Kategorier
Barnbokskoll

Imperiets arvingar – hejdå vardag, hej hyperrymden….!

carolina-top

Jag tycker väldigt mycket om bilden som är på främre pärmens insida i Bortförda av Oskar Källner och Karl Johnsson. Den är på Tien & Adam, som står och är unga, odödliga, coola och kära på Hultsfredsfestivalen:

Nu är det inte Tien och Adam som är huvudpersonerna i den här serien, Imperiets arvingar,  där Bortförda är den första delen. Nej, det är deras barn, Alice och Elias. Det har alltså gått ett antal år sedan rockfestivalkortet togs, pappa Adam har lagt ner rockstjärnekarriären och är nu bilmekaniker, och mamma Tien är någon typ av forskare som behöver gå ut i skogen med jämna mellanrum för att läsa av mätinstrument som är placerade där. De bor alla fyra i ett hus i ett villaområde i Uppsala, har fredagsmys, två bilar (varav den ena är en kärleksfullt restaurerad gammal Volvo PV som Tien fått av Adam) och är väl ganska vanliga på det hela taget.

Förutom den lilla detaljen att mamma Tien inte är en människa.

Men det får inte Alice och Elias veta förrän de är på väg bort från jorden i rymdskeppet Stillheten, tillsammans med en jättestor ödla i figursydd uniformsjacka, en blå kvinna med snyggt musklade armar (fast den ena är i metall) och en fågel. Fågeln är också stor, och dessutom bästa piloten på flera ljusårs avstånd. Personalen består även av en grodig typ som gillar musik och dåliga skämt, men han dyker inte upp förrän i bok 2 i serien, Järnrosen.

Jahaja. Hur?? Varför?? Och vad hände med pappa Adam?

Hur? … jo, mamma Tien försvinner, hennes barn ger sig ut i skogen Lunsen för att leta reda på henne men stöter i stället på en rymdvarelse med dålig attityd och kniv.

Varför … jo, Stillhetens personal och Alice och Elias vill alla samma sak: hitta Tien. Eller Parishvi som  hon egentligen heter. F.d rymskeppspilot, och hon kommer alltså inte alls från Vietnam som barnen alltid har trott.

Och vad hände med pappa Adam? … Alltså, jo, han blev tagen av polisen, misstänkt för vara inblandad i Tiens försvinnande och eventuella död.

Så nu sitter Adam i häkte i Uppsala, hans fru är borta och hans barn är på väg i hyperrymden mot en rymdstation. Inte en bra dag för Adam. En riktigt dålig dag för Adam, faktiskt. Overkligt dålig.

Men de här böckerna? Jag gillar dem! Mycket! Jag har läst både Bortförda och Järnrosen, och vandrat runt på rymdstationen tillsammans med barnen och den dansante grodmekanikern, läst om besvikelse över middagsutbudet ombord (larver…) (och vegansk lasagne fanns inte alls, hur dåligt??) och fått ana lite mer om varför serien heter som den heter: Imperiets arvingar. Gissa vilka???

Titel: Bortförda (1) + Järnrosen (2)
Serie: Imperiets arvingar
Författare: Oskar Källner
Illustrationer: Karl Johnsson
Utg år: 2020
Förlag: Rabén & Sjögren
Ålder: ca 9-12 + alla andra som gillar sci-fi och alldeles särskilt rymdopera-varianterna

 

Bild: Pleiades, Wikimedia

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll

Två rymdiga vårlängt

carolina-top

Det är likadant varje år så här dags på året – hela mitt väsen fylls av längtan efter allt det som ska komma. Ljuset är på väg tillbaka (ja!!), fåglarna börjar lite försiktigt öva upp sig inför konserttiden, marken ser död och smutsig ut men under den så gror det, vaknar, sträcker på sig… och jag längtar. Efter att kunna ge mig ut på löptur i skogen efter jobbet, att kunna ta en kvällspromenad i sol, att ge mig ut på lyssna-på-näktergalen-turer så där i slutet på maj, att sätta mig på trappan till huset i förmiddagssolen med en kopp kaffe utan att frysa ihjäl, att stå och vara varm i ansiktet och på framsidan och kall på baksidan när jag står vid valborgselden, att se forsythians smällgula fantastiskhet lysa upp en kort tid, för att inte tala om de galna dagar när körsbärsträden blommar och hela instagram blir rosa. Att sova med öppet fönster och vakna till koltrasten. Att plantera penséer. Att lägga mig i vitsippor. Att…. ja, jag längtar….! Och snart, alldeles snart, nästan nu, är det dags för allt det där.

Men inte bara det! Jag har två boksläpp att längta efter också! Och bägge har med rymden att göra, och bägge kommer nu i vår:

Mitt första rymdlängt kommer i slutet på mars, och är en ny barnboksserie jag är väldigt nyfiken på: Imperiets arvingar. Den är skriven av Oskar Källner och illustrerad av Karl Johnsson, och vad jag förstår vill man att detta ska vara nya PAX-serien – fast i rymden. Syskonen Alice och Elias ska dra ut i Lunsen-skogen utanför Uppsala i jakt på mamma som försvunnit, och där träffa på något helt annat. (Och förresten? I sommar? Då ska jag också till den där Lunsenskogen, eftersom årets upplaga av O-ringen, mitt mesta och roligaste sommar-måste, går i Uppsala. Och jag längtar till det också.)

Både del 1 och 2 släpps samtidigt, och heter Bortförda och Järnrosen:

Mitt andra rymdlängt kommer i maj, och är femte boken om en viss AI som kallar sig själv ”Murderbot”. En någon som allra helst skulle vilja ägna alla dygnets timmar åt att läsa böcker och kolla på nedladdade filmer och serier, men som hela tiden blir indragen i människornas business, och som hela, hela tiden måste rädda de där människorna som ständigt måste försätta sig själv i farliga situationer. Murderbot har det lite jobbigt med det sociala. Relationer, känslor och sånt där. Trivs alldeles utmärkt i sitt eget sällskap (och det är helt OK om det bara är en trång låda, eftersom dess kropp mestadels består av maskindelar). Men nähädå. Murderbot får inte vara ifred, Murderbot får medla, spana, kontrollera samt vid behov skjuta (har praktiska missiler inbyggda i underarmarna).

Femte ”boken” är att ta i – de fyra delar som kommit hittills i serien The Murderbot Diaries (av Martha Wells) har varit långa noveller. Del 5, Network Effect, är en fullängdsroman, men egentligen är det då den första ”boken” och de andra har varit ”novellas”. Well. Jag har haft väldigt trevligt på vägen, i alla fall, läste alla fyra på bara några dagar i vintras och sedan har det varit, och är, lång väntan till maj.

 

Bild: Pleiades, Wikimedia