Att gå på konsert är något jag verkligen tycker om, men ändå gör jag det ganska sällan. Främst för att ståplats och trängsel inte är min grej, men också för att det naturliga sällskapet saknades under rätt många år. Det ändrades när yngste sonen började lyssna mer på musik och dessutom på många artister jag också gillar. Den första stora konserten vi gick på tillsammans var Håkan Hellström på Ullevi i augusti 2022 och jag kan fortfarande minnas den totala glädjen som syntes i sonens ansikte när den första favoritlåten spelades och vi båda sjöng med så högt vi kunde. Just den här känslan av att vara en del av en stor gemenskap är något speciellt. Att översköljas av musiken, gärna musik som du kan varje ton och varje ord av, är en upplevelse som är både fysisk och mental samtidigt. Det är sällan jag känner mig lika obekymrad och genuint lycklig som när jag upplever bra musik live. Det är så speciellt att kunna bli ett med musiken och bara kunna leva just där, just då.
Efter konserten med Håkan Hellström har jag och sonen delat flera fina konsertupplevelser av olika slag. Bland de mäktigaste finns Coldplay på Ullevi, ett band som inte tillhör mina absoluta favoriter, men som bjöd på en fantastisk show. Ullevi som konsertarena är dessutom fantastisk, i alla fall när vädret är bra och musiken når ut. En av de största överraskningarna var när vi såg Billie Eilish Avicii arena i april 2025. Jag har lyssnat på hennes musik sedan hon slog igenom, men trodde kanske inte att den skulle funka så bra live. Jag hade fel. Den energi som Billie Eilish bjöd på förändrades hennes snygga musik till något helt fantastiskt. Extra kul var det när brorsan Finneas dök upp på scenen och hans konsert som vi var på dagen efter tillhör också mina favoritspelningar trots ståplats.
Även om vi (eller jag) väljer sittplats är det sällan vi sitter ner under de konserter vi går på. Det som är härligt med sittplats är att ha sin stol, men faktiskt också att de flesta gör som vi och står, dansar och sjunger med. Det blir som ståplats fast utan trängseln. Sedan finns självklart de mer lågmälda konserterna som den fantastiska konsert med Isak Danielson som vi såg på Konserthuset i Göteborg i december 2024. Det var en musikalisk upplevelse utöver det vanliga och vi pratar ofta om att vi önskar att vi får se honom live igen. Nu när nya låtar börjar släppas kanske det kan hända.
Att sittplats är som ståplats är dock inte alltid fallet, vilket vi fick erfara när vi såg Death Cab for Cutie i London för några veckor sedan. Det blev en fin konsertupplevelse ändå och Troxy var en riktigt mysig lokal, men den brittiska publiken var väldigt mycket mer reserverad och lågmäld än den svenska brukar vara. Konserten var sonens studentpresent och Death Cab for Cutie ett band han lyssnat på i många år, så att få dela den konsertupplevelsen med honom var ändå fantastiskt.
Nu fyller sonen snart 20 år och på väg ut i livet. Att gå med mamma på konsert kommer med säkerhet inte vara något han gör länge till, men jag hoppas ändå att vi får dela några fina musikupplevelser framöver. Vi har i alla fall en konsert med James Blunt bokad i vår.

Jag håller med om det mesta du skriver. Känslan att vara en av många som delar en stark musikupplevelse är svår att förklara. Det händer något magiskt där och då. Jag är dock en av dem som gärna trängs nere på ståplats. Där kokar det liksom extra mycket och känslan blir extra stark. Visst är det på många sätt bekvämt med sittplats – man behöver inte vara på plats tidigt, man behöver inte fundera på var man ska göra av ytterkläder (alt köa till garderob) och man kan vila lite när man vill – men jag tappar kontakten med vad som händer på scen. Sen kommer jag aldrig glömma en Depeche mode-konsert där vi hade sittplatser och jag blev tvingad att sitta ner under Personal Jesus för att personerna bakom skulle kunna se. Men tur att vi är olika! Alla får inte plats nere på plan. 🙂