Kategorier
Romankoll

Sjungom studenten

Linda

Det är studenttider. Förra veckan tog mina elever studenten och idag är det min systerdotters tur att avsluta gymnasiet. För mig var gymnasietiden ganska ointressant och ingen tid jag längtar tillbaka till. Däremot minns jag fortfarande känslan av frihet jag kände på studentdagen. Äntligen var den tid över då andra skulle bestämma min väg i livet. Faktiskt tror jag aldrig att jag känt mig så vuxen som just den dagen och inte heller mer hoppfull.

För vissa är det mest av allt skrämmande att sluta gymnasiet. Visst ska det bli skönt att få bestämma mer över sig själv, men med det kommer också ett ansvar. Visserligen är skolan bara obligatorisk till och med nian, men i princip alla går gymnasiet och det finns en trygghet i det. Klasskamrater som är desamma och lärare som kan vara jobbiga, men som ändå bryr sig om att just du kommer till skolan. Missar du en föreläsning eller till och med en tenta på universitetet får du skylla dig själv. Ingen kommer att jaga dig. Dyker du inte upp på jobbet i tid riskerar du att bli av med det. Ingen kommer att ge dig så många chanser som du faktiskt får i skolan. På många sätt är studenten slutet på barndomen.

När jag gick på högstadiet skrev jag ett brev till mig själv att öppna tio år senare. Då hoppades jag att jag skulle studera i Oxford (det blev Brighton), bli journalist (det blev jag inte, men skrivandet är en viktig del av mitt liv), resa till Australien och krama en koala (resan blev av, men den stackars koalan slapp bli kramad) och skriva en bok (några läroböcker har det blivit, men det skönlitterära är definitivt inte min grej). Inte som jag trodde, men ändå åt samma håll. Det jag är glad över är att det faktiskt är få saker jag ångrar. Kanske hade jag önskat att jag ännu mer gått min egen väg, men jag är trots allt ganska nöjd med var jag hamnat.

Mina råd till dagens studenter är att våga göra det de vill, att vara snälla mot sig själva och att ta de chanser som dyker upp. Att tveka för mycket, tänka “inte ska väl jag” eller “det klarar jag aldrig” är bara dumt.

Dagens boktips handlar om vad som händer efter studenten. Ibland blir det precis som tänkt, ibland helt annorlunda.

Kim som är huvudperson i Patrik Lundbergs Onanisterna tillhörde det coola gänget på gymnasiet, men coolheten mattas liksom av när han tvingas läsa upp sina betyg på Komvux. Han börjar inse att omgivningen begränsar honom och försöker söka nya vänner och nya världar.

I boken Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer har Moa just slutat skolan och börjat jobba på ett äldreboende. Det är självklart tillfälligt, då hon egentligen vill bli skådespelare.

Att ringa Clara av Anna Schulze handlar om Clara och Caroline som blir vänner när de börjar studera på samma folkhögskola. Clara spelar cello och Caroline fiol.

I En nästan sann historia av Mattias Edvardsson får vi följa några studenter på en skrivarutbildning vid Lunds universitet.

Antiloper av Ester Roxberg är en sorglig bok om en tid efter gymnasiet som inte alls blir som det var tänkt. Astrid och Ellen hade en massa planer, men nu får Astrid försöka förverkliga dem själv.

Minst lika sorglig och minst lika bra är Lisa Bjärbos Djupa ro om några vänner som åker tillbaka hem för att gå begravningen av Jonathan som tagit livet av sig bara 19 år gammal.

 

BIld av CillaPlanbring från Pixabay

Kategorier
Barnbokskoll Novellkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 23 2019

 

På vissa håll är denna fredag skolavslutningsfredag, men här på Kulturkollo är den förstås som vanligt recensionssamlings-fredag. Klicka på länkarna för att komma till våra bloggar och kanske hitta det ultimata tipset på vad du ska läsa i helgen!

Begrav dina döda av Louise Penny (Helena)

Det är natten av Karolina Ramqvist (Helena)

Döden är inget skämt av Karl Modig (Linda)

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson (Carolina)

Handbok för superhjältar (hela serien) av Elias och Agnes Våhlund (Carolina)

I oxögat av Ida Andersen (Anna)

Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer (Linda)

Mitt hjärta borde slå någon annanstans av Mia Öström (Linda)

Saguenay av Lise Tremblay (Helena)

Sambo på försök av Beth O’Leary (Anna)

Strax före tolvslaget : två vinterberättelser av Rainbow Rowell (Carolina)

Vackra unga döda av Jessica Fellowes (Anna)

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v 49 2018

linje-kulturkollo

Vi är inne i en vecka fylld av konspirationer. Om det avspeglar sig i veckans lästa och bloggade böcker är väl inte helt säkert, men vi hoppas att det i alla fall finns lästips för många smaker.

24 goda gärningar av Jenny Fagerlund (Anna)

Belzhar av Meg Wolitzer (Helena)

Blodmåne av Markus Lutteman (Ulrica)

En sekund är jag evig av Maria Gustavsdotter (Ulrica)

För såna som oss av Henrik Karlsson och Tiina Nevala (Ulrica)

Historieläraren av Matt Haig (Ulrica)

Innan ni tog oss av Lisa Wingate (Ulrica)

Lojal av Delphine de Vigan (Anna)

Mamma är bara lite trött av Sara Beischer (Ulrica)

Mammorna av Alexandra Pascalidou (Ulrica)

Mellan himmel och Lou av Lorraine Fouchet (Ulrica)

Mysteriet på Asthall av Jessica Fellowes (Ulrica)

Nu ska vi prata: Sjuk av Embla Sue Panova och  Jessica Linde (Ulrica)

Slutet av Mats Strandberg (Helena)

Kategorier
Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 42 2018

linje-kulturkollo

Temat för veckan är #viskrivertillvarandra och det handlar om hur man på olika sätt kommunicerar i skrift. Läsning är på många vis också en kommunikation, mellan läsaren och texten och bloggandet är också ett sätt att kommunicera i skrift. Här kommer en lista över de böcker vi läst och skrivit om på våra bloggar, hoppas ni hittar något som ni vill läsa mer om eller kanske till och med kommentera!

1793 av Niklas Natt och Dag (Carolina)

Den som är värd att bli älskad av Abdellah Taïa (Linda)

Doktor Bagges anagram av Ida Jessen (Linda)

Francesca av Lina Bengtsdotter (Linda)

Göteborgs schamaner av Johan Nilsson (Anna)

Innanför murarna av Maria Ernestam (Ulrica)

Jag ska egentligen inte prata om det här av Sara Beischer (Anna)

Kvinnan i fönstret av A J Finn (Linda)

Nattvakten av Anna Ihrén (Linda)

Nu och för alltid, Lara Jean av Jenny Han (Ulrica)

Olycksbarnet av Malou von Sivers (Anna)

Skuggorna ruva av Jonas Moström (Anna)

Slutet av Mats Strandberg (Lotta)

The Devil’s Web av Mary Balogh (Carolina)

The end we start from av Megan Hunter (Helena)

The last hours av Minette Walters (Helena)

Vild eld av Ann Cleeves (Lotta)

Kategorier
Barnbokskoll Lyrikkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 12 2017

Att förändra världen är ett stort begrepp, men kanske är det så att de flesta romaner handlar om att förändra världen – i alla fall ur det personliga perspektivet. Om böckerna som recenseras nedan berör veckans ämne låter vi här vara osagt, men du kan själv klicka dig in och läsa mer. Det här har vi läst och recenserat om under veckan:

Avanti! – en satir om en utvecklingsdirektör och en kommun i sönderfall av Christer Hermansson (Linda)

Beppe testar: 15 godisexperiment av Beppe Singer (Ulrica)

Det finns råttor överallt utom på Antarktis av Sara Beischer (Carolina)

Det tysta köket av Lars Lerin (Anna)

Draksången av Jo Salmson (Carolina)

En enda risk av Simona Ahrnstedt (Helena)

Ett bräckligt liv av Göran Redin (Anna)

Harry Potter and the Goblet of Fire av J.K. Rowling (Carolina)

Poesi i ljudboksform av Kerstin Thorvall, Elisabet Hermodsson och Tomas Tranströmer (Helena)

Regnet luktar inte här av Duraid al- Khamisi (Anna)

Skuggljusen (Solhjärtats hemlighet #4) av Pär Sahlin (Ulrica)

Striden i skogen (Hallahem #3) av Susanne Trydal och Daniel Åhlin (Ulrica)

Tiden är inte än av Elin Boardy (Anna)

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Kulturkollo möter: Sara Beischer

foto: Sevda Svensson, Lind & Co

Just nu har vi en bokcirkel inne på Kulturkollo läser och romanen vi pratar kring är Sara Beischers Mamma är bara lite trött. Det är en bok som handlar om den duktiga, medelålders läraren Minna och vi som läser får följa med i hennes vardagsliv med ett livspussel så svårt att lägga att Minna hamnar i en utmattningsdepression. Vägen tillbaka blir lång och först i mötet med andra värderingar kan Minna långsamt ta sig tillbaka till ett fungerande liv igen. En perfekt bok att prata om under temat Arbete, liv, arbetsliv tycker jag. Varför bestämde sig då Sara Beischer att skriva just den här romanen?

Hej Sara Beischer!
Du har valt att skriva en roman om Minna som har svårt att få en fungerande balans mellan arbetet och familjelivet. Hur kom det sig att du ville skildra just det?

Min idé till boken kom egentligen när jag fick en publikfråga under ett författarframträdande. Den handlade om mitt val av ålder på mina huvudpersoner både i “Jag ska egentligen inte jobba här” och i “Det finns råttor överallt utom på Antarktis”. Båda huvudkaraktärerna är ju väldigt unga. Mitt svar blev att jag är mer intresserad av unga människor än vad jag är av medelålders människor. Och av gamla människor som snart ska dö förstås. I samma stund som jag sa så, tänkte jag att det inte är sant. Och så föddes idén om Minna, en fyrtioårig kvinna, mitt i livet. En kvinna som lever ett ordinärt medelklassliv med mycket arbete och en aktiv fritid. Och så fixar hon inte riktigt det. Jag ville alltså skildra en kvinna som drivs, som många av oss gör, av viljan att vara duktig så till den milda grad att man glömmer bort sig själv. Den drivkraften leder i och för sig många gånger till obalans.

Jag själv arbetar som lärare och jag måste få säga att jag tycker att arbetslivet i skolan är mycket väl beskrivet, jag blir förstås nyfiken på om du har egna erfarenheter från arbete i skolmiljö?

Kategorier
Novellkoll Romankoll

Om skrivbordsrevir, kaffepauser och korrekt beteende på julfesten

carolina-top

Hur olika arbeten vi än har så är det ändå mycket som känns igen från arbetsplats till arbetsplats – och då tänker jag inte på själva arbetet utan på de små detaljerna runt omkring och det sociala spelet mellan människorna. Därför tycker jag mycket om att läsa arbetsplatsskildringar där författarna har fångat just de där små detaljerna. Sara Beischer gör det perfekt i boken vi diskuterar i Kulturkollo läser just nu: Mamma är bara lite trött, när hon till exempel återger pratet i personalrummet på skolan där Minna jobbar. Stephan Mendel-Enk skriver roliga texter om arbetsplatser och arbetsliv i novellsamlingen Meningen med jobbet, och det han gör som gör det så roligt är att han beskriver sociala koder som vi normalt bara vet men som känns helt absurda när de beskrivs i text. Hur kaffepauser ska tas, toabesök klaras av och sånt. Eller så förflyttar han språk till fel plats – byråkratiskt språk som passar på kanske ett projektmöte till en helt annan situation (att prata med sina barn), eller använder glassig marknadsföringsjargong för att presentera medlemmarna i en kriminell liga.

Och så har vi Jonas Karlsson.

Kategorier
Romankoll

Gränsen, väggen och jobbet

helena-top
Den där gränsen som går någonstans. Mellan arbete och fritid. Den där gränsen som gör att jobbet inte blir själva livet och sådär. Den som behöver finnas där men inte alltid gör. Jag tänker på några som jag läst om. Andreas Egger i Ett helt liv som bygger “sin” linbana i österrikiska alperna, som stretar på och jobbar och står i, ibland för att försörja en familj, ibland bara för att. Det finns något sorgesamt och vackert i det.

Jag tänker på Elsie Johanssons Nancy som jobbar och sliter och nog aldrig lyckas bevisa sin duglighet (för sig själv i allafall). Jag tänker på Henning i Mina drömmars stad (och så tänker jag att jag vill läsa om den serien i sommar) vars hela liv definieras och bestäms av det där arbetande och arbetet. Känslan i kroppen efter en dag i hamnen…

Jag tänker på Gösta Berling som jag läser om just nu och som i så mycket definieras av att han inte arbetar längre, att han ingenting gör, att han slashasar sig runt den värmländska landsbygden till ingen nytta (han har ju några andra lite problematiska omständigheter att brottas med också, men…). Och så får man ju inte vara, till ingen nytta…

Kategorier
Kulturkoll

Arbete, liv, arbetsliv

Vet ni att vi nu är inne i oxveckorna? De är de där veckorna mellan trettonhelgen och påsk som liksom bara rullar på utan en endaste klämdag i sikte och har man barn så är vabruari ett helt vedertaget begrepp. Någon kanske börjar det nya året med ett nytt och spännande jobb, någon annan kanske funderar på att byta arbetsplats eller till och med karriär? Någon kanske vill jobba men av olika anledningar inte kan. För många, som Minna i veckans bokcirkelbok på Kulturkollo läser så är det inte lätt att få ihop det där som är livet med arbete och familj och allt annat. Hoppas förresten att ni vill vara med och prata om Sara Beischers roman Mamma är bara lite trött under veckan.

På något sätt så tyckte jag att bilden på verktyget med alla de olika valbara delarna som ska passas in beroende på uppgift var en fin symbol för det medvetna valen som måste göras för att mejseln, eller varför inte livet, ska funka.

Välkomna till en temavecka fylld av arbete, liv, arbetsliv!

Kategorier
Romankoll

Välkomna till årets första Kulturkollo läser!

Visst är ni sugna på att köra ytterligare en bok i Kulturkollo läser? För att alla ska ha god tid att läsa så avslöjar vi redan nu att den 6 februari sätter vi fart och snackar om Sara Beischers Mamma är bara lite trött.  Vill man vara med och prata om en brännande aktuell roman om samtiden så är det bara att läsa och sedan klicka sig in i vår Facebookgrupp Kulturkollo läser.

Väl Mött!