Kategorier
Novellkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 34 2018

Den här veckan har vi gottat ner oss ordentligt i höstens alla nyheter men har det märkts i vår läsning? Ja, in på våra andra bloggar och kika så får ni se. Kanske kan ni hitta ännu mera tips inför mörka höstkvällar i soffan och pendelbussläsning.

Blodlokan av Louise Boije af Gennäs (Linda)

Bonjour Tristesse av Françoise Sagan (Linda)

Bottenskrap av Jørn Lier Horst (Linda)

Brown girl dreaming av Jacqueline Woodson (Linda)

Englands historia från forntid till 1600 av Dick Harrison (Helena)

Förälskad i trubbel av Sarah Title (Lotta)

Julia och Jack av Anna Lönnqvist (Linda)

När inget annat återstår av Mats Ahlstedt (Anna)

Processen av Malin Persson Giolito

Rött stoft av Ann Cleeves (Helena)

Som om du inte fanns av Kate Eberlen (Linda)

Syskonen av Tessa Hadley (Linda)

Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst (Anna)

Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst (Lotta)

The Beach Café av Lucy Diamond (Linda)

The Dagger and the Coin bok 3, 4 och 5 av Daniel Abraham (Carolina)

Vaggvisa av Leïla Slimani (Linda)

Åtta procent av ingenting av Etgar Keret (Helena)

Ärr av Au∂ur Ava Ólafsdóttir (Linda)

Kategorier
Kulturkoll

De sju (inte tretton!) goda åren

helena-top
Först tänkte jag förstås skriva om Maria Langs klassiska försommardeckare Vi var tretton i klassen till den här veckan. Tretton är mitt bästa magiska tal, jag betraktade det av oklar anledning som mitt lyckotal som barn. Vi var tretton i klassen är också en av de Langdeckare jag läst flest gånger (av de som inte involverar Puck), möjligen för den där försommarstämningen som är så smittande. Men så kände jag verkligen inte suget att läsa den igen och jag visst inte vad jag skulle säga om den som inte redan blivit sagt. Jag var helt enkelt mer intresserad av att läsa den där banangula boken jag höll på med. Så jag gjorde det och fick plötsligt syn på titeln, De sju goda åren, men vänta nu… Sju är ju också ett magiskt tal!

Sju är alldeles definitivt ett magiskt tal och De sju goda åren handlar på många sätt om en magisk tid. När Etgar Keret precis blivit pappa, när han lever sitt framgångsrika författarliv och allt egentligen är ganska enkelt. Om det inte vore för det där med flyglarmen som viner över familjeutflykter, att sonen föds samtidigt som ännu en terroristattack, alla dessa minnen av förintelsen som föräldrarna burit med sig från Europa till Israel. Om det inte vore för pappans cancer. Jag tycker det är så fint det där, att det verkligen är magiskt mitt i allt det som får en att gråta. För det är ju så det är för oss alla. Det är i det vardagliga magin gömmer sig.

De sju goda åren ger en, för mig, ny och upplysande inblick i hur israelisk vardag kan se ut. Hur det är att oroa sig för att barnen ska delta i krig, hur det är att förhålla sig till förintelse och antisemitism, ständigt och alltid. En annan sak som boken lär mig är att Etgar Keret är väldigt rolig, på ett tillbakalutat och nästan nonchalant sätt. Jag tycker mycket om hans totala brist på självförhärligande, och så blir jag glad av hans oerhört kärleksfulla klag på sin fru och det där befriande sättet att se sin son som naturligtvis oemotståndligt underbar, men långt ifrån perfekt. Det får mig att tro att jag skulle gilla Etgar Keret om vi någonsin träffades och inledde en diskussion (om exempelvis de mordiska inslagen i Angry birds eller dumheten i att ens nämna Disneyland Paris för ett barn som inte vet att det existerar, eller något annat av allt det han skriver om i den här boken). Det får mig definitivt att vilja läsa mer av honom.

Titel: De sju goda åren
Författare: Etgar Keret
Översättare: Kristian Wikström
Förlag: Brombergs förlag
Utgivningsår: 2018

Kategorier
Kulturkoll

Ja visst gör det ont när knoppar brister eller vårutgivningen är här

helena-top

Undertecknad har i sedvanlig ordning tänjt en del på temat. Jag tänker att bryta ny mark behöver väl inte vara så vansinnigt stort och långt in i framtiden och inte heller så långt tillbaka i dåtiden. Vårutgivningen har startat och jag har försökt att få en överblick över vad som komma skall inom litteraturen. Vad kan locka denna mörkervurmare a.k.a. eländesläsaren? Nedan listar jag ett urval av det som väckte min nyfikenhet lite extra. Har jag missat något guldkorn, så kommentera, så hjälps vi åt att sondera vårutgivningen. Så här i skrivande stund kan jag tämligen fort konstatera att listan blir ganska lång, vilket gör chansen att hinna läsa allt är en utopi, men, men.

Musan av Jessie Burton, Modernista

“Levande och stark skildring av motsättningarna i Spanien före inbördeskriget, briljant om kvinnor som begränsas av sin tids fördomar.” Lotta Olsson, DN  Tja, what’s not to like?!

Eileen av Ottessa Moshfegh, Modernista

“Eileen håller på att förtäras av bitterhet och självförakt, och kompenserar sina dystra dagar med perversa fantasier och drömmar om att fly till storstaden. Samtidigt fyller hon sina nätter och helger med snattande, förföljelse av en fängelsevakt vid namn Randy, och med att städa upp efter sin pappas alltmer förvridna fyllor.” Eileen låter som en huvudperson att gilla att ogilla.

Här kommer natten av Charlotte Aquilonius, Modernista

“Här kommer natten är ett skräckromantiskt äventyr från ett Stockholm i frostnupen kråsblus, en samtidshistoria som trotsar tiden, om möjlighet och verklighet, om girighet, kärlek, längtan och svek. En roman för alla vuxna i slukaråldern.” Med den säljtexten så är jag såld.

Eliza och hennes monster av Francesca Zappia, Modernista

Enligt förlaget så är denna “En stark och gripande ungdomsroman, rikt och originellt illustrerad med seriestrippar och skärmdumpar. En perfekt bok för alla som älskar Noelle Stevensons Nimona och Rainbow Rowells Fangirl.”

Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall, Albert Bonniers förlag

“Låt oss hoppas på det bästa är en gastkramande uppgörelse, inte bara med döden utan också med livet: med kärleken och föräldraskapet och den moderna relationen och dess inneboende förväntningar.” Japp låter som en bok för eländeseländesläsaren.

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll Lyrikkoll Novellkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Annas bästa 2014

anna-top

Då var det min tur att ta en  sväng genom min kulturkonsumtion 2014. Min lista kommer mest av allt handla om det jag läst, annan form av kultur har tyvärr hamnat lite i bakvattnet i år.  Jag hade en ambition att läsa böcker från fler länder än tidigare år, den utmaningen lyckades jag inte med. 43 stycken länder 2013 blev 43 länder också 2014, antalet deckare däremot de blev rekordmånga tack var all ljudbokslyssning under året. Här kommer ett litet urval av favoriter från 2014:

Årets kulturella höjdpunkt: Inget kan toppa Louisiana Literature. Joyce Carol Oates, Margaret Atwood och say no more.
Årets mest omtumlande: Drömresan till Japan i körsbärstid, med mängder av kulturella inslag. Tempel, trädgårdar och konst. Arkitektur, litteratur och mat. Och typ allt.
Årets konstupplevelse: Lars Lerins utställning på Akvarellmuseet. Hans bilder lämnar ingen oberörd.

Kategorier
Novellkoll Romankoll

Kulturkollo diskuterar måste-läsning del 3

Fortsättni​ng på gårdagens diskussion​ om vilka böcker vi tycker att alla borde läsa någon gång i sitt läsliv.

Dags för Lyran och Fanny att tycka till.

Lyran: Jag har läst varje dag sedan jag i sjuårsåldern lärde mig, möjligen med undantag för dagar jag varit riktigt, riktigt sjuk. Det innebär att jag faktiskt läst en försvarligt stor mängd böcker – av helt olika slag. Hade någon frågat mig om favoriter eller “måste-läsning” för 40 år sedan hade jag sagt Alistair MacLean, för 30 år sedan hade jag pratat om Vibeke Olsson  (favorit än idag) och Marianne Fredriksson, för 20 år sedan hade jag en deckarperiod och läste Minette Walters och Elizabeth George, för 10 år sedan sökte jag efter bra litteratur, men var ofta missnöjd med de deckardrottningar jag läste. Sedan dess har jag börjat läsa klassiker och böcker från “andra” delar av världen och har hittat min nuvarande litterära hemvist. Mina tips är därför tre mycket välkända klassiker Utvandrarsviten av Vilhelm MobergStadsviten av Per Anders Fogelström och Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson.