Kategorier
Aktuellt Kulturkoll

Every man is an island

Vi på kulturkollo gillar naturen och miljöskildringar på olika sätt. Vi har haft tema karga landskap, skog och hav och nu har turen kommit till en verklig favorit nämligen ÖAR!

Öar är onekligen populära platser att placera historier på, kanske framför allt deckare då de ju lämpar sig YPPERLIGT för iskalla nagelbitare. Tänk Agatha Christis ”And then there were none” när ett antal personer är fast på en ö med vetskapen att en av dem är en mördare som gärna vill beta av dem alla, en efter en…

Det kryllar naturligtvis även av öar i andra sammanhang. Fantasy: Trollkarlen från Ö-världen av Le Guin, TV: serien Shetland, Feelgood: typ en tredjedel utspelar sig ju på Irland, Semester: Gotland för 17!

Det finns en stark lockelse i Ö-livet. Man är nära vattnet och känslan av att bokstavligt talat komma bort från fastlandet kan ju vara väldigt avslappnande. Samtidigt som det är något lite skämmande med en så isolerad liten landyta. Öar kan också stå som symboler för ensamhet. Ensam är stark anser vissa, ensam är utsatt tänker andra.

Vi på Kulturkollo gillar också öar och denna vecka tänkte vi alla helt enkelt lämna fastlandet och utforska vad det är så fascinerande med just öar. Ni hänger väl med?

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll

Snillen spekulerar – eller vem tror kulturkollarna får priset?

linje-kulturkollo

Imorgon klockan 13 öppnas de här vackra dörrarna i börssalen för första gången av en kvinnlig ständig. Historiskt tillfälle som kanske betyder starten på en ny era i den Svenska Akademin?

Vilket namn tror vi nu då att Sara Danius kommer att läsa upp? Om man ska lyssna på Per Wästberg i söndagens SvD så kan det bli ännu en västerländsk man som kammar hem världens finaste litteraturpris. Vem tror vi kulturkollare får det? Vem skulle vi vilja ska få det?

Anna: Jag hoppas på att det blir Nawal el Saadawi, egyptisk läkare och fantastisk författare som engagerat sig starkt i kvinnors rättigheter. Blir det inte hon så tror jag på Ngugi Wa Thiong’o som med sin digra produktion som få andra beskriver spåren av kolonialismen i Afrika söder om Sahara. Min favoritroman är Floden mellan bergen.

Helena: Den där skillnaden på hoppas och tror blir alltid väldigt tydlig såhär års. Jag lämnar Margaret Atwood därhän i år och tippar (och hoppas!) på Svetlana Aleksijevitj, hon skriver hypnotiskt bra och rör sig också på den där spännande gränsen mellan fiktion och fakta som jag älskar. Blir det inte hon så tror jag också på Ngũgĩ wa Thiong’o (om inte annat för att den där stavningsförbannelsen för katalogsökande bibliotekarier då skulle nå nya och oanade höjder). En tumme håller jag också för Colm Tóibín.