Linda leser Loe

Linda
På norsk. Jeg leser Loe på norsk. Så borde det heta eller? Min utmaning till den här veckan har varit just att läsa en bok på norska, något jag tänkt göra länge, men det har aldrig blivit av. Det är liksom det som är bra med Kulturkollo — att saker blir av. Att läsa på norska (och med norska menar jag i detta fall bokmål) är definitivt att gå utanför normen för mig. Extra lycklig var jag då jag hittade en ny Loe, eller en bok av Loe som jag trodde var ny, men det visade sig att Muleum bara var ny för mig. Redan 2007 kom den på svenska med titeln Gör vad du vill, men för mig var den alltså ny.

Inför läsningen letar jag upp en norsk ordbok online och går bet på första ordet. Jag vet nämligen inte vad titeln betyder. Vad betyder muleum? Ordboken ger inget svar, men jag börjar läsa. Den svenska titeln får sin förklaring ganska snart, då “gör vad du vill” är de sista orden i det sms huvudpersonen Julies pappa skickar till henne strax innan planet han flyger med kraschar. Med på samma plan finns Julies mamma och bror, vilket betyder att hon som 16-åring förlorar hela sin familj. Muleum är hennes dagbok, som påbörjas ett halvår efter familjens död.

För några år sedan var jag på en föreläsning med Aidan Chambers om läsning och boksamtal. Han talade om att höra det man läste i huvudet. Det hade jag aldrig gjort, men sedan dess har jag tränat upp den förmågan. Nu “läser” jag med en röst i huvudet när jag behöver koncentrera mig lite extra, eller när orden helt enkelt är lite vackrare än vanligt. När jag läser Muleum hör jag en klar och tydlig norsk berättarröst. Nästan som att lyssna på en ljudbok, men med en uppläsare som ibland blir lite osäker. För det blir jag ibland, men förvånansvärt sällan.

Jag fascineras över de små skillnaderna i språket, som att ordföljden inte är densamma, som t.ex. i meningen “Han har ikke villet møte blikket mitt”, inte “min blick” utan “blikket mitt”. Både form och följd skiljer sig åt. Inte sällan har norskan dubbeltecknad konsonant där svenskan inte har det, t.ex. i ordet hadde, men ibland är det tvärtom, som att skal på norska är skall på svenska.

Favoritord, men den betydelse jag tror de har:

drittlei – skittrött

sannsynligvis – sannolikt

Och de som förvirrade mig:

fliser – kakel

unngått – undvikit

 

Om jag är färdig? Nej, men jag har börjat. Får återkomma med ännu en rapport senare. Det går inte snabbt att läsa på norsk, utan rolig är det ord som bäst beskriver tempot. Den norska betydelsen då.

 

Foto: Scanpix

5 comments
  1. Jag läser gärna på både norska och danska och nästan alltid med en röst i huvudet, eller som om jag tittar på en film. Tror de flesta överskattar svårighetsgraden.

  2. Jag har läst Knausgård på norska och det höll på att ta knäcken på mig. Orkade till att läsa klart del 2. Trots att min dialekt ligger nära norskan. Upplever faktiskt att danska är lättare att läsa än norska.

    1. Knausgård har jag inte ens orkat ta tag i på svenska … Tror också danska är lättare egentligen, i alla fall var det så då jag läste norska och danska på universitetet, som en del av svenskstudierna. Får testa igen någon gång.

  3. Jag har läst på norska i många år tack vare att min pappa var bosatt i Norge (och jag har norska syskon). Länge så läste jag med en röst i huvudet, och det är först på senaste tid jag har insett att jag inte alltid gör det längre. Men kör jag fast i betydelsen i en mening då löser det sig om jag läser meningen högt i huvudet. Min nästa utmaning blir nynorsk!
    Danska är mycket svårare tycker jag, men så har jag ju åratals av övning av att lyssna på norskt tal.

Comments are closed.