Mitt under brinnande Bokmässa kommer nu veckans recensionsskörd, som självklart har ett visst fokus på mässan och böcker av författare som är där. Som vanligt har vi kulturkollare läst mycket varierat.
Just one year och Just one night av Gayle Forman (Linda)
Bränd himmel av Gilly Macmillan (Lotta)
The Gospel of Loki av Joanne M. Harris (Helena)
Var är Audrey? av Sophie Kinsella (Johanna)
En oemotståndlig affär av Birgitta Berglin (Lotta)
Superglada magiska skogen av Erik Titusson (Carolina)
Den där frustrationen många av oss känner då och då (oftare och oftare), över samhället och tingens ordning. Den är farlig tror jag. Om vi inte gör något med den. Jag har själv suttit fast i en allt mer destruktiv sociala medier-ström under sommaren, där inskränkta åsikter delas, där omedmänsklighet visas så många gånger att det blir någon slags norm, där den tysta majoriteten helt överröstas av den oerhört ljudliga minoriteten. I det drabbas i alla fall jag av den stora frustrationen och tappar hoppet om mänskligheten och alla former av förändring till det bättre. Jag ger upp.
De senaste veckorna har tonen blivit en annan, tystnaden har gett vika för högljudda protester. Men faran är inte över, kampen har bara börjat.
Felicia Margineanu är en sån där energispridare som faktiskt agerar när det blir för mycket. Som reagerar och gör något åt det som händer. En sån som inte sätter sig ner och tappar hoppet. 17 år gammal satt hon hemma i soffan och såg Sverigedemokraterna bli inröstade i riksdagen, efter ett val där hon inte fått säga sin mening. Hon reste sig ur soffan och samlade ihop en massmanifestation till dagen därpå. Själv satt jag hemma och grät. Det är ok att vara olika, men jag har en hel del att lära av Felicia Margineanu.