Det finns en serie serier (har suttit en kvart nu och hängt upp mig på det här ”en serie serier” men får släppa det. Vad ska det heta? ”En serie seriealbum?”) som heter Amulett av Kazu Kibuishi. Amulett-böckerna är otroligt populära och ständigt utlånade på skolbiblioteket där jag jobbar. Och visst läser barnen serier annars också (inte så mycket manga nu men i stället upplever till exempel Cronstams Elvis en otrolig storhetstid hos oss) – men Amulett står i en klass för sig.
Jag jobbar som barn- och skolbibliotekarie, och försöker alltså varje dag att få just det barnet att hitta den där boken som drar in dem i en annan värld och förstå böckernas magi. Visst håller jag många bokprat inför hela skolklasser, där jag pratar om bokhögar som innehåller helt nyutkomna böcker blandat med äldre finingar, lättläst och svårare i en salig blandning. Men utöver bokpraten har jag de där samtalen med barnen ute bland hyllorna, där uppdraget är att hitta den där boken.
Det kan vara storläsarna, de där jag har känt sedan de började förskoleklass och som jag vet precis vad de kommer att tycka om. De är förstås lättast. (“Carolina, jag behöver en bok! Vad har du till mig?”) Dem kan jag trycka nya böcker i händerna på, eller lite ovanliga böcker (jag vet att du kommer att gilla den här!), eller helt enkelt böcker i samma stil som dem de redan läst. De lånar, och läser och vill ständigt ha mer.