av 
Den här romanen har stått och väntat ganska länge i min bokhylla. Ofta har jag tittat på dess vackra omslag och undrat om innehållet skulle kunna matcha. Nu har jag äntligen tagit reda på svaret och jo, jag tycker allt att även insidan speglade en sorts ödslig, kal skönhet. Att jag valde att läsa boken just nu beror naturligtvis på att Ying Chen är en av författarna som i i år besöker Stockholm Literature, då ska jag allt se till att få min vackra bok signerad.
Som liten blev kvinnan i romanen Stilla övergiven under ett gammalt träd längs vägkanten. Där blev hon hittad, storgråtande, av Operatruppen och omhändertagen av denna. Kvinnan växte upp och blev kringresande operasångerska. Hon gifte sig med en prins som dock snabbt förkastade henne. Kvinnan inledde i stället en kärleksaffär med sin slav. I nuet är kvinnan gift med en arkeolog som önskar att hon kunde sluta prata om sina tidigare liv.
Som ni kan förstå av min beskrivning av handlingen är inte detta vilken roman som helst. Här är ingenting vad det synes vara, allt är tvetydigt, gränsen mellan dröm och verklighet flyktig. Är kvinnan fångad i reinkarnationens garn? Eller är hon helt enkelt galen? Hennes man lutar åt den senare förklaringen.
Romanen utspelar sig således i två olika tider, det tråkiga nuet och den skrämmande historiska tiden. De båda tiderna skildras parallellt, vilket ger en illusion av att kvinnan lever i skilda tider samtidigt. I båda tiderna gestaltas makt, den makt som utspelar sig i relationer mellan älskande. Vem är slav och vem är härskare? Och går det att behålla sin identitet, hela sitt jag, om man ingår i en parrelation?
Prosan är tät, suggestiv och vacker. Berättelsen är gåtfull och inte helt lätt att ta till sig. Den här romanen måste läsas med ett öppet sinne, bara då kan man uppleva dess skönhet.
[box type=”tick” icon=”none”]
Titel: Stilla
Författare: Ying Chen
Översättare: Maria Björkman
Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag
Utgivningsår: 2008
[/box]
