När jag och maken reste i Oceanien och Asien för många år sedan (vill inte tänka på hur många) var det vissa som sydde fast flaggor på sina ryggsäckar, för att visa varifrån de kom. De allra flesta var från Kanada och de vi pratade med berättade om viljan att visa att de inte var från USA. Jag har tänkt på det ibland, då jag insett hur lätt det är att glömma bort att Kanada ens finns den tid på året då det inte är hockey-VM.
Själv har jag länge drömt om att åka till Kanada. Eller egentligen inte till Kanada, utan specifikt till Prince Edward Island. Möjligen en sväng till Halifax också, men resten av landet kan vara. Varför? För att Anne på Grönkulla utspelar sig på den lilla ön i Nova Scotia så klart. Prince Edward Island var min barndoms paradis, en mytomspunnen plats där allt kunde hända, alltid i ett lagom trevligt tempo. Jag vet inte när jag insåg att ön faktiskt finns på riktigt, men klart är att jag velat resa dit så länge jag kan minnas.
Det finns faktiskt ännu ett skäl att besöka Halifax, förutom att namnet är otroligt coolt, och det är att sångerskan Sarah McLachlan kommer därifrån. Jag absolut älskar Sarah McLachlan, men hade pinsamt nog inte koll på att hon är från Kanada. Lit symptomatiskt för hur i alla fall jag ser på Kanada, dvs väldigt lite. Därför har jag, med hjälp av minnet och google, bestämt mig för att ta er med på en kulturell resa genom Kanada, helt enligt mitt eget, subjektiva urval.