På norsk. Jeg leser Loe på norsk. Så borde det heta eller? Min utmaning till den här veckan har varit just att läsa en bok på norska, något jag tänkt göra länge, men det har aldrig blivit av. Det är liksom det som är bra med Kulturkollo — att saker blir av. Att läsa på norska (och med norska menar jag i detta fall bokmål) är definitivt att gå utanför normen för mig. Extra lycklig var jag då jag hittade en ny Loe, eller en bok av Loe som jag trodde var ny, men det visade sig att Muleum bara var ny för mig. Redan 2007 kom den på svenska med titeln Gör vad du vill, men för mig var den alltså ny.
Inför läsningen letar jag upp en norsk ordbok online och går bet på första ordet. Jag vet nämligen inte vad titeln betyder. Vad betyder muleum? Ordboken ger inget svar, men jag börjar läsa. Den svenska titeln får sin förklaring ganska snart, då ”gör vad du vill” är de sista orden i det sms huvudpersonen Julies pappa skickar till henne strax innan planet han flyger med kraschar. Med på samma plan finns Julies mamma och bror, vilket betyder att hon som 16-åring förlorar hela sin familj. Muleum är hennes dagbok, som påbörjas ett halvår efter familjens död.
För några år sedan var jag på en föreläsning med Aidan Chambers om läsning och boksamtal. Han talade om att höra det man läste i huvudet. Det hade jag aldrig gjort, men sedan dess har jag tränat upp den förmågan. Nu ”läser” jag med en röst i huvudet när jag behöver koncentrera mig lite extra, eller när orden helt enkelt är lite vackrare än vanligt. När jag läser Muleum hör jag en klar och tydlig norsk berättarröst. Nästan som att lyssna på en ljudbok, men med en uppläsare som ibland blir lite osäker. För det blir jag ibland, men förvånansvärt sällan.
Jag fascineras över de små skillnaderna i språket, som att ordföljden inte är densamma, som t.ex. i meningen ”Han har ikke villet møte blikket mitt”, inte ”min blick” utan ”blikket mitt”. Både form och följd skiljer sig åt. Inte sällan har norskan dubbeltecknad konsonant där svenskan inte har det, t.ex. i ordet hadde, men ibland är det tvärtom, som att skal på norska är skall på svenska.
Favoritord, men den betydelse jag tror de har:
drittlei – skittrött
sannsynligvis – sannolikt
Och de som förvirrade mig:
fliser – kakel
unngått – undvikit
Om jag är färdig? Nej, men jag har börjat. Får återkomma med ännu en rapport senare. Det går inte snabbt att läsa på norsk, utan rolig är det ord som bäst beskriver tempot. Den norska betydelsen då.
Fotograf: Fredrik Arff
För några år sedan lyssnade jag till Hanne Vibeke Holst på bokmässan när hon berättade om den roman hon skrivit om sin far. Knud, den store växer upp på en bondgård på Jylland och blir en av sin generations största danska poeter. Hannes eget författande förhåller sig till sin fars liv som i slutändan blir mycket tragiskt. Berättandet går genom generationerna och på något vis så får jag som läser lära känna både ett land, en tid och en släkt. Jadekatten av Suzanne Brögger är ytterligare ett exempel och en samtida dansk roman där familjeband spelar avgörande roll är Tyrannens barn av Anne-Cathrine Riebnitzsky. Nu blev det väldigt danskt här, dags att bryta mitt malande …
