Kategorier
Kulturkoll

Längtansfilm

helena-top
När jag funderade kring vilken sorts nystart och längtan jag skulle skriva om idag så snuddade jag förstås vid höstens utgivning av böcker. Sen tänkte jag lite på vad som är riktigt mysigt en regnig höstsöndag och kom fram till att jag gärna vill göra ett biobesök med er. När jag sedan kollade vad som ligger i beredskap för oss den här säsongen så insåg jag att det nästan går att kombinera det där med bok och film. För visst kommer Downton Abbey som film, och visst är det dags för en ny Toy story, men de filmatiserade böckerna äger verkligen i höst. Kolla här bara vad som är på gång:

En komikers uppväxt
Egentligen borde jag inte ha blivit förvånad när jag hittade en filmatisering av Jonas Gardells roman i listan över höstpremiärer. Tv-serien med Björn Kjellman var förvisso fantastisk, men den har 27 år (!) på nacken, precis som förlagan, det kan vara dags för en nytolkning. Filmen har premiär i oktober.

Var blev du av Bernadette
Jag har inte läst Maria Sempers roman Var blev du av Bernadette (Lotta har gjort det och hon gillade), men kombinationen av Cate Blanchett och Richard Linklater bådar gott. Filmen har premiär i mitten av oktober.

Det kapitel 2
Mardrömmen och kampen mot ondskan sådan den ser ut i Stephen Kings fantasi fortsätter. I början av september är den här och den ska tydligen vara tre timmar lång…

The goldfinch
Denna filmatisering av Donna Tartts bok kan jag tänka mig att många längtat efter. Själv är jag kluven, jag gillade romanen samtidigt som jag ogillade den och tyckte att den var väldigt tung och jobbig. Jag har ju ingen anledning att tro att filmen ska bli annorlunda, och ändå lockar den mig, på samma sätt som jag ändå ville (och inte ville) läsa ut boken när det begav sig.

Jag tror inte att vi behöver oroa oss för att sakna anledningar att boa in oss i biomörkret när hösten kommer.

Kategorier
Kulturkoll

Kom, kom alla höstens böcker!

Lotta

Höst kan vara mörker och död – men det kan också vara nytt och fräscht. Något av det bästa med hösten är alla spännande boksläpp vi har att se fram emot. Här är något av det jag ser fram emot att läsa i höst.

En halv värld bort av Mike Gayle

I oktober kommer nytt och fräscht av Mike Gayle, en rutinerad och pålitlig ladlit/feelgood-författare. Det är hans trettonde roman. Norstedts skriver i sin katalog att En halv värld bort är den första romanen som publiceras i Sverige – vilket vi gamla Gayle-fans vet att inte stämmer.  Jag har läst honom på svenska flera gånger, då han publicerats både av B Wahlströms och Basil. Av beskrivningen låter En halv värld bort som mer allvar och mindre humor, inte som en ny Konsten att fylla 30 (eller 40), men jag tror det kan bli riktigt bra.

 

Berättelsen om Nahr av Susan Abulhawa

I oktober kommer också Susan Abulhawas nya bok. Hon har skrivit en av mina absoluta favoritböcker Morgon i Jenin, så jag ser mycket fram emot att läsa denna. Som i tidigare böcker så är det Palestina och ockupationen som är navet, och jag är säker på att Berättelsen om Nahr kommer att vara en poetisk, vacker och gripande historia, berättad av en stark och viktig röst.

 

 

Drömmarna av Karen Thompson Walker

Äntligen är Karen Thompson Walker tillbaka med en ny roman. Hennes undergångshistoria En tid för mirakel var en sån där bok som kramar om hjärtat lite extra när man läser, och jag hoppas att Drömmarna ska ge mig något av den känslan. Den här gången handlar det om en sömnepidemi.

 

 

 

Resten av allt är vårt av Emma Hamberg

Jag älskar Emma Hamberg punkt. Jag älskar allt hon skrivit och är övertygad om att jag kommer älska även denna. Den här gången har hon utgått från sig själv och sitt liv för att skriva den här berättelsen om kärlek. Och det kommer att bli så bra, det är jag säker på.

 

 

 

Offer 2117 av Jussi Adler Olsen

Jussi är tillbaka! Med en ny Avdelning Q! Hurra! Den här gången får vi veta Assads historia. Åh vad jag ser fram emot att få läsa denna, men jag får hålla mig ända tills november.

 

 

 

Vilka titlar ser du fram emot? Tipsa i kommentarerna!

Kategorier
Kulturkoll

Att vårda läslusten under hösten

helena-top

Äntligen! Äntligen, har jag fått igång läslusten rejält. Jinxar jag den nu?! Bara för att jag skriver det här. Nej, nu ska den vårdas. Mitt läsår 2019 startade ganska starkt och jag läste som bara den de första två månaderna. Tro det eller ej, men min lässvacka varade sen från februari fram till en tveksam start i slutet maj. Ja, detta förvånade även mig för det är under årets sista månader som den vanligtvis inträffar och inte heller brukar den vara så långvarig.

I slutet av maj hade vi här på kollot temat Debuter och debutanter och det var där jag tvingade mig till en bok och med facit i hand blev det ju väldigt bra. Sen gick det par veckor och jag kände att det här med läslust är något som tydligen inte kommer bara så där. Så som den strateg jag är fick jag lägga upp en läsplan för att komma igång igen. Min initiala tanke var att välja en bok som jag redan på förhand visste att jag borde uppskatta och då blev det Allt jag fått lära mig av Tara Westover och därefter handlar det om väl valda titlar där tema, genre och investerad energiomvandling skulle varieras för att upprätthålla detta nyvunna intresse. “The rest is history”, så att säga och jag har lyckas hålla i min läsning.

Nu kommer vi dock snart in i fas två där det stora mörkret dränker landet och sinnet. Vad ska jag nu göra för att hålla i denna nystart? Eftersom lagd strategi har haft en positiv effekt, så varför sluta med ett vinnande koncept? Vad kan då höstutgivningen erbjuda mig? Här följer ett litet axplock av godbitarna som är på gång (med reservation att alla förlag ännu inte flaggat för sin höstutgivning).

Som den mörkervurmare jag är så fastnade jag för Torbjörn Flygts Släkte, som “är ett relationsdrama från Sveriges baksida, från slättlandens, bilvrakens, missbrukets, småkriminalitetens och eternitfasadernas land. Torbjörn Flygt skildrar dem som befolkar detta land med medkänsla och inlevelse.” Kom nu i augusti.

Redan utgiven är också Max Porters Lanny. Jag har ännu inte läst något av Porter så det kommer bli en ny bekantskap. Max Porters efterlängtade nya roman är lika osannolik som den är djärv, märklig och fantastisk. Det är en salig blandning av fabel, folksaga och roman med inspiration från muntlig berättartradition. Resultatet är ren magi och storartad litteratur, en bok full av uppfinningsrikedom och hejdlös berättarglädje. För övrigt är boken nominerad till Man booker prize 2019.

Sen känner jag att ett seriealbum vore på sin plats. I dagarna kommer Liv Strömquists senaste verk: Den rödaste rosen slår ut. Älskar Liv Strömquist! “Med hjälp av Beyoncé, Sören Kierkegaard, smurfarna, sociologisk teori, missnöjda dokusåpadeltagare, Platon och många fler söker hon svar på frågan om varför vi känner så lite. Kan vi styra förälskelse? Och vad är det egentligen som händer när kärlek tar slut?”. Den bara måste läsas!

En annan titel ur augustiskörden som fångar mitt intresse är Våra tungor smakar våld av Saga Becker. “Saga befinner sig i ett gränsland. Utan tilltro till sin egen existens står hon till förfogande för andras lustar. Det är en lömsk trygghet där kroppen är vapen och skådeplats; männen brottslingar och beskyddare. […] En hudlös relation tar sin början och blir startskott för en kamp på liv och död. Men går det att förändras i en värld som förblir densamma?”

Okej, en augustibok till: Hästpojkarna av Johan Ehn. “I tjugotalets Tjeckoslovakien växer två pojkar upp på ett barnhem. När den ena behandlas illa, rymmer de och får jobb på en cirkus där de utför de mest häpnadsväckande konster på hästryggen. Cirkusen tar dem vidare till Berlin och den mytomspunna och normbrytande klubben Eldorado. Medan pojkarna börjar förstå vad de egentligen känner för varandra, tar nazisterna makten och samhället hårdnar snabbt omkring dem.” Låter intressant, eller hur?

Niklas Natt och Dags har skrivit en uppföljare till succén 1793. Jag fick tyvärr inte bloggat om föregångaren, men jag gillade den skarpt. Så klart jag också måste läsa 1794, som den historienörd jag är. “I den andra delen i Niklas Natt och Dags ”Bellman noir”-trilogi, får vi åter följa Mickel Cardell och Anna Stina Knapp och den myllrande och ruttnande värld som är deras, där vad lite som återstår av den gustavianska ärans prakt är statt i sönderfall.” I 1793 gillade jag särskilt mörket, skiten och den trovärdiga miljöskildringarna. 1794 kommer i september.

Samma månad kommer Tayari Jones Ett amerikanskt äktenskap, som “är berättelsen om en kärlek som aldrig tillåts mogna. En drabbande och insiktsfull roman om ras och klass i dagens USA. Han är ung affärsman, hon en lovande konstnär. Men precis när de ska inleda sitt liv tillsammans, händer något som sliter dem isär.

 

 

 

 

 

Nu kan det vara dags med en historisk vinkel igen. I oktober kommer Elisabeth Östnäs Häxorna, som verkar väldigt intressant. “Året är 1711, kriget har utarmat folket och pesten härjar i Skåne. Den unga, egensinniga Isabella vill bort från sin hemby och allt skvaller. Hennes mor kallades häxa när hon levde och mostern är läkekvinna, så de mest religiösa spottar efter flickan. Själv tror Isabella inte på magi, utan på logik och medicin. […] En katastrof drabbar trakten och i sökandet efter en syndabock vänds snart blickarna mot de helande kvinnorna.”

I oktober kommer också Svartstilla av Susanne Skogstad och som verkar ligga mitt melankoliska läshjärta nära. “Obarmhärtiga frågor om en gammal människas rätt till sitt eget liv, till sin sorg, sina minnen, sin kropp och sin framtid ställs i ett poetiskt och mångfacetterat porträtt av ett äktenskap och ett liv som långsamt sjunker ner i svartstilla. Ett svartstilla som den gamla kvinnan alltid burit med sig, som bara hennes make, fadern till hennes barn, har kunnat skingra. Skarpt och skoningslöst blottas en djupt berörande berättelse om den stora kärleken och en bottenlös sorg. När ens ”du” är allt och inget finns kvar när ”du” är borta.”

Ovan känns som en fängslande blandning och förhoppningsvis kan jag mota den höstliga lästorkan i grind. I sedvanlig ordning har jag säkerligen missat flera godbitar, så tipsa mig gärna.

Kategorier
Kulturkoll

Veckans utmaning – vad ser du fram emot?

helena-top
Den här veckan ägnar vi oss åt nystart här på Kulturkollo och vi gör det förstås eftersom hösten är i antågande och att det för många av oss markerar en tid för just nya tag och nya vanor. Hösten i sig kan man ju tycka lite vad man vill om, vissa (som jag) gillar och andra ogillar å det grövsta. Men jag hoppas ändå att de flesta av oss har något litet att se fram emot i det som komma skall och det tänker jag att vi ska ägna oss åt i veckans utmaning.

Jag tycker om hösten av många anledningar och många av dem har med naturen och dess förändringar att göra, sen gillar jag också att tända ljus, krypa ner under en filt och hänge mig åt mys. Jag har också några fina kulturella aktiviteter inplanerade som jag ser fram emot. Men jag är inte nöjd där förstås, jag vill gärna veta vad du ser fram emot särskilt mycket i höst.

Skriv ditt svar på din egen blogg eller i dina sociala medier, lämna en kommentar i detta inlägg så att vi hittar ditt svar. Tagga oss gärna om du använder instagram eller Facebook så att vi hittar ditt svar också där.

Bild från Pixabay.

Kategorier
Romankoll

Den lilla skolan vid havet

Linda
Nu finns inte Jenny Colgans Class: Welcome to the Little School by the Sea översatt till svenska, men jag misstänker att titeln på svenska skulle bli just Den lilla skolan vid havet. Boken gavs ut för mer än tio år sedan och under pseudonymen Jane Beaton, men gavs ut igen 2016 och då under namnet Jenny Colgan. Även en uppföljare, med titeln  Rules:Things are changing at the Little School by the Sea gavs ut på nytt 2016. Året därpå skrev Colgan kontrakt på två böcker till i serien och den första, Lessons: Fresh starts at the Little School by the Sea kommer senare i höst.

Huvudpersonen i Class är läraren Maggie Adair, som lämnar pojkvännen Stan och flyttar till Cornwall för att jobba på Downey House, en internatskola för flickor. Boken sträcker sig över ett skolår, från de första, osäkra dagar som ny lärare, till skolavslutningen. Det blir ett händelserikt år, såväl yrkesmässigt, som personligt. Det är en omställning att byta från en ganska stökig skola, till en som på pappret ska vara välfungerande. Riktigt så ser det inte ut, vilket Maggie inser ganska snabbt. Grannskolan, som är en internatskola för pojkar, spelar också en viktig roll i Class. Dels för att en av lärarna David, som brukar promenera med hunden Stephen Daedalus, är väldigt trevlig, men också för att dess elever blir delaktiga i den föreställning som Maggie är med och planerar. David är för övrigt helt baserad på David Tennant, som spelade Doctor Who, något som Jenny Colgan kände sig lite generad över när böckerna publicerades på nytt.

Boken följer också några av eleverna, vilket på ett sätt är ganska trevligt, men det bidrar samtidigt till att Class känns lite splittrad. Den av eleverna som är lättast att sympatisera med är Simone, som har fått möjligheten att gå på Downey House tack vare ett stipendium. Hon älskar att gå i skolan, men har aldrig riktigt passat in. Nu hoppas hon få lära sig mer och dessutom få vänner. Fliss är en av hennes rumskamrater och hon är definitivt inte glad över att börja på Downey House. Istället känner hon sig totalt oälskad och är riktigt förbannad på sina föräldrar som skickat iväg henne.

Det är mycket jag tycker om med Class. Internatskolor är alltid internatskolor och miljön är härlig. Däremot har jag svårt att få grepp om de många karaktärerna och därför blev boken liggande ett tag, innan jag faktiskt läste ut den. Jag kommer att läsa vidare, det är jag tämligen säker på och det ska bli intressant att se om det blir någon skillnad nu när det gått några år och Colgan utvecklats som författare. Fördelen med Class är att den inte är så tillrättalagt, vilket kan bli ett problem om samma koncept ska användas om än i olika miljöer.

Som lärare kan jag leva mig in i Maggies inledande pirrighet för att möta de helt nya eleverna och den inte sällan intensiva frustrationen över att elever inte alltid gör som man säger. Jag fnissar också åt den smått absurda situation när hon tappar humöret fullständigt inför skolinspektörerna som är på besök. Det är lätt att relatera. Själv har jag ett par arbetsdagar kvar innan eleverna dyker upp. Två klasser känner jag redan, men en är helt ny. Det är alltid spännande och se vad det är för individer som dyker upp.

 

Photo by Bill McBee on Unsplash

Kategorier
Kulturkoll

Mot nya äventyr, eller nu börjar vi om, eller glad nystart, eller…

helena-top
Efter en lång sommarserie med namnsdagsfirande och ett avslutat femårsjubileum är det nu dags för en gammal hederlig temavecka igen. Äntligen!

Det känns som rätt nyligen som jag höll i en vecka här på Kulturkollo som hade våren och dess ljuvlighet som tema. Nu är det snart dags för hösten att göra sitt intåg och återigen är det jag som håller i trådarna. Och sanningen är faktiskt den att hur mycket jag än tycker om våren så älskar jag hösten ännu mer (det är ju så att jag otycker om en enda årstid och det är vintern, men den avskyr jag å andra sidan med ett inte alls särskilt resonligt hat). Min enda invändning mot hösten är att jag tycker något lite mer om att vara ledig än om att jobba och jag gillar tillvaron när barnen har sommarlov och inte måste väckas bättre än det som för oss senare i veckan. Men det där brukar falla på plats när vi väl är igång.

Vad jag gillar med hösten (som jag vill poängtera att den inte är här än, nu är det sensommar, men snart, om några veckor)? Luften som går att andas, dramatiken i naturen, färgerna, döden i livet och livet i döden, vemodet, nystarten. Och det är just den där känslan av att starta om på ny kula så här dags på året som vi ska utforska lite närmare den här veckan när temat är just Nystart.

Bild från Pixabay.