Det började med Vitnos. Böckerna om det gotländska lilla russet med alla sina djurkompisar var en av mina favoritserier som liten. Vitnos skiljer sig en del från alla de andra hästböckerna som följde sen. Här var det Vitnos och hans kompisar som var huvudpersonerna, hade mänskliga röster, och människorna fanns där bara i bakgrunden.
Efter Vitnos tog de ”riktiga” hästböckerna vid. Det var Britta och Silver, Maria och Blå Prinsen, Lotte, Jo , Jill och Pysen. Black Beauty, Svarta Hingsten och Min vän Flicka. Det var Min Häst med Broknäsflickorna och Mulle. Hästarna på Ekeby, Vildhästen från Santander och bokklubben Silverhingsten med nya böcker varje månad. Och hur många av systrarna Pullein-Thompsons bortåt tvåhundra böcker har jag läst? Jag kan idag inte minnas titeln på en enda, men jag vet att jag läst många, många. Som jag älskade mina hästböcker. Jag läste dag ut och dag in och drömde om en egen ponny.