Binyavanga Wainaina avslutningstalar

Linda
Efter två intensiva dagar sitter jag med mitt exemplar av En dag ska jag skriva om den har platsen i knät och väntar på att Binyavanga Wainaina ska hålla sitt anförande med titeln Med litteraturen som ledstjärna. Ett anförande som avslutar denna den tredje upplagan av Stockholm Literature. Boken är nästan utläst och hittills vansinnigt bra. Det gör att ser lite extra fram emot den här programpunkten med efterföljande signering.

Wainaina föddes i Nakuru, där hans bok också utspelar sig inledningsvis. Boken kom ut 2011, men har först nu översatts till svenska och gavs nyss ut av Bokförlaget Tranen. Det är hans debut, men han har också skrivit några kortare texter om sin homosexualiter och synen på Afrika. Trots att homosexualitet är något som är straffbart i Kenya kom han ut för allmänheten 2014 med texten I am a homosexual, mum på bloggen Africa is a country. Han har också fått sin kritiska text How to write about Africa publicerad i Granta.

Wainaina börjar med att läsa en text om en semester i Ghana, Nairobi i juni, ett sjukhus i Nakuru, en familj, kärlek, död, skoskav och tennis. En text som rör sig som The lovesong of J. Alfred Prufrock i cirklar. Att försöka hitta en början och ett slut är omöjligt. Jag ger upp och låter mig bara följa med runt, runt eller kanske fram och tillbaka. Lite som fläkten som flyger i oförutsägbara cirklar i Olafur Eliassons utställning. Wainainas experiment med att använda samma meningar, men placera dem i olika ordning för att se vilken effekt det får. Det är fascinerande.

Han berättar att texten är viktig för honom, så mycket förstår jag. Men det är inte lätt att följa Wainainas tankar. Han talar om en dröm om ett gevär och ett TED-talk som vi just fått se och hur att han just då skrev texten som alla andra texter inspirerats av. Pappans stroke som han skriver om har påverkat honom och det faktum att hans mor dog samma dag elva år senare är något som ger ännu ett perspektiv på livet. Han talar om möten med andra konstnärer och författare och hur det påverkar honom. Hur någon annans ord om hans egen text ger honom mer förståelse för den.

Själv blir jag bara mer och mer förvirrad, men samtidigt fascinerad över hur denna just nu osammanhängande person kan skriva något så väldigt sammanhängande och linjärt. Han är riktigt kreativ, det råder det ingen tvekan om. Så mycket energi och intelligens, som han använder t.ex. för det litterära nätverket Kwani. Han berättar om hur många som nu kommer  litterära läsningar och hur den inhemska litteraturen utvecklats och nått en större publik. Det är en viktig del av litteraturens framtid som Binyavanga Wainaina är en del av.