Kategorier
Romankoll

Ett styck facit till inledningsmeningarna

Linda
Tidigare idag presenterade jag tio inledningsmeningar till lika många klassiker. Här kommer facit:

 

  1. “Lydia brukade bada ensam.” ur Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg.
  2. “Musiken kom uppför Via Condotti just som Helge Gram i skymningen vek in på gatan.” ur Jenny av Sigrid Undset.
  3. ”Om jag ska komma att bli hjälten i mitt eget levnadsdrama, eller om denna roll kommer att spelas av en annan, är något som följande blad kommer att visa.” ur David Copperfield av Charles Dickens.
  4. “I begynnelsen fick staden sitt sigill och märke: murar och torn intill vatten.” ur Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström.
  5. Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis.” ur Anna Karenina av Lev Tolstoj.
  6. “Det är en allmänt erkänd sanning, att en ogift man, som är i besittning av en vacker förmögenhet, måste vara i behov av en hustru.” ur Stolthet och fördom av Jane Austen.
  7. “Klockan var fem en vintermorgon i Syrien.” ur Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie.
  8. “Han — för det kunde inte vara minsta tvivel om hans kön, även om tidens mode gjorde en del för att dölja det — var sysselsatt med att hugga efter ett moriskt huvud som hängde ner från takbjälkarna.” ur Orlando av Virginia Woolf.
  9. “Över det röda landet och en del av det gråa landet i Oklahoma föll de sista regnen lätt, utan att sarga den ärriga jorden.” ur Vredens druvor av John Steinbeck.
  10. “Ingenting blir som man har tänkt sig det!” ur Norrtullsligan av Elin Wägner.

Hur många kunde du? Hur många av böckerna har du läst?

 

 

Photo by Debby Hudson on Unsplash

Kategorier
Kulturkoll

Ryssland med ett romantiskt skimmer

Linda
När jag växte upp var Sovjetunionen något skrämmande och under Kalla kriget var jag så otroligt rädd för att de eller huvudfienden USA skulle inleda ett kärnvapenkrig. Det fanns dock också ett annat land, ett Ryssland som stod för något romantiskt och storartat. Det var den sortens kultur jag konsumerade då.

Visserligen såg jag filmatiseringen av Lev Tolstojs Krig och fred från 1956 med bland andra Audrey Hepburn och fick såväl romantiskt skimmer, som en rysk klassiker med stil. Brittiska BBC gjorde 2017 en ny miniserie där Lily James (känd från bland annat Downton Abbey) gör rollen som Natasha Rostova. Just nu går den att se på SvtPlay.

Jag frossade också i böcker om prinsessan Anastasia som enligt sägen (men inte forskare) överlevde när resten av familjen avrättades. Jag såg också något tv-drama där familjen verkligen framstod som offer, vilket de helt klart kan ses som, men de hade ändå levt ett gott liv på andras bekostnad. Just barnen fascinerade mig dock och det är svårt att se på dem som onda människor. Snarare är de ett offer för omständighterna. Det finns mycket skrivet om dem och jag är lite extra nyfiken på Four Sistersav Helen Rappaport.

Sedan läste jag Zoyaav Danielle Steel om och om igen. Berättelsen om den vackra (självklart) unga kvinnan, som var en ung kusin till tsar Nikolaj II och självklart rik, men nu var en fattig flykting. I Paris börjar hon dansa balett, träffar hon en amerikansk soldat som krigar i första världskriget och flyttar med honom till USA.

Det är en fascinerande tid ändå, den efter första världskriget när en ny värld formas på gott och ont. Kanske är Danielle Steel inte den som kan berätta bäst om den. Har ni andra tips på skönlitterära böcker som ger information om Ryssland och Sovjetunionen, utan att vara allt för tunga och tradiga?

 

Photo by Jaunt and Joy on Unsplash

Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll Novellkoll Romankoll

Vilka får Nobelpriset?

lyran-top

Varför ska man läsa Nobelpristagare? Är inte de bara mossiga gubbar som skriver så tillkrånglat som möjligt? Hade ni frågat mig för 10 år sedan hade jag nog svarat att jag inte alls läste några konstiga pristagare. Och nu har jag i stället gjort det lite till en sport att läsa dem. Jag gillar ju att utmana mig och testa gränser. Och till min förvåning har jag hittat både gubbar och gummor som inte alls skriver krångligt. Och till och med en del av det krångliga kan vara intressant har jag upptäckt.