Ett av mina starkaste barndomsminnen är när vi åkte hem sent om kvällen från något kalas och jag låg i baksätet och studerade stjärnhimlen genom bakrutan. På landsbygden där jag växte upp var det kolmörkt och min fascination inför stjärnhimlen började där. Jag ser nu till min glädje att det har kommit ännu en fin faktabok från astronomen Marie Rådbo. Hon är forskaren som med sina lättlästa och mycket intressanta faktaböcker för alla åldrar lockat många att gå ut i natten och skåda stjärnor och fundera kring rymdens gåtor. Mitt allra första möte med hennes texter var det fantastiska läromedlet för lågstadiet: Universumsboken. Den kom redan 1993 och används fortfarande i skolorna.
Sedan följde för mig läsning av Finns det liv i rymden? och Rymdens gåtor tillsammans med dottern som var i den frågvisa åldern. Självklart måste jag nu låna och läsa Stjärnhimlen – Bortom gatlyktor och neonljus. Jag vill också gärna ladda ned och läsa Marie Rådbos essä: Ögon känsliga för stjärnor: en bok om rymden. Vinterns kvällshimmel är verkligen perfekt att stanna upp inför. Det är något med en stjärnklar natt som lockar!
Jag började fundera över vem som skulle kunna svara på frågan hur det känns att vara helt omgiven av stjärnor så jag mailade helt enkelt Christer Fuglesang. Sveriges hittills enda astronaut borde ju ha några tankar om ämnet stjärnklart, eller hur?