Nu har vi inlett temaveckan med att läsa om Carolinas besatthet av Ratata och eftersom vi är årskamrater hon och jag så känner jag väldigt väl igen mig. I mitt liv så var det Gyllene Tider och Depeche som gällde under högstadietiden och sedan blev det Ratata och Pet Shop Boys. Men vad läste vi då, vi som var 13 år när 80-talet inleddes och 23 när det tog slut?
Jag hade liksom lovat att det skulle hetta till i mitt inlägg men det blir nog lite dåligt med det. Jag ska på intet sätt göra mig till talesperson för en hel generation men man kan med rätta kalla oss tantsnuskets generation – om man nu inte tycker att tantsnusk är en något förklenande etikett att sätta på det som faktiskt föregick genren chick-lit. Huvudpersonerna i många av mina Jackie Collinsromaner var ju drivna affärskvinnor som slog sig fram i männens värld, bejakade sin lust och brydde sig föga om vad som passade sig. De ville leva livet och de ville göra det delvis på männenes planhalva. Samtidigt var 80-talet det glamorösa decenniet när yta var superviktig, alla skulle sola solarium, träna och fixa frisyrer. Läppglossa och permanenta och visst minns ni dansmodet med benvärmare och pösjeans? 1983 kom en av Collins kanske mest kända böcker ut och axelvaddarna blev allt bredare, hands up alla ni som läst Hollywoodfruar!