Kategorier
Kulturkoll

Årets sista vintersöndag

Ja, vecka 8 är enligt den traditionella kalendern årets sista vintermånad. Mars, april och maj utgör årets vårmånader, men vi vet ju alla att i praktiken kan både mars och april ha rätt ostadigt väder och våren kan både komma tidigt och sent.

Hur som helst tänkte jag att jag skulle utnyttja att det än så länge är vinter och fira dagen med att köra en riktig vinterdag. Först drar vi ut i skogen hela familjen för att gå på Mulleskola, fika och dricka varm choklad. Så mycket vinterljus som möjligt. Efter lunch blir det skridskoåkning utomhus. Jag har inte stått på ett par skridskor på åratal och vi får se om jag faktiskt ger mig ut på isen eller låter barnen prova själva med sin pappa i år. Sedan tar vi myssöndag i soffan, ser på film och plöjer böcker då vi drog hem en hel hög med nytt från biblioteket i veckan. När mörkret sänker sig så tänder vi ljus och lagar något riktigt vintergott på rotfrukter och bönor och drömmer om vårens primörer.

Kategorier
Kulturkoll

Tunnlar vi minns

carolina-top

Jo, visst pratar vi om ljuset i slutet av tunneln den här veckan, och visst älskar jag den här tiden på året när morgnarna och kvällarna långsamt blir ljusare och livet åtevänder. Vintern kan för min del dö och aldrig återvända. Men… tunnlar! Tunnlar är otroligt lockande, och jag tänker skriva om dem i stället för om ljuset de leder till. Tunnlarna är ju vägen som gör mödan värd, och de är lockande och mystiska och kan leda till helt okända ting helt förutom det där ljuset. Frihet, till exempel. Skatter. Andra världar… Det är inte för inte som jag har lagt ner ett okänt antal timmar på att i datorspel vandra runt i tunnlar på jakt efter gömda eller bortglömda saker. Vad finns bakom nästa krök? En dörr? Ett monster? Öppningen ut? Skräp? En skattkista fylld med guld och värdefulla artefakter? Detta dungeon crawling (hej exempelvis Ultima Underworld I + II) är för mig den bästa sortens datorspelande, och i början satt jag dessutom och kartlade för hand (på rutat papper) tunnlarna jag sprang runt i.

Ultima Underworld I – The Stygian Abyss… och nu blev jag sugen på att ladda ner det där och spela igen. Trots kartonggrafiken och midi-musiken. Spelkänslan!!
Kategorier
Kulturkoll

Veckoutmaning: Vad ser du fram emot i (v)år?

Vi riktar blickarna mot ljusare tiden den här veckan på Kulturkollo och nu vill vi gärna veta vad du tror kommer att hända för positiva saker i vår och i år? Det kan handla om det stora, klimatförändringar eller avtal, men också om det lilla. Ett efterlängtat boksläpp. Ett Kultursamarbete. Att trädgården äntligen ska förgyllas av tomater, gurkor och en sprillans ny rosenbuske. Kanske ljusterapi? Kort sagt, något som får dig att må bra.

Själv har jag beslutat mig för att plocka upp en gammal eftersatt hobby, nämligen målning. Jag har aldrig målat särskilt bra, men tycker det är härligt skönt att kladda runt med färg när hjärnan är överarbetad. Tiden och platsen finns inte just nu, men när ljuset kommer så kommer jag även kunna flytta ut i trädgården och förhoppningsvis ställa upp ett stafli. Då får jag även den bonusen att jag får i mig mer solljus och d-vitamin. Jag hoppas också på att buskarna ska börja blomma lite mer så jag får lite mer färg att inspireras av därute. För 2018 ska bli ett färgglatt år, eller hur? Rosa, grönt, gult och himmelsblått i alla nyanser.

Vad ser du fram emot? Vad ser du för ljuspunkter i livet i vår? Som vanligt går det bra att svara i egen blogg, eller någon annanstans, men lämna gärna en kommentar nedan så vi hittar till dig.

Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Kulturkoll Lyrikkoll

Jag ska banne mig rita själen och behovet av en vante

Våren och ljuset är på väg men i mitt liv är det ganska dystert just nu. Var finns de yllevantar som skyddar oss från själens frossa?

Själen rymmer så många känslor och ibland kan det vara svårt att sortera dem alla. I Michal Snunits underbara Själens fågel så kan både stora och små som behöver lite hjälp på traven med sorterandet, och öppnandet av lådorna med för den delen, få en handfast bild över innehållet. Boken börjar:

Djupt djupt inom oss finns själen.

Inne i själen,
mitt inne,
står en fågel på ett ben,
en fågel som heter Själens Fågel:
Den känner allt som vi känner.

Bilden här till vänster är gjord av en nioåring jag känner och visst kan det rymmas arg, stolt, glad, modig, ledsen och snällhet i själen. Och kanske går livet liksom lite enklare om man åker skateboard vägen fram?

 

En som på sjuttiotalet bestämde sig för att banne mig rita själen var Gunilla Bergström. Hennes utställning med samma namn kan man nu se på Akvarellmuseet i Skärhamn. 

Utställningen visar originalillustrationer till ett antal Alfonsböcker, filmen som är baserad på den allra första Alfonsboken: Godnatt Alfons Åberg och dessutom finns några små lekmiljöer för de allra minsta. Jag tyckte mycket om att se bilderna ur de välkända böckerna och som vuxen har jag alltid gillat den speciella collageteknik som Bergström använder. Tapeter, tidningar, lager på lager tilltalar mig nu men jag minns att jag som barn inte riktigt tycket att det var ”fint”. Bildspråket tilltalade inte mig då men desto mer nu!

Bergström berättar i den inledande texten att hon hade en ambition att skildra barns vardag och barns inre före det yttre. Texterna är inte några humoristiska äventyrsberättelser utan de är förr frågor som är existentiella och som kan fungera för alla åldrar. Det är nog det som gör böckerna så älskade, man kan läsa dem på så många plan och både riktigt små och helt gamla kan få ut så mycket av dem. Det handlar om utanförskap. Rädslor. Utsatthet. Kamratskapets olika sidor. Familjelivets oväntade komplikationer. Lyckans universella principer. Det inre och det yttre. Det stora i det lilla. Bjuder här ett personligt bildspel från min utställningsupplevelse:

Stort tack till Gunilla Bergström som bestämde sig för att rita själen med alla dess olika lådor! Ibland kan man ju ändå önska sig att livet var som en vante – en sån där som är varm och go och där alla ryms. Det skulle kanske vara nog för att avhjälpa själens frossa!

 

Kategorier
Kulturkoll

Ljuset i slutet av tunneln

Vecka 8 innebär inte bara Sportlov och skidor för många utan också att vi äntligen, äntligen går mot ljusare tider. Snart är vi inne i månaden mars och även om det brukar innebära både, regn, rusk, slask, snö, kyla och vind så brukar solen lysa allt oftare och vintergäck och snödroppar lysa upp trädgårdar och vägkanter på allt fler platser runt om i Sverige. I vår trädgård har vi både knoppar och gult och vitt sedan flera veckor tillbaka och man vill faktiskt vara ute mer och mer redan. Så härligt att börja längta ut i naturen och i skogen igen. På söndag startar Mulleskolan för barnen och ett par dagar har det faktiskt redan varit så ljust att jag nästan har fått huvudvärk och behövt solglasögon. Snart är den här. Våren. Fågelsången vittnar om det och jag vill också hoppas att vi går ut ur en mental vinter och in i ett hoppfullt år då värmen sprider sig även mellan människor i allt större utsträckning.

På Kulturkollo ser vi också fram emot ljusare tider på många sätt. Ni hänger väl med?