Kategorier
Kulturkoll

Turistguide: Välkommen till Fantasyland – här finns något för alla smaker!

carolina-top

Nähä, så du får inte resa just nu pga att en viss C-Don’t-Mention-Its-Name jobbar på världsherravälde? Bara en sak att göra: parkera dig själv i favoritfåtöljen, spänn fast bältet och res till Fantasyland i stället. Just ”resor och resande” är lite av Fantasylands specialitet, faktiskt, så du kommer att bli väl emottagen av ett erfaret team. Och Fantasyland har något för alla – det är bara du som sätter gränserna för ditt eget äventyr, och det är du som bestämmer vart resan går:

  • Skidsemester?
    Lockas du av det här med aktivt semestrande i snölandskap så ska du förstås bege dig till Narnia. Här har vår lokala ledning effektivt undanröjt alla hinder för den eviga vintern. Du får:

    • Djup snö i välpreparerade pister
    • Blanka isar att färdas kilometer efter kilometer på med dina skridskor
    • Fartfyllda slädturer över gnistrande snö
    • Glada snöbollskrig med nära och kära
  • Kompetensutveckling?
    Välkommen till Hogwarts School of Witchcraft and Wizardry! Med bekvämt boende i samma lokaler som undervisningen sker ges du möjlighet att slipa dina färdigheter på de där besvärjelserna som kan vara lite krångliga. Gläns över jobbarkompisarna med din expelliarmus efter sommaren, hota lite häftigt med expertens avada kedavra vid nästa löneförhandling.
  • Vandring?
    Häng på dig ryggsäcken, snöra på dig vandringskängorna och ge dig ut i den storslagna naturen i Midgård tillsammans med andra. Grupper om nio eller fjorton personer finns, och vandringen leds av erfarna, magikunniga ledare som ibland och ibland inte följer med er hela vägen till vandringens slut. Upplev snöstorm i bergen, labyrintiska gångar i underjorden och träffa varelser du inte trodde fanns på riktigt! Vandringsresorna köps som paket med helpension där alla måltider ingår, även elevensies.
  • Stadssemester?
    Vill du uppleva barhäng och vindlande små gränder, besöka museum och uppleva kultur, sitta på uteserveringar och titta på alla människor som går förbi – då kommer du förstås till städernas stad, enorma, fantastiska Ankh-Morpork! Platser du absolut inte kan missa är The Unseen University eller The Patrician’s Palace och du kan köpa till utflykter till Thiefs’ Guild, Assassins’ Guild och till och med en hel dag (eller natt om du föredrar det) med den berömda Stadsvakten.
  • Vinprovning?
    Skäm bort dig själv med en weekend tillsammans med Chade i de hemliga arbetsrummen på borgen i Buckkeep! Du sover i bekväma dubbelrum i anslutning till egen lönntrappa till mästarens lokaler där ni tillsammans får prova och dricka olika viner, drinkar eller varför inte pröva lyckan i några nya tillsatser i dina gamla invanda dryckesmönster? Du kanske blir osynlig, kan flyga, blir ung på nytt? Med lite tur överlever du din semester och kan ta med nya spännande recept hem till vännerna.
  • Hästar och ridning?
    Vill du tillbringa din semesterresa i sadeln tillsammans med vänner som du inte ens behöver öppna munnen för att samtala med? Då kommer du till kungariket Valdemar och tilldelas en alldeles egen vit och gnistrande blåögd companion för en veckas fantastisk samvaro på hästryggen. Upplev fart och fläkt i galopper som är något alldeles extra! Upplev gemenskap 24/7! Njut av färdiga måltider i små vägstationer på lämpliga avstånd under ritten – och du? Du behöver inte ha koll på karta eller kompass – det där sköter din häst, eller förlåt: companion om åt dig. Vad väntar du på? Upp i sadeln, bara!

Bild: Wikimedia Commons

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Minns marken all död?

carolina-top

Några gånger har jag åkt med bil genom Flandern, och inte kunnat förstå att landskapet jag ser där ganska mycket ser ut som det jag själv bor i hemma i Skåne. Helt vanliga åkrar med helt vanlig vete, vanliga häckar, vanliga vägar, vanliga träd….? Hur kan det vara så, och hur kan det se ut som om inget har skett? Samma fält, samma kullar, samma byar med samma namn som när det där för hundra år sedan var söndersprängd lera, söndersprängda människor i ett söndersprängt landskap. Ja, det är hundra år sedan, och ja, det har funnits krig efter det, och ja, naturen läker och tar igen det den förlorat. Men jag förstår ändå inte hur det kan vara samma marker. Att allt inte bara för alltid har förblivit grått och förtvivlat. Att det kan blomma syrener där det en gång sprangs mot kulsprutor?

Jag läste en bok för några år sedan som mynnade ut i liknande tankegångar: att gräset och träden må ha vuxit över all död, men att landskapet liksom ändå minns, och att såren finns kvar länge, länge både i natur och människor hur oskyldigt grönt det än ser ut på ytan: Simma med de drunknade av Lars Mytting. Jo, den handlade om mycket annat också, som flambjörk och potatis, opera och förspillda liv – men det är det här med de läkta (eller inte läkta) slagfälten som har stannat kvar hos mig från den.

J.R.R. Tolkien var med på de där leriga slagfälten i Flandern, och han skrev senare om Döda träsken utanför Mordor i Sagan om ringen-trilogin, fälten där det stod ett stort slag för mycket länge sedan men där naturen aldrig har läkt. Döda träsken är blöta, dimmiga, mörka, och de döda människorna ligger fortfarande kvar i vattnen, och det är en heltigenom vidrig plats. Det är väl kanske så jag tänker att alla slagfält borde fortsätta se ut – som en ständig påminnelse om hur illa vi människor kan göra varandra, hur hopplöst söndersprängt och vansinnigt, och hur vi aldrig, aldrig borde tillåta fler slagfält att finnas.

 

Bilden överst heter Poppies on the Somme och föreställer enligt fotografen Mike McBey, “the area in my picture was part of the front line in the first battle of the Somme, on 1 july 1916”. Läs resten av det han skriver om sin bild här, om vad som hände då på den där vallmoblommande ängen. Det finns youtubeklipp också, filmklipp från 1916. (CC BY 2.0)

 

Kategorier
Kulturkoll

Böcker på film (och TV)

linje-ulrica

Vi befinner oss i det dystraste november och ännu är det ett litet tag kvar innan vi kan börja lysa upp mörker med adventsljus. Vad passar bättre vi den här tiden på året än att ägna sig åt verklighetsflykt i form av böcker, film och TV-serier! Kulturkollo bjuder in till en vecka som kommer att handla om böcker och filmer, men framförallt om böcker som filmatiserats, som långfilm eller TV-serier.

Det räcker med att slå upp sidan med bioannonser i tidningen så ser man att det finns massor av aktuella filmer som har en känd bok som förlaga. Just nu kan man i min stad till exempel se Snömannen som är baserad på Jo Nesbøs deckare, The Glass Castle som också är en gripande roman av Jeanette Walls, skräckfilmen Det efter Stephen Kings kända roman och Korparna av Augustprisvinnande Tomas Bannerhed. Ännu fler exempel på filmer inspirerade av böcker kan man se om man sneglar på barnfilmerna.

Kategorier
Barnbokskoll Grafik- och seriekoll Romankoll

Henning flyttar till Stockholm. Han arbetar hårt. Han dör. Slut.

carolina-top

Jag tycker inte om att läsa avkortade eller förenklade romaner. När jag lyssnade på en uppläsning av Terry Pratchetts Colour of Magic och efter ett tag insåg att det var en abridged version, alltså förkortad, så stod jag inte ut med att inte veta vilka delar i boken jag inte fick höra… Alltså var det bara att efter varje lyssningsomgång (jag lyssnade när jag var ute och sprang) läsa ikapp i vanliga boken…
Men ja, jag inser väl att jag är något rabiat vad gäller det här. I skolans värld används Maj Bylocks förkortade och förenklade varianter av ett antal litterära klassiker flitigt i undervisningen. Många lärare tycker att det är ett bra sätt att presentera klassiker för barn utan att de ska tvingas läsa tjocka och komplicerade böcker. Jo, kanske. Men jag blev helt svettig av att läsa några av de där Bylockförkortningarna. Allt det som liksom gjorde klassikerna till klassiker är ju borttaget!

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Att få komma till Midgård

carolina-top

När jag var tolv år var jag med min kompis och såg Sagan om ringen på bio. Jag hade verkligen, verkligen längtat efter att få se den och var så spänd på hur allt i böckerna skulle bli att se på film. De svarta ryttarna, kummelgastarna, spindeln, Sauron. Moria och Lothlorien. Enterna! Alverna! Jag verkligen älskade dessa böcker över allt annat och kunde knappt bärga mig att få se allt ”på riktigt”. Och visst – de svarta ryttarna var nog bra och läskiga. Men oj, så snabbt de hamnade i Bri. Och vad konstiga orcherna såg ut. Och…nej, nej, nej – inte kunde väl alltihop ta slut efter ungefär halva andra boken? Det fanns ju så mycket kvar som skulle hända?? Och om filmen nu verkligen var slut – visst skulle det väl komma en fortsättning? Så att jag fick se slutet?

Nej. Det skulle det inte. För detta var 1979, och jag pratar alltså om den första  Sagan om ringen (Bakshi), den animerade.  

Kategorier
Romankoll Ungdomsbokskoll

Carolina listar tio fantasyfavoriter

carolina-top

Allting började förstås med Tolkiens Sagan om ringen-trilogi som jag läste när jag gick i femman i slutet på 1970-talet, och läste om och läste om igen efter det. (ja, ja, jag vet att den numera heter Ringens brödraskap men det är svårt att lära gamla hundar sitta. För mig är det Sagan om ringen. I Åke Ohlmarks svulstiga översättning, med just det typsnittet.) Och visst läste jag böckerna om Narnia av C.S Lewis, men blev aldrig lika överväldigad av dem. De är lite väl fyllda av talande igelkottar för min smak.

Sedan tog det ett antal år när jag läste annat – det fanns inte så där värst mycket fantasy översatt till svenska då, och jag var i tonåren och hade en hel bokvärld att utforska så jag saknade inte läsning på något sätt. Men när jag var sisådär tjugo och precis hade flyttat till Skåne så var jag på Malmö stadsbibliotek. Det höll just då på att byggas till och förändras, så skönlitteraturen huserade tillfälligt i ett bunkerliknande rum utan fönster. Längst in i hörnet där hittade jag en hel hylla märkt med ”fantasy”. En hel hylla med böcker och författare jag inte visste fanns. Jag fyllde en väska med böcker, kånkade hem den och försjönk i andra världar. Där och då i den mörka bibliotekshörnan föddes fantasyälskaren Carolina.

Kategorier
Romankoll

Uråldriga hemligheter

carolina-top

Jag älskar hemligheter i böcker! När författaren är listigare än jag och lyckas överraska mig. Jag älskar att få en aha-upplevelse i slutet av en bok, en twist som kastar allt det som tidigare hänt i ett nytt ljus (som i åh-så-smarta Patient 67 av Dennis Lehane eller i jaha-men-så-himla-skönt i En välbevarad hemlighet av Kate Morton). Jag tycker om när någon människa i en bok går och bär på en hemlighet, och när jag sedan får veta vad det är och förklarat för mig varför den här personen kanske tänker och handlar som den gör – fantastiskt. Hela grejen att fundera över någon hemlighet eller något mysterium och sedan få allt förklarat för mig, hur det hänger ihop – älskar det.

(och visst, gillar det förstås i filmer också, men jag ser så väldigt sällan på film så det räknas nästan inte)

Men jag tror att det som lockar mig allra, allra mest är de uråldriga hemligheterna. Rester av sedan länge sedan försvunna civilisationer. Gamla ruiner eller tusenåriga kunskaper som blivit till sägner och sagor.

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll

Jag hade inte varit Carolina utan de här böckerna

carolina-top

I onsdags skrev Lotta en fantastisk bokminneshistoria, där hon räknade böckerne hon växte upp med. Vilken nostalgitripp det var att läsa! Tyvärr kan jag inte skriva något liknande, för jag minns inte exakt vad alla de där böckerna hette som jag plöjde när jag växte upp. Jag förde inte någon läsdagbok, har inte börjat göra det förrän för några år sedan – och oj vad ledsen jag är för det. Egentligen minns jag bara ett enda virrvarr av Wahlströms röda ryggar, framsidor med hästar på längden och tvären, Josefin när hon är med Pappa Far på restaurang, Prins Guling Vitnos när han blir mobbad av de andra fölen, Mats och Päivi i serien om Dunder & Brak, varför lukten i vedboden påminner Karl-Ludvig om Johanna i Förbjudet och Tillåtet, den vita hingsten Windy i den gömda dalen och…Kulla-Gulla! Buck! Hampus och Fideli!

Åh, vad jag har läst och älskat många böcker!

Alldeles nyligen gjorde jag en egen hundra-lista över mina mest älskade böcker på Carolina läser… Men nu när jag här vill skriva om de böcker som betytt mest för mig så var det inte bara att plocka från den listan. De böckerna har jag läst och tyckt om, läst om och rekommenderat andra. Men böckerna i den här listan har alla betytt något särskilt för mig: