Vinn Ljuset vi inte ser – årets Pulitzerprisvinnare

The Pulitzer prize for Fiction is Awarded to  ”All the Light We Cannot See” by Anthony Doerr (Scribner), an imaginative and intricate novel inspired by the horrors of World War II and written in short, elegant chapters that explore human nature and the contradictory power of technology.

Pulitzerpriset – ett av den engelskspråkiga världens största och mest omskrivna priser – gick i år till en berättelse om livet i Europa för 75  år sedan. Juryns motivering beskriver Anthony Doerrs roman Ljuset vi inte ser utmärkt men vi var sugna på att prata lite mer om den här fina boken, dags att konferera!

Lotta: Titeln Ljuset vi inte ser är så träffande, allt det som finns inom oss eller runt omkring oss som vi faktiskt inte ser. Allt det som är dolt, som vi inte kan se, eller väljer att inte se. Jag tyckte att den var lite knepig till en början, med alla hopp fram och tillbaka. Det var inte omedelbar kärlek från min sida men efter ett par kapitel var jag fast.

Anna: För mig lyfte den här romanen när den blinda flickan Marie-Laure beskriver hur hon i födelsedagspresent får en bok i brailleskrift och med hjälp av Jules Verne lär sig att läsa punktskrift. Känslan av kärleken till litteraturen och att en helt ny värld öppnar sig var så fint beskriven. På liknande vis öppnar sig livet mot världen för den unge tyske barnhemspojken Verner när han kan ratta in en enkel radio och kan lyssna på föreläsningar om vetenskap. Just de båda ungdomarnas intresse för litteratur och vetenskap gjorde boken extra spännande, och faderns arbete på museet. Jag älskade delarna om muséet och blotta tanken på att ett hus kan rymma all världens vetenskap!

Lotta: När jag läste så reflekterade jag över hur man som läsare ju alltid är blind när man läser en historia. Allt man ser målas upp av en (förhoppningsvis) skicklig författare och så skapar man sina egna bilder. Det tycker jag att Anthony Doerr gör fantastiskt bra. Jag ser allt som Marie-Laure upplever, och det känns verkligen som att jag är på plats på Saint-Malo.

Anna: Jag måste resa till Bretagne, en gång i livet ska jag göra det och då kommer jag att tänka på den här romanen. Jag tyckte också att det var skickligt skildrat hur Verner, som är tekniskt intresserad och mycket begåvad, ser utbildningen på den nazistiska ungdomsskolan som det enda sättet att kunna få en utbildning och möjlighet att lära sig mer om teknik. Han inser snart att det inte finns utrymme för svaghet eller egna tankar, scenerna från intagningsproven drabbar! Något annat som drabbade mig i boken var när invasionen av Paris var ett faktum och Marie-Laure flyr med sin pappa till St Maló. Beskrivningarna av flykt, utsattheten för den blinda flickan och den långsamma anpassningen till det nya livet i farfaderns hus kändes plötsligt mycket nära den verklighet som vi möter i Sverige i dag. Det var inte mer än 75 år sedan som Europa var en världsdel med massiva folkomflyttningar, människor tvingades att fly för sina liv och försöka börja om så gott det gick på en ny plats.

Lotta: Jag kan inte säga att jag gjorde samma kopplingar mot vår egen tid när jag läste, jag var nog helt fångad i 1940-talets Europa. Jag klev verkligen in i den här boken och bosatte mig där. Jag blev trollbunden av språket, det är magiskt vackert, poetiskt och det känns som att varje ord är omsorgsfullt utvalt. Jag har läst den på engelska och är helt lyrisk, ger den samma känsla i översättning?

Anna: Jag tycker verkligen att översättningen håller, eftersom jag lyssnade på ljudboken så var jag i och för sig inte lika känslig för just den aspekten av språket. Man upplever berättelsen på ett annorlunda sätt när man lyssnar.  Sen vet jag inte riktigt om jag var så förtjust i slutet, utan att avslöja för mycket av handlingen så tyckte jag att det blev lite onödigt övertydligt. Kanske hade den här romanen vunnit på att vara lite kortare? Eller vad tycker du Lotta?

Lotta: Nej tyckte du? Jag tyckte att slutet lämnades öppet för en del tolkningar, vad gällde diamanten till exempel. Vad hände med den?

Vill du också läsa Anthony Doerrs prisbelönta roman Ljuset vi inte ser som just kommit ut på svenska?   Vi har två sprillans nya exemplar att tävla ut och för att deltaga så skriver du en kommentar här i kommentarsfältet. Sprider du utlottningen i social medier t ex på twitter, Instagram eller FB så får du extra stora chanser att vinna. Skriv i såfall i kommentaren var du delar så att allt blir så rättvist som möjligt. Du ska ha kommenterat innan den 29 november klockan 18. Vinnarna meddelas här på bloggen senare samma kväll. Väl Mött!