men framför allt på all duktighet han omges av. Han har själv varit duktig i hela sitt liv, men nu får det banne mig bli slut på allt det där duktiga. Han meddelar helt sonika fru och barn att de får vara duktiga på egen hand, tar ett tält och ger sig ut i skogen för att bo där.

Men eftersom det är just Erlend Loe som skriver om Andreas Doppler så blir det där skogsboendet totalt absurt och skruvat och väldigt roligt att läsa om. Doppler får ju inte riktigt vara i fred i den där skogen – nädå, ett evigt springande av andra människor som också vill kliva av är det. En flåshurtig ”moderat” ska äntligen bo i ett tält nära Dopplers och göra allt som Doppler gör, men dessutom dra igång någon jämra fredsfestival i förbrödringens tecken. Dessutom får Doppler finna sig i att så småningom ha sin son boende hos sig i tältet (han får liksom avgiftas från de där barnprogrammen), samt ständiga besök av dels en inbrottstjuv han blivit bekant med, och en man han själv gjort upprepade inbrott hos som han också blivit vän med. Ja, och så har vi älgkalven Bongo som också ska bo i tält.

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll

Kulturkollo recenserar v.16 2016

linje-kulturkollo

 

Vissa åker till Amsterdam. Andra stannar hemma i snålblåsten och bloggar om tulpaner och ost. Men läser, det gör vi oavsett. Här är veckans recensionsskörd från våra respektive bloggar. Hoppas att ni hittar något lästips som lockar!

Beyond the Sea av Melissa Bailey (Lotta)

Bättre snart av Ida Pyk (Viktoria)

Doppler av Erlend Loe (Carolina)

Drottning Pokou – concerto för ett offer av Véronique Tadjo (Helena)

Kategorier
Barnbokskoll

“Den ska vara rolig!”

carolina-top

Det absolut vanligaste kravet på hur en bok ska vara när barn frågar efter något att läsa i skolbiblioteket? Den ska vara rolig. Sen kan det där ”rolig” komma i kombination med andra saker: Den ska vara rolig och spännande, den ska vara rolig och läskig, den ska vara rolig men ändå på riktigt och så får det gärna vara tjejer som spelar innebandy i den också (en del vet verkligen vad de vill ha…), den ska vara rolig och lättläst, den ska vara rolig, tjock men ändå lättläst…

Rolig. Prio 1A alltså. Och det finns massvis med roliga böcker (dock inte så ofta med innebandyspelande tjejer). På biblioteket där jag jobbar har vi en särskild hylla märkt ”roliga böcker”, och dit brukar jag slussa dem allra först, de där rolighetstörstande barnen. Där står Bellman och trängs med Herr Grums, Elak & Pucko (för att inte tala om Kapten Kalsong), Knäppa familjen-böckerna, Hicke Hiskelig Halvulk III och många andra.

Kategorier
Romankoll

Linda leser Loe

Linda

På norsk. Jeg leser Loe på norsk. Så borde det heta eller? Min utmaning till den här veckan har varit just att läsa en bok på norska, något jag tänkt göra länge, men det har aldrig blivit av. Det är liksom det som är bra med Kulturkollo — att saker blir av. Att läsa på norska (och med norska menar jag i detta fall bokmål) är definitivt att gå utanför normen för mig. Extra lycklig var jag då jag hittade en ny Loe, eller en bok av Loe som jag trodde var ny, men det visade sig att Muleum bara var ny för mig. Redan 2007 kom den på svenska med titeln Gör vad du vill, men för mig var den alltså ny.

Inför läsningen letar jag upp en norsk ordbok online och går bet på första ordet. Jag vet nämligen inte vad titeln betyder. Vad betyder muleum? Ordboken ger inget svar, men jag börjar läsa. Den svenska titeln får sin förklaring ganska snart, då “gör vad du vill” är de sista orden i det sms huvudpersonen Julies pappa skickar till henne strax innan planet han flyger med kraschar. Med på samma plan finns Julies mamma och bror, vilket betyder att hon som 16-åring förlorar hela sin familj. Muleum är hennes dagbok, som påbörjas ett halvår efter familjens död.

För några år sedan var jag på en föreläsning med Aidan Chambers om läsning och boksamtal. Han talade om att höra det man läste i huvudet. Det hade jag aldrig gjort, men sedan dess har jag tränat upp den förmågan. Nu “läser” jag med en röst i huvudet när jag behöver koncentrera mig lite extra, eller när orden helt enkelt är lite vackrare än vanligt. När jag läser Muleum hör jag en klar och tydlig norsk berättarröst. Nästan som att lyssna på en ljudbok, men med en uppläsare som ibland blir lite osäker. För det blir jag ibland, men förvånansvärt sällan.

Jag fascineras över de små skillnaderna i språket, som att ordföljden inte är densamma, som t.ex. i meningen “Han har ikke villet møte blikket mitt”, inte “min blick” utan “blikket mitt”. Både form och följd skiljer sig åt. Inte sällan har norskan dubbeltecknad konsonant där svenskan inte har det, t.ex. i ordet hadde, men ibland är det tvärtom, som att skal på norska är skall på svenska.

Favoritord, men den betydelse jag tror de har:

drittlei – skittrött

sannsynligvis – sannolikt

Och de som förvirrade mig:

fliser – kakel

unngått – undvikit

 

Om jag är färdig? Nej, men jag har börjat. Får återkomma med ännu en rapport senare. Det går inte snabbt att läsa på norsk, utan rolig är det ord som bäst beskriver tempot. Den norska betydelsen då.

 

Fotograf: Fredrik Arff

Kategorier
Barnbokskoll

Mina mest omhuldade barnböcker

carolina-top

Jag jobbar som barn- och skolbibliotekarie, och läser då förstås mängder med barn- och ungdomsböcker. Nu när det är min egen dag här på Kulturkollo så ville jag förstås bjuda på en tipslista med bra barnböcker, och jag satte mig att lista dem. Men det finns så kolossofialt många bra barnböcker, och listan blev toklång. Dessutom märkte jag efter ett tag att många av de där böckerna jag tog med var sådana som barnen älskade och lånade allra mest. Det blev ju lite tokigt – det säger inte så mycket om mig och mitt läsande. Så jag delade upp listan, och utlovar härmed inom kort ett inlägg som handlar om vilka böcker som alltid går hem hos barnen.

Men nu tänkte jag i stället ägna mig åt några av de barnböcker jag själv älskar allra mest. De är allihop så bra att jag tycker, nästan propagerar för, att även alla vuxna borde läsa dem.

Tonje och det hemliga brevet av Maria Parr – Den här har jag läst många, många gånger, och jag börjar fortfarande gråta när jag läser den. Den är rolig, och sorglig, och handlar förstås om en liten flicka i en norsk dal men för mig allra mest om förhållandet mellan en far och en dotter som har förlorat varandra när de egentligen borde stå varandra närmast i hela världen. Åh, det är en så väldigt bra och fantastisk bok så jag blir helt pirrig. Jag har skrivit om den så många gånger och rekommenderat den ännu fler. Detta är min bästa barnbok.