Tänk er Bridget under småbarnsåren, fast i en svensk förort. Ungefär så men med ett oändligt mycket hetsigare humör. Där har ni Stella som den här boken handlar om och jag känner så sjukt mycket igen mig bara några sidor in att jag inte kan annat än älska den här boken. Visst, hon är oresonlig, hon är kanske inte alltid den mest klipska men herregud, sömnbrist och ständiga pikar från omvärlden och familjen om hur man ska ta hand om sitt hem kan ju förstöra den mest logiska varelse. Nu misstänker jag inte att min man är otrogen som Stella gör, jag har heller inte en djupt rasistisk svärmor eller en syrra med flera ungar som råkar bli på tjocken igen, men det är mer känslan som är så himla lätt att identifiera sig med om man försöker rodda familj, barn, jobb, vänner och någon form av självkänsla och egen personlighet där mitt i. Det är bar så himla roligt och jag hoppas så att det blir fler böcker om Stella eller i alla fall av Jannice Eklöf.