Kategorier
Lyrikkoll Novellkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v.30 2020

linje-kulturkollo 

Semestertider och massor av läsning! Hoppas att vi är många som får tillfälle att njuta på stranden, i stugorna, eller hemma. Det här är vad vi har betat av från läshögarna hittills.

500 miles from you av Jenny Colgan (Linda)

Balladen om sångfåglar och ormar av Suzanne Collins (Helena)

Bara David av Lina Stoltz (Carolina)

Beatrice av Lina Bengtsdotter (Lotta)

Bin och människor av Lotte Möller (Anna)

Brevvännerna av Eli Åhman Owetz (Linda)

Brevvännerna av Eli Åhman Owetz (Anna)

Brännaren av M. W. Craven (Helena)

Curare av Martin Rössel (Lotta)

Dagar utan slut av Sebastian Barry (Lotta)

Daisy Jones & The Six av Taylor Jenkins Reid (Anna)

Det farligaste djuret av alla av Gary L. Stewart, Susan Mustafa (Lotta)

Det lilla bageriet på strandpromenaden och Sommar på strandpromenaden av Jenny Colgan (Helena)

Dit mina tankar aldrig når av Yiyun Li (Linda)

En stark nolla av Sara Lövestam (Linda)

Frankissstein av Jeanette Winterson (Anna)

Får jag följa med dig hem av Marie Aubert (Anna)

Geiger av Gustaf Skördeman (Lotta)

Girl, Woman, Other av Bernadine Evaristo (Anna)

Goda grannar av Mattias Edvardsson (Linda)

Grey Sister (The Ancestor 2) av Mark Lawrence (Carolina)

Here comes the sun av Nicole Dennis-Benn (Linda)

Holy Sister (The Ancestor 3) av Mark Lawrence (Carolina)

Hundstunden: Kvinnlig bekännelselyrik av Kristina Lugn (Linda)

I hemlighet begravd av Viveca Sten (Lotta)

I oxögat av Ida Andersen (Lotta)

Jagad av Joyce Carol Oates (Anna)

Jakten på Kapten Klänning av Jonas Trolle (Lotta)

Kim Jiyoung, Born 1982 av Cho Nam-Joo (Anna)

Kvinnorna på Flanagans av Åsa Hellberg (Lotta)

Lyckan kommer, lyckan går av Eleonor Sager (Lotta)

Lycka är för losers av Wibke Brueggemann (Carolina)

Min allt för vackra syster av Rosa Ventrella (Anna)

Min mörka Vanessa av Kate Elizabeth Russell (Anna)

Min mörka Vanessa av Kate Elizabeth Russell (Linda)

Min mörka Vanessa av Kate Elisabeth Russel (Lotta)

Min syster, seriemördaren av Oyinkan Braithwaite (Linda)

Mitt liv utan dig av Betlehem Isaak (Anna)

Någon som du av Marc Levy (Linda)

Renegades av Marissa Meyer (Carolina)

Sovsågott av Anders Roslund (Anna)

Supermakten av Frida Stranne och Sanna Thorén Björling (Anna)

Sweet home Dalarna av Karin Janson (Lotta)

Systerklockorna av Lars Mytting (Carolina)

Tatueraren i Auschwitz av Heather Morris (Anna)

Tempting Harriet av Mary Balogh (Carolina)

Terapeuten av Helene Flood (Anna)

The End of October av Lawrence Wright (Lotta)

Toffee av Sarah Crossan (Helena)

Under Locke av Mariana Zapata (Carolina)

Vi ses i Beachcomber Bay av Jill Mansell (Lotta)

Vi är Orlando av Johan Hilton (Anna)

År 2001 : en rymdodyssé av Arthur C. Clarke (Carolina)

Ödesmark av Stina Jackson (Linda)

 

 

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Just nu i juni

Eftersom det idag är första lördagen i månaden så är det dags för vår återkommande spaning: Just nu!

Häng gärna på och svara på er egna bloggar eller på Instagram, tagga oss så att vi hittar era svar.

 

Just nu läser jag Vi är Orlando: En amerikansk tragedi av Johan Hilton. En text som tar tid och som jag läser i små snuttar.
Just nu tittar jag på Mrs America. USA igen, och feminism. Lovande!
Just nu lyssnar jag på Dimma av Ragnar Jónasson. Isländsk deckare när de är som bäst. Hulda är en antihjälte man bara älskar.
Just nu längtar jag allt intensivare efter att träffa mitt kommande barnbarn. Så spännande det är!

 

Just nu läser jag Suzanne Collins prequel till Hungerspelstrilogin, Balladen om sångfåglar och ormar. Jag ska precis ge mig in i den och är mycket förväntansfull.
Just nu tittar jag på lite Sanditon, något kvarblivet avsnitt av Big Bang theory och Morden i Midsomer. Men mest tittar jag på träden faktiskt, och spanar efter ekorrar i dem.
Just nu lyssnar jag på trädsus och fåglar från mitt uterum.
Just nu längtar jag efter sommarlov. Inte för att jag har något eget och semestern ligger en bit bort, men sommarlovet ger ändå en annan vardag som jag längtar intensivt efter just nu.

 

Just nu läser jag också Suzanne Collins Balladen om sångfåglar och ormar.  Precis som Helena är jag oerhört förväntansfull.
Just nu tittar jag på Normala människor som bygger på den fantastiska boken, med samma titel, av Sally Rooney. Lika hjärtskärande!
Just nu lyssnar jag på Min mörka Vanessa av Kate Elizabeth Russel. En litterär spark i magen.
Just nu längtar jag efter att få krama mina vänner, mina arbetskamrater, ja alla.

 

Just nu läser jag Bakvatten av Maria Broberg,
Just nu tittar jag på McLeods döttrar. Sträcktittar gör jag, sedan jag upptäckte den här gamla mysserien på SVT play.
Just nu lyssnar jag på Mytomanen av Sofie Sarenbrant.
Just nu längtar jag efter studentfest, om än i liten skala.

 

 

Just nu läser jag I oxögat av Ida Andersen och Min mammas hemlighet av Nikola Scott
Just nu tittar jag på första säsongen av Working Moms på Netflix
Just nu lyssnar jag som vanligt mest på barnens musik. Just nu är det en acapella-version av sången Future från serien Steven Universe som spelas oftast här hemma.
Just nu längtar jag efter någon slags energi-injektion. Jag är trött och uttråkad och vill att det ska hända något kul!

 

Just nu läser jag Små eldar överallt av Celeste Ng för att sedan kunna se tv-serien.
Just nu tittar jag på gurkplantor som växer och Dead to me.
Just nu lyssnar jag på inspelade boksamtal från mina elever.
Just nu längtar jag efter att den intensiva perioden inför betygssättningen ska vara över.

 

Just nu läser jag Ninja kid av Anh Do och serien om familjen Knyckertz av Anders Sparring för barnen.
Just nu tittar jag på nya avsnitten av The Good Fight. Får inte nog
Just nu lyssnar jag på Madicken. I denna sekund faktiskt.
Just nu längtar jag efter sommarsemester!! Och min mamma som jag inte träffat sedan i februari.

 

Just nu läser jag Network Effect: A Murderbot Novel av Martha Wells som jag längtat efter hela våren. Äntligen en fullängdsroman om den introverte mördarmaskinen!
Just nu tittar jag på fler filmer från Studio Ghibli, allt jag kan hitta. Förra lördagen såg vi Kikis Expressbud, den här lördagen blir det När Marnie var där.
Just nu lyssnar jag på Farlig midsommar av Tove Jansson, i uppläsning av Mark Levengood.
Just nu längtar jag efter sommarsemestern. Väldigt mycket längtar jag efter den.

Kategorier
Ungdomsbokskoll

Balladen om sångfåglar och ormar – en formidabel prequel

I onsdags träffade jag några ungdomar som med andan i halsen berättade att de läste Balladen om sångfåglar och ormar och att de älskade!

Då var jag ju tvungen att börja lyssna – 15 timmars ljudbok har hållit mig sällskap de senaste dagarna. Det är alltså en ny ungdomsbok av Suzanne Collins vi pratar om och jag minns precis den valborgsmässohelg för åtta år sedan som jag slukade trilogin om Hungerspelen. Alltså, jag är ingen läsare av dystopier i vanliga fall men det är något med landet Panem och den grymma överlevnadsleken som i Hungerspelen leds av diktatorn Coriolanus Snow som lockar mig.

I Balladen om sångfåglar och ormar är det några år efter det att det stora kriget har avlutats och livet i Panems huvudstad Kapitolium börjar så smått hämta sig. Invånarna där lever i relativ frihet jämfört med de som bor i de tolv distrikten, där är befolkningen livegen och servar centralmakten med olika varor och tjänster. Boken börjar kvällen innan den stora festen där årets kull av mentorer skall få reda på vilka spelare de skall spela med i årets hungerspel. Coriolanus Snows familj har sjunkit i rang och har hamnat i en rejäl ekonomisk kris. Han måste manövrera sig fram till en seger i spelen, hans familjs framtid hänger på det och när han så får en flicka från distrikt tolv tilldelad sig så förstår han att han har motståndare högt upp i landets ledning.

Inte bara kommer flickan Lucy Gray Baird från kolgruvedistriktet, hon är dessutom ättling från folket Flocken. I förberedelserna innan spelet skall börja så inser Coriolanus Snow att de förslag som han lagt fram för spelledaren – att man skall kunna satsa pengar på ungdomarna som försöker överleva och att man skall kunna sponsra den man gillar med mat och andra försändelser med hjälp av drönare – kan var till nytta för hans spelpjäs. Det visar sig att Lucy är en flicka som med sina sånger får sympati i befolkningen och dessutom blir Coriolanus förälskad i flickan han skall skicka in på spelplanen.

Eftersom det här är en prequel, den utspelar sig 65 år innan romanen Hungerspelen, så är det ju ingen spoiler att avslöja hur det går. Vi möter den grymme Snow i kommande böcker och det här är en riktigt spännande och mycket snyggt skriven “innan” berättelse. Något lite förstår man hur Snow blir den han blir och jag gillar verkligen att läsa om Lucy. Hon är en stark ung kvinna, stark på ett helt annat sätt än Katniss (som jag irriterade mig på mest hela tiden) och Lucy med en bakgrund i kulturen tillför verkligen till hela storyn. Det jag inte gillar är allt våldsamt våld, splatter kan kanske inte undvikas när hela grejen går ut på att ungdomar skall döda varandra men minst lika otäckt är det psykologiska spelet och trådarna som skickligt dras i.

När jag läste Hungerspelen så skrev jag: Mängder av frågor väcks hos mig genom läsningen och det är också intressant att fundera över vilka egenskaper som premieras, vad vinner man på i längden och hur kan man bevara någons slags mänsklighet och värdighet i ett samhälle där solidaritet ses som ett hot mot övermakten? Hur ser det  personliga ansvaret ut och hur kan man påverka det samhälle man lever i?  Tål att tänkas på inuti romanen likväl som här i vår vardag.

Suzanne Collins roman landar mitt i en pandemi som på många sätt har förändrat vår värld, politiken är mer polariserad än på mycket länge och ledaren för landet i väster liknar mer och mer en karaktär som platsar i Panem. Nyheter kan lika gärna vara fake-news, sociala medier tar upp mer och mer av människors tid och ungdomarnas drömyrke är att bli influencer. Vad mer kan man säga?

Jag är glad över att flickorna på den soliga altanen påminde mig om just den här boken, jag hade inte velat missa den! De skulle i sin tur gå upp på övervåningen och dra ner rullgardinerna och se den sista Twilightfilmen …

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Ungdomsbokskoll

Sequels och prequels och sånt

linje-ulrica

Jag började inte läsa fantasyböcker förrän ganska sent och jag har framförallt fastnat för barn- och ungdomsfantasy. Det är tack vare en kurs i barn- och ungdomslitteratur som jag läste för att skaffa mig lite bättre kunskaper i ämnet när jag började arbeta mer barnböcker. Så det var förhållandevis sent som jag upptäckte hur mycket bra som ges ut i den här genren för barn och unga. Numera har jag två barn som tycker om att läsa och bli lästa för och de väljer gärna fantasyberättelser av olika slag.

Fantasyböcker har en tendens att ges ut som trilogier (åtminstone de för barn-och ungdomar, för vuxna är det inte ovanligt med mycket längre serie än så). En av de första fantasytrilogierna jag läste var serien om Klanen Otori av Lian Hearn. De tre böckerna Över näktergalens golv, På kudde av gräs och Under lysande måne är en berättelse i en värld som liknar ett historiskt Japan, men som är magisk och spännande. Jag slukade de tre böckerna och kände mig helt nöjd med det. Men så kom det en fjärde bok (Vid hägerns skarpa skri). En som liksom var utöver trilogin och utspelades 16 år efter de andra böckerna, men ändå tillhörde den. Jo, men uppföljare – sequels – var ju inte helt obekant.

[A sequel is a work of literature, film, theatre, television, music or video game that continues the story of, or expands upon, some earlier work. In the common context of a narrative work of fiction, a sequel portrays events set in the same fictional universe as an earlier work, usually chronologically following the events of that work.]

Men när det någon tid senare också dök upp en prequel (Och himmelens vida väv) så var det obekant för mig. På något sätt tänker man ju ändå att författaren har valt att börja en bok när den börjar, och det som hände före det vävs in i berättelsen eller är inte relevant. Så varför en prequel då kan man undra?

[A prequel is a literary, dramatic, or cinematic work whose story precedes that of a previous work, by focusing on events that occur before the original narrative. A prequel is a work that forms part of a backstory to the preceding work.]

Den cyniske kanske tänker att det är ett sätt för författaren att suga ut mer ur en en lyckad bokserie som man från början inte tänkt skriva fler böcker i. Och ja, varför inte om det görs med finess och i samma anda. Då kan det faktiskt fungera och det kan rent utav vara intressant att få lite bakgrundshistoria eller lära känna personer (t.ex. föräldrarna) till huvudpersonerna i “originalböckerna”. Klanen Otori är en riktigt bra serie för övrigt – alla fem böcker – och jag ser fram emot att snart introducera dem för mina barn.

En av de serier jag fick upp ögonen för på ovan nämnda litteraturkurs var Philip Pullmans böcker Den mörka materien (Guldkompassen, Den skarpa eggen och Bärnstenskikaren). Det är berättelsen om flickan Lyra som bor i en värld som till synes inte är helt olik vår, men där människans själ tar form av ett djur, en daemon, som alltid finns vid sin människas sida. När Lyras bästa vän Roger försvinner får hon ge sig ut på ett hisnande äventyr där gränser mellan världar suddas ut och hon får träffa både märkliga vetenskapsmän, pansarbjörnar och häxor. Pullman har skapat en fantastisk värld som jag älskade när jag läste första gången och tyckte nästan lika mycket om när jag läste den för min dotter förra året. Den första boken – Guldkompassen – har filmatiserats också (2007), men tyvärr inte så särskilt lyckat. Däremot är TV-serien vars första säsong finns på HBO riktigt, riktigt fin. Och för inte alltför länge sedan dök det upp en prequel till Den mörka materien. I boken Lyras färd är huvudpersonen bara sex månader gammal, men redan nu vet några människor att hon kommer att ha stor betydelse och de gör allt de kan för att hålla henne trygg och säker. Den här boken har jag inte läst ännu, men den står här hemma i hyllan och väntar.

Jag var väl inte den enda som drog med i Hungerspelen-febern (Hungerspelen, Fatta eld, Revolt)när de böckerna kom. De var så hemska, så spännande och så otroligt bra. Sluk-läsning på högsta nivå. Och nusk har vi som älskade böckerna något att de fram emot – inom kort släpps nämligen Balladen om sångfåglar och ormar och det är – tada! – en prequel till Hungerspelen och den utspelas 64 år innan vi får lära känna Katniss, Gale och Peeta. Här är istället en 18-årig Coriolanus Snow huvudperson och frågan är om vi får en förklaring till hur han blev den kallhjärtade diktatorn som vi känner honom som.

 

 

Men vad kallas då en bok som inte utspelas före eller efter andra böcker i en serie utan samtidigt, men ur en annan persons synvinkel? Jo, det har jag tagit reda på, det kan kallas paraquel eller sidequel – parallellberättelse alltså – inte konstigare än så. Och en helt sprillans ny sådan är på gång i Twilight-serien. Nu är det inte alla som tycker att den serien är av bästa kvalitet, men hur som helst så var den omåttligt populär när den kom 2005 och skapade en vampyr-romantisering utan dess like. Och när sedan filmerna kom skapades olika läger där man höll på antingen Edward eller Jacob som den som Bella till slut skulle välja. Hursomhelst kommer Midnight sun att berätta hela historien ur Edwards perspektiv. Boken skulle egentligen ha kommit mycket tidigare, men runt 2008 när författaren höll på att skriva boken läckte stora delar av manuset ut på näten och hon tappade lusten att avsluta boken. Men nu är den alltså på gång och kommer på engelska i slutet av sommaren. Vad tror du – kommer du att läsa den?

Citat från wikipedia

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Att rymma vardagen

helena-top

Jag gör vad jag kan för att rymma vardagen just nu. Mina tankar pendlar mellan de förgrymmade ytterkanterna – antingen tar jag ofiltrerat in allt om Corona, smitta och presskonferenser eller så orkar jag inte med livet och hittar rymningsvägar i böcker och streamingtjänster. Vad gör jag då? Jo, läsflowet som inledde 2020 har otroligt fortsatt och jag läser som bara den. Och det är i många fall väldigt bra läsning.

En bok som jag läst för några dagar sedan är Det sextonde året av Kim Liggett. En bok som hämtat inspiration från såväl Atwoods Tjänsterinnans berättelse som Collins Hungerspelen. Det blir en intressant mix och blir ändå något helt eget.

Sextonåriga Tierneys nådeår närmar sig. Hon ska tillsammans med byns jämnåriga unga kvinnor ledas ut ur byn och till en isolerad plats långt bort i skogen.

Ingen talar om nådeåret. Det är förbjudet. Vi får veta att vi har kraften att locka vuxna män ur deras sängar, att få unga pojkar att förlora förståndet och att driva hustrur till vansinne av svartsjuka. Det är därför vi blir förvisade vårt sextonde år, för att släppa ut vår magi i naturen innan vi tillåts återvända till civilisationen.

Byn är ett partitaktiskt samhälle i sitt esse där det förekommer tvångsgifte, prygel och offentliga avrättningar. Kvinnorna ses som något såväl hotfullt som försumbart och unga kvinnor tros kunna utveckla farlig magi varför de under sitt sextonde levnadsår tvingas till ett nådeår.

Tierney är en ovanligt orädd ung kvinna och har svårt att se sin plats i detta mansdominerande samhälle. När hon kommer till den ödsliga plats som är tänkt att bli hennes hem under det kommande året inser hon snart att det störst hotet inte kommer från de jägare som dödar, flår och säljer delar av flickorna utanför staketet utan alla de unga kvinnor som hon ska leva tillsammans med.

Något märkligt kan jag ändå tycka att jag slukar en dystopi när jag lever mitt i en. Ni kan sätta i er grupper en stund och resonera kring det här.

På tal om märkligt; vet ni att det finns långt fler tigrar i fångenskap i Texas än vad som finns i det vilda i hela världen? Sjukt! Vi har just sett Tiger king – murder, mayhem and madness på Netflix. Den handlar om Joseph Allen Maldonado-Passage – mer känd som Joe Exotic – som har ett privat zoo med över 200 tigrar och andra exotiska djur. Joe Exotic är i sig en fascinerande karaktär som lever i polygami, skjutklara vapen i byxlinningen och med ett ego som är få förunnat.

Han har en ständigt pågående konflikt med djurrättsaktivisten Carole Baskin. Hon framstår till en början som en godhjärtad person som drivs av kärleken och omsorgen till de stora kattdjuren, men allt eftersom som dokumentären utvecklar sig så blir även hennes anläggning för vilda djur mycket tveksam. Är det ändå inte så att de drivs av samma drivkraft? Carole Baskin anklagas dessutom för att ligga bakom mordet på sin förre man och matat tigrarna med hans kropp. Och detta är bara två av alla de intressanta karaktärer som du kommer möta om vill rymma vardagen en stund.

Foto: Netflix

Kategorier
Kulturkoll

Fler böcker att se fram emot

helena-top

Kort, kärnfullt och illustrativt (nåja!) blir dagens inlägg då undertecknad snörvlar, nyser och hostar ikapp med alla andra just nu. För drygt en vecka sedan skrev jag ett inlägg om fem författare – som jag läst – som släpper nytt under våren. Snubblade över fem till som jag ser fram emot att läsa:

Bild: Wikimedia Commons

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Ungdomsbokskoll

Vi går en mörk framtid till mötes…

2010-talet. Vilket galet årtionde det har varit. Framför allt på ett personligt plan då jag varken var gift, husägare eller förälder för 10 år sedan. När jag tänker på vad jag läste då som ganska ung skolbibliotekarie så går det liksom inte att komma undan den här trenden.. Någon måste ta det och ja, det får väl bli jag det. Hungerspelen kom visserligen redan 2008 men det var egentligen först efter ett par år som det verkligen brakade loss. Dystopitrenden. För himmel vad jag har läst mycket eländiga framtidsskildringar det senaste decenniet. Hungerspelen var en relativt färgglad sådan ändå med alla rika människor i huvudstaden som gärna klädde upp sig på det galnaste sätt. Jag gillade verkligen Hungerspelen, även om jag kan se en del komplikationer i handlingen. Filmerna kom också ett par år in på 10-talet (start 2012) och gav böckerna ett rejält uppsving. Sedan rullade det på. Divergent måste ju ses som den tveklöst mest framgångsrika bokserien i spåren efter Hungerspelen, men den var ju definitivt inte ensam. Mazerunner, Legend-trilogin, Matchad, Delirium, Gone osv osv osv… Vi slukade det. Vi kunde liksom inte få nog. Det sålde som smör, både det som var riktigt bra och det som var mindre bra.

Själv gillar jag verkligen att de mer storslagna frågorna om gott och ont, rätt och fel, fick ta ordentligt med plats och många gånger var det ju så spännande så i alla fall jag bet på naglarna. Jag älskade Katniss och Tris och jag älskade att ungdomsböcker plötsligt var hett. Det får man väl i och för sig främst tacka JK Rowling och Stephenie Meyer för men dystopitrenden var framför allt en trend i ungdomslitteraturen men en trend som alla kände till och många läste, oavsett ålder.

Sedan hände något. Som de flesta trender så började nog folk tröttna lite men jag tror inte att det bara var det. För världen ser också rätt annorlunda ut idag mot för 10 år sedan. När de där dystopierna började kännas mindre som sci-fi och mer som realism var det liksom inte lika roligt längre. Jag är ganska trött på genren men har å andra sidan inte läst något på ett par år och skulle nog inte vara främmande för att plocka upp en om någon kunde förnya genren lite.

Kategorier
Kulturkoll

Dagens kulturkollotips: Håll engelskan igång!

carolina-top

Jag vet inte hur det är med er, men den lilla lokala del av min hjärna som hanterar engelskakunskaper tenderar att rosta igen totalt när jag inte får prata eller lyssna på engelska. Läsa engelska texter, visst, inga problem, jag plöjer tjock bok på tjock bok utan att fundera på att det är ett annat språk jag läser på. Men prata det? Uj uj, om jag oförberedd måste prata engelska med någon så har jag stora svårigheter att ens presentera mig med mitt namn och säga något mer avancerat än “please”. Bättre går det när jag fått prata en stund. Eller om jag får dricka något glas vin – då jäklar kan jag prata engelska bättre än drottning Elisabeth. Nästan.

Men! Ett alldeles finfint sätt att hålla igång just det där engelska lokalkontoret i hjärnan är att lyssna på ljudböcker upplästa på engelska. Ingen stress, det måste inte svaras eller letas upp glosor, utan engelskan bara rinner in i huvudet och smörjer upp de rostiga delarna. Plus att man ofta får lyssna på lite olika dialekter. Och det jag gör är att lyssna på engelska barn- eller ungdomsböcker, gärna sådana jag redan läst någon gång för länge sedan men som håller för omläsning (/lyssning). Då är det inte så där vansinnigt noga med att jag uppfattar vartendaste ord som sägs, jag hänger med ändå.

Just nu lyssnar jag på Joseph Delaneys skräckserie för ungdomar, Väktarserien eller The Wardstone Chronicles som den heter på engelska. Det har varit olika uppläsare på bok 1 och 2, men bägge har samma dialekt – jag misstänker att det är så det pratas i Lancashire som är böckernas miljö (eller, nja, platserna har fått nya, lätt omskrivna namn, men på ett ungefär baserade på platser i Lancashire). De uttalar i alla fall “o” och “u” så som vi gör det på svenska och jag är fascinerad.

En annan riktigt, riktigt bra ljudboksupplevelse är att lyssna på när Stephen Fry läser alla Harry Potter-böckerna! Bättre än så blir det nog inte…?

Eller varför inte lyssna på en modern klassiker som Suzanne Collins Hunger games?

Eller alla Roald Dahls barnböcker på originalspråk?

Det finns massor! Låt kroppen och större delen av hjärnan vila där på stranden eller i hängmattan, men sätt den där lilla engelska delen i bruk! Och var sedan den som kan glida över i engelska utan minsta vinglasfuskande!

 

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v 38

Peppen är total. Vi förbereder inför Bokmässan, vilket kanske märks i vår läsning. Surfa gärna in på våra andra bloggar för att se vad vi har läst den gångna veckan. Kanske får du ett tips inför helgen eller mässan där också.

Den gröna vägen av Anne Enright (Ulrica)

Djurdoktorn: Linus och Sunna av Ann-Charlotte Ekensten (Ulrica)

Drakarnas öde: Stjärnstenen av Jo Salmson (Viktoria)

En enastående karriär av Martin Engberg (Helena)

Gregor från Ovanjord av Suzanne Collins (Ulrica)

Illuminae (The Illuminae Files 1) av Amie Kaufman & Jay Kristoff (Carolina)

Jag har inte råd: Sorrow no 5 av Marcus Stenberg (Anna)

Kommer aldrig mer igen av Hans Koppel (Ulrica)

Ljuset bakom ögonen av Tommi Kinnunen (Anna)

Lust och längtan av Carin Hjulström (Lotta)

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Ungdomsbokskoll

Undernaturligt – om att ha respekt för de underjordiska

carolina-top

Allt är egentligen Staffan Westerbergs fel. Nä, den här gången är det inte Vilse i pannkakan – den kom lite senare och var inte så viktig för mig. Men de tidigare programmen han gjorde, i början av 1970-talet sådär… med darrande händer gjorde han dockteater med strumpor, kvistar och skakande ståltrådar som tillsammans med läskig musik blev till något som både fascinerade och skrämde en Carolina i kanske femårsåldern. Men vad som också fanns i de där Westerberg-programmen var inslag om diverse oknytt i svensk folktro. Om stora stenar som kastats till sina nuvarande platser av jättar, om grå tomtar… och så om de underjordiska. De underjordiska var inte att leka med, fick jag lära mig. Vad man aldrig, aldrig fick göra var att hälla ut varmt vatten direkt på jorden – då blev de där underjordiska tydligen mäkta uppretade och kunde… ja, vad som hände då har jag glömt.