Kategorier
Barnbokskoll Novellkoll Romankoll

Då checkar vi in på hemmaplan igen

anna-top

Eller nja, det är väl inte riktigt sant för när den här texten publiceras så är jag på en flygplats på väg hem från Helsingfors. Vilken härlig stad, och vilken härlig nordisk vecka vi haft här på kulturkollo. Särskilt rolig har det varit att många har kommenterat och deltagit i vår utmaning. Tillsammans gör vi sajten levande!

Klicka er in till Johannas deckarhörna. Mina skrivna ord,  ELS, Violen, Feminsitbiblioteket, Mias bokhörna, I Elinas hylla, Bokhyllan i pepparkakshuset, Den läsande kaninen, Lottens bokblogg, Ugglan & boken,  Ladys library,  Ewelinas Bokblogg, Bokföring enligt Monika, 
Bokdamen och Bloggbohemen.

Så några från oss själva: Lyrans Noblesser,  Enligt O och Och dagarna går … 

Vår egna inlägg har handlat om Nordiska rådets litteraturpriser, knäppa, blodiga och fullständigt utflippade danska barnböcker och norska serier som aldrig tar slut. Vi har gjort en bekännelse, skrivit en kärleksförklaring till det lågmälda, recenserat en sparsmakad och fåordig norsk novellsamling och skrivit om hur det är att läsa Loe på norska. Danska TV-serier kan man inte glömma – de förtjänade ett helt eget inlägg och Lindas text om Inger Christensen lyfter fram en prisbelönt dansk poet. Sedan reste några av oss till Helsingfors med Breakfast Book Club och gick i Westös fotspår, bokcirklade hans bok Där vi en gång gått och fick dessutom träffa honom för en pratstund. Snacka om välfylld kulturvecka.

Mitt i veckan dök också en text om Hyrgästerna upp och en presentation av vinnarna av de fabulöst fina bokpaketen.

Så in i Norden kul att ni hängt med oss under hela resan, nästa vecka blir det som alltid här på kulturkollo något heeeelt annat.

Kategorier
Romankoll

Där vi en gång gått – i Kjell Westös fotspår

anna-top

blogger-image-1820280459

Då har jag träffat en idol! Samtalet med Kjell Westö på Schildts & Söderströms förlag på lördagen var förstås Helsingforshelgens absoluta höjdpunkt. Innan mötet med Westö hade vi hunnit med en guidad rundtur i miljöer som förekommer i hans romaner.

Vår mycket kunniga guide Annika Hällsten.
Vår mycket kunniga guide Annika Hällsten.

Kolla gärna in vårt Instagramkonto – där finns bilder från både rundturen och mötet med Kjell Westö.

Inför resan hade alla deltagare läst Westös kollektivroman Där vi en gång gått som är en bok med den provinsiella staden Helsingfors som huvudperson. Westö börjar sin skildring 1902 och han berättar om en stad med tydliga gränser, redan efternamnet markerar både klasstillhörighet och sällan möts den finlandssvenska societeten och de finsktalande grovarbetarna.  Alla visste sina platser och möjligheterna att förändra sitt liv var små. Där vi en gång gått är berättelsen om en delad stad där den ständiga kampen mellan röda och vita belyses på ett realistiskt sätt och särskilt de vitas upprensningar efter inbördeskrigets slut grabbar tag i mig. De okunniga och bortskämda unga männen av fin familj deltar i hämndaktioner som lämnar outplånliga spår i den finska nationen. Hur lever man vidare efter den sortens inbördeskrig och vilka spår sätter det i ett samhälle?

Kategorier
Kulturkoll

Bäst på tv!

helena-top
Jag är ju tv-seriefantast, det har vi redan konstaterat. Inför den här veckan slogs jag av att jag nog aldrig skrivit något om en av de mest passionerade kärleksrelationerna jag haft, den med Danmark och deras kriminalserieproduktion. Mitt tittande var klart tidsbegränsat och mycket brottsfokuserat, men mina tre favoriter som i alla fall i min värld bevisar Danmarks förträfflighet när det kommer till tv-serieproduktion är:

Mordkommissionen (2000-2004)
Alla danska kriminalseriers moder! Visst fanns det bra saker dessförinnan också men ingenting som fick sådant genomslag. Mordkommissionen var så fantastisk för att den var spännande och samtidigt karaktärsdriven. Det var de där personliga tragedierna och glädjeämnena som engagerade, även om vissa mordfall också bitit sig fast. Ingrid (och hennes man) och De la Coer var mina favoriter och så går det aldrig att komma ifrån att det var här Mads Mikkelsen slog igenom som Fisher.

Kategorier
Romankoll

Linda leser Loe

Linda

På norsk. Jeg leser Loe på norsk. Så borde det heta eller? Min utmaning till den här veckan har varit just att läsa en bok på norska, något jag tänkt göra länge, men det har aldrig blivit av. Det är liksom det som är bra med Kulturkollo — att saker blir av. Att läsa på norska (och med norska menar jag i detta fall bokmål) är definitivt att gå utanför normen för mig. Extra lycklig var jag då jag hittade en ny Loe, eller en bok av Loe som jag trodde var ny, men det visade sig att Muleum bara var ny för mig. Redan 2007 kom den på svenska med titeln Gör vad du vill, men för mig var den alltså ny.

Inför läsningen letar jag upp en norsk ordbok online och går bet på första ordet. Jag vet nämligen inte vad titeln betyder. Vad betyder muleum? Ordboken ger inget svar, men jag börjar läsa. Den svenska titeln får sin förklaring ganska snart, då “gör vad du vill” är de sista orden i det sms huvudpersonen Julies pappa skickar till henne strax innan planet han flyger med kraschar. Med på samma plan finns Julies mamma och bror, vilket betyder att hon som 16-åring förlorar hela sin familj. Muleum är hennes dagbok, som påbörjas ett halvår efter familjens död.

För några år sedan var jag på en föreläsning med Aidan Chambers om läsning och boksamtal. Han talade om att höra det man läste i huvudet. Det hade jag aldrig gjort, men sedan dess har jag tränat upp den förmågan. Nu “läser” jag med en röst i huvudet när jag behöver koncentrera mig lite extra, eller när orden helt enkelt är lite vackrare än vanligt. När jag läser Muleum hör jag en klar och tydlig norsk berättarröst. Nästan som att lyssna på en ljudbok, men med en uppläsare som ibland blir lite osäker. För det blir jag ibland, men förvånansvärt sällan.

Jag fascineras över de små skillnaderna i språket, som att ordföljden inte är densamma, som t.ex. i meningen “Han har ikke villet møte blikket mitt”, inte “min blick” utan “blikket mitt”. Både form och följd skiljer sig åt. Inte sällan har norskan dubbeltecknad konsonant där svenskan inte har det, t.ex. i ordet hadde, men ibland är det tvärtom, som att skal på norska är skall på svenska.

Favoritord, men den betydelse jag tror de har:

drittlei – skittrött

sannsynligvis – sannolikt

Och de som förvirrade mig:

fliser – kakel

unngått – undvikit

 

Om jag är färdig? Nej, men jag har börjat. Får återkomma med ännu en rapport senare. Det går inte snabbt att läsa på norsk, utan rolig är det ord som bäst beskriver tempot. Den norska betydelsen då.

 

Fotograf: Fredrik Arff

Kategorier
Barnbokskoll

Nominerad till Nordiska rådets pris: Frida Nilsson

 anna-top

image_preview

Frida Nilssons bok Jagger, Jagger är nominerad till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2015. Vinnaren väljs av bedömningskommittén för Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris och offentliggörs under Nordiska rådets prisutdelning den 27 oktober i Reykjavík. Prissumman utgör 350 000 danska kronor. Nordiak Rådet beskriver boken: ” Jagger, Jagger är en både humoristisk och allvarlig berättelse om vänskap och utanförskap för barn i skolstartsåldern. Här blandas frän samhällskritik, ett spänstigt språk och en uppfriskande brist på pekpinnar, i en berättelse full av patos och djup. Lotta Geffenblads svartvita illustrationer lyfter fint fram individernas sårbarhet.” När jag läste den härom veckan så funderade jag mycket på att det är en bok som jag inte tycker barn ska lämnas ensamma med. Är det fler läsare här på Kulturkollo som läst och funderat kring Fridas böcker?

Kategorier
Novellkoll Romankoll

Merethe Lindström – Arkitekt

anna-top

Det råder novellbrist här på Kulturkollo!

Vilken tur då att den norska författaren Merethe Lindström är en fantastisk novellist! En text om hennes novellsamling Arkitekt  passar alldeles utmärkt in i det nordiska temat för veckan och jag har funderat på vad jag skulle kunna skriva. Titeln Arkitekt får mig att tänka på det noga avvägda, det designade och det funktionella. I Lindstöms sex noveller som ingår i den här samlingen så kan man fundera på hur noga den där ritningen över livet behöver göras för att planen ska hålla? Går det överhuvudtaget?

Utdrag ur novellen Vård:

[quote]Det fanns en lek som alla brukade leka förr, på högstadiet, den var populär ett tag. (…) De kallade den leken Arkitekt, kanske hade den flera namn. Men du minns den bara som det. Alla skulle göra upp sin egen plan, hålla den hemlig och gissa om varandra. De andra visste vad de ville, vart de ville, satt bara och väntade på att någons kulle komma med det rätta svaret. Du ville ingenting. Du kom aldrig på det rätta svaret.[/quote]

Gemensamt för de sex novellerna är avsaknaden av riktning, människorna har ofta varken mening eller mål och när de väl hittat fram och hittat någon typ av ritning, någon typ av plan så fungerar den inte. Människorna talar förbi varandra, makt förskjuts och där råder en slags karg, otäck känsla av otillräcknelighet och vilsenhet genom berättelserna.  Inte allt behagfullt, inte alls insmickrande. Otroligt skickligt!

Provläs!

Läs också romanerna Dagar i tystnadens historia och Saknade. 

[box type=”tick” icon=”none”]Titel: Arkitekt
Författare: Merethe Lindström
Översättning: Urban Andersson
Förlag: Weyler förlag
Utgivningsår: 2015[/box]

Kategorier
Lyrikkoll

En dansk poet

Linda

Jag vill presentera en poet. En poet som talar till mig med sitt unika språk. Sitt val av ord och mellanrum. Kombinationerna av ljud och tystnad. Jag vill presentera en ordmagiker.

Inger Christensen föddes 16 januari 1935 och dog 2 januari 2009. Hon hann dö innan jag först mötte hennes ord. Innan jag fått uppleva hennes storhet. Hon hann också dö innan Svenska Akademien prisade hennes författarskap. Att de skulle gjort det tyckte många. Tycker många. Hon tog i alla fall plats i Danska Akademien, vilket självklart var naturligt för den som var en av de största poeterna i sin generation.

Kategorier
Kulturkoll

En kärleksförklaring till det lågmälda

Foto: Johann Pall-Valdimarsson

Lotta
Det är inte bara jag som älskar den isländske författaren Arnaldur Indriðason. Hans böcker har översatts till ett tjugotal språk, getts ut i över trettio länder och sålts i flera miljoner exemplar. Han har vunnit fler utmärkelser än det går att räkna.

Arnaldur Indriðason föddes 28 januari 1961 i Reykjavik. Hans far Indriði G. Þorsteinsson var journalist, redaktör och författare. Arnaldur växte alltså upp till tonerna av kreativt skrivmaskinsknatter. Det kanske inte är så konstigt att han också blev författare till slut.

Men han började inte skriva böcker förrän vid 34 års ålder. Innan dess jobbade han som journalist och filmkritiker. Alla de här filmerna, både bra och dåliga, lärde honom hur man berättar – eller inte berättar – en historia.

Hitchcock är en av hans förebilder. En annan är Sjöwall-Wahlöö. Som ung läste han böckerna om Martin Beck och fängslades av socialrealismen och samhällskritiken. Det var inte fokus på en massa blodiga mord, slagsmål och vapen, utan här var karaktärerna de viktiga. Det vanliga polisarbetet fascinerade.

Kategorier
Romankoll

De där serierna som aldrig tar slut

helena-top

De är många, de är (oändligt) långa, de är älskade och de handlar om samma saker. Det är starka kvinnor som kämpar mot alla odds i en norsk fjälldal. Det är kärlek, vänskap och ond bråd död. Det är Sagan om Isfolket, Fjällrosor och Hanna-serien. Det är ändlösa köer på biblioteken och djup, djup läskärlek. Det är himmel och helvete och något jag är beredd att gå rätt långt för att försvara. Väldigt, väldigt långt faktiskt.

Kategorier
Barnbokskoll

Knäppt, blodigt eller fullständigt utflippat – om danska barnböcker

carolina-top

”Noa är hungrig. Han vill ha korv. Noa hämtar tre korvar. Så går han ut i trädgården. Han ska göra upp eld. Noa hämtar ved. Han vill få veden att brinna. Det är svårt. Veden är våt. Den brinner inte. Då går Noa till uthuset. Där står en dunk bensin. Noa tar dunken. Han går fram till veden. Sedan häller han på bensin. Noa tänder veden igen. En stor låga flammar upp. Noa blir rädd. – Hjälp! ropar han. Det tar eld i hans jacka.”

Det här är ungefär hälften av handlingen i Noa gör upp eld av Kirsten Ahlburg, en börja läsa-bok utgiven av Hegas förlag. Det finns många böcker om Noa, och i de flesta av dem gör han saker som är hyfsat ogenomtänkta. Kör bil (handbromsen var inte åtdragen), äter vit flugsvamp, klättrar på taket, smäller nyårsraketer… Noaböckerna är ursprungligen skrivna på danska, och Noa heter egentligen Bo. Och denne Bo är en typisk representant för danska börja läsa-böcker. För så fort jag läser en börja läsa-bok och av någon anledning hajar till för innehållet – så nog sjutton är den boken översatt från danska.