Joburg blues – Nthikeng Mohlele

anna-top
En dag kvar till en av årets höjdpunkter: Stockholm Literature! Jag gillar skarpt kombinationen av intressanta författare i samtal med kulturpersonligheter omgivna av modern konst. Det kommer mer från festivalen under helgen – det lovar  vi!

För att göra väntan en liten aning kortare så kommer här en text om Small Things – i svensk översättning: Joburg Blues vilken är en av titlarna som vi kommer att få höra mer om under helgen. Författaren som kommer på besök är Nthikeng Mohlele (twitter), sydafrikan som i sin roman skildrar ett land i förändring, ett land som han går vilse i. Känslan av förvirring och slumpens inverkan på människorna speglas i den namnlöse mannen som är huvudpersonen i den här berättelsen. Han växer upp i ett totalitärt apartheidsystem och han hamnar närmast slumpartat i journalistyrket. Lika slumpartat blir han plötsligt motståndsman, inte lika slumpartat hamnar han 18 år i fängelse. När han sedan friges så är apartheid avskaffat och livet än mer utan riktlinjer. Han driver omkring i ett land han inte riktigt känner igen och inte kan finna sin plats i. Trumpeten blir hans tröst, han spelar för att överleva, han spelar för att försörja sig och han spelar för att känna att han är en människa.

Jag tar trumpeten med mig överallt, inklusive mina ensliga midnattspromenader till stranden. Jag ligger på rygg, låter oceanens vågor skölja över mina sandiga skosulor, blöta ner mig ända upp till armhålorna. Jag viskar till stjärnorna, blir till ett med havets skrovliga muller. 

Kvinnorna, och med dem passionen, kommer och går men i grunden är vår man en ensam person som hela tiden måste skapa sin egen verklighet. Med humor och värme berättar Mohlele om en man som letar efter de små tingen i vardagen som ger livet mening. En man utan namn som krasst konstaterar att det faktiskt inte spelar någon roll alls, hans namn är inte viktigt, men hans betraktelser över livet kan lära oss en hel del.

Under tiden jag läste så gick mina tankar till Sprängskissen  av Ivan Vladiclavic som jag läste för något år sedan. I den beskrivs samtiden i Johannesburg med samma känsla som hos Mohlele, det handlar om att demontera ett samhälle och sedan sätta samman det igen och där känner sig människorna utkastade utan karta, vilsna utan riktlinjer. Det mesta blir liksom bara. Hur ska man kunna sätta samman något som tagits isär till det bättre om det inte finns en tydlig plan för förändring? Saknas planen så blir det lätt så att bitarna i bästa fall fogas samman precis likadant igen. Bara något förskjutet. I sämsta fall går det inte att sätta samman alls. Då gäller det att samla ihop sina små ting och bygga en egen värld.

Jag tyckte mycket om den här poetiska och musikaliskt skrivna romanen som trots sin ganska skarpa samhällskritik lyckas med konststycket att vara en riktigt god roman. Där finns en kärlek till musiken och en hoppfullhet som smittar av sig och många formuleringar som man kan fundera över både en och två gånger. En av alla musiker som nämns i den här romanen är trumpetlegendaren Hugh Masekela. Bjuder honom i It’s Alla Over Now Baby Blue’:


Titel: Joburg Blues
Författare: Nthikeng Mohlele
Översättare: Jan Ristarp
Förlag: Weyler Förlag
Utgivningsår: 2014

Dela gärna: Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on PinterestDigg thisShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Skrivet av:

Publicerat: 23 oktober, 2014

Kategori: Aktuellt, Evenemangskoll, Kulturkoll, Romankoll

Visningar: 1411

Taggar: , , ,

One Response to Joburg blues – Nthikeng Mohlele

  1. […] things Köp den t.ex. här eller här. Andra som skrivit om boken: Lyrans noblesser, Kulturkollo, […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *