Tänk att fyrtio små till synes harmlösa berättelser kan hemsöka en så. Jag lyssnade på Per Faxnelds Offerträdet i början av semestern och det har sen dess inte gått en dag utan att jag tänkt på den eller tyckt mig se vitterfolk eller offrade katter eller allmänt skrömt från den här boken. Riktigt, riktigt otäck är den och jag älskar det så mycket. Läs den och vinka hej då till nattsömnen du också.
