Veckans tema innehåller få ord, men desto mer känslor. Vi kommer att ägna de närmaste dagarna åt en genre som skrämt många, nämligen lyriken. Det blir poesi i olika former, av olika slag och på olika sätt.
Jag har alltid samlat vackra citat. Jag hittade dem i dikter, i sånger och i böcker. Omsorgsfullt skrev jag ner de vackraste orden i en bok. Jag sparade dem till den dag då jag behövde ord att njuta av. Sedan började jag gymnasiet och mötte en svensklärare som visste precis hur dikter skulle tolkas. Hon hade rätt, alla andra fel. Jag som vant mig vid att låta tankarna flyga fritt förstod inte alls hur min känsla, min tanke, min tolkning kunde ge noll poäng på ett prov. Länge förstördes läsningen av lyrik för mig. Rädslan för att läsa fel hämmade mig.
